Först lite käk, sen en promenad. Med tankarna på annat håll bär benen mig per automatik mot Rörsjöparken. Ganska stilla och folktomt ikväll. Vid kiosken sitter en snubbe med sitt bohag i plastpåsar, klockan är halvåtta så jag antar att han missat sovplats på Stadsmissionen. Vid plaskdammen, två killar på en bänk. Den ene totalt utslagen, han skulle lika gärna kunna vara död (det är han kanske), zonkad bortom all vett och sans. Hans kompis som sitter bredvid röker en cigg och snackar i mobil, han verkar helt oberörd, men i deras krets är det väl ett normaltillstånd. I gräset bort mot träningsredskapen sitter en annan snubbe, också han med sitt pick o pack i plastpåsar. Det måste ha varit en osedvanlig tillströmning till Stadsmissionen ikväll. Det enda som sticker ut denna afton, det enda som verkar onormalt och konstigt, är en äldre man som står som står ute på gräsmattan och övar sin golf. Grått hår, propert klädd, eller... klädd som en golfare illafall. Ljusa byxor och lammullströja över skjortan, den obligatoriska handsken men ingen skärm på huvet. Framför sig har han ett tjugotal golfbollar utspridda, tillsynes utan något som helst system. Kommer att tänka på Bollmannen, som bara försvann. Det är nästan så att man saknar honom, det var alltid underhållande att se vilket uttryck hans mani tog för dagen, oftast så var det ju bollar. Kanske är det Bollmannens pappa som står där och puttar, slår det mig. Han kanske försöker locka fram sin bortsprungne son genom att fylla gräsmattan med bollar. Fan vet. Traskar vidare längs Exercisgatan förbi polishuset. En kille står och fiskar i kanalen, fast det är ju minst en månad tills abborrarna kommer in från Öresund, men det kan ju vara avkopplande ändå. Slussplan - Östra Förstadsgatan. En påtänd homofil dansar gatan fram, stannar till utanför Amanos och tar en flaxig, ryckig sväng om med sig själv, och promenad-dansar sen vidare mot mig. Han har klätt upp sig jättefint i tajta vita byxor, vit väst, nazistpolis-solbrillor, vita hörlurar och som pricken över I´et, en vit cowboyhatt. En scenen som skulle kunna vara hämtad ur Warhol´s "Lonesome Cowboys". Det verkar som att han försöker dämpa sin glöd då vi passerar varandra, men när jag efter ett tiotal meter vänder mig om har han åter igen förlorat sig i hängivet, sinnesrubbat dansande. LSD? Alla har väl sitt sätt att sätta lite guldkant på en trist torsdagskväll. Fiska, spela golf eller knarka. Själv tänker jag titta på The Walking Dead.
Till Kirseberg. Visst fins det pittoreska små gränder med charmiga små gathus och en veritabel skog av stockrosor och klängrosor, men det mesta är ganska sunkigt, nedslitna byggnader, en och annan chabbig pizzeria, ett fik som bara utstrålar tristess, falafelhak som stinker härsket, Netto. En av de få ljuspunkterna är väl Mässingshornet som ju faktiskt är ett väldigt trevligt etablissemang. Målet var Emmaus men tji, de visar sig ha slagit igen. De har väl lagt allt krut på sin nya butik nere på Södra Förstadsgatan. Var inom där häromdan, blev förvånad över att priserna fortfarande var tämligen snälla, men chansen till fynd var nog större när Emmaus låg på Kirseberg. Vänder tillbaka. Hittar en liten "butik" på Lundavägen, mitt i mot gamla vattentornet, som kallar sig loppis, de erbjuder även flytthjälp och städhjälp. Har bara hunnit lyfta ena benet över tröskeln när jag får frågan: -Kan jag hjälpa dig? Undrar om jag gjort olovligt intrång eller om killen bara är lite övernitisk/frustrerad av sysslolöshet. Tittar runt bland lumpen, det mesta ser ut att komma från tippen eller övergivna vindsutrymmen, rostigt, trasigt. Frågar vad en halvfull burk skruv kostar. Killen får gå iväg till bakrummet och fråga, jag gissar på att de talar albanska. "- Hundrafemtio kronor." ?! Dubbelt så dyrt som t.o.m. Beijers. Kollar runt bland hyllorna, killen följer efter mig. Kollar in hyllan med cd´s och dvdfilmer, killen står bakom mig. Han säger: "det är dvdfilmer". ?! Jag börjar bli irriterad. Först när jag frågar om han tror att jag ska stjäla något lämnar han mig i fred. Tittar vidare, bara "Absolute Summer Hits" och sånt, deprimerande. Rotar bland några gamla tavlor, kanske en fin ram - nää. Kan inte låta bli att fråga om de har någon Kandinsky. När geniet går iväg för att fråga passar jag på att gå där ifrån.
