Morgon, står i hörnet Östra Förstadsgatan/Korsgatan och fibblar med en cigg. Pälsaffären är stängd, Panos har väl tagit sovmorgon såvida han inte bommat igen för säsongen. Men det är väl lite väl tidigt, det är fortfarande kallt som fan och en päls hade suttit fint, björn kanske. En tjomme kommer fram och vill bomma en rök. Vi språkar ett tag och jag frågar om han är från Finland. - Nä, Ungern. Så jag var inte helt ute och cyklade, finsk-ugriska det med, ungerska alltså. Men, som han uttrycker det; - Jag är ingen jävla zigenare. Och så mal det på ett tag. Rangordning i alla läger. Han har tydligen bott i Sverige ganska länge och är därmed helt domesticerad. Efter rökt cigg säger vi morsning. Tjommen drar mot Värnhemstorget och själv beger jag mig mot stan, det ser ut att bli en fin dag. Vid lunchtid, efter diverse bestyr, har jag vägarna förbi igen. Panos har öppnat butiken. Fin skyltning - pälsar och ikoner, krims krams och ljusslingor. En bit bort står en filur och speglar sig i El Patio´s skyltfönster. Han har på sig nån slags ärmlös jacka/kort rock, egenhändigt gjord av en gammal ryamatta, klädan påminner faktiskt om en päls. Han står ganska nära rutan och tycks fumla med slipsknuten, matgästerna på andra sidan glaset ser något besvärade ut. Viker ner mot Konduktörsgatan för att få lite utsikt, klarblå himmel och intensiv sol, vindstilla, rökpelarna stiger rakt upp från skorstenarna, ganska estetiskt. Stadsbussarna har börjat byta färg, från grön-grönt till gräll lime-grönt, tacka vet jag den gamla färgsättningen i moss-grönt och beige. Fredsgatan. Ringgatan - stekt strömming med potatismos för 88 spänn på Röda Nejlikan. Gott. Äntligen en "riktig" restaurang i kvarteret.