Tömmer den sista fröpåsen längs Ehrensvärdsgatan, nattviol, kanske kommer det att dofta gott här så småningom. Tar vägen genom Rörsjöparken. En toka med en liten plastpresenning som sjal, bryter kvistar från buskarna som precis har börjat slå ut. Det är väl påskkänslorna som rusar. Den vanliga rutten via Fredriksbergsgatan till Stadsmissionens secondhand. Köper två CD, Cornelis Vreeswijk´s "Grimasch om morgonen" och Eminem, tycker nog det finns vissa beröringspunkter mellan dem, åtminstone i det narrativa. Utanför Netto kommer kompositören traskandes i sedvanlig maklig takt. Han håller en bordslampa framför sig, som för att lysa upp vägen, likt en vilsen stjärngosse. Gissar att han varit och fyndat på Restore, vi har tydligen samma vanor. Springer på honom ibland på Systembolaget, han brukar precis som jag köpa en enkel öl, varken mer eller mindre. Till Hemköp. Kommer att tänka på tokan i parken så jag köper mig ett påskris av prima björk. Kvällen är räddad. Eftersom jag nu missar 999 får det bli risterapi istället.
34:an till Möllevången och Rundgång för att skaffa biljetter till morgondagens konsert, 999 spelar på Klubb Värnhem.
Biljetterna är slut men torghandeln är fortfarande igång, alltid något. Promenad hemåt. Slinker in på Sájvva som nyligen öppnat och verkar vara en given succé. Trivsam lokal som gjord för en bar, mycket folk om kvällarna och livemusik. Tyvärr bara vegetarisk mat, men menyn är aptitlig och priserna resonabla.
Det samma går inte att säga om ölpriset, 60 - 65 kr. halvlitern är på tok för dyrt.
En liten utflykt till "Steppe side" (eller till vad som nu är kvar av det hela), en legendarisk DIY - skatespot, belägen i sydvästra delen av stäppen, initierad och byggd av den driftige Pontus Alv (kolla hans film) och andra skatare. Ett imponerande initiativ som nu tyvärr är en tämligen sorglig syn, nersmutsat och i ordets igentliga mening nerskitat. Romerna som har sitt läger en bit bort använder anläggningen som toalett och det ligger högar med mänsklig avföring överallt, kan dock inte se minsta spår av toalettpapper. Ja, det är ett svineri utan motstycke.
"- Var försiktig, jag har redan trampat i flera stycken", säger killen som står och målar grafitti. Lätt hänt (här svårt att undvika) när man är koncentrerad på sitt måleri och backar tillbaks lite för att få överblick. Han berättar att han har lite problem med just teckningen och funderar på konstskola, sen erbjuder han mig en sprejburk. Jag avböjer, om jag blivit uppslukad hade väl även jag råkat trampa i bajshögar.
Medans vi står och pratar kommer två tanter strykandes. De tittar surt på oss,
ungefär som: "vad fan har ni här att göra?". Sorry, faciliteten är upptagen, det får bli buskarna istället. Ja, det är inte utan att man blir förbannad. Här har en massa unga människor slitit i sitt anletes svett och byggt sin egen skatepark, besökt av skatare och proffs från större delen av världen,
och så kommer det folk från rumänien och grisar ner allting.
Och migranternas läger breder ut sig allt mer, koja efter koja, sammansatta av lastpallar, presenningar och allsköns bråte, en del har t.o.m. kamin. På håll påminner scenariot lite om kåkstaden i Vittorio D Sica´s film - Mirakel i Milano (Miracolo a Milano), inte lika pittoreskt förstås. Några husvagnar och några bilar som ser allt för fina ut, otaliga cyklar, kundvagnar, oljefat, högar med kläder och sopor, sopor i ofantliga mängder. Mellan lägret och steppeside breder en veritabel soptipp ut sig och markägaren (?!) hotas av vite om det inte städas upp, råttor, katter och så alla dessa bajshögar. Man ska inte skita där man äter. För bara ett år sedan var här inte en koja. För ytterligare några år sedan var det ett litet gäng "inhemska" uteliggare som hade sina tält här men de blev strax burdust avhysta. Men... Egentligen lämpar sig platsen alldeles utmärkt för en liten kåkstad. Inga grannar och ingen insyn från Nobelvägen som avskiljs av ett plank. Om man bara inte förstört och grisat ner så förbannat...