Gör en avstickare till Östervärnsängen. Två brudar plockar björnbär strax intill Södra Bulltoftavägen, någon annan plockar något annat, en och annan som rastar sin hund. Ängen är riktigt välbesökt idag, men så är det också en fin och solig dag. Tyvärr är det mesta utblommat, fortfarande frodigt men enahanda, mest gula blomster. Hur som helst, tänk vad naturen är underbar.
Mot Värnhem via Höstgatan. Stannar till och kollar bokbordet utanför Östervärns Antikvariat - Joseph Conrad och Faulkner, Derrida, Søren Ulrik Thomsen och Rilke, "Anarkismen" av Daniel Guérin väcker ungdomsminnen till livs. Vågar inte gå in, vet att det skulle ruinera mig och jag behöver pengarna till mat. Mobiliserar min karaktär och skyndar vidare till Hemköp. Krossad tomat.
Skyndar över torget mot China Box. En liten kille på trappan till plattan, tolv - tretton år eller så, ber om en cigg. Jag ger honom lite tobak i ett Rizlapapper. "Men jag kan inte rulla", säger grabben. "Då får du lära dig", säger jag. Mumsar i mig fem vårrullar, löser krysset i Metro. Efter en tolv - femton minuter går jag förbi killen igen, han sitter fortfarande och fumlar med papper och tobak utan att få till en cigg. Funderar en sekund på att hjälpa honom. Men, kan man inte rulla ska man inte röka.
Bunkrar frukt och grönt, kött och fisk och spenderar helgen på kindergarten (Möllevången). Vimlet och röran kan vara ganska trivsamt dagtid och tidig kväll, sen övergår det i något helt annat. Ett oavbrutet flöde av invasiva element tar sin början vid tiosnåret, de flesta från småland, en och annan stockholmajävel som laver ballade, omotiverat, oadresserat skrikande och flabbande rätt ut i luften. Det hela påminner om ett jättekonvent för utvecklingsstörda. Inte fan var det så förr, man förde sig med lite mer värdighet, även om man var femton - sexton och drängfull Men det kanske är så det fungerar i Vaggeryd. Den dåliga akustiken förvärrar det hela, larmet studsar mellan husväggarna och förstärks. Dock inte särskilt mycket bråk, i så fall är det mest ett och annat par som börjar gräla med varandra fram på småtimmarna, sådana skärmytslingar kan i och för sig hålla på ganska länge, upp mot en halvtimme inför öppen ridå. Framemot fyratiden börjar det bli lugnt, sen avlöses strax det hela av gatsoparbilar, sopbilar, varutransporter och lite tidigare på sommaren stora gäng av skränande ligistfiskmåsar. Två killar blir under kvällen skjutna ute på Rosengård.
Lördag - fyller på med tomater, ägg och tobak. En tur till Marknadsbörsen, men klockan har hunnit bli tre och hälften av stånden har redan slagit igen, en timme innan stängningsdags. Lata jävlar. En öl på lokal, middag hos "I". Sorlet intensifieras åter igen men festivalen är iallafall avslutad och helikopterhelvetet har slutat hovra, alltid något.
Söndag - cyklar genom stan. Ett trettiotal afghaner har slagit sig ned på trappen till Stadshuset i protest mot utvisning. Inte för att jag bryr mig nämnvärt, men man kan fan inte skicka små tonåringar till Afghanistan, har man tagit fan i båten får man ro han i land. Annars ganska folktomt, kvarvarande rester efter Malmöfestivalen lite här där, avslaget. Folk har väl fått nog av allt spektakel, fått nog av en medioker sommar, av semester och lov. Noterar att Oasen har söndagsöppet. Tar en runda på loppisen på Drottningtorget - bara lump idag. Växlar en blick med en söt tös som sitter och fikar på boulebaren så besöket var inte helt bortkastat. Hem. Röker en cigg på gården och inspekterar blomstren. Nöjd över att de är så fina som de är, missnöjd över att de inte är betydligt finare. De borde varit dubbelt så frodiga men sommarens störtregn har snarast piskat isönder grönskan istället för att göda den. Ja ja, man kan inte få allt.
