Temadag igen

Den tionde oktober, en dag som alla andra. Som vanligt vankar alla dönickar runt som blindstyren, med blicken fäst vid sina elektroniska små manicker. T.o.m. i grupp, det är ju inte så ovanligt att man ser tre fyra pers, stå "tillsammans" och glo i varsin iPod. Men tydligen är det idag "Världsdagen för psykisk hälsa", vilket ju är helt missvisande då det bara handlar om psykisk ohälsa. Men egentligen är väl årets alla 365 dagar dagen för psykisk ohälsa, med tanke på hur folk mår och beter sig. Den ene värre än den andre, alla verkar vara lite psycho, vilket lite motstridigt kanske även är ett slags friskhetstecken. De som är glada är maniska, de som visar arbetsglädje eller inspiration (phö) har ADHD, de flesta intellektuella är fisförnäma sprättar med hybris och de riktigt tokiga förivrar sig i religösa (och politiska) villfarelser, o.s.v o.s.v. . Det är fan bara att slå ett öga på bokhyllan, skivsamlingen eller ta en tur på ett konstmuseum, de flesta geniala har hamnat på dårhus, supit eller knarkat ihjäl sig, eller är på god väg. Och alla andra, något så när "normala", försöker klara sig genom misären. Så - epitetet "Världsdagen för psykisk hälsa" kanske ändå inte är så fel ändå. Hur som helst är det inte lika virrigt som "kanelbullens dag" och alla andra jävla temadagar de hittar på. 

Ha! Såg just på Sydnytt att tosingarna/allmänheten har varit ute och sprungit i grupp idag, fem kilometer. Det skall tydligen vara bättre än psykofarmaka.