Ett ärende tar mig till Nobelvägen och när jag ändå är i krokarna passar jag på att kolla läget på Industrigatan. Kåkstaden har brett ut sig och tangerar nu tomtens bristningsgräns, företeelsen tangerar även bristningsgränsen hos markägares, myndigheters och folk o fä´s tålamod. En avhysning är att vänta de kommande dagarna, polisen är taggad och romerna som inte vill lämna platsen är oroade. Det kan nog bli lite kaotiskt, särskilt då det inte finns några tilltänkta alternativ til Stäppen. Igentligen är platsen ganska lämplig för en kåkstad, om man bara kunde hålla lite ordning och inte grisat ner så förskräckligt. Personligen hoppas jag att Stäppen återgår till det "normala" - som en scen för div.. spontana och kreativa initiativ, något som faktiskt är berikande.
Snur på hodet - ännu ett stycke wasteland. Här låg ateljéhuset Läderfabriken (1987 -1989) med ett fyrtiotal ateljeer och galleri - Galleri Läderfabriken, vilket vid tidpunkten, just som debatten om det postmoderna gick som hetast, var Malmös (kanske Sveriges) mest intressanta utställningsrum. Och festerna var roliga och utflippade, inte så skitnödigt tillrättalagt och ingen som höll särskilt hårt i sargen. På andra sidan gatan, i det lilla tegelhuset, som varit Benzons kontorshus, låg en MC - klubb, ibland gick man över och tog en öl eller två, för att byta miljö en liten stund och för att det var spännande. Till en början var vi välkomna, men sen ville ju knuttarna komma till vår fest och hälsa på, men det fick de inte. Det blev så klart ett och annat slagsmål men inget allvarligt. Hur som helst - det sattes många käppar i hjulet så läderfabriken existerade bara i drygt två år och 1996 brann hela bygget ned. Vill man ha lite mer historik finns det att finna det här och här och här.
Det lilla huset ja... Här var en del illegala fester på nittiotalet och 2003 gjordes ett misslyckat ockupationsförsök. Nu är kåken helt utbränd, men som jag förstått det hela så ska byggnaden bevaras, som ett charmigt inslag i framtida bebyggelse.
Dags att lämna nostalgin bakom sig och återigen ge sig på kas längs den ändlösa, gudsförgätna Nobelvägen, där varje steg är tungt och hundra meter känns som en kilometer.
Viker in på Byggmästaregatan, den lilla gatstumpen som i själva verket är ganska lång och sträcker sig ända bort till Midhem.
Hör finns i stort sett ingenting förutom Trafikverket och någon anläggning tillhörande VA Syd, en och annan industribyggnad och järnvägsspåren som fyller ut norra sidan. En utmärkt sträcka om man vill fly fältet för en stund.
Så slutar Byggmästaregatan i en återvändsgränd, åtminstone om man är bilburen. Annars kan man smita ner i en liten stig som tar en ut till vägskälet Hornsgatan/Stockholmsvägen. Här kan man passa på att ta en burgare på Mc Donalds om man vill, eventuellt fortsätta promenaden ut till Backarna om man vågar, eller tillbaks till hem kära hem - Värnhem.
Stannar till på Drottninggatan för att knäppa en bild, i samma ögonblick som en gammal knarkare i sjuttioårsåldern kommer ut från 24 seven, strax bredvid. Han har det där typiska drogdeformerade utseendet, en hatt täckt med silverpaljetter och en Ikeakasse över axeln. Något får mig att tvivla på att han solat eller tränat. Han kommer genast fram till mig och frågar vad det är för vägarbete ute på gatan, vilket jag inte har något som helst hum om. - Kommer du från tidningen?, frågar han, p.g.a. kameran antar jag. - Nä, jag tycker bara motljuset ser så fint ut, svarar jag. Han börjar orera en massa rappakalja i en stark nyans av demens. Begriper inte särskilt mycket av gojan men förstår åtminstone att han tycker det är ont om kvinnfolk ute så här års. -De har i alla fall alldeles för mycket kläder på sig, svarar jag, varpå den gamle lägger handen på min axel och i allvarsam ton säger: -Du är en fin människa. Vi tar adjö, den gamle traskar gatan fram några meter och svänger sen in på thairestaurangen Korrapong. Jag begrundar hans ord, känner mig bejakad.
