Och det första man möts av är ett par snutar som står och bröstar sig, synar matgästerna som om de vore presumtiva brottslingar, det är nära att man mister aptiten. Amanos är knökfullt med slitna existenser, i full färd med att bota bakrus med fett och socker - söndag. Ska till att beställa pizza, men måste först be snutarna att flytta på sig då de själv inte har vett att ge plats åt nytillkomna kunder. Lång väntetid och en strid ström av folk som hämtar och beställer pizzor. Kling och Klang får sin mat och går, bara för att ersättas av tre andra snutar, farbror polisen är visst också bakis idag. Medans de väntar intar även dessa bylingar sin typiska misstänksamma position och skärskådar matgästerna. Inget ingripande, det enda regelvidriga är väl ett och annat etikettsbrott och obefintligt bordsskick. Försöker ignorera eländet genom att stirra ut genom fönstret, hopkurade gestalter skyndar genom blåsten och kylan längs Östra Förstadsgatan. Inser att pizzan kommer att kallna innan jag hunnit hem, men att sitta och käka i den kaotiska fettorgien på Amanos är uteslutet, dessutom ska pizzan delas med X som sitter hemma och väntar. Efter tjugo långa minuter är min anrättning äntligen klar. Ringer och ber X att sätta på ugnen, ser fram mot en lite mer privat fettorgie.
OBS! Höstkul för töser, med Tösabidarna på Bryggeriet v.44
Fredag är städdag, idag tar jag i lite extra och passar på att frosta av frysen samtidigt. Rotar fram en hög gamla tidningar att lägga i frys och över golv. Rökpaus, börjar bläddra i en Sydsvenskan från februari 2005. Masjävlar och Så som i himmelen, visas på biograferna, TV-utbudet är i stort sett identiskt med dagens - Kulturnyheterna, Fråga doktorn, Alla älskar Raymond, Simpsons, CSI, Paradise Hotel etc. etc. . På de danska kanalerna är det givetvis handboll för hela slanten, och i Bagdad har en bilbomb dödat arton människor. Summa kardemumma - man kan lika gärna läsa tolv år gamla tidningar som dagens. Klar med bestyren, ut. Det börjar bli kallt, lite blåsigt är det också. Lodisarna håller envist stånd, bänkade på sina bänkar, men med vintern i annalkande börjar det väl snart bli dags att flytta till busskurerna tvärs över torget. Hay Hay kommer trampandes. Jag gissar att hon babblat klart med de afrikanska fyllona i parken, för att nu babbla vidare med de svenska fyllona. Annars lugnt och fint, tidig eftermiddag så rushen har inte satt igång riktigt än. Mot Hemköp, det ska bli kul att fylla upp frysen med lite nytt och fräscht. Fortfarande billiga rötter, och en jävla massa pumpor. Meningslös gröda, nästan direkt äckliga, de är i och för sig dekorativa men jag begriper inte riktigt vad man ska ha dem till, förutom att då karva isönder dem och göra halloweenlyktor. Ack ja, Halloween närmar sig, den 31:e oktober för att vara precis, men folk verkar halloweena sig både denna och nästa helg, snart börjar man väl fira Thanksgiving och Memorial Day också. Idag är det förövrigt "Alla svärmödrars dag", snacka om scary. Handlar, betalar, går. På väg ut möter jag en mamma med två ungar, den ene utklädd till häxa, den andre till skelett.
