Julspel

Klientelet på Fregatten var ovanligt imbecillt ikväll - skrik och bråk. Att prata julfirande är tabu, flertalet är ensamma och kommer nog att sitta här på julafton också, Fregatten brukar hålla öppet. Barflugorna har fått spel och strax blir stöket alltför enerverande - jag gör sorti, det är ändå stängningsdags. Men än finns det tid för en öl på Boomers. Boomer är lite trist men trist passar fint ikväll och för en gångs skull blir jag riktigt tacksam över att tv'n står på. Och så en avslutande promenad genom Rörsjöparken. På håll ser jag tre siluetter i det svaga motljuset. De verkar inbegripna i något som ser ut att vara ett mellanting mellan dans och slagsmål. En pantomim kanske eller repetition inför julspelet? De studsar upp och ner, fram och tillbaks, förryckt och nästan lite kusligt så här i den kyliga natten. Det är väl någon knäpp drog som gjort dem förryckta. Glad att de befinner sig en bit bort, betraktar jag skådespelet en stund innan jag skyndar på stegen hemåt. Förryckt förvisso, men på något vis ändå väldigt välbekant. Efter ett tag trillar polletten ner, det är ju klockrent - "Rabbits Moon".

julbord

Måtte det få ett slut nån gång, detta ändlösa lämmeltåg, på väg till Big Bowl för att äta julbord. Såvida populasen inte slussas med buss från vischan, väntar de in varandra utanför medans de dricker medhavd öl och pluntsprit (på gatan!). De flesta är redan lite på lyran men det verkar inte vara tillräckligt för att de ska våga sig in, först måste hela mobben vara samlad. De ansluter i mindre grupper, vanligtvis med taxi, förfriskade och överparfymerade. Väl samlade gör mobben entré och väl till bords kan frosseriet strax ta sin början, men inte riktigt än. Man måste komma överens om vad som skall drickas och veta vad de andra beställer, detta kan ta sin lilla tid. Så är det äntligen dags, men nu måste någon ta det första svåra steget mot buffén, den första pingvinen måste hoppa i plurret innan de andra övervinner sin tvekan, sen blir det rusning. Bufféns läckerheter har på ett ögonblick förvandlats till oigenkännlighet i mer eller mindre egensinnigt komponerade "röror" av lax, korv, sill, skinka, ägg, janssons, varmt och kallt i en salig blandning. Det verkar inte spela så stor roll, det blandar sig ju ändå i magen. Huvudsaken är att det är mycket, mer för att det är "gratis" än för att det är gott, och man får ju faktiskt äta hur mycket man vill. Ja, det är ett svineri helt utan proportioner. Mitt i allt är det rökpaus - ut på gatan igen. Folk är uppklädda och känner sig lite fina, särskilt grabbarna som fått tillfälle att sätta på sig en illasittande Dressmankostym och än en gång kommer pluntorna fram. Kaffe och avec följer. och så klart den obligatoriska bowlingrundan som gör gästerna uppspelta som små barn i ett lekland. När besöket väl är över strömmar fårskocken återigen ut på gatan och nu börjar ett oändligt dividerande om var man ska ta vägen, nästa ställe, övertalningar och taxibeställningar, gapande och skrik hit och dit. Och det är naturligtvis nu man brukar ha oturen att passera spektaklet. Tillsynes vuxna människor beter sig som tonåringar som fått smaka starkt för första gången och förpestar hela kvarteret med sitt väsen. Inte ens utanför de värsta krogarna går det till så här, men det är klart - det här rör sig ju om amatörer. Jag brukar skadeglatt försöka mildra min irritation genom att tänka på alla de som gör bort sig. De som försöker få sina arbetskamrater i säng - annars så alldagliga och trista arbetskamrater som nu plötsligt, om än lite suddigt, är riktigt raffiga och doftar så förföriskt av parfym, svett och jäger. De som vill prata med chefen som om de vore kompisar, på samma nivå, eller helt enkelt säger honom ett sanningens ord. De som slokörade, bakis och med svansen mellan benen måste gå till jobbet nästa dag och skämmas.

Gemyt

Ja det är en stämningsfull atmosfär så här års, varm och kärleksfull, genomsyrad av julens glada budskap (kanske lite snaskigt det där med att den helige ande ska komma över Maria). Men jag saknar ljusgirlangerna som brukade hänga mellan husen längs Östra Förstadsgatan (och flaggorna under sommarhalvåret). Träden längs Kungsgatan kunde gott också pyntas med juleljus, och träden i Rörsjöparken - alla träden. Det kan aldrig bli för mycket julgransbelysning, det kan aldrig bli för mycket jul. 

