" harn-i-tjekk? "

Har suttit bänkade två minuter i Rörsjöparken när invandrarkillen stannar till med sin cykel.

- Harn-i-tjekk?
- Va?
- Harn-i-tjekk?
- Va?
- Harn-i-tjekk?
- Tjack?
- Ja.
- Nä.

Hermansgatan

Kan inte tänka mig en mer intetsägande gatubild, total avsaknad av karaktär. Har aldrig haft anledning att sätta min fot här. Men ändå... Ett fantastiskt vilsamt perspektiv. Särskilt från sitt bord på Broderstugan, låta blicken rinna ner för gatstumpen, bort mot järnvägsspåren, ut i vida världen.

Pilgatan

Publicerat i Sydsvenskan 15 augusti 2008 

November 2012

Ännu en Värnhemsföreteelse som ingen tycks fatta. Kan det löna sig att låta lokaler stå tomma? Akelius planer ter sig löjeväckande, baserat på glädjekalkyler. Fick veta att man även hade planer på en egen liten galleria här. Jaja... Efter mer än fyra år ser det i princip lika attraktivt ut. Ingen större förändring med undantag av att en körskola och ytterligare en efterlängtad frisörsalong flyttat in. Går man blocket runt - Fredsgatan, Hermansgatan, Östra Förstadsgatan, ser det ungefär likadant ut.

Ringgatan 7

Ja, det är med visst vemod man går här förbi. Här låg Galleri T.V. i mitten på 80-talet. Konst, poesi och videokonst som var nått "helt nytt". Skärmarna med den kassa, syntetiska kvaliteten fick det hela att se än mer experimentellt ut, särskilt i en ruffig, sliten lokal. Ölen kostade femton spänn och brukade räcka fram till tre/fyra-snåret. Sen ockuperade anarkisterna hela kåken - Borgen. Det var bra det med och minst lika kreativt och skojigt. Sen blev det bråkigt och bråkigast av alla var den moderate politikern Rolf Nilenhed. Han tyckte varken om husockupanter eller konst. I synnerhet inte "landart", särskilt inte om man grävde i marken. Sen rånade han banken på Lundavägen men det var Saddam Husseins fel. Ockupanterna fick i alla fall hållas ganska länge innan dom bryskt blev utkastade av polis "med sabel o batong". Huset revs. Sen hände ingenting och sen hände ingenting och sen hände ingenting...... Och nu ser det ut så här.

Bra att det blev bostäder åtminstone. Huset i sig är väl inte så tokigt i jämförelse med mycket annat men utsikten skulle nog göra mig en aning deprimerad. 

Då var det bra mycket trevligare med den livfulla parkeringen bakom Åhlens. Dit kom fiskbilen varje fredag och fiskmannen var snäll. Efter en tur på Öppna Hjärtat gick jag alltid dit och köpte en bit. Torsken var billig och fiskrens fick man gratis. Vinet kom på flaska och flaskorna kunde man panta. Det var bättre förr.

Gott om abborre i kanalen

Hade på förhand bjudit hem en god vän på sen abborrmiddag, gott med mycket dill och persilja till. Det e lite snårigt att stå där på den branta sluttningen, men man vill ju vara nära vattnet. Då får man snabbt tag i firren och kan ge den ett välriktat slag med skiftnyckeln. Så avkopplande att kunna få en naturupplevelse mitt i stan, det vackra blänket i vågorna från strålkastarna på byggarbetsplatsen mitt i mot. Efter två timmar var jag stelfrusen. Hade fått upp en hundbajspåse, en trädgren av betydande storlek samt förlorat två jiggar. I avsky, nästan självförakt, plockar jag ihop mina pinaler. Rulle, fiskedrag, skiftnyckel och påsar för eventuell fångst. På väg hemåt passerar jag två killar som också står och fiskar. Lägger märke till hur dom intresserat synar min kasse. Sträcker på mig och traskar förbi utan att ge dem en blick. Känner en plötslig tillfredsställelse. Utav kassens storlek att döma trodde dom säkert att jag fått en massa abborrar.

Promenaden II

Går vidare, över Schougens bro. Spanar utmed kanalen, ser en handfull personer som står och fiskar. Promenerar förbi Drottningtorget och fram till Caroli City. Där någonstans vänder man gärna hemåt igen. Man vill inte stretcha kopplet för långt. Känner sig inte helt bekväm i innerstan. För några veckor sedan var jag på Väster, Lilla Torg. Det slog mig att jag faktiskt inte varit där nere på nästan två år. Men inte fanns det så mycket att hämta inte. Mest tal om uppvisning och allmänt jönseri. Jag tog en kopp kaffe på Folk & Rock sedan var det bra med det. Såg mest en massa elaka rikemanspojkar med bakåtslickat hår och tunna rutvadderade jackor i olivgrönt eller blekblått. Meningen är nog att man ska associera till herrgård, häst och jakt när man ser den här typen av jacka. Kanske använder prins Carl Philip en sådan? Det verkar vara oerhört viktigt för folk att se välbärgade ut, uppfattas som framgångsrika. Hur som haver - hela innerstan dräller av giribukar nuförtiden. Lyckligtvis har vi inte så många av dem här vid Värnhem, och skulle de av någon anledning våga sig hit så åker de på smörj.

Promenaden I

Går Kungsgatan fram, i allén. Rundar St Pauli kyrka. Riktning Värnhem. I en strid ström alla cykelpendlarna. Rörsjöparken. Den grunda dammen. Plasket i vattnet om sommaren. Föräldrar och barn på filtar i gräset. Knarkarna som lever jävel, som kramas och knarkar, som slår läger under trädens lövverk. De hemlösa som sover där under sommarhalvåret.

På Värnhemstorget. Busshållplatserna. Skateboardåkarna. Tiggarna utanför Entré. Soppkök varje lördag under hela vinterhalvåret på plattan. Går Östra Förstadsgatan fram, förbi sushibarerna, frisörerna, restaurangerna och de små specialbutikerna som bara tycks blir färre. Slussplan. En gång i tiden tog man SJ-bussar därifrån. Var de inte buteljgröna? I minnet högblanka, riktigt tjusiga. Det var typ 1973. Jag fick alltid dra i bandet när det var dags att stiga av.