torsdag 11 oktober 2018

Les Misérables


En dag för fin för att lämna därhän, således sparkar jag mig genom löven på Kungsgatan i  riktning syd. Jackan över axeln och uppkavlade ärmar  längs Bergsgatan för att fylla på med lite vitamin D. Till torghandeln på Möllevångstorget - "Hella lådan tio kronor!". Kan inte motstå tio lime för tio spänn, ett granatäpple och två gigantiska King Edvard som motsvarar fem normalstora potatisar. Välbesökta uteserveringar runt omkring. Brittsommar hit och brittsommar dit, alla pratar väder. Tja... Jo, vädret är fint. Spontant infall får mig att välja Södra Förstadsgatan - Storgatan hemåt, lite mer sparkande i löven längs Kungsgatan och en røyk i Rörsjöparken. Två gubbar på bänken bredvid pratar om valet som ingen vann, samtalet kommer in på Hörby i irriterande positiva ordalag. Orkar inte höra på skiten, går vidare. Slår ett öga i skylten till Stadsmissionens secondhand, inget kul, bara dyrt. En bit bort tycks den lytte hamnat i hätsk ordväxling med en aggressiv pundare, dock inget handgemäng. Utanför Westerblads sitter den numera enbente hattmannen i sin rullstol och röker, knappt förmögen att äntra sin forna butik. Hälsar och får ett sorgset hej tillbaks. Stannar för röd gubbe vid Drottninggatan (man börjar tydligen själv bli gubbe). Sneglar mot Galaxy och blir påmind om att de blivit erbjudna 250.000:- av bostadsrättsföreningen för att lämna lokalen - begripligt. Till bankomaten vid Coop för att kolla saldot - man kan hålla sig för skratt. En bit bredvid står ett fruntimmer, sinnebilden av en baglady, rökandes och hängande över sin varuvagn som är fullpackad av tomburkar och plastpåsar. Undrar först vad fan det är som hänger ner över ryggen på henne, innan jag förstår att det är en massiv hårkaka, som en enda lång, femton centimeter bred platt dredd, mest lik en bäversvans. Man kan ju undra hur många djur som bor i det där hårstycket. Till Systembolaget. Med en påse full av lime blir det naturliga valet ett par Corona. En snubbe har blivit ertappad med att ha snattat en flaska sprit och blir kvarhållen av personalen utanför kassorna. Han ställer naturligtvis till med en scen och gapar högljutt i protest om att de förödmjukar honom, något han klarar av alldeles utmärkt på egen hand. Och naturligtvis tycker han att personalen är några jävla rasister, det är tydligen bara för att han är svart som han inte får lov att stjäla. Själv blir jag betjänad av en ny expedit som jag inte sett tidigare, föga överraskande delar hon samma fysiska attribut som den övriga kvinnliga personalen. Gissar att butikschefen är enkelspårigt fixerad. Men som alla andra på Värnhems bolag ar hon rar och trevlig. Ett fyllo på en bänk på piazzan, stirrar håglöst på sin spya framför sig, förmodligen mest sorgsen över att hans Pripps 7,2 gått åt spillo. Eftermiddagsruschen har dragit igång, dags att krypa in i sin grotta.