Två steg in i Rörsjöparken och genast har en av "de trasiga" fått korn på mig och jag märker hur han likt ett rovdjur följer mig med blicken. I samma ögonblick som jag sätter mig ner reser han sig, rundar den tomma plaskdammen och närmar sig målmedvetet. Det é ju fan att man inte ens skall hinna sätta sig till rätta innan man blir besvärad. Antar att han vill bomma en cigg men han nöjer sig beskedligt med eld och återvänder sen till sitt temporära läger där han slår sig till ro. Ganska mycket folk i parken, lagom utspridda, så jag hoppas kunna försvinna i mängden och slår upp tidningen. Den äldre herrn på bänken bredvid pratar med sin hund. Eller, det är väl snarare en monolog för hunden tittar bort och ser ganska uttråkad ut. Herrn orerar om allt mellan himmel och jord och i synnerhet om någon Maja som verkar ha gått bort. Kan inte utröna om det är en annan hund, en katt eller hans fru. Ganska rart på något vis, lustiga namnval. "-Nu tar vi oss en macka Lasse!" säger han och halar upp två medhavda smörgåsar med salami ur fickan. En till sig själv och en till vovven. Dom äter under tystnad en stund, sen frågar han Lasse om mackan smakade och pladdrandet är i full gång igen. Efter en kvart tycker jag inte det är så rart längre. Möter den stackars jyckens hjälplösa, nästan vädjande blick och vi verkar båda tänka samma sak - kan inte gubben hålla käften någon gång? Jaja... Är det inte det ena så är det det andra. Den trasige har somnat där borta och jag viker ihop tidningen och beger mig vidare.