Tidig förmiddag. Strömmen av pendlare har tunnats ut och en ny rusch har tagit vid - alkisarna till bolaget (strax samling i busskuren), sjuklingarna till apoteket, pensionärerna till Coop, pundarna till pusher street... Allt i sin ordning. Lungt och fint innan anstormningen vid lunch. "- Kan jag få två cigaretter?", är det ett fruntimmer som frågar mig. Tycker frågan är ställd på ett lite väl framfusigt och ohyfsat vis så det blir enkelt att ge ett koncist "nä" till svar. Fruntimmret muttrar något och jag blossar vidare på min cigg. Det ser ut som att Värdshuset Röda Nejlikan på Ringgatan börjar ta form, det hantverkas för fullt i köksdelen. Det ska bli trevligt med ett lite mer "normalt" hak i kvarteret. Utanför Hemköp sitter den lilla flintskallige gubben bänkad, självfallet. Vart skulle han annars tagit vägen? Han har som en självklar del av inredningen följt med i flytten. Billigt högrev (49.95 kg) och en passande dag för långkok - kalops.
Och färgprakten blir för var dag allt mer frapperande, löven lyser som guld och vilken tråkig vy som helst blir riktigt vacker. Slår bort tanken på att gå och se "Tjuvheder" på Panora, tycker man har mer än tillräckligt av den varan runt omkring sig som det är, dessutom har jag tid i tvättstugan, det är viktigare att fara ren. Går och tittar på färg istället. Fog och Färg, som tidigare låg på Sallerupsvägen, har flyttat in i Östra Färghandelns gamla lokal på Värnhemstorget. Bra urval av fog och lim och sånt, och fan så mycket trevligare än thaimassage, frisörsalong eller snabbmatshak som hela kvarteret är nerlusat med, ja hela stan faktiskt. Vet inte riktigt varför, men jag köper en liten tub silicon för 10:-, det är ju billigt och kan vara bra att ha. Över torget, en massa "tjuvheder" både till höger och vänster. Inom bolaget. Mannen framför mig i kön ser ordentlig och proper ut, inte svajig eller så. Men medans han radar upp sina öl på bandet, försöker han vara rolig och skämtar obegripligt med expediten. När sista ölen är uppställd har expediten hunnit bestämma sig för att inte sälja till rolighetsministern. Hade han bara hållit käften hade det gått hur bra som helst. Tala är silver, tiga är guld.
Till Netto då jag ändå har vägarna förbi, för att konstatera att veckans tilbud som annonserats i reklambladet, ej finns att hitta. Så brukar det vara, antingen är varorna slut eller så har de ej fått in dem. Tror det är ljug alltihop, att de bara hittar på en massa erbjudande för att det ska se bra ut. Ja, billig gurka har de förstås, två för tio, men jag tycker det känns lite perverst att endast köpa två styck gurkor. Jag slipper åtminstone den långa kön. Ut i gråvädret. Hela Värnhem stinker pärllim. Det finns i och för sig gott om stinkare i krokarna men mig veterligen finns det inget garveri i närheten, så jag antar att det är Sysav ute vid Spillepengen som återvinner kadaver. Slinker inom skivaffären. Blue Desert Music är nästan lika välsorterat som Jukebox var, ingen vill ha sina CD´s längre. Bläddrar förstrött bland singlarna, mest för att slå ihjäl lite tid. Har dock turen med mig och hittar en singel med Caterina Valente, som saknas i min samling. Blir glad. Till spökhuset Entré för att ta ut pengar ur bankomaten. Längst ner i den tomma korridoren dansar en ensam snubbe energiskt runt med sig själv. Jag är ganska säker på att det är samma snubbe, en missbrukare runt de sextio, som dansade runt utanför Hemköp vid invigningen. Men då fanns det musik, nu är det tyst. Men så... börjar jag förnimma tonerna från Caterina Valente i mitt huvud och med ens ser den dansante inte längre så förryckt ut.
Åt hemmet till på cykel. Får snällt hoppa av vid två tillfälle då jag stöter på polis, tror de blir provocerade om man bara nonchalant cyklar vidare. Ögontjäneri däremot verkar vara OK, de begriper ju att man strax hoppar på stålhästen igen. Det börjar mörkna tidigt så det är väl bäst att skaffa lampor. De brukar ha cykelkontroller vid den här tiden - tidig höst, och en femhundring per saknad lampa vore förargligt. Inom Hemköp. Hälleflundra för 119:- / kg.(!), ett bra kvällsmål.