Så blir det dags för dagens promenad, mest av leda och rastlöshet, men man vill ju få med sig så mycket som möjligt av den fortfarande perfekta hösten. Raska steg längs kanalen mot stan. En bit framför mig en lång typ, säkert två meter, som staplar fram på stela ben likt Frankensteins monster, på andra sidan kanalen står ett par fiskare och kastar. Närmar mig monstret. Just som jag går om honom känner jag den starkt fräna stanken av avföring, killen har skitit på sig. Skyndar på stegen lite extra. Vänder norrut längs Norregatan, sneddar Drottningtorget, Norra Vallgatan fram till Slussplan. Ett par östeuropeiska gubbar står och fiskar från bron. Jag frågar om det nappar, en av gubbarna ser glad ut och visar stolt upp sin fångst - en påse med sju-åtta ynkliga abborrar, ingen över femton centimeter. Vad fan é vitsen med det tänker jag, inte ens värt besväret att rensa. Vidare längs Frihamnsviadukten och Hornsgatan, fin utsikt över järnvägsspåren och Kirseberg och så klart Entré, som en lockande hägring, dras ditåt som om jag inte hade någon egen vilja. Vid den bortre ingången står en benbruten tiggare och öppnar dörren för folk genom att trycka kryckan mot dörrknappen, en uppdaterad version av "Grindslanten". Plockar på mig en massa jättebilligt rötter (2.95/kg) bara för att det är billigt. Gratäng eller råkostsallad? Har turen med mig, ingen kö till kassan. Har turen med mig, ska bara betala nio spänn. Lägger en tia i myntautomaten, får elva kronor tillbaks, snacka om flyt asså! Längs Lundavägen till torget där jag springer på "P". Vi har tid att slå ihjäl, det får bli Fregatten. Tomt på gäster, mellan eftermiddag och kväll råder ett slags vakuum mellan återställare och fylla. Beställer kaffe, möts av en konfys blick, som om vi var helt ute och cyklade. Kaffet är vad man kan förvänta sig men samtalet är trevligt - väder och vind, sprängningar och metoo. Ack ja, metoo hit och metoo dit. Nu kan man knappt titta åt ett kjoltyg utan att bli beskylld för förgripelser. För ett antal år sedan var alla män pedofiler, nu är vi visst tafsare. Hur som helst är vi båda lika skadeglada åt Martin Timell- historien. Egentligen är det ganska självklart och fullt begripligt. Har man sexappeal som Timell och Kronér, så måste man väl tvinga sig på det täcka könet. Vilka alternativ har man annars? Så är kaffet uppsprucket, våra vägar skiljs åt.
Relativt tidig kväll men ändå ganska mycket folk och fä. Vi beställer varsin almindelig öl. De närmsta borden är upptagna av ett större antal ynglingar så vi slår oss ned på det lilla podiet. Bra plats, nästan privat med räcke runt omkring, nära till baren och nära ut då det skall rökas. Tittar runt, ingen annan jag känner, bara känner igen. Och så, som ett brev på posten (uttrycket har förvisso förlorat all relevans) sätter det igång. Ynglingarna börjar, i två grupperingar, bråka med varandra. Stämningen blir allt mer hätsk, töserna lika på det som killarna. Jag och mitt sällskap sitter mest och flinar åt cirkusen, på första parkett. Det är alltid kul att betrakta människor som går upp i limningen och tappar kontrollen, löjligt obehärskat. Fan vet vad det handlar om och bryr mig inte heller. Smockorna hänger i luften och bartendern, vanan trogen, springer och gömmer sig, syns inte till nånstans, har helt gått upp i rök. Mitt i villervallan försöker jag göra en ny beställning, knackar ilsket i bardisken upprepade gånger, men bartendern ligger och trycker och vågar inte komma fram. Bråket ebbar så småningom ut, eller så kanske de tar det med sig ut. Skit samma, inte mitt problem, men egentligen är det ju faktiskt det till viss del, det hindrar min beställning. När lugnet börjar återställas tittar bartendern ut från sin hule. - Kan jag få beställa nu då? -Ja.
Längs allén igen (Kungsgatan). Fortfarande milt och skönt, men nu har det regnat hela natten så doften av förmultnelse är angenämt påfallande. Det var tydligen ett ungdomsbråk
