Torget kl.13:40

Den alkade tanten i 65-års åldern, iklädd en allt för liten t-shirt och för korta pyamasbyxor, står vid busshållplatsen på Kungsgatan. Med en ölburk i högsta hugg, vrålar hon så det hörs över hela Värnhemstorget, något obegripligt - uoääh äou ouelää!!! Rakt ut i luften verkar det som, men det är tydligen riktat till en farbror (också han i 65-års åldern) borta vid den andra hållplatsen vid stationshuset, för efter ett tag svarar han med att vråla någon lika obegriplig rotvälska tillbaks. Jag inser att det är en form av kommunikation men begriper inte hur dom kan förstå varandra. Ett eget utvecklat/avvecklat tungomål i form av oartikulerade läten. Ett språk, bestående av tillsynes slumpmässigt hopsatta vokaler, som bara gravt nergångna alkisar behärskar. Efter en stunds dispyt ger han motvilligt med sig. Med hjälp av sin käpp påbörjar han, sakta och vingligt, det mödosamma konststycket att ta sig igenom strömmen av fotgängare, cyklister och bussar. Hans grälla t-shirt (svenska flaggan) gör att han åtminstone syns i trafiken. Under tiden fortsätter tanten att gapa. Det  verkar som att de tjafsar om vilken hållplats som är den rätta, eller vart de skall åka, om de skall åka... De verkar i varje fall förstå varandra något så när.