Har ärende nere i stan så det är bäst att ge sig av tidigt innan villervallan tar fart - klockan är 09.30. Afrikanerna sitter redan på bänken i Rörsjöparken och ölar, i andra änden ut mot Drottninggatan ligger två lodisar, var och en på sitt håll, och sover i det våta gräset, däremellan en skolklass som spelar brännboll. Nere i stan donar kreti och pleti med sina tält och bodar, om ett par timmar är det i full gång, luften tjock av matos och härsken frityrolja. Fixar vad som fixas skall och... Tja, det är ju fortfarande ganska lugnt, lite ödsligt, så jag tar en promenad längs Södra Förstadsgatan, förbi Triangeln, Systembolaget, Hemköp... Slinker inom Myrorna, mest bara för att det var så länge sedan jag var där. Tjugo spänn för böckerna, på tok för dyrt för litteratur. Men cd-skivorna kostar bara en tia och det är mer lagom. Råkar genast bläddra fram "Henry´s Dream" och "The Good Son", vilket är ett lustigt sammanträffande då jag planerar att se reprisen av "20.ooo Day´s on Earth - Nick Cave", som kommer lite senare på dagen och som jag lyckades missa i tisdags. Men det är ju i stort sett omöjligt att missa något på svt, tre till fyra repriser hör till det vanliga. Nöjd med mitt fynd beger jag mig hemåt. När jag cyklar in på Skolgatan är jag nära att krocka med Ilmar Reepalu, som kommer flängande på sin hoj i full karriär. Rullar kvickt förbi Monbijouskolan, ungarna har rast och kakofonin är öronbedövande. Slår av på takten längs Kungsgatan. Tyst, fuktigt, allt verkar gå i slowmotion. Parkerar cykeln hemmavid. Blir sugen på sushi, sushi och en miso och styr stegen mot Samurai. Utanför Broderstugan står slam/skitsugarbilen och hela gatan stinker av avföring. det känns som om luften är full av E. colibakterier som säkert även letat sig in till Samurai och lagt sig över fiskbitarna. Vänder på klacken. Kommer inte på något vettigt alternativ, tappat aptiten, går hem. Kollar på den fiktiva "dokumentären" om Nick, tyvärr inte alls särskilt bra. Men aptiten har återvänt så jag får väl göra ett nytt försök med Samurai.
På vinst och förlust, för jag har ingen aning om programmet, går turen mot Posthusscenen via Carlsgatan. Stöter på patrull. Pöbeln bildar en kompakt, ogenomtränglig vägg och lusten är som bortblåst. Lyckas iallafall tränga mig runt centralen, förbi busshållplatserna, tar cykelbanan via kanalen tillbaks till Värnhem. Finner mig en lugn och avskild vrå - Mamma Mia! Ja ja... Då har man åtminstone varit på Malmöfestivalen i år med. Fem minuter - mer än nog. Sippar på ölen. Det enda irritationsmomentet är den där jävla helikoptern som ständigt hovrar över stan, som om Malmö vore belägrat, vilket på sätt och vis är fallet.
