Malmö e bésst!

Mot Coop, kommer på bättre tankar - Fregatten. Är egentligen sugen på varm choklad men tycker inte att det är lönt att ens fråga, men en Mariestad är alltid en Mariestad. Snubbarna vid bordet nästintill sluddrar och sörplar, bättrar på eftermiddagsfyllan med öl och whiskey, själv försöker jag fly den ena verkligheten genom att dyka in i den andra, förmedlad via avisen. "-Malmö e bésst!", utbrister den ene vid bordet bredvid. Talet är den där typiskt aggressiva malmöitiskan. Deras försök till dialog börjar urarta i nån slags lullig namedropping, det är Zláttan och Marta, Bosse Larsson, Nils Poppe, Pärcy, Wilmer X, Per Albin Hansson, Ricky Bruch... Det är faktiskt ganska underhållande, kan sympatisera med en del, äcklas av annat, snubbarna är sannolikt Sverige demokrater men det behöver ju inte jag bry mig om. När de kommer till Peps kan jag inte låta bli att påpeka att Peps faktiskt är från Helsingborg, och att de har glömt Kal P Dal. Borde inte lagt mig i, det var att kasta kol på elden och ett tu tre sitter även jag där och droppar namn. Försöker få lite fason på det hela genom att lägga till Ola Billgren, Sten Samuelsson, Piraten, Oski... När snubben snett mittemot utbrister: -Skåningar e bésst!, kan jag inte låta bli att tillägga att de fantamej é bäst på att snacka skit också. Det vänder på en femöring, hjärtligheten är som bortblåst, snubbarna tystnar, stirrar stint på mig med intensiv fientlighet. Stämningen har genast blivit obehaglig och det är så jag undrar om en smocka är på väg. Försöker vända på det genom att säga att det nog ändå inte är riktigt sant - stockholmarna är de värsta skitsnackarna. Det är därför man i dagligt tal kallar verktyget polygrip för stockholmare - stor i truten och opålitlig. Efter några sekunders tystnad börjar snubbarna skratta och vi är åter bästa vänner, förenade i vår vämjelse över stockholmare. -Ståckhålmajävlar... muttrar den ene med avsmak i tonen. Och nu vill de bjuda på whiskey också men jag tackar artigt nej, måste hem och plocka ut tvätten ljuger jag. Snubbarna har hunnit bli ganska dragna, labila, och jag vill inte bli bundis med dem, då ska det tvunget hälsas och snackas nästa gång man ses. Säger moss moss och går. Köper kakao på Coop, skriver upp en tvättid och kryper in i min grotta, gör en kopp varm choklad och sätter på tv´n. Just det ja, Fars dag idag. Numer behöver jag varken ringa eller köpa present, men man kan ju ägna en tanke.