Hamburgerlunch på Burger King - Entré Malmö. Bläddrar i det senaste nummret (# 7 augusti) av annonsbladet entre' NEWS. I någon slags ledare lovar Meinhart Krumrei att jag kommer att "få se liv och rörelse" under ombyggnaden och att mina "favoritbutiker" kommer att hålla öppet. På sidan sex orerar Christian Stecker, från Commerz Real, om hur hemtrevlig atmosfären kommer att bli. Citat: "-här ska man kunna spendera hela dagen från frukost till middag med shopping, inhandling av dagligvaror, aktiviteter med barnen och avsluta dagen med bio." High time! På en av bilderna står Stecker och Ianni Bellis från Amphi Project, med varsitt fånleende och pekar på byggskylten ute på piazzan. Och så alla dessa fantasifulla, taffliga fotomontage som man placerat in en massa människor i. Materialet måste ha varit begränsat, för det är samma figurer som cirkulerar i de olika vyerna. Drar mig till minnes liknande bilder av den s.k. "parken", ut mot Hornsgatan och Stockholmsvägen, där man också hade klippt in en massa folk som flanerade, satt och fikade och solade (det är norrläge) i den lummiga miljön. På Entre's bottenplan har man arrangerat en liten utställning bestående av fotomontage och ritningar i monumentalformat (typiskt tyskar) som illustrerar vision/illusion - Malmö Plaza. Förmodligen är detta så nära ett vällyckat köpcentrum man någonsin kommer att komma. På samtliga bilder har man tryckt in, ja i stort sett gödslat med, Media Markt loggan. Media Markt hade säkert dragit folk, men jag har lite svårt att tro på det. Ja, inte bara svårt, jag misstänker faktiskt att det är rent "hitte på". Ringer till Entre' - Centrum och frågar hur det ligger till. Personen jag pratar med informerar mig om att avtalet inte är riktigt klart än, "vi ligger i förhandlingar" påstår hon, men hennes ton är lite osäker och svävande så jag får uppfattningen av att hon ljuger. Ringer till Media Markt Presskontakt. Pratar med ett par personer som inte hört talas om saken och blir skickad vidare till Anna Sjödin - kommunikationschef. Hon upplyser mig om att några planer på att Media Markt skulle öppna på Malmö Plaza, över huvud taget inte existerar, och tillägger "det är nog mest ett önsketänkande från deras sida". Jag undrar om man egentligen får använda deras varumärke för att saluföra sitt eget, men på den punkten är hon lite osäker hur det ligger till rent juridiskt. Men varför inte, Media Markt får ju en massa gratis reklam, det skulle fan inte förvåna mig om de dessutom fick betalt.
En nästan pittoresk liten bakgata, både trist och charmig, kantad av små rörelser som inte pockar på någon större uppmärksamhet. Ut mot Drottninggatan - Molto Bene, därefter möbeltapetseraren som alltid jobbar. Det ger lite atmosfär, att höra ljudet från stiftmaskin och små nätta hammarknackningar när man går förbi. Förstår bara inte varför folk är så nellade på "7:an" och "myranstolen". Vidare - gitarrmakaren, ett par udda föreningar, NBV's Oscar Olsson Museet och Värnhems Byalag, följt av ett litet konstgalleri och fotvård. På hörnan mot Kungsgatan låg tidigare Pizza Kungen, men nu har lokalen stått under "renovering" i ca. två år. Ibland ser man ett par filurer, utklädda i arbetskläder, som sitter där inne och äter och fikar, mycket mer verkar inte ske. På andra sidan gatan - Eric Sigfrid Perssons magnifika Malmgården och i andra enden det anrika Johanna Jeppssons Spettkaksbageri och Dr.Lin's Akupunktur. Man skulle kunna tro att Ehrensvärdsgatan slutar här, men på något konstigt vis fortsätter den snett över Föreningsgatan. Här finner man en liten syatelje' samt AA. Man brukar kunna se var det hålls AA-möte då det alltid står så många och röker utanför.
