Vid Nordpolens gräns

Söndag - i valet och kvalet. Molto Bene, Grottan eller biljarden...? Men jag är varken sugen på Molto Bene´s pizza eller Grottan´s porr och jag känner inte för att spela biljard med mig själv och jag vill inte (gud förbjude) umgås med någon heller. Tack o lov har Blue Desert music öppet, i tid och otid. Bläddrar runt bland cd-skivorna och hittar strax ett passande soundtrack till denna söndag.

E-cigg ?

Skolbarnen hänger som vanligt vid kiosken i Rörsjöparken så här vid lunchtid. Antingen har de äcklig mat på Värnhemsskolan eller så serverar de griskött idag, hur som helst så är väl en Red Bull alltid att föredra. Vad som förvånar mig är att så många av ungarna röker e-cigg. Man börjar ju röka p.g.a. att det är tufft, för tufft är det. Men e-cigg...? Det är väl ungefär lika fräckt som lakritspipa, cykelhjälm, säkerhetsbälte, hemförsäkring... 

Saldo

En promenad genom Entré för att samla på mig lite värme. Nu ryker golvet på andra våningsplanet också och butikerna packar ihop, en butik säljer t.o.m. sin inredning. Commerz Real har slängt in ytterligare 50 miljoner i haveriet, ovanpå de 300 miljoner man tidigare kalkylerat med. Såg Meinhart Krumrei på de lokala tv-nyheterna häromdagen, han försökte hålla skenet uppe och snackade goja om att locka nya kunder från Malmös norra delar. Suck... Håkan Rosell på Newsec (som förvaltar Entré) säger till Sydsvenskan 18/1 att det är "betydligt mer än en handfull butiker" som stannar kvar på Entré, men vill inte tala om vilka. Commerz Real försöker se det positivt och i ett pressmeddelande listar de hela arton(!) verksamheter som inte lämnar Entré. Spatserar vidare, ut genom ena dörren och in genom den andra, förbi barnvagnarna vid Redfellas, baconlukten ligger som vanligt tung och kväljande i luften. Ställer mig i bankomatkön utanför Hemköp, måste kolla saldot. Alla tycks vara här idag, de halta och den lytte, de sedvanliga grå skepnaderna som går i skytteltrafik mellan hemmet och bolaget, killen i militärkläder och kompositören, på bänken bland de andra bänkvärmarna - killen med brösten, för dagen utan bröst. Sura tanten sitter också där, sovandes. Förutom shopingvagnen är hon försedd med två svarta sopsäckar. Har hon tagit steget fullt ut och blivit "riktig" baglady mån tro? Norrmannen vankar förbi, han morsar och jag morsar tillbaks. Man ska vara försiktig med vem man hälsar på, särskilt de man springer på dagligen och i synnerhet de man springer på så fort man går ut genom dörren. Har man väl börjat säga hej så får man snällt fortsätta med det, år ut och år in. Med tanke på vilka kufar som huserar här så skulle det vara lite genant, men norrmannen är ok. Kön segar sig fram, just denna bankomat är otroligt långsam, otåligheten växer och när det väl blir ens egen tur så känns det pinsamt att det tar sån tid. Är plötsligt irriterad så in i helvete efter att ha behövt stå ut med fullständigt imbecillt mobiltelefontjatter bakom mig, nästan utan att först ha märkt av det, ungefär som ett surrande lysrör som man inte lägger märke till förrän raseriet är ursinnigt. Vänder mig om och skäms för mitt humör då jag inser att den tjattrande killen har Downs syndrom. Min tur - Kvitto kan ej lämnas - som vanligt. Fan! Går bort till bankomaten i AG favör-huset, här går det att få sitt saldo men det gör mig knappast på bättre humör.

 

Svett

Alla plagg tio kr. styck på Humana, det låter ju bra. Fler än jag som tycker så, det är många som sliter i trasorna, mest kvinnfolk. Men det är mest skit. Skulle behöva ett par t-shirts men de är alla urtvättade och har tappat formen. Upplever svettlukten tämligen kväljande och undrar om det är kläderna eller kunderna som luktar, förmodligen både och. Till slut hittar jag en schyst munkjacka men den luktar också svett och tändaren i fickan vittnar om att plagget inte blivit tvättat. Snor tändaren, hänger tillbaks jackan.

