Upplösning

Hemköp. Salladsbuffén ser bedrövlig ut så det får bli grillad kyckling i stället. I kassan hamnar jag bakom en av profilerna, en snubbe i 45-års åldern med armen i gips. Lite lustigt, för jag såg honom härom natten (utan gips) susa förbi mig på skateboard med en sexpack Pripps i famnen, förmodligen från Statoil dit jag själv var på väg. Skateboard + öl = gips. Utanför apoteket sitter en av de rumänska tiggarna och exponerar sin hand med halvt ruttnade fingrar och ett stort varigt sår som täcker hela handflatan. Syfilis? Har inte sett den tiggarstrategien användas här förut och kan knappast tro att det väcker någon vidare sympati, det är ju så vidrigt att man nästan spyr. Men i Paris är det ganska vanligt, att tiggare visar upp sina sår som om det berättigade till en extra slant, åtminstone var det så sist jag var där. Har för mig att Genet beskriver fenomenet, i "Tjuvens dagbok" (Journal du voleur, 1949) om jag inte missminner mig. Slinker in på Restore och bläddrar bland böckerna efter just "Tjuvens dagbok". Ibland har man ju en osannolik tur men inte idag. Hysterikan spelar som vanligt hysterisk dansbandsmusik med imbecillskånsk sång på dånande volym, tar till flykten innan ursinnet tar överhand. En kranbil har kört ner en stor vägskylt över Drottninggatan som därmed är avstängd. Styr kosan mot Rörsjöparken som så här vid lunch är full av vanartade skolungar och knarkare som njuter av den första vårsolen och ett frenetiskt inmundigande av Red Bull och öl, Stesolid och amfetamin. Börjar gnaga på kycklingklubban. Kommer att tänka på tiggaren och tappar fullständigt aptiten, slänger kycklingen i närmsta soptunna. Och halta och lytta överallt och paralympics på tv. Allt i upplösning och förfall. Människor...