Man borde ju kunna slå ihjäl några timmar med konst (trodde jag) och styr därför stegen mot Moderna. Men suck... Rosemarie Trockel är inte ett dugg intressantare än sist, Reuterswärd - tja, inte heller några söta museibesökare. Lite kul att se en Torsten Andersson, det var länge sedan. Tyvärr är det bara ett styck måleri, de gör sig bättre i serie eller hel utställning. Galleri Ping Pong är stängt mellan utställningar. Vidare längs Stora Nygatan mot Galleri Leger. Tji. Leger är också mellan utställningar, nästa tycks vara Anette Abrahamsson. Fan att jag missade Peter Johanssons utställning. Gamla kyrkogården. Vintergäck täcker redan gräsmattorna med lysande gult, en påfallande kontrast mot en i övrigt helt färglös dag. En bit bort är två dövingar inbegripna i en livlig diskussion, högljudd är väl fel ord men åtminstone hätsk och intensiv. De påminner om en hundra år gammal stumfilm. Irriterad över stängda gallerier, tittar in på Streetlab istället, som vanligtvis är betydligt intressantare än vilket konstgalleri som helst. Några fina grafiker av Jacob Ovgren och Narancic, FA-plankorna är verkligen skojiga. Vidare utan tanke eller mål. Hjärtan i trädet på Gustav Adolfs torg. Utanför Åhlens på södergatan sitter en äldre man och tigger. "Homeless but honest.." någonting, står det på skylten hans. Framför sig har han dukat upp en massa snatterigods på ett stycke tyg, deodoranter och schampo och sånt. Vet inte vad som är mest motsägelsefullt, skylten eller att han kränger hygienprodukter. Vidare norrut. I dessa trakter känner man sig som en turist i sin egen stad. Till Centralstationen - avkopplande miljö såvida man inte är sen till tåget. Ägnar en halvtimme åt att tjuvläsa tidskrifter på Pressbyrån. Traskar runt - matdoften är angenäm. Björn Ranelid kommer struttandes med en kabinväska på hjul, överdrivet uppknäppt skjorta - mån om att visa sin löjliga tatuering, flackande sökande blick - mån om att bli igenkänd. Antar att bekräftelsebehovet är enda drivkraften, det kan ju knappast vara snille eller smak och i synnerhet inte förmåga eller omdöme. Fina limpor i brödbutiken - nittio kronor styck. Går innan reslusten tar över, närmare en semester än så här kommer man inte. Mot Värnhem. Bagels Corner har öppnat igen efter att varit stängt några år. Det är sig likt. Det är tredje dagen på rak jag går förbi och inte en endaste kund, samma gamla förlegade åttiotalsaktiga femtiotalsinredning. De två stackars flickorna som jobbar där verkar göra sitt yttersta för att sysselsätta sig men förr eller senare tar ju fantasin slut. Undrar hur många veckor de kommer att hålla öppet den här gången. Det verkar lite korkat att försöka med exakt samma koncept som tidigare misslyckats. Det smartaste (och billigaste) vore nog att erbjuda gratis bagels ett par dagar. Inom Stadsmissionen. Tjackar Paul Austers "Att uppfinna ensamheten" för en tia. Kul, länge sedan jag läste Auster, men plagiatet av Duchamps "Five-Way Portrait" på covern stör mig något, tolkar det som förmätet. Innan jag hunnit hem hinner jag springa på både den lytte och den enarmade som lufsar runt full i sjukhusbyxor. Så é allt sig likt igen.