Sort Guld

Kön är lång och långsam. En vimsig, påtänd yngling i 25-års åldern vill tränga sig före med ursäkten att han bara ska ha en öl. Efter att ha fått nobben i den ena kön försöker han sig på den andra. Gubben som står där på tur ger honom en nonchalant blick och säger avfärdande "ah kyss mig", och så är tjafset igång. " Do ská visa respekt, do visar ingen respekt mannen..." Ja det är ett jävla tjat. Ah kyss mig, tänker jag. En expedit ingriper men tjafset fortsätter. "Du får ändå inte handla, du är påverkad"  säger hon. Lillkillen kontrar med att han inte druckit något, jag tror honom. Han ställer sig ändå sist i kön och väntar in sin rättmätiga tur, somnar genast till och vaknar om vartannat, han lyckas hålla ögonen öppna bara några sekunder i taget. Systembolaget har utökat sitt sortiment av påsar till att även innefatta blå sådana. De är jätte fina, så alla tar en blå påse och ratar de turkosa och de violetta. Jag tar också en blå påse, man vill ju inte sticka ut för mycket. Medans jag plockar ihop mina varor kollar jag in ynglingen som oavbrutet nickar till, där han står med sin ett styck 33 centiliters Sort Guld i näven. Den där ölen måste vara väldigt, väldigt viktig för honom men det är tveksamt om han får köpa den. På en minut har jag gått ifrån att haft lust att klippa till den jäveln, till att tycka riktigt synd om honom. Det är nästan så att jag funderar på att ge honom en öl ifall han får nobben. Men det är fan inte mitt bekymmer och han betedde sig nyss ganska odrägligt. Går iväg, omgiven av blå påsar som dansar runt, som stjärnor efter ett slag i huvudet.

 

Snö

Sallerupsvägen

Associationerna går till julottan i Lönneberga eller vinterscenerna i Pippi Långstrump, inspelade i det vackra Røros. Det känns lite grand som att vandra omkring i Gösta Berglings saga.

Entré mirage

Packat med folk inne på Entré, utförsäljning i alla butiker, 30 - 70% rabatt. Lagerhaus packar ihop och flyttar därifrån, liksom Lindex och Kappahl och Brothers/Sisters och Hemtex och Jack&Jones och Akademibokhandeln och Dressmann och Glitter och Carlings och MQ och... Ja, alla packar ihop verkar det som, men H&M påstår att de ska vara kvar. I affärerna är man irriterade. En butiksföreståndare uttrycker följande - "konkurrens från andra köpcentra eller inte, det har fan ingen betydelse, inte med den här ledningen (Krumrei/Entré Centrumledning). Entré har självdött, vi har ju inte ens ett golv". Men bygga ut ska man göra. Komiskt, men det blir ju plats för fler fotografier. Snart är Entré / Malmö Plaza helt igenom imaginärt, Fotografier av butiker istället för butiker. Om jag inte vetat bättre skulle jag ta det för något slags konstprojekt, hade fan inte kunnat göra det mycket bättre själv. Utanför Kappahl som säljer ut hela sortimentet med minst 70% rabatt råder ren kalabalik. Uppskattningsvis ca. 80 pers köar utanför medans deras oregerliga ungar kryper omkring på golvet som insekter, den stackars dörrvakten får uppbåda all sin pondus för att hålla massan stången. Lika mycket folk inne i butiken som under tumultartade former sliter i trasorna. Ett kaotiskt virrvarr av kjoltyg och kjoltyg.

På bottenplan i glashuset visas för närvarande en liten utställning som presenterar idéer och visioner om utvecklingen av Östervärnsområdet. Utställningen är resultatet av en "masterkurs" som hållits på Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp i samarbete (?) med Stadsbyggnadskontoret Malmö, Jernhusen AB och Entré /  Malmö Plaza (?!), och består av ett tjugotal affischer, fullproppade med text och grafik. Tyvärr är det en jäkla röra. Grafiken är plottrig och otydlig och förmedlar just ingenting och texten är alltför liten och i överväldigande mängd, dessutom har något ljushuvud fått för sig att översätta texten till engelska (glyttigt) vilket gör informationen, som drunknar i sig själv, än mer otillgänglig. Ett typiskt nybörjarmisstag, att vilja ha med precis allt inkl. oväsentligheter, på bekostnad av läsbarheten. Ja ja, det är ett elevarbete så man får väl ha förståelse för bristerna, men en kurs i visuell kommunikation vore nog på sin plats. Hur som helst så är det (förvånande) sympatiskt att upplåta en av de tomma lokalerna till något något så när vettigt.

På väg ut läser jag på ett plakat att Entré kommer att hålla öppet "precis som vanligt" under ombyggnaden. Betryggande, så här års är det skönt att kunna ta en promenad inomhus.  

Hej då! Liwa

Så blir kvarteret ännu lite fattigare då Liwa Colour Center flyttar ifrån Fredsgatan. Synd men lätt att förstå. Vem tusan vill husera i denna livlösa, ogästvänliga och deprimerande miljö? Det kan inte ha varit så kul att stå i den butiken, med utsikt mot trafiken på Hornsgatan, omgiven av tristess. Annars en helt ok färgaffär, hyfsad kvalitet på färg till schyst pris och sympatiskt att de ställer ut och säljer felbruten färg till ännu snällare peng.