Sannerligen en gudsförgäten sträcka. Mot väster - kvarteren Pontus och Quiding, som får en att associera till någon engelsk, avfolkad industristad under Thatcher-eran. Ren och skär misär. Det är så att man tycker synd om människorna. På andra sidan gatan - den stora tyska bunkern. I stort sett bara en sluten, ogästvänlig fasad med några få, ständigt tomma skyltfönster. En byggnad bestående av enbart baksidor. För tillfälligt pryds ett par av fönsterna med fantasifulla fotomontage av ett framtida "Malmö Plaza". En illustration av Commerz Reals önsketänkande. Saknar det stora fina, fula gula huset som låg här tidigare. Ett veritabelt kråkslott i totalt förfall, men charmigt. På den lilla piazzan har man smällt upp en stor skylt, där entreprenörerna inblandade i Entrés ombyggnad är listade. Noterar att Fojab Arkitekter inte finns med. Man vill väl inte göra samma misstag två gånger utan satsar på nya. Mot öster - ett relativt nybyggt bostadskomplex. Fasaden har en obestämdbar, smutsig grå-grön-gul färgskala och är fullständigt livlös och avvisande. Sträckan är förvisso kort, men väl framme vid Lundavägen är man näst intill dränerad på livslust.
