Kön är lång och långsam. En vimsig, påtänd yngling i 25-års åldern vill tränga sig före med ursäkten att han bara ska ha en öl. Efter att ha fått nobben i den ena kön försöker han sig på den andra. Gubben som står där på tur ger honom en nonchalant blick och säger avfärdande "ah kyss mig", och så är tjafset igång. " Do ská visa respekt, do visar ingen respekt mannen..." Ja det är ett jävla tjat. Ah kyss mig, tänker jag. En expedit ingriper men tjafset fortsätter. "Du får ändå inte handla, du är påverkad" säger hon. Lillkillen kontrar med att han inte druckit något, jag tror honom. Han ställer sig ändå sist i kön och väntar in sin rättmätiga tur, somnar genast till och vaknar om vartannat, han lyckas hålla ögonen öppna bara några sekunder i taget. Systembolaget har utökat sitt sortiment av påsar till att även innefatta blå sådana. De är jätte fina, så alla tar en blå påse och ratar de turkosa och de violetta. Jag tar också en blå påse, man vill ju inte sticka ut för mycket. Medans jag plockar ihop mina varor kollar jag in ynglingen som oavbrutet nickar till, där han står med sin ett styck 33 centiliters Sort Guld i näven. Den där ölen måste vara väldigt, väldigt viktig för honom men det är tveksamt om han får köpa den. På en minut har jag gått ifrån att haft lust att klippa till den jäveln, till att tycka riktigt synd om honom. Det är nästan så att jag funderar på att ge honom en öl ifall han får nobben. Men det är fan inte mitt bekymmer och han betedde sig nyss ganska odrägligt. Går iväg, omgiven av blå påsar som dansar runt, som stjärnor efter ett slag i huvudet.