Snöflingor singlar glest ner när jag kommer ut, en osedvanligt grå dag, tråkigt ljus. Styr kosan mot ÖB för att handla sånt där som är så jäkla tråkigt att köpa men väldigt trevligt att ha - munskölj, tops, balsam... På Östra Farmvägen kommer en av "migranterna" släpande på en låst cykel, av märket Monark hinner jag uppfatta. Stackarn har väl tappat bort sin cykelnyckel. Köttaffären innan Willys har blivit riktigt bra. Den tidigare öststatsfeelingen har bytts ut mot en känsla av saluhall, men de hade väl inte riktigt kommit igång sist jag var där. Efter att plockat åt mig vad jag ska ha strosar jag runt på ÖB ett tag. Kollar in verktygen, tillsynes billigt men med tanke på kvaliteten dyrt som pocker. En burk Heinz tomatsoppa åker i korgen, den är delikat och går ej att hitta på Hemköp eller Coop. Stannar till vid stället med fröpåsar som utgör en formidabel färgprakt. Önskar mig en trädgård. Ett gäng fröpåsar får också åka ner i korgen. Dags att bekämpa tråkigheten. På hemvägen roar jag mig med att gå runt i mitt kvarter och kasta blomsterfrö lite här och där, lite hipps som happs. Åtminstone malvan och lejongapen borde ha en chans att gro tycker jag.
Dricker förmiddags kaffe och slötittar på tv, MasterChef-deltagarna tävlar i att laga risotto. Nä fan. Det är strålande sol ute, för sista dagen på ett tag, enligt meteorologerna ska det bli ruskväder framöver. Tar på mig skor och tar med mig City som passligt nog kommer i lådan så här en torsdag, ut i solen. Och sol är det med råge, vår skulle man kunna tro. Plockar åt mig en Metro och går till Rörsjöparken.
Köper en glass i kiosken och slår mig ned på en bänk i solen, smaskar glass och alternerar mellan tidningarna, en att bläddra i, en att sitta på. Det var ju fan vad folk håller på att skjuta och stycka varandra, hälften kunde va nog. En massa skolbarn från Värnhemsskolan hänger vid kiosken och på bänkarna runt omkring. En och annan, förmodligen bara förbi passerande, har tjuvstartat sommaren och spontansolar ute på gräset, t.o.m. hundarna verkar glada och uppspelta. Beger mig iväg på en labyrintisk promenad för att få så mycket sol som möjligt. Tyvärr börjar jag känna mig mer och mer illamående och obekväm. Det var väl den där glassajäveln eller något annat skit man råkat få i sig. Även om jag inte är särskilt hypokondrisk faller tankarna på clostridium difficile, jag var ju faktiskt på vårdcentralen häromdan. Jaja... Kommer fram till torget som naturligtvis också är fullt av folk som tar sin lunch ute eller bara hänger, eller bara skyndar. Cyklisterna har fått upp farten lite extra. In på Hemköp för att handla min egen lunch men bestämmer mig för en fruktsallad istället, man får passa på medans det fortfarande finns blodapelsiner kvar. Lång kö. Bara två kassor öppna och kunderna får trängas i samma gång. Fan, en bit framför mig, i andra kön tack och lov, står den där skitta slusken som alltid går omkring i sandaler och vars hemska tår, med extremt långa, grågulnade naglar, sticker ut genom trasiga, smutsiga strumpor. Han är två meter framför mig men jag känner redan den kväljande stanken, och jag som redan mår illa. När han betalat sina varor (mycket mjölk precis som pensionärerna) står han kvar i gången och synar kvittot. Han håller papplappen tätt intill ögonen och tycks aldrig komma vidare. Jag kommer däremot allt närmre, med stigande panik som följd. Titta inte på fötterna, titta inte på fötterna, upprepar jag i mitt huvud. Jag betalar och tittar på hans fötter, bara en skymt ,och det räcker. En ca. fem centimeter lång stortånagel eller klo sticker ut. Tar snabbt mina varor och skyndar bort mot toaletterna. Lyckas med nöd o näppe hålla tillbaks spyan, slår en sjua istället. Beger mig sen skyndsamt bort till Systembolaget och köper Underberg som jag har god lust att svepa i mig så fort jag kommit förbi kassan men behärskar mig. Nästa anhalt blir apoteket där det införskaffas div. magmedicin. När jag väl kommer ut i solen igen känns det inte alls lika behagligt, men det blir nog bättre imorgon, det har meteorologerna lovat.
