Glass
Dricker förmiddags kaffe och slötittar på tv, MasterChef-deltagarna tävlar i att laga risotto. Nä fan. Det är strålande sol ute, för sista dagen på ett tag, enligt meteorologerna ska det bli ruskväder framöver. Tar på mig skor och tar med mig City som passligt nog kommer i lådan så här en torsdag, ut i solen. Och sol är det med råge, vår skulle man kunna tro. Plockar åt mig en Metro och går till Rörsjöparken.
Köper en glass i kiosken och slår mig ned på en bänk i solen, smaskar glass och alternerar mellan tidningarna, en att bläddra i, en att sitta på. Det var ju fan vad folk håller på att skjuta och stycka varandra, hälften kunde va nog. En massa skolbarn från Värnhemsskolan hänger vid kiosken och på bänkarna runt omkring. En och annan, förmodligen bara förbi passerande, har tjuvstartat sommaren och spontansolar ute på gräset, t.o.m. hundarna verkar glada och uppspelta. Beger mig iväg på en labyrintisk promenad för att få så mycket sol som möjligt. Tyvärr börjar jag känna mig mer och mer illamående och obekväm. Det var väl den där glassajäveln eller något annat skit man råkat få i sig. Även om jag inte är särskilt hypokondrisk faller tankarna på clostridium difficile, jag var ju faktiskt på vårdcentralen häromdan. Jaja... Kommer fram till torget som naturligtvis också är fullt av folk som tar sin lunch ute eller bara hänger, eller bara skyndar. Cyklisterna har fått upp farten lite extra. In på Hemköp för att handla min egen lunch men bestämmer mig för en fruktsallad istället, man får passa på medans det fortfarande finns blodapelsiner kvar. Lång kö. Bara två kassor öppna och kunderna får trängas i samma gång. Fan, en bit framför mig, i andra kön tack och lov, står den där skitta slusken som alltid går omkring i sandaler och vars hemska tår, med extremt långa, grågulnade naglar, sticker ut genom trasiga, smutsiga strumpor. Han är två meter framför mig men jag känner redan den kväljande stanken, och jag som redan mår illa. När han betalat sina varor (mycket mjölk precis som pensionärerna) står han kvar i gången och synar kvittot. Han håller papplappen tätt intill ögonen och tycks aldrig komma vidare. Jag kommer däremot allt närmre, med stigande panik som följd. Titta inte på fötterna, titta inte på fötterna, upprepar jag i mitt huvud. Jag betalar och tittar på hans fötter, bara en skymt ,och det räcker. En ca. fem centimeter lång stortånagel eller klo sticker ut. Tar snabbt mina varor och skyndar bort mot toaletterna. Lyckas med nöd o näppe hålla tillbaks spyan, slår en sjua istället. Beger mig sen skyndsamt bort till Systembolaget och köper Underberg som jag har god lust att svepa i mig så fort jag kommit förbi kassan men behärskar mig. Nästa anhalt blir apoteket där det införskaffas div. magmedicin. När jag väl kommer ut i solen igen känns det inte alls lika behagligt, men det blir nog bättre imorgon, det har meteorologerna lovat.