Entré - cul-de-sac

Bläddrar igenom entré NEWS # 10/dec.-13. Ack ja, karln har dille på golv och belysning, fixeringen ter sig nästan sjuklig. Meinhart Krumrei informerar om att deras "...stora ombyggnad pågår för fullt" (?!) men att man nu gör "...ett litet uppehåll i byggandet så att du får en chans att verkligen njuta av stämningen". Jag har då inte märkt av något byggande (förutom att man rivit bort golv och tak) eller sett några tecken på "tysk effektivitet". Det hela verkar ha gått i stå. I sin lilla ledare beskriver Meinhart mest julpynt och julpyssel men inflikar också, pedagogiskt så att vi alla ska förstå - "Det låter när man bygger, det kommer vi inte undan". Som sagt, jag tycker nog att vi har kommit undan det rätt så bra hittills. Inte alls samma stök och oväsen som det var på Triangeln, lungt och skönt som vanligt. Notisen på sida 2 - "En ny Entré", inleds av någon slags luddig beskrivning, fabulering eller utopisk framtidsvision, svårt att veta vilket, om hur pendlare och bilburna har sällskap av varandra (?) i butiker, restauranger och kaféer, och har "...gjort Entré till sin personliga shoppingfavorit". Ja, det låter ganska stolligt, man kan nästan tro att skribenten varit full. Arkitektur och planering dryftas - "Idag kommer man nästan direkt in till Hemköp, och har ingen direkt kontakt med det övriga Entré". Tja, det är ju så ni har planerat och byggt det. Man kan ju undra varför man inte gjort fler in/utgångar och byggt en "egen" entré istället för att nöja sig med Hemköps befintliga. Det är väl A och O att ha öppet åt varje håll så att folk kan gå igenom istället för runt om. Komplexet heter trots allt Entré Malmö. Men men... Det är Fojab arkitekter som ritat huset. Vidare påstås det att Hemköp skall flytta till "Torghuset" vilket i nuläget inte alls är sant. Det är ett rent önsketänkande från Krumrei och Commerz Real's sida. De verkar tänka - om vi låtsas riktigt innerligt att det är så, så blir det så. Hemköp säger nej, kommunen säger nej och alla andra säger nej. Notisen avslutas med att man vill "...förvandla Entré till en mer integrerad och attraktiv del av den urbana miljön vid Värnhemstorget. Hela kvarteret kommer att bli mer attraktivt för shoppare och flanörer". Kanske en viss övertro på sin egen betydelse och kanske inte riktigt genomtänkt. Vill man verkligen vara en del av den urbana miljön vid just Värnhemstorget? Komplement låter bättre. Notisen är inte undertecknad men jag misstänker att det är Meinhart som snickrat ihop texten alldeles själv. Den puerila tonen är den samma, och som ett monotont mantra eller en hypnotisk besvärjelse upprepas orden likt en ändlös "cut up" - varm atmosfär, spännande, belysningssystem, behagligt, ljust, vackert stengolv, shoppingupplevelse, attraktivt, inbjudande, inspirerande... ... Verklighetsfrämmande.

Spontanlunch

Skulle egentligen bara ha en pensel (0,5) från Drewex, men det ser ju så himla trevligt ut och nog är jag allt lite hungrig. Tur att det finns en uteservering kvar så här års, och inte mycket folk heller trots att det är mitt under lunchrushen.

Pilgatan up to date, dec.-13

Ja, vad ska man säga - här står tiden still, år ut och år in. Man får väl konstatera att Akelius är bättre på att kasta ut folk än vad de är på att locka dem till sig. Kan inte låta bli att tänka på olika klantars "vision" om Pilgatan, "lyftet" o.s.v. . Det skulle ju bli så fint. Och så blev det så... Tja, fiasko är väl inte ett helt fel ord i sammanhanget. Pengar och makt är sannerligen ingen garanti för kompetens. Däremot verkar pengar och makt vara en garanti för att inte ens de mest dumma och mest infantila infall skall ifrågasättas. Vilken pajas som helst, förutsatt att man har ohyggliga mängder flis, får visst rumstera runt och leka stadsplanering, köpcentrum, arkitekt, chef, und so weiter... När de svänger sig med begrepp som idé, vision, koncept, analys, mål och kalkyl - låter det lika löjligt som när ett litet barn har bläddrat i ordlistan och börjat använda svåra ord utan att förstå dem. Det var ju så trevligt här tidigare, i synnerhet med Öppna Hjärtat och Malmö Bakficka (secondhand) som nog drog fler kunder än vad Entré gör. Entré hade säkert varit ytterst tacksamma idag om de haft nyss nämnda som grannar, deras nuvarande strategi verkar ju vara att försöka dra nytta av andras popularitet. Ett par lokaler är faktiskt uthyrda längst ned i den här längan, Entré Style (frisör) och Entré Trafikskola. Undrar om de också planerar att byta sina fantasifulla namn när Entré Malmö blir Malmö Plaza. Det vore iallafall dumt att haka på Plaza. Längst ned ut mot Fredsgatan ligger zoobutiken som legat här jag vet inte hur länge. Tyvärr har de bytt namn från det lite mer proffsiga ZooAB till Djurmagazinet. Butiken sätter lite färg på miljön. Vill man fly det grå kan man gå in och fånstirra på en hamster eller exotiska fiskar t.ex. .