Det finns väl bara ett bra skäl att ge sig ut i dagens väder, och skälet är "gott". I nästan varje korg slinker det ned en flaska glögg eller två, Blossa Starkvinsglögg verkar vara mest populär. Julstämningen är påfallande - snöblandat regn. Synd bara att mandlarna blivit så dyra, men Hemköps lussebullar är faktiskt riktigt goda. Förövrigt har man väl insett hur löjligt och föga respektingivande det tedde sig med vakter i allt för stora kostymer. Problemet är åtgärdat, istället för att byta till kostymer med bättre passform har man bytt ut vakterna, nu sitter det som det ska. Utanför bolaget står en av dem, en grotesk, skräckinjagande neandertalare och "knäcker" med fingrarna. Det ser ut som om han strax ska upp i ringen och det är väl det han hoppas på. Inte särskilt betryggande, folk slår ned blicken och viker undan. Chefen borde förklara för honom att man inte får skrämma kunderna, Men han kanske inte vågar, det kanske ändå inte skulle gå fram.
Står man vänd norrut, ter sig början av Drottninggatan (som lades ut redan 1878) som en öppning, ut mot stora världen, ut ur detta "hell hole". Men på denna ynkliga och oansenliga lilla sträcka, knappt hundra meter, mellan Östra Förstadsgatan och Hornsgatan, hittar man lite av varje, främst för rekreation och hälsa. Till höger Scandinavian Photo och Grottan, följt av Restaurang Kina och thairestaurangen Korrapong och så avslutningsvis Fitness 24Seven - solarium och gym. På andra sidan gatan, i kvarteret Nils, kan man spela biljard. Har det blivit för mycket av det goda kan man vända sig till LARO - mottagningen eller allmänpsykriatin. Eller, om man é trött på hela skiten kan man hyra en bil på Eurorent och sticka norrut.
Turen går till Östervärn / Midhem, den trista, krokiga lilla labyrinten. Inte så mycket att hämta här inte, såvida man inte vill ha thaimassage, om det nu är det man får. De flesta inrättningarna ser lite väl oansenliga och tråkiga ut, men vem vet - det kanske händer ett och annat skojigt på insidan. Mellan Lundavägen och Nobelvägen, inom en radie på ca. tvåhundra meter, lyckas jag få det till hela elva styck thaimassager, behovet verkar vara skriande. Man kan ju undra var det tar slut, kanske - "happy". Så längs Sallerupsvägen, förbi Sås och Krås som är till salu, hoppas koncept och kvalitet består. Stannar av anledning till utanför Entré vid torget. Den hemska tanten som alltid skriker och gapar kommer stapplande, om möjligt ännu fullare än hon brukar vara. Men idag skriker hon inte, inte just nu iallafall, utan låter maten tysta mun då hon i all sin möda försöker få i sig en hamburgare. Det kanske är så man skall göra när hon står och vrålar, sticka till henne en hamburgare. Tanten viker av, över Östra Förstadsgatan mot Ettan. Det ser fullständigt livsfarligt ut, hon är helt plakat och jag är nästan säker på att hon ska bli nedmejad. Sånt vill man inte se, en omfångsrik tant utspridd över hela gatan. Hon verkar vara ute i självmordsärende och på sätt och vis är hon väl det också. Företaget går mot all förmodan ändå väl och hon lyckas ta sig över utan skador på vare sig själv eller fordon. Ren tur eller guds försyn? Hur som helst är jag än mer övertygad om att diagnosen jag som lekman gett henne är korrekt - Korsakoff´s.
Ett väldigt dåligt val - bolaget vid Triangeln en lördag, fullsmockat av törstiga, men nu é jag här och glöggsuget har helt tagit överhand, bara att gilla läget. Baxar mig sen igenom en mur av kristna ungdomar, längs Spångatan och N.Skolgatan. De bär alla på väskor med texsten "Svenska Kyrkan" och verkar vara ute på nån slags tipsrunda eller någon annan slags aktivitet, för att stärka sig i sin tro kan man antaga. Och så till Möllevångstorget. Inte så många kristna här och förmodligen inga judar. Det är inte bara glögg, utan även granatäpplen som ockuperar mitt sinne, men där tar det slut, helt och hållet faktiskt. Som alltid är torghandeln ganska kaotisk strax innan tre en lördag. Priserna är lite högre i västra delen, för att sen dala i den östra. Tio kronor lådan!!! Tio kronor lådan!!! Ett hav av tanter sliter i bananer och gurkor som om de vore de sista gröderna på denna jord. Scenen är inte helt olik den då det kommer hjälpsändningar till svältande i flyktingläger, hänsyn finns inte på kartan. Undviker infernot och köper mina granatäpplen i den "dyra" delen och en sremska i köttbutiken. Inom Marknadsbörsen helt utan anledning, söker ingenting och vill inte ha något. Lustigt nog sitter "killen med brösten" på en stol, till synes helt omotiverat, i röran av prylar och lump. Han har väl tagit sin tillflykt hit sedan hans plats, bänken utanför "gamla" Hemköp, berövats honom. Ja ja... Min plats är åtminstone kvar så jag styr kosan hemåt. Det kommer att bli lite extra finess på kycklingen med granatäppelkärnor. Men först en glögg.
