Gör ett försök att läsa Metro i Rörsjöparken, men vinden tar i och sliter i sidorna och och gör lässtunden helt omöjlig. Skit samma - ändå bara slöseri med tid. Vänder istället uppmärksamheten mot Sofia som börjar bli färdig. Gillar den rostiga fasaden, tillsynes bedagad och i fin kontrast till omgivande grönska. Blir vi välsignade med snö kommer bygget att framstå som en glödande, brandgul kropp mot det vita. Ja ja - hoppas kan man ju alltid. Blir lite smått frusen, behagligt befriande efter den oändliga helvetessommaren. Dags att släntra vidare - mot ICA, omväxling förnöjer. Musiken är först lite svår att lokalisera, tills gubben i sextioårsåldern kommer lite närmare. Han har en skränande, portabel bandspelare, inte riktigt en bergsprängare men ändå ganska stor, som han håller i famnen så som man håller ett spädbarn. Det är knappast så att han diggar, snarare tvärt om, avskärmad. Han vet kanske inte hur man stänger av musikmaskinen. Kan inte identifiera musiken, men vi har väl alla vårt soundtrack. Köper en fryst pizza (skämmigt, hoppas ingen ser mig), mest för att mozzarellan i mitt kylskåp börjar närma sig sitt bäst före datum. Inom Pizzeria Lazio och köper en sallad. Hem - värmer ugnen. Lägger på jalapeno, persilja, bacon och mozzarella på fryspizzan som i en handvändning genomgår en metamorfos från trist och medioker till nästan delikat (den börjar dofta färdig). Polisen använder kvällens dykeