Lunch

Fem vårrullar för tio spänn och en Metro som sällskap. Semestrar och lov är till enda och vardagen börjar normaliseras. Så här dags är det 50/50 ölgubbar och solande i parken, skolungdomarna hänger vid kiosken och intar sin lunch på Red Bull och cigg, även bollmannen har hittat tillbaks. Har sett honom av och till i sommar på Kungsgatan, maskerad, pratande för sig själv och som det verkar - helt förvirrad över att inte ha någonstans att ta vägen. Hela sommaren har det varit smockfullt med "vanligt folk" som solat och picknickat i Rörsjöparken, han har helt enkelt inte fått plats. Men idag är det yoga på schemat. Och inga tält eller halvpermanenta små läger under hela säsongen, missbrukarna har hållit sig borta - tja, strax i närheten. T.o.m. "cykelverkstaden" utanför Stadsmissionen på Malmgatan har gått på sparlåga. Plaskdammen är torrlagd, så man slipper skriket från barn och måsar. Allt börjar bli som vanligt igen. Ja, inte riktigt allt. Var tusan har den enarmade tagit vägen? Har inte sett honom på flera veckor och börjar bli riktigt orolig. Hoppas han inte råkat ut för något.

Fasanen

Fan. Ge mig mina vitaminer! Man kan väl inte hålla stängt i över en vecka för inventering? Nä, det kan man inte, det är visst bara ljug. Apoteket AB har sagt upp franchisetagaren och
de har fullt upp med att bråka och tvista. Kan i och för sig gå till Apotek Hjärtat men jag tycker om det "riktiga" apoteket. Snick snack... Lite löjligt att låtsas inventera när man i själva verket sitter och kastar skit på varandra.

Malmöfestivalen

Festivalen lockar till sig allsköns patrask från kranskommunerna. Lantisar drar omkring i horder och proppar i sig langos och donuts, tittar åt ett håll och går åt ett annat - ett tecken på svagsinthet. "Så skola de blinda leda de blinda". Och så stanken från all flottig festivalmat... Uhhh... Tack och lov är spektaklet relativt begränsat till innerstan men man får sig en släng av sleven ändå, pöbeln slussas in och ut via Värnhem. Annars är det mesta som vanligt. Mediokra, folkkära "artister" vars bäst före datum är ett minne blott, Axels Tivoli, en och annan full brud som blir våldtagen och rena rama smörgåsbordet för ficktjuvar. Här och var lite tillfällig offentlig konst på temat papper - kvaliteten är på folkhögskolenivå. Calexico, som spelade första kvällen blev en besvikelse, tamt och oengagerat, men Kvelertak var skojiga. Eventuellt stålsätter jag mig och ser en bedagad Lydia Lunch på Posthusscenen imorgon kväll. Jaja... En dag till, sen är pärsen över.

Cirkus Éntre

Ja herregud... Nu har dom fan ta mig börjat bryta upp golvet (35.000 kvm) inne på Éntre. Man kunde ju tro att de kommit på bättre tankar vid det här laget, men icke - Krumrei får sitt ljusa golv. "Ja så é det när man har mycket pengar och inga idéer, det kunde dom ju tänkt på från början" - säger expediten på Systembolaget och fortsätter - "man kommer ju inte hit för golvets skull". Och det är nog sant. I synnerhet beträffande bolaget, som förmodligen hade kunnat ligga ute på en åker nånstans, utan minskad omsättning. När jag står och plåtar det upprivna golvet passerar en man och muttrar i förbifarten -"en jävla massa miljoner rent åt helvete". Kan inte annat än att instämma. Alla verkar tycka att det är ett löjligt och befängt tilltag till ingen nytta, och kommenterar det hela med hånfullt förakt. Man märker även en tydlig irritation, indignation över att tyska storkapitalister kommer hit och kastar en massa miljoner i sjön, samtidigt som de vill ha våra pengar. Ett jävla slöseri helt enkelt. Glädjekalkylen för kalaset som är på 300 miljoner kommer säkert att överskridas. Också det fåniga namnbytet till "Plaza"... Ja jisses! Dessutom är det jävligt dålig tajming. Till helgen slår nya Caroli upp portarna och nästa helg är det invigning av Triangeln - och då väljer man att göra Éntre till en byggarbetsplats för mer än ett år framöver. Ser att de har lagt ut lite av de nya plattorna bakom en pelare, någon slags ljus sandsten i en ton av ockra. Får motvilligt tillstå att stenen faktiskt är riktigt fin, men "so what"... Vem fan bryr sig? Det hade varit bättre att överbygga schakten så att man kunde röra sig fritt i byggnaden. Eller varför inte lägga pengarna på att sänka hyror? När nu så många lokaler står tomma så kan det ju knappast vara marknadsanpassade hyror.

Utflykt: Ultra Bowl 5

Mot Stapelbäddsparken. Genom att välja Carlsgatan via Frihamnsviadukten gick det att undvika spektaklet nere i stan. Femte upplagan av världscuptävlingen Ultra Bowl. Hjärtlig atmosfär, hög stämning och kaos ackompanjeras av punk och hårdrock. En riktig skate - folkfest. Roligt och anarkistiskt och inget mesigt trams med hjälm eller annan skyddsutrustning. Dag två är en hel del av åkarna lappade och lagade, sydda och tejpade. En kille slår upp handen i betongen, då han faller precis framför mig. Fan! Efter ytterligare några försök sätter han tricket och då är brädan helt blodig. Ja, skateboard är tufft. Det hör liksom till att det skall göra ont. Synd bara att söndagens finalåk regnade bort.

Torget kl.13:40

Den alkade tanten i 65-års åldern, iklädd en allt för liten t-shirt och för korta pyamasbyxor, står vid busshållplatsen på Kungsgatan. Med en ölburk i högsta hugg, vrålar hon så det hörs över hela Värnhemstorget, något obegripligt - uoääh äou ouelää!!! Rakt ut i luften verkar det som, men det är tydligen riktat till en farbror (också han i 65-års åldern) borta vid den andra hållplatsen vid stationshuset, för efter ett tag svarar han med att vråla någon lika obegriplig rotvälska tillbaks. Jag inser att det är en form av kommunikation men begriper inte hur dom kan förstå varandra. Ett eget utvecklat/avvecklat tungomål i form av oartikulerade läten. Ett språk, bestående av tillsynes slumpmässigt hopsatta vokaler, som bara gravt nergångna alkisar behärskar. Efter en stunds dispyt ger han motvilligt med sig. Med hjälp av sin käpp påbörjar han, sakta och vingligt, det mödosamma konststycket att ta sig igenom strömmen av fotgängare, cyklister och bussar. Hans grälla t-shirt (svenska flaggan) gör att han åtminstone syns i trafiken. Under tiden fortsätter tanten att gapa. Det  verkar som att de tjafsar om vilken hållplats som är den rätta, eller vart de skall åka, om de skall åka... De verkar i varje fall förstå varandra något så när.

Rester

Så är det bara några stumpar kvar av den vackra stockrosen som prytt sin plats utanför Nöjesmagasinet under hela sommaren. Krukorna, amplarna och blomsterpelarna på torget i all ära, de gör ju miljön lite mjukare men visst är det trevligare med spontan grönska. Konstigt att den fått stå kvar så länge. Parkförvaltningen brukar vara kvicka med att nitiskt skövla varje icke sanktionerad liten tuva.

Stilleben

 Alcea rosea