Till Netto i ogjort ärende, inga pumpakärnor som utlovats i reklambladet. Över till Stadsmissionen, går igenom bokhyllan minutiöst utan att få lön för mödan. Hittar några justa pallar i metall för femtio spänn styck, samma pall kostar trettio pix, ny på Rusta. När jag kommer ut har mörkret lagt sig, snöblandat regn men milt. Inom tapetserarverkstan för att be om möbelråd. Junior har ryckt in för senior som är iväg och åker skidor. Rar påg, hoppas han tar över när senior lägger hammaren på hyllan, så att verksamheten kan fortsätta - tja, inte för att senior är så lastgammal än men han blir väl. Och inte för att jag är någon kund, har bara sålt en stol till honom en gång, men jag gillar hamrandet och knackandet när jag går förbi - rogivande. Bestämmer mig för att hälsa på P och fortsätter Ehrensvärdsgatan ned. En skojig pattmatta i ett skyltfönster. Lägger märke till tre ynglingar ner mot Kungsgatan och av någon anledning reagerar jag, det är någonting som inte tycks stämma och de verkar spana in mig. Går förbi och ynglingarna hakar på strax bakom mig, de ser väl att jag är på väg mot Föreningsgatan vilket jag är, via sista sträckan av Ehrensvärdsgatan som nästan ligger helt i mörker. Strax innan den sista gatstumpen vänder jag om, tar upp telefon och slår en signal. Den raska omvändningen överaskar killarna som tvingas fortsätta gatan fram en bit. En och annan cyklist kommer förbi så de vågar inte göra något, istället går de en tio meter ner och ställer sig och väntar, försöker se nonchalanta ut och tittar förstulet mot mig. Dumma jävlar om de tror att jag ska gå rätt i deras "famn", ska man robba någon får får man allt vara lite mer diskret. Babblar med P en stund och ber honom gå över gården och släppa in mig från Kungsgatan istället, slynglarna står omotiverat/motiverat kvar. Lustigt - på Kungsgatan är jag hur trygg som helst, tio meter ner på gatan hade jag med säkerhet blivit rånad och säkert fått en och annan smäll på käften, och klockan är bara halvsex på kvällen. Inser varför jag reagerade, ynglingarna har hela tiden varit helt tysta och "den kategorin" brukar vanligtvis tjattra som apor, högljutt och obegripligt. Fikar med P en timmes tid, babblar om... P bjuder på en god apelsin - 9.95:-/kg på Netto. Babblar lite till sen går jag åter till Netto, denna gång för att införskaffa apelsiner (ja, Ehrensvärdsgatan är väldigt mörk). Och dra på trissor - de har apelsiner! Jackpot. Det lyser borta i bokhandeln och nyfikenheten får mig att gå förbi. Böckerna har börjat komma upp i det inre rummet, K står och målar hyllor, det börjar ta form.
Tidig förmiddag och lugnt och stilla. De flesta är var de ska vara - på jobb eller i skola eller hemma och trycker, vilket är mitt eget mål efter att ha slagit ihjäl en timme på biblioteket. Drottninggatan erbjuder inte mycket till stimulans, tankarna far iväg eller avstannar, plötsligt har man avverkat hela sträckan utan att ha varit det minste närvarande, som om man blivit beamad. Går över till östra sidan som (om man går norrut) från och med Exercisgatan är lite trevligare än den västra. Östervärns Antikvariat & Bokhandel är på väg att öppna upp i ny lokal i Malmgården ut mot Drottninggatan. Bra, det är mer ofta man har vägarna förbi här än att man förirrar sig bort till Höstgatan, o andra sidan är det också en trevlig liten gatstump. Tvärstannar på Östra Förstadsgatan, tar två steg tillbaka och slinker in på Samurai för en värmande miso och lite kallprat med... Konstigt att jag vid det här laget inte vet vad de heter, men det kan ju å andra sidan kvitta, hur som helst så är de sannerligen synnerligen rara. Vanan styr stegen mot Hemköp - en gul lök, en banan och smågodis för fyra kronor. Inom bolaget, en Norrlands Djup verkar passande till rådande stämning. Köar till kassan. En kille störtar in som ett jehu med ett högljutt - "Hej! Fan vad det é kallt idag". Tania mumlar genast något i sin lilla comradio, kan inte höra vad men killen blir genast uppfångad av en annan expedit inne i butiken, han blir vänligt avvisad utan att protestera. Han såg inte ut som någon slashas och verkade inte vara full heller, men han har väl betett sig illa vid något annat tillfälle, stulit kanske. Betalar, får telefon och slår mig ned på en stol utanför kiosken - ringer av, knyter om min ena sko.
Fortsätter slita sulor längs Ringgatan. Stannar till för att studera menyn till Pizzeria Dal Sud som ganska nyligen öppnat upp där Röda Nejlikan tidigare låg. Menyn är aptitlig, priserna överkomliga och det ser ut att vara ett trevligt hak att sitta på, man förstår att det inte är vilka skitpizzor som helst och vin och öl kan man också få. Killen som nyss blev avvisad från Systembolaget rundar hörnan vid Espresso House i "sällskap" med en gammal gubbe på kryckor, enträget tjatande på den gamle mannen som till svar ängsligt gnäller - "Nä men där é så mycke folk". Killen fortsätter - "Nä nä, där é inte alls mycke folk! Jag var där nyss, jag väntar precis utanför". Gubben vill inte, försöker staka sig iväg på sina kryckor men har inte en chans att komma undan, tjatet fortsätter hela vägen ner till Entré. Hem - fikar. Och nu är det tid att göra kväll. Hör Leif G.W. orera borta i tv´n. Polisens forpulede helikopter hovrar återigen ovanför hustaken, som den gjort i tid och otid, natt som dag den senaste tiden. Till vilken nytta kan man undra, ingen särskild enligt polisen själv. Brottsförebyggande? Det är iallafall ett jävla sätt att störa medborgarna på det där viset, folk blir nog bara oroliga och miljontals kronor kostar det. De borde väl kunna använda drönare tycker man. Dags att hacka lök.
