Frusen intill märg och ben efter en längre promenad så låter gulasch alldeles oemotståndligt. Beställer och slår mig ned, bartendern går ut i köket. Ett par stammisar vid bardisken, jag själv i alkoven och mitt i mot mig - en kristen familj som pratar om Jesus. Undrar vad de gör på detta gudsförgätna hak (Fregatten), studerar synd och syndare kanske, försöker skrämma barnen till att hålla sig på den smala vägen... Just den här sorten hör till den lite alternativt, mesigt tuffa kategorin av troende. Pappan har långt hår, pottklippt lugg och mustasch, på skinnvästen ett litet kors i silver. Barnen är också lite långhåriga, men välkammade, hela och rena och oskuld i blicken. Uhhh... Jag ryser av obehag och sveper i mig några snabba klunkar öl. Undrar över var resten av Kellys' håller hus när soppan, redan efter en kvart, kommer till mitt bord. Det är inte gulasch, som jag beställde, utan köttsoppa. Inte hela världen just nu, bara det är varmt och gott, men den här soppan har en alltför välbekant smak - Findus köttsoppa på glasburk. Det får finnas gränser, t.o.m. för Fregatten. Tar man 69 spänn för en soppa duger det fan inte att servera burksoppa. Bartendern verkar ha gömt sig ute i köket och eftersom jag är frusen och kall finner jag mig i eländet och börjar sörpla i mig soppan, den är åtminstone varm. Efter en halvtimmes tid kommer bartendern förbi så jag passar på att påpeka att det inte var gulasch utan Findus köttsoppa. Bartendern rycker på axlarna och säger att han ska "hälsa kocken". Vadå hälsa kocken? Jag har inte hälsat. Och vilken jävla kock? Det är för fan du själv som varit ute i köket och öppnat en burk, fel burk dessutom. Det senare påpekandet låter jag förbli en tanke, jag vill ju inte bli serverad en spottloska om jag nu mot förmodan skulle beställa något "ätbart" här igen. Försöker skölja bort findussmaken. Familjen mitt i mot fortsätter oförtrutet sitt snack om gud och Jesus vilket får blodet att stiga mig åt huvudet. Känner ett annalkande raseri av maldororska mått - dags att lätta ankar.