Mot Möllan via Kungsgatans cykelbana, halt av blöta löv, är iallafall duktig och använder cykellampor. Migranterna kamperar fortfarande under viadukten vid Stadshuset, ungefär lika många aktivister håller dem sällskap och underhåller med lite klinkande på gitarr. Men inga poliser ikväll, typiskt - när man nu ansträngt sig att smycka järnhästen med ljus. Ack ja... Möllevången har verkligen sjangserat de senaste åren. Vi gör ett tappert försök till krogrunda, som istället utvecklas till en sorglig studie i förfall. Fjuniga helskägg och tjockbågade briller överallt. Lantisar har invaderat nästan varje bistro, mycket smålänningar verkar det som (jag hör i varje fall småländska i var och vartannat hörn), vars rika föräldrar köpt lägenhet åt dem på "Möllan!", så att deras glyttar kan leka hippa och "alternativa". Suck... Förstår inte varför Möllevången skulle vara så speciellt. Möllan var väl kul fram till för tio, femton år sedan, sjysta hak med korrekta priser, kompletterat av roliga svartklubbar. Nu har hela kvarteret transformerats till ett veritabelt kindergarten. Ölcaféet och Häng Bar är väl o.k., annars tycker jag nog bara att det är Nobes (trots att de saknar utskänkningstillstånd) som håller stilen. Efter ett tag står jönseriet en upp i halsen, giftet måste ur systemet. Som en akt av "rening", känns det nödvändigt att avsluta kvällen på Fregatten - Värnhem.
Återigen fredag, och blött och milt och fint som sig bör så här i början av november. Är för en gångs skull förutseende och klarar av min runda och mina göromål innan ruschen blivit för kaotisk. Ovanligt många Värnhemsoriginal i rörelse, den lytte, den enarmade. kompositören o.s.v.. Eller så är det bara så att de är i majoritet på förmiddagen, innan anstormningen av pendlare sätter igång. Idel välbekanta filurer på bolaget för att göra dagens första inköp, vilket näppeligen blir det sista. Köper en grillad kyckling på Hemköp för trettio spänn. Med rätt planering och rätt styckad, eller trancherad - för att vara lite spansk i truten, blir det middag för två både fredag och lördag. Springer på en god vän vid utgången. Lite kallprat. - Var ska du då? - Ja var fan tror du? - Köpa mat? - Sällan! Vi slår oss ned på kanten till fontänen/vattenfallet som ånyo gått i stå, vilket gör det möjligt att föra ett samtal utan att konversationen dränks av öronbedövande plask. Det vanliga tugget - trevligt.
Som en av de nyfikna svängde jag förbi Industrigatan i söndags, tror inte att gatstumpen någonsin varit så trafikerad tidigare, ett lämmeltåg av bilar, kreti och pleti, nyfikna i en strut. Ungefär lika många "aktivister" som romer, Kling och Klang lyser med sin frånvaro, ingenting händer.
I morse var det dags för ett nytt lämmeltåg, efter avhysningen gick romerna i samlad procession till Stadshuset, för att uttrycka sitt missnöje. För att protestera? Mot vad? Av nyfikenhet tar jag återigen en flukt på Stäppen. I myndig ton frågar jag en polisflicka: "- Och hur var det här då?". "- Det har gått lungt till väga", får jag till svar, och det var ju bra det. Fram mot kvällen utgörs majoriteten av folksamlingen utanför Stadshuset av journalister, poliser och aktivister. Personligen tycker jag nog att det finns lite viktigare frågor att engagera sig i, flyktingkrisen t.e.x., eller matchen mellan MFF - Shakhtar Donetsk, som alldeles strax går av stapeln. MFF - supportrarna får visst ordentligt med juling där borta i Ukraina. De är tydligen lika oönskade där som romerna är här.