som orsakade tumultet härom dagen. Någon använde bil som vapen och mejade ner en tjej och en kille (Skd). Skyldiga tuffingar smet såklart platsen. Lite anmärkningsvärt ändå, för nästan exakt två år sedan var det en näst intill identisk händelse på samma plats. Det verkar som om glinen på Värnhemsskolan har en fäbless för att köra på varandra med bilar. Men idag är det lugnt, och tyst, och dagern är dunkel. "Hay hay" står mitt på Värnhemstorget i samspråk med en fyllis som knappt kan stå på benen. En bit bort, vid bänkarna, har det utbrutit ett högljutt bråk mellan missbrukarna. Där emellan, flödet av pendlare, kreti och pleti på väg ifrån jobb och skola. Förutom bråket är atmosfären tyst, dämpad, stämningen är deppig. Till Hemköp för att köpa skithuspapper. Var där i samma ärende igår men kom istället hem med kyckling och rotfrukter. När jag står för att betala ser jag att Joyce, legendarisk Hemköpexbedit, är och hälsar på. Grå men sprudlande, står hon och skrattar och tjattrar med gamla arbetskamrater och gamla stamkunder vid kiosken. Kul att tanten lever och verkar vara vid god vigör. Det är nog över tio år sedan hon gick i pension och jag har inte sett henne sen dess. Nöjd över att ha kommit ihåg skithuspappret, plus en tv-tidning beger jag mig. Chinabox? Nä. Går förbi Galleri Final men vänder efter några steg och går tillbaks. För en gångs skull är aktuell utställning inte direkt pinsamt anskrämlig, värt att undersöka. Fotografier av vackra rum, teatrar och byggnader i totalt förfall. Lite kul att titta på och som sagt vackert, men så är det ju också väldigt tacksamma motiv. Vem som helst med en schyst kamera hade kunnat göra exakt detsamma. Det enda som imponerar är att, Daan Oude Elferink som fotografen heter, har lyckats leta upp alla dessa rum, men det finns kanske något slags index på nätet. För övrigt är priserna på bilderna direkt löjliga - hybris. Hur som helst föga originellt, det är liksom inte första gången man ser dito. Går runt hörnet, Ehrensvärdsgatan, bara för att upptäcka att Almlof Gallery slagit igen (flyttat?) och ersatts av något tillfälligt som kallas Galleri 8, synd. Kollar upp mot Malmgården, "Gubben i fönstret" syns för ovanlighetens skull inte till. Hem, bläddrar i TV-Guiden och blir glad, imorgon visar tvåan Tjuvheder.
Är just framme vid ICA Värnhem när jag kommer på att jag glömt kupongen som ger en rätt att köpa Zoegas´s Mollbergs blandning för förmånliga tjugoen kronestykker. Lika bra det, det är en riktigt fin och mild höstdag så det vore nästan en synd att inte ta en promenad. Mot stan, men då klockan är runt fyra så är Östra Förstadsgatan som stökigast, viker av mot Rörsjöparken. Det känns bekant, här har jag bestämt varit förut. Afrikanerna har bitit sig fast, ja inte bara det, de tycks bli fler och fler, bäljandes öl från morgon till kväll. Sen i våras har de ockuperat bänkarna på östra sidan, de kanske är "snälla", men resultatet har blivit att inte så många andra vill sitta i närheten. Vidare längs Kungsgatan som är vackrare än någonsin. Gula trädkronor och marken och cykelbanan täckt av löv, ljudet är dämpat, det påminner om ett vinterlandskap. Lite regn på detta så kommer cyklisterna att fara som käglor över cykelbanan, det har man ju råkat ut för några gånger, man får bara hoppas på att man landar mjukt i en lövhög.
Rundar Johanneskyrkan, tar mod till mig och plöjer rakt igenom lekplatsen. Ta mig fan! Jag vågade. Någon har klätt flickan som står staty lite längre fram i en röd velourklänning. Det var ju bra det, inte kan man ha en massa nakenhet i det offentliga rummet. Genom den fina planteringen där den försynte tiggaren brukar campere, han med det yviga skägget och hur många påsar som helst. Rusningstrafik längs Amiralsgatan. Vänder på klacken och tar samma väg tillbaks.
Stärkt av tidigare bedrift strosar jag nu ganska obekymrat genom lekplatsinfernot. Smittad av av lekfullhet får jag lust att sparka i lövhögarna men låter bli. Det är för mycket folk i rörelse och jag vill inte framstå som en tok. Men fan vet, kanske impulsen i sig faktiskt gör en till en tok, dock en något behärskad sådan. Fullt med blåljus vid Värnhemsskolan, två - tre ambulanser, tre - fyra polisbilar och en hel del nyfikna åskådare, det har uppenbart hänt något otäckt. Märkligt, jag gick ju alldeles nyss förbi här och då var allt frid och fröjd, och nu, en halvtimme senare, ser det mer eller mindre ut som ett katastrofområde. Vill inte ta mig igenom oredan så jag viker återigen in i Rörsjöparken. Räddningspersonal försöker få liv i en tös som ligger avtuppad i plaskdammen, tur att den är tömd på vatten. En hel del nyfikna åskådare här med. Lite gamigt kan man tycka så jag bryr mig inte om att fråga vad som hänt. Får väl kolla Sydnytt som i skrivande stund börjar om fem minuter. För lång kö på Netto - så klart. Och eftersom jag inte har med mig den där jäkla kupongen, har jag ingen lust att handla någonting överhuvudtaget på ICA. Skiter i det, går hem.
