Turen med mig

Så blir det dags för dagens promenad, mest av leda och rastlöshet, men man vill ju få med sig så mycket som möjligt av den fortfarande perfekta hösten. Raska steg längs kanalen mot stan. En bit framför mig en lång typ, säkert två meter, som staplar fram på stela ben likt Frankensteins monster, på andra sidan kanalen står ett par fiskare och kastar. Närmar mig monstret. Just som jag går om honom känner jag den starkt fräna stanken av avföring, killen har skitit på sig. Skyndar på stegen lite extra. Vänder norrut längs Norregatan, sneddar Drottningtorget, Norra Vallgatan fram till Slussplan. Ett par östeuropeiska gubbar står och fiskar från bron. Jag frågar om det nappar, en av gubbarna ser glad ut och visar stolt upp sin fångst - en påse med sju-åtta ynkliga abborrar, ingen över femton centimeter. Vad fan é vitsen med det tänker jag, inte ens värt besväret att rensa. Vidare längs Frihamnsviadukten och Hornsgatan, fin utsikt över järnvägsspåren och Kirseberg och så klart Entré, som en lockande hägring, dras ditåt som om jag inte hade någon egen vilja. Vid den bortre ingången står en benbruten tiggare och öppnar dörren för folk genom att trycka kryckan mot dörrknappen, en uppdaterad version av "Grindslanten". Plockar på mig en massa jättebilligt rötter (2.95/kg) bara för att det är billigt. Gratäng eller råkostsallad? Har turen med mig, ingen kö till kassan. Har turen med mig, ska bara betala nio spänn. Lägger en tia i myntautomaten, får elva kronor tillbaks, snacka om flyt asså! Längs Lundavägen till torget där jag springer på "P". Vi har tid att slå ihjäl, det får bli Fregatten. Tomt på gäster, mellan eftermiddag och kväll råder ett slags vakuum mellan återställare och fylla. Beställer kaffe, möts av en konfys blick, som om vi var helt ute och cyklade. Kaffet är vad man kan förvänta sig men samtalet är trevligt - väder och vind, sprängningar och metoo. Ack ja, metoo hit och metoo dit. Nu kan man knappt titta åt ett kjoltyg utan att bli beskylld för förgripelser. För ett antal år sedan var alla män pedofiler, nu är vi visst tafsare. Hur som helst är vi båda lika skadeglada åt Martin Timell- historien. Egentligen är det ganska självklart och fullt begripligt. Har man sexappeal som Timell och Kronér, så måste man väl tvinga sig på det täcka könet. Vilka alternativ har man annars? Så är kaffet uppsprucket, våra vägar skiljs åt.