Söndag och gråväder som sig bör. Lugnt, tyst och stilla, knappt några människor ute, nästan lite tråkigt men idealiskt för en planlös tur utan mål. Längs kanalen vid Drottninggatan, ankor och svanar verkar också stanna hemma idag, de ligger väl och trycker någonstans. Utanför polishuset står en pojk och en tös med varsin rullväska, på väg mot stationen uppfattar jag det som, upptagna i ett högljutt gräl. Skrik och skrän och hotfulla gester, handgemäng är att förvänta. Ingen bra början på en resa. Pågen verkar vara den mest aggressiva, helt uppe i limningen av raseri beter han sig som en riktig tölp, men fan vet vad tösen har bidragit med. När jag passerar paret kan jag inte låta bli att kasta kol på elden och säga: "- Tappa nu inte humöret lille vän". Naturligtvis tar det än mer fyr i helvete och en lång svada av oartikulerade okvädningsord blir följden, för en stund riktade mot mig. Känner en viss tillfredställelse, det är alltid kul att reta upp dem som redan tappat koncepterna. Stannar till vid Stadsmissionen, tittar på trista, intetsägande grafiker och målerier i skylten. Det é ju fan att man aldrig lycka springa på nån Ola Billgren, Fahlström eller Dick Bengtsson, för en spottstyver på loppis. Men, det kanske beror på att man sällan gidder att rota bland driten. Rundar hörnet. Fler trista målningar i rambutikens skylt, skojiga foton av fula barn hos Polyfoto, tomt hos den relativt nyöppnade frisören som nästan alltid har öppet och fullt med besökare. Funderar ett tag på varför killar från Mellanöstern alltid har med sig en massa kompisar när de ska klippa sig. Åter vid Drottninggatan och ljuset slår om till rött. Börjar väl bli gammal, för jag stannar. Vänder på klacken och går in till frisören. -Har du tid? -Ja. -En hundring? -Ja. (sätter mig i stolen) -Hur vill du ha det? -Ehh... -Gör som du vill. Efter en kvart é jag klar och det blev iallafall inte värre än det var innan. Mot Hemköp. Nu har man snart tapetserat hela fasaden till Entré/Plaza huset (sidan mot Pilgatan) med mörk, steril fusktegel, och enligt ritning ska även fasaden ut mot Värnhemstorget täckas av det samma. Lite fantasilöst, den vita putsen hade åtminstone lite originalitet och genuinitet över sig. In i det s.k. "glashuset", tyst här med, vattenfallet är avstängt. På Hemköp tycks allting kosta tio kronor idag, åtminstone det jag ska ha - broccoli, kiwi, kycklingklubba, ägg och choklad. Impulsköpet tre wienerbröd, tio spänn det med. Kilar hemåt via Ringgatan. Den inspirerande miljön gör en överstimulerad, får söka ro i kaffe och kaka.
söndag 12 mars 2017
Heja Värnhem
Söndag och gråväder som sig bör. Lugnt, tyst och stilla, knappt några människor ute, nästan lite tråkigt men idealiskt för en planlös tur utan mål. Längs kanalen vid Drottninggatan, ankor och svanar verkar också stanna hemma idag, de ligger väl och trycker någonstans. Utanför polishuset står en pojk och en tös med varsin rullväska, på väg mot stationen uppfattar jag det som, upptagna i ett högljutt gräl. Skrik och skrän och hotfulla gester, handgemäng är att förvänta. Ingen bra början på en resa. Pågen verkar vara den mest aggressiva, helt uppe i limningen av raseri beter han sig som en riktig tölp, men fan vet vad tösen har bidragit med. När jag passerar paret kan jag inte låta bli att kasta kol på elden och säga: "- Tappa nu inte humöret lille vän". Naturligtvis tar det än mer fyr i helvete och en lång svada av oartikulerade okvädningsord blir följden, för en stund riktade mot mig. Känner en viss tillfredställelse, det är alltid kul att reta upp dem som redan tappat koncepterna. Stannar till vid Stadsmissionen, tittar på trista, intetsägande grafiker och målerier i skylten. Det é ju fan att man aldrig lycka springa på nån Ola Billgren, Fahlström eller Dick Bengtsson, för en spottstyver på loppis. Men, det kanske beror på att man sällan gidder att rota bland driten. Rundar hörnet. Fler trista målningar i rambutikens skylt, skojiga foton av fula barn hos Polyfoto, tomt hos den relativt nyöppnade frisören som nästan alltid har öppet och fullt med besökare. Funderar ett tag på varför killar från Mellanöstern alltid har med sig en massa kompisar när de ska klippa sig. Åter vid Drottninggatan och ljuset slår om till rött. Börjar väl bli gammal, för jag stannar. Vänder på klacken och går in till frisören. -Har du tid? -Ja. -En hundring? -Ja. (sätter mig i stolen) -Hur vill du ha det? -Ehh... -Gör som du vill. Efter en kvart é jag klar och det blev iallafall inte värre än det var innan. Mot Hemköp. Nu har man snart tapetserat hela fasaden till Entré/Plaza huset (sidan mot Pilgatan) med mörk, steril fusktegel, och enligt ritning ska även fasaden ut mot Värnhemstorget täckas av det samma. Lite fantasilöst, den vita putsen hade åtminstone lite originalitet och genuinitet över sig. In i det s.k. "glashuset", tyst här med, vattenfallet är avstängt. På Hemköp tycks allting kosta tio kronor idag, åtminstone det jag ska ha - broccoli, kiwi, kycklingklubba, ägg och choklad. Impulsköpet tre wienerbröd, tio spänn det med. Kilar hemåt via Ringgatan. Den inspirerande miljön gör en överstimulerad, får söka ro i kaffe och kaka.