Promenad längs Hornsgatan, stökigt och oharmoniskt men vyn över den norra stadsdelen är ändå ganska fin i morgonljuset - Sydsvenskanhuset (som nu står tomt), elanläggningen, Kirsebergs vattentorn... Soligt och milt men vinden biter ändå. Svänger in om Bagaren och Bonden och köper en fralla. Dyr (10:-) men god, hög densitet i surdegen. Hade de kostat sex kronor istället för tio hade jag nog gjort det till en vana att handla frukostbrödet här.
Inget regn men blötan dröjer sig kvar. Och parken ligger öde och folktom, så när som på en snubbe med huvjacka som står och trycker inne bland träden vid lekplatsen. Turen går via Fredriksbergsgatan och Konduktörsgatan, förbi de fina SJ-husen - "Gustav" och "Håkan". Snällt att bygga hus åt sina anställda, då det begav sig en gång i tiden, men jag kan inte helt bortse från den smått sadistiska aspekten - att slita vid järnvägen hela dagarna och sen ha samma förbannade järnväg som enda utsikt från sitt hem. Tågmästaregatan, Förbi de gamla spårvagnshallarna till Slussplan. Det nya höga huset är ganska tjusigt och Malmö Roddklubbs lilla funkisbyggnad är riktigt elegant. Sammantaget en trivsam plats - järnväg, kanal och ett stenkast till stad. Beställer en korv på Korvhuset och bläddrar i "Malmö Centrum". Det är tydligen "Industrinatten" ikväll och det låter ju muntert, nästan lika upphetsande som "Gallerinatten" här för ledes. Vänder hemåt via Östra Förstadsgatan, parken...
Lyckas med en hårsmån undvika "tanten som tar på en", genom att vika av mot Entré. Tanten får korn på ett annat byte och smyger fram mot en pojk som väntar på bussen - kram att vänta. Hade nog behövt en kram själv men inte just av henne, inte idag. Vid apoteket kommer jag utan särskild anledning att tänka: plåster. Har jag plåster hemma? Det är så dags att skaffa plåster när man väl skadats sig. Bättre att ha och inte behöva än att behöva och inte ha. Köper ett paket plåster. Traskar vidare över piazzan. Två vakter försöker hjälpa en en annan gammal tant som slagit sig ner på en av bänkarna. Hon är iklädd sjukhuskläder och verkar helt bortkommen stackarn, förmodligen har hon rymt från sjukan. Vakterna ser skojiga ut, det gamla benknäckargänget har bytts ut mot dessa små korpulenta herrar. Istället för gängse väktaruniform har de tilldelats väktarkostym. Det lustiga ligger i att väktarna är ganska småväxta och kostymerna är allt för stora. Byxorna korvar sig runt benen och ärmarna hänger ner över händerna, de ser ut som små barn som provar pappas kläder. Men det är ju bra att de hittat den vilsna tanten och hjälper henne till rätta, man skall vara snäll mot tanter. Tja, kanske inte alla, det finns gott om elaka gamla haggor också.
Får fart på apostlahästarna. Hade tänkt mig Norra Hamnen men viker av mot centralen längs Carlsgatan. Skön miljö - järnväg och industrilokaler, en av Malmös baksidor. Slinker inom Vintergatan, gamla minnen väcks till liv. Kommer att tänka på Vinterpalatset som låg här, det måste ha varit senare delen av åttiotalet. Det var kul, lite mer sund anarkism i initiativen på den tiden. Fortsätter längs Jörgen Kocksgatan. Har inget ärende så jag hittar på ett - Sibylla på Skeppsbron. Utmärkt, en smal grillad och utsikt över Öresund, havsluft... Tillbaks längs Carlsgatan, Frihamnsviadukten och ner om Slussgatan. Fin gata, det vore trevligt att bo här, med utsikt över järnvägsspåren, meditativt på nåt vis. Fortsätter diverse bakgator hemåt för att slippa det tilltagende fredagsstöket.
Tips: Atari Teenage Riot på Moriskan ikväll.
