Den lata hunden heter Johan

Tar mitt plast och går - mot den lilla återvinningsstationen på Kungsgatan. Tusenskökor i Rörsjöparken. Blicken i skyn som är djupt coelinblå, monokrom, inga moln och inte ett endaste "flygplans-streck". Ingen reser, en del vågar inte ens gå ut - bra. Sänker blicken och får syn på samma gubbe som härom dagen, han med jycken. Han kallar vovven för Johan. Slänger plasten i återvinningen och blir lätt äcklad över min egen präktighet. Till Öppna Hjärtat för att kolla bokhyllan. Blir lite störd av killen som står bredvid. Inte p.g.a. oro för eventuell smitta, men för att jag vill ha första tjing på eventuella fynd. Hostar harklande några gånger och killen piper genast iväg. Helt i onödan då inga fynd finns att göra. Upp genom stan som är direkt ödslig trots att det är lunchtid - behagligt. Köper ägg på Malmborgs/Caroli - har butiken nästan för mig själv. I den lilla kön till kassan pratas det om Corona. I korridoren utanför passerar jag en uteliggarkille, tillhörigheterna i en kundvagn och ett ansikte tämligen sönderslaget. Längs Östra Förstadsgatan - möter knappt en människa, har trottoaren för mig själv. Från Korsgatan kommer ett gäng grabbar cyklandes, med sina skateboards på pakethållare och styre. Gissar att de är på väg att byta plaskdammen mot Stapelbäddsparken. Funderar ett ögonblick på att ta mig till sundet men skiter i det. Skiter även i Stadsmissionens secondhand men styr kosan mot Öppen Famn på Värnhemstorget - fruktlöst. Kommer ut, ser mig omkring, en känsla av frid infinner sig.