lördag 4 mars 2017

Mord i sinnet


Dagens väder tycks ha uteblivit helt och hållet, det känns lite grand som ett vakum, varken eller. Styr kosan öster ut, behöver ett mål så det får bli loppisen på Sallerupsvägen. Sträckan känns oändlig då den är nästan helt fri från stimulus, ett tillfälle för eftertanke. Förbi rondellen, slinker inom Konditori Katarina och tjackar en fastlagsbulle. Loppis - samma lump som alltid. Fattar inte hur krämarna orkar sitta där år ut och år in, själv har jag fått nog efter tio minuter och beger mig åter mot Värnhem. Lång väg att gå. Förbi rondellen, förbi Malmö Trä. Får sikte på Ellstorps Kvarterskrog vilket får mig att tänka på Gevisolmannen, även kallad saftmördaren eller Anders Hansson som han egentligen heter, personen bakom sjukhusmorden i slutet på sjuttiotalet. Han brukar visst hänga där har jag hört, på kvarterskrogen alltså, och i området däromkring, fortfarande boende på Ellstorp. Anders Hansson fick 1978 jobb som beredskapsarbetare på Malmö Östra Sjukhus långvårdsavdelning. Man kan anta att jobbet var föga stimulerande och säkert inte särskilt bra betalt heller. Hur som helst så satte Anders lite piff på tillvaron genom att börja mörda åldringar. Metoden han använde var att blanda rengöringsmedlet Gevisol (och i viss mån Ivisol) i saften, som han sen mer eller mindre tvingade i de stackars gamlingarna. Efter ett tag började personalen tycka att dödsfallen börjat bli lite väl frekventa, och när det hela väl uppdagades kom Anders med förklaringen att han helt enkelt "tyckt synd" om sina offer, så det var väl inte hela världen. Summa kardemumma - Anders erkände 27 mord, blev dömd för 11 samt 16 mordförsök, hispan nästa. Han blev en fri man någon gång på nittiotalet och är idag 57 år gammal och rör sig som vem som helst här i krokarna. Enligt egen utsago (Expressen 21 jun. 2015) har han "lagt det där bakom sig", det får man ju vara tacksam för men jag skulle nog inte låta honom bjuda mig på en öl. P3 Dokumentär gjorde 2009 en väldigt bra skildring av sjukhusmorden, för den som vill veta mer.



Promenaden går vidare. Ser att Sås & Krås är ett minne blott och att lokalen nu håller på att renoveras. Synd. Det var den enda restaurangen i området med schysst mat till hyggliga priser. Röda Nejlikan i all ära, men förutom lunchen tar de på tok för mycket betalt. Nu är det visst någon halvkänd vietnamesisk kock som flyttar in I Sås & Krås´gamla lokal, för att öppna vietnamesisk "fine dining - restaurang". Det låter dyrt och snobbigt.



Över Lundavägen. Den lytte är nära att bli nermejad av cyklister då han utan förvarning stegar rätt ut i cykelbanan med sin rollator. Träffar "P" på torget och får sällskap. Glor ett tag i fönstret till den nyöppnade prylbutiken på Kungsgatan. Glas, keramik, lite lampor och möbler - suck. Glor ett tag i fönstret till Galleri Final som har vernissage. Mycket folk där inne, mest gamlingar (PRO - utflykt?). Lägger märke till att de förutom vin, bälgar i sig saft. Beträffande målningarna, eller rättare sagt tavlorna... Låt oss tiga därom så att ingen blir ledsen.



Rundar hörnet - Ehrensvärdsgatan. Glor ett tag i fönstret till Almlof Gallery. Med tanke på den aktuella utställningen, är enda behållningen Jans fina whippet som ligger utsträck på golvet. Han verkar ta väl hand om den, för jycken är alltid glad och sällskaplig. Vi står och diskuterar hunden ett tag och hade det inte varit för de tråkiga fotografierna hade vi nog gått in och klappat den. Men vi är båda hungriga. Går hem till mig, fixar till lite scramble egg, kaffe och så, äntligen - fastlagsbulle.