Och som alltid när det blåser i den här stan så gör det det från alla håll och kanter samtidigt, men fläktar skönt gör det. Redan vid lunchtid uppehåller sig en hel hord av missbrukare vid bänkarna på Värnhemstorget, ca. tjugofem stycken idag, faktiskt uppseendeväckande. Inget nytt fenomen men det har eskalerat. Beger mig österut. En gubbe stapplar över Föreningsgatan med en öppnad Sofiero 7,5 i näven, på väg att ansluta till anhopningen på andra sidan gatan skulle jag tro. Sallerupsvägen ut, till Kjollen som är närmsta korvkiosk. Lunchen blir en smal grillad i bröd för en tjuga - lagom. Tillbakamarsch via Nobelvägen - Celsiusgatan. Förbi det växande Kv. Spårvägen och det väl gömda Zeniths koloniområde. Har faktiskt aldrig varit där inne och kollat, men det får bli en annan dag. Soppkök med grillning i Rörsjöparken, mest för fattighjon så man kvalar väl in, men alla verkar vara välkomna. Små grupperingar av mer eller mindre medellösa sitter i gröngräset och picknickar. Stämningen är trevlig och gemytlig. "Den Lytte" haltar iväg med en kaffe (tur att det är lock på muggen) och "Hay Hay" sitter som vanligt och tjattrar med... Ja, vem som helst. Det är allt en snacksjuk liten dame, jag tror hon känner de allra flesta i kvarteret. Oset av grillade hamburgare doftar gott. Aptiten vaknar åter till liv, men eftersom jag kommer solo så avstår jag. Det är alltid någon som börjar slänga käft med en och vips så ska man behöva gå och hälsa på vederbörande var och varannan dag för all framtid. Fredriksbergsgatan - halvt uppgrävd. Man borde kanske gå ner till havet och leta efter Kim Wall, märklig historia det där. Men då måste man passera Malmöfestivalen och det vill man inte. Fånstirrar i en bokhylla på Stadsmissionen några minuter, går därefter över till Netto. En stor, gräsligt fet snubbe, fyller en hel korg med snacks och godis från fyndhyllan. En väldigt lång (närmare två meter) och väldigt smal tjej står och leker med sin mobil. En ostyrig liten vildbatting springer runt runt runt. Man kan befara en stundande hjärtattack. Bananerna är billiga. "Tanten som tar på en" vaggar fram längs Östra Förstadsgatan. Hon har en tunn sommarklänning på sig och ser ut som en ganska rar liten gumma, lite sorgsen, man tycker lite synd om henne. Den där tunna klänningen gör det lite extra obehagligt om hon ska till att krama en, men jag befinner mig på tryggt avstånd på andra sidan gatan. Hon stannar till utanför den syriska frisörsalongen, tittar begrundande in i lokalen ett litet tag och stegar sen målmedvetet in. Tja, pågarna kan ju knappast smita iväg när de står och klipper. Drar mig upp mot torget, utsocknes element har börjat strömma i motsatt riktning. Malmöfestivalen - suck. Och imorgon ska det visst vara 40 år sedan Elvis Presley dog, säger dom. Död knall och fall på skithuset. Tror inte ett ögonblick på det, jag är helt säker på att jag såg honom för några år sedan - på Fregatten. Slår ett öga på bildradion, en sengångare patrullerar sitt revir, tar sig fram i nåt slags rutmönster. Jag tycker det är något bekant över det.
Via Rörsjöparken kl. 08.30. Gänget av afrikaner har redan intagit ett par bänkar mot Kungsgatan till, men det har de ju gjort hela sommaren, från morgon till kväll. I korsningen ligger en skepnad på en annan bänk. Vederbörande har ett vitt lakan över sig, från topp till tå är han fullständigt dold i sin svepning. Scenen påminner om ett lik i en sjukhussäng, nästan lite kuslig. Ut på eftermiddagen tar jag samma väg i motsatt riktning. Den "avlidne" har pallrat sig iväg, kanske blivit väckt av allt stoj från ungarna i plaskdammen. Afrikanerna sitter kvar på sina bänkar och en bit bort skymtar jag "Hay hay". Kiosken har blivit målad vit, ett oemotståndligt underlag för klottrare och någon har redan varit framme och taggat 301 på baksidan. Upptäcker ett nytt litet kafé, Östra Kaffebaren, upp mot Värnhemstorget, strax innan Sweet & Cool. Ser ganska mysigt ut, god kaffedoft. Bra läge mitt emot busshållplatsen, konstigt att ingen tänkt på det förut. På plattan på torget ligger en snubbe på rygg i onaturlig ställning. Utslagen eller nerslagen? Förmodligen det förstnämnda då ingen verkar ta större notis om honom. Eftermiddagsfika framför tv´n som visar Bo Widerbergs "Barnvagnen", en ganska fånig film tycker jag men det tyckte man kanske inte 1963. Hur som helst är det trevligt att se gamla vyer över Malmö och Köpenhamn, annars är det mest allsång och Ernsts äckliga fötter för hela slanten. Lägger upp frukten jag fått med mig, gårdagens är redan möglig. Jävla rötmånad, man hinner knappt bära hem grejorna innan de ruttnar, mjölken surnar och karamellerna blir kletiga och klibbar fast i varandra.
SKATE MALMÖ STREET till helgen, 11-13 aug.
