...några timmar. Behöver kolla saldot på JOJO - kortet så det bär av mot Pressbyrån. Pundhuvudet från parken i förmiddags ligger helt utslagen, till synes livlös, på marken i den lilla alén intill Värnhemstorget. Lustigt nog har han en liten leksaksbil (grön) placerad på magen, uppskattningsvis i skala 1:20. Ja, så går det när man busat för mycket. Två alkisar, man och kvinna i sextiofemårsåldern, sitter strax bredvid men låter sig inte bekommas det minsta. Kanske är det deras son som ligger där på marken, han ser ut att vara runt de fyrtio så åldersmässigt kan det ju stämma. Det kanske är hans födelsedag och han har fått den lilla bilen i present. Kanske var det därför han flaxade runt i parken tidigare, i ett glädjerus, eller ursinne över att det var var fel färg eller modell på das auto. Rusningstid och fredag - att man aldrig lär sig undvika just den här tiden. För lång kö på Pressbyrån, vänder i dörren. Tar en Metro. En tiggare vill ha mina pengar men jag behöver stålarna själv, han för med sig en odör av förruttnelse. När jag satt mig på China Box, ser jag honom gå omkring bland myllret av pendlare med sin krycka och på ett mycket påträngande sätt tigga pengar av folk. Ena byxbenet är uppdraget till knävecket och underbenet är alldeles svart, jag tycker det ser ut som kallbrand. Detta visar han demonstrativt upp för de han tigger av, vilket knappast väcker någon större sympati. Det är med nöd och näppe jag får i mig vårrullarna. Och mitt i stöket sitter den enarmade och suger på en fimp. Vilken dag... Alla verkar verkar vara på väg att förlora förståndet.
