Fysisk aktivitet

Eftermiddag. Efter en kvart, tjugo minuter lägger jag märke till att paret bredvid inte sagt ett ljud till varandra på hela tiden, bara långsamt sippat på varsin öl. Killen verkar lite mesig och bortkommen och tjejen som är danska är på tok för snygg för honom. De är båda i 30-års åldern, och omges av en obehagligt påträngande sfär av tryckt tystnad. Efter ett tag har killen tagit mod till sig och säger, i osäkert och bedjande tonfall: - Vi kan väl göra nånting tillsammans... Inget svar. - Vi kan väl göra nånting tillsammans nångång... ... Tjejen ger honom en tveksam blick och svarar, påfallande uttråkad: - Va skulle de va? Sen fortsätter hon att stirra ut, d.v.s. upp i skyn, i tomma intet, för det är allt man ser genom fönsterna på Fregatten. Efter ytterligare en stunds tryckande tystnad fortsätter killen: - Vi kan väl gå på gymping... ... Vi kan ju gå på Friskis & Svettis... Jag håller på att sätta ölen i vrångstrupen. Så kan man för fan inte säga till en brud man vill ha omkull! Hans bedjande förslag upprepas mellan utdragna pauser. Ingen vidare fantasi, "gymping" och "Friskis & Svettis" är återkommande, och danskan verkar inte begripa vad tusan han pratar om. Jag iakttar dem i smyg och fastän det är svårt att hålla sig för skratt, blir jag en aning beklämd. Efter ett tag, en evighet känns det som, sliter hon blicken från himmeln och stirrar på killen som om han vore fullständigt dum i huvudet. - Fysisk aktivitet?!! Jag tvingas skyla mitt anlete bakom tidningen och bita mig i tungan, för att inte krevera i ett hysteriskt skrattanfall.