Eftermiddag. Efter en kvart, tjugo minuter lägger jag märke till att paret bredvid inte sagt ett ljud till varandra på hela tiden, bara långsamt sippat på varsin öl. Killen verkar lite mesig och bortkommen och tjejen som är danska är på tok för snygg för honom. De är båda i 30-års åldern, och omges av en obehagligt påträngande sfär av tryckt tystnad. Efter ett tag har killen tagit mod till sig och säger, i osäkert och bedjande tonfall: - Vi kan väl göra nånting tillsammans... Inget svar. - Vi kan väl göra nånting tillsammans nångång... ... Tjejen ger honom en tveksam blick och svarar, påfallande uttråkad: - Va skulle de va? Sen fortsätter hon att stirra ut, d.v.s. upp i skyn, i tomma intet, för det är allt man ser genom fönsterna på Fregatten. Efter ytterligare en stunds tryckande tystnad fortsätter killen: - Vi kan väl gå på gymping... ... Vi kan ju gå på Friskis & Svettis... Jag håller på att sätta ölen i vrångstrupen. Så kan man för fan inte säga till en brud man vill ha omkull! Hans bedjande förslag upprepas mellan utdragna pauser. Ingen vidare fantasi, "gymping" och "Friskis & Svettis" är återkommande, och danskan verkar inte begripa vad tusan han pratar om. Jag iakttar dem i smyg och fastän det är svårt att hålla sig för skratt, blir jag en aning beklämd. Efter ett tag, en evighet känns det som, sliter hon blicken från himmeln och stirrar på killen som om han vore fullständigt dum i huvudet. - Fysisk aktivitet?!! Jag tvingas skyla mitt anlete bakom tidningen och bita mig i tungan, för att inte krevera i ett hysteriskt skrattanfall.
På hörnet ut mot Lundavägen ligger det vackra Solstrålehuset. Edvard Persson har visst bott här en gång i tiden, och så sent som i slutet av 90-talet hyrde en vän till mig en liten tvåa på vinden för ynka femhundra spänn i månaden. Har alltid gillat gatan. Här slutar stan och man vänder ryggen åt vimmel och trängsel. Bodde själv på nr.35 ett tag och åtnjöt största välbefinnande av att ha ingenting utanför fönstret, bara ett enormt panorama. Närmsta granne mitt i mot - ett nattöppet Statoil (en välsignelse) och McDonalds ett par hundra meter bort, järnvägsviadukten och Bilia - en betryggande buffertzon mot Kirseberg. Tyvärr är de just nu i färd med att bygga igen detta tomrum. Längre ned på gatan, ut mot Nobelvägen, kan du införskaffa allt nödvändigt material till ditt broderi. Härifrån är det sen bara ett stenkasst till det gamla koloniområdet - Östervärns Ängar.
Sannerligen en gudsförgäten sträcka. Mot väster - kvarteren Pontus och Quiding, som får en att associera till någon engelsk, avfolkad industristad under Thatcher-eran. Ren och skär misär. Det är så att man tycker synd om människorna. På andra sidan gatan - den stora tyska bunkern. I stort sett bara en sluten, ogästvänlig fasad med några få, ständigt tomma skyltfönster. En byggnad bestående av enbart baksidor. För tillfälligt pryds ett par av fönsterna med fantasifulla fotomontage av ett framtida "Malmö Plaza". En illustration av Commerz Reals önsketänkande. Saknar det stora fina, fula gula huset som låg här tidigare. Ett veritabelt kråkslott i totalt förfall, men charmigt. På den lilla piazzan har man smällt upp en stor skylt, där entreprenörerna inblandade i Entrés ombyggnad är listade. Noterar att Fojab Arkitekter inte finns med. Man vill väl inte göra samma misstag två gånger utan satsar på nya. Mot öster - ett relativt nybyggt bostadskomplex. Fasaden har en obestämdbar, smutsig grå-grön-gul färgskala och är fullständigt livlös och avvisande. Sträckan är förvisso kort, men väl framme vid Lundavägen är man näst intill dränerad på livslust.
Southern Kitchen har bommat igen och det är knappast någon förlust, deras mat var snudd på äcklig. Men det är synd att Söderbloms slog igen för deras käk var helt o.k., om än lite ensidig. Förnärvarande ligger det tjugoen matställe bara längs Östra Förstadsgatan - ingen av dem är bra. Hade tänkt betygsätta dem en och en men det är fan inte lönt, alla ligger på 1 - 2 utav 5. Ett undantag är dock Molto Bene, som har bästa tänkbara pizza, om man nu vill ha det. Annars är det bara slafsig snabbmat för hela slanten, om uttrycket ursäktas - s.k. "blattemat" och så klart en massa asiatiskt. Några få ställen driver typ "restaurang" på medioker nivå. Vill man ha en riktigt god middag får, får man leta sig ut på Sallerupsvägen, till Sås & Krås. Utmärkt mat och för övrigt den enda bra restaurangen i området. Ens räddning när man bor på Värnhem, är att man av och till kan bli riktigt sugen på skitmat.
