Flyr regn och annat

En svart skepnad i mörkret och regnet, på slänten ner mot kanalen, det ser lite egendomligt ut. Så dyker den ena skepnaden efter den andre upp, i mörker och regn intill kanalen. Kommer på att det måste vara abborren som kommit till, fina och stora och direkt från havet så här på hösten. Får väl prova fiskelyckan någon kväll. Östra Förstadsgatan, Värnhemstorget. Slinker in på Fregatten för att vänta ut regnet och i hopp om att stöket inte satt igång än. Tror fel. Två drängfulla profiler sitter en bit bort och "konverserar", d.v.s. skriker till varandra istället för att hålla en normal samtalston. - Måste ni skrika så? - Vi skriker hur mycket vi vill! Tja, förvånad blir man ju inte. Har just inte så mycket att göra än att sippa på min öl, rensa meddelanden från mobilen och vänta på uppehållsväder. En snubbe slår sig ned vid bordet bredvid, han ser kontaktsökande ut så jag försöker se jävligt  upptagen ut, men inte fan hjälper det. Snubben, som jag aldrig sett förut, babblar strax på som om vi vore de bästa vänner. "R" tittar in och ställer sig vid baren, min räddning tänker jag och knallar dit. Vi hinner knappt hälsa på varandra förrän den ostadige snubben har sällat sig till oss och fortsätter haspla ur sig mer eller mindre obegriplig rappakalja. Det var ju en efterhängsen jävel. Vi försöker nonchalera honom efter bästa förmåga och hålla vårt samtal så personligt som möjligt, men inte tusan har det någon större effekt på snubben, trots att våra artiga vinkar om att vi vill vara ifred har börjat bli riktigt otrevliga. Vi bestämmer oss för att snabbt tömma glasen och gå någon annanstans. Det har slutat regna och för ovanlighetens skull byter vi Fregatten mot Broderstugan. - Vilken jobbig jävel, säger "R", i tron att vi är fredade, men dra på trissor... Efter tio minuter står den efterhängsne bredvid oss och säger gladlynt: - Jasså ni är här nu, jag slår mig ner. - NÄ! -Det gör du inte alls, säger vi i en mun. Denna gång tycks den efterhängsne jäveln fatta, kanske delvis för att det städade klientelet runt omkring reagerar och börjar stirra på token, och att det är mer än uppenbart att "R" och jag på allvar förlorat tålamodet.

Ingen stol

Ganska tidigt går färden över Frihamnsviadukten. Fin vy, finner något vilsamt i utsikten över järnvägsspåren. Ännu trevligare var det när Berlintågen gick den här vägen, via färjan från Trelleborg, en mycket bättre start på turen än via Danmark. Lite dyrt har det blivit också, drygt sju hundra spänn för en enkel resa, jämfört med bussen som kostar 249:-. Skit samma, jag ska ändå inte till Berlin, jag ska till Sopstationen för jag behöver en stol. Carlsgatan - Sopstationen. Hittar ingen passande stol. Försöker, utan att lyckas, uppbåda intresse för krimskramset. En snubbe går runt bland böckerna och babblar. Upptäcker efter ett tag att han inte har någon "handsfree", han tjattrar för sig själv. Undrar hur många som gör det egentligen, Pratar för sig själv och bara använder "handsfree" som attrapp, det ser ju lite mindre tokigt ut då. Jaha... Ingen stol och inget annat heller. Samma väg tillbaks - den enahanda Carlsgatan och den trevliga Frihamnsviadukten, stannar till och tar några bilder. Ganska nöjd med turen ändå, smått frusen motiverar det en kopp varm choklad. 

Dagen Stellan

Kungsgatan börjar så smått bli höstfin, täckt av fallna löv, och ännu finare blir det när färgen på allvar övergår i gult. En tur ut till Östervärnsängen (det gamla koloniområdet mellan Sallerup och Kirseberg) i motvinden, som tack o lov ännu inte skövlats inför vintern. Fint, fortfarande lite blomster här och var, men det blåser kallt. Tar den tråkiga vägen tillbaks, längs med Hornsgatan, förbi Bilia, nu i medvind och sol i nyllet så det känns riktigt behagligt. Sneglar upp mot Restaurang OvanPå som jag aldrig provat fast hört ska vara o.k., men från mitt aktuella perspektiv ser det lite deprimerande ut och jag kan tänka mig att det motsatta perspektivet, ut mot trafikflödet, inte heller är så muntert. Också inom Entré såklart, fem kiwi för en tia och en vinare för sextiotvå. Vidare längs den miserabla, gudsförgätna Fredsgatan, men när man svänger in på Drottninggatan blir det fint igen. Sysslolös och lite hungrig äntrar jag på impuls Restaurang Kina (varför har kinarestauranger alltid så fantasifulla namn?) och slår mig ned vid ett fönsterbord. Biff med bambuskott och purjolök - 129:-. Lite dyrt, men va fan... Har inte tänkt slösa pengar på något annat idag. Dessutom är det riktigt gott, hungern hjälper väl till men det är definitivt några snäpp bättre än genomsnittligt kinakäk. Gillar utsikten ner mot Drottninggatan, som påminner mig om en plats i Berlin. Några polska knegare sitter två bord bakom mig och tjattrar, som tur är förstår jag inte språket så det stör mig inte, kan försjunka i maten och tidningen och av och till låta blicken och tankarna färdas nedför Drottninggatan. Berlin... Ja, det var några år sedan och lika bra det, nu är det bara en jävla massa svenskar som ränner runt i den tyska huvudstaden, trettio år försent. Bläddrar vidare i tidningen. Tempo på Möllan går i graven efter drygt tjugo år - synd. Började hänga där första veckan de öppnat, nu är det ett tag sedan men då var det kul, dröjde man sig kvar tills man var sista gästen kunde man dessutom få "låna" tills dagen därpå. Och Dylan får Nobelpriset i litteratur (!) hur fan nu det har kunnat gå till. Men det é klart, det sitter väl mest liknande, gnälliga gamla gubbar i akademin. Inte för att jag har något emot Dylan eller att man ger priset till musiker, men jag kan ju tänka mig åtskilliga andra, betydligt mer sofistikerade textmakare än Dylan. Nick Cave, David Byrne eller Crass-kollektivet t.e.x., och postumt kan man väl tänka sig Zappa, Jim Morrison o.s.v. o.s.v. . Mätt och belåten trevar jag mig hemåt, igenom fredagsruschen, det är så man riktigt får tränga sig igenom anstormningen av pendlare. Det blir en lugn kväll, kanske alfapet med lilla vännen. Skulle vilja se K-special nu klockan åtta om Dada, men tidpunkten är lite opassande och det går i repris.

Tips: Vill man göra något imorgon, lördag, så kan man se en ny utställning på Almlof Gallery, kvällstid är det Konstkväll Lund (men vem vill åka till Lund?) och Entombed spelar på Moriskan.

P.S. Lite mer Malmöskate, mest från stäppen/Steppeside. 

Behöver en hona...

 ...och en hane. Beger mig mot Slussplan via bakgatorna, Konduktörsgatan och Tågmästaregatan bakom SJ-husen. Och det var ju bra det, så man fick en glimt av Malmö Roddklubbs fina båthus, uppfört 1942 och som faktiskt korresponderar ganska bra med nybygget på själva Slussplan. Men målet är El-Bolaget, en fin gammal inrättning. Ska bara ha en hona och en hane, men det är lätt att dröja sig kvar, i fascination över det enorma utbudet av elektriska manicker som man inte har en aning om vad de är till för, ändå är det nästan så att man vill ha dom. En hona och hane var det ja. Mycket trevligare att köpa grejorna här än på t.e.x. på Hemköp eller Coop. Man tycker liksom att man gör en god gärning när man stödjer något genuint, något man vill ska finnas kvar. Klar med ärendet tar jag Östra Förstadsgatan tillbaks. Den nya iranska restaurangen har öppnat, strax bredvid nyöppnade syriska Ayam dimashQ, där jag för övrigt ser att den där räliga s.k. coachen från Lyxfällan sitter och smörjer kråset. Panos har öppnat sin pälsaffär för säsongen. Hoppas han får vara ifred från vandaler i år. Tycka vad man vill om pälsar, men även pälsaffären är ett riktigt genuint inslag i kvarteret, har väl legat där sen artonhundra-frös-ihjäl kan jag tänka och Panos är en trevlig prick. Cafe V är som vanligt stängt, tycker nog det hade platsat bättre med en irakisk restaurang med tanke på grannarna. Sen är det ett stort geografiskt glapp till Shanghai, Restaurang Kina och Korrapong. Kommer fram till ett stökigt Värnhemstorg och vänder instinktivt ner mot Entré, där är det iallafall lugnt och någon slags mat måste man ju ha. Tisdag - fisk. Det ser faktiskt ut som om de påbörjat renoveringen i det s.k. V-huset som ligger ut mot torget, men det tar väl några år innan det blir klart, och sen tar det väl några år att få hyresgäster, om det nu över huvud taget är någon som nappar. Hörde att Apoteket ska flytta in i den andra byggnaden och det är ju fan det, "Fasanen" ligger ju så bra till som det är nu. Så är det dags att sätta på fisksoppa och meka kabel.    

Temadag igen

Den tionde oktober, en dag som alla andra. Som vanligt vankar alla dönickar runt som blindstyren, med blicken fäst vid sina elektroniska små manicker. T.o.m. i grupp, det är ju inte så ovanligt att man ser tre fyra pers, stå "tillsammans" och glo i varsin iPod. Men tydligen är det idag "Världsdagen för psykisk hälsa", vilket ju är helt missvisande då det bara handlar om psykisk ohälsa. Men egentligen är väl årets alla 365 dagar dagen för psykisk ohälsa, med tanke på hur folk mår och beter sig. Den ene värre än den andre, alla verkar vara lite psycho, vilket lite motstridigt kanske även är ett slags friskhetstecken. De som är glada är maniska, de som visar arbetsglädje eller inspiration (phö) har ADHD, de flesta intellektuella är fisförnäma sprättar med hybris och de riktigt tokiga förivrar sig i religösa (och politiska) villfarelser, o.s.v o.s.v. . Det är fan bara att slå ett öga på bokhyllan, skivsamlingen eller ta en tur på ett konstmuseum, de flesta geniala har hamnat på dårhus, supit eller knarkat ihjäl sig, eller är på god väg. Och alla andra, något så när "normala", försöker klara sig genom misären. Så - epitetet "Världsdagen för psykisk hälsa" kanske ändå inte är så fel ändå. Hur som helst är det inte lika virrigt som "kanelbullens dag" och alla andra jävla temadagar de hittar på. 

Ha! Såg just på Sydnytt att tosingarna/allmänheten har varit ute och sprungit i grupp idag, fem kilometer. Det skall tydligen vara bättre än psykofarmaka.

Fritt fall

Tittar ut. Ser en man och en kvinna med barnvagn. Mannen, höggradigt berusad (kvinnan verkar nykter), vinglar med barnvagnen i sick sack över hela trottoaren. Kvinnan tar strax barnet ur vagnen och bär knytet i famnen istället. Klokt. Mannen fortsätter vingla med vagnen vilken tjänar som välbehövlig rollator, utan den hade han definitivt fallit omkull. Och på tal om att falla - det börjar nästan bli frekvent att folk trillar ut genom fönster runt Värnhem. En på Ringgatan härom veckan och en annan på Rönnblomsgatan natten till idag, från hela fem våningar. Ack ja... Och kallt och grått är det. Får åtminstone en glad hälsning på Lundavägen - utan det där evinnerliga "hej hej". Paret med kultingen vinglar åt Höstgatan till, jag vinglar mot Fredsgatan, in i komplexet som verkar befinna sig i ett varaktigt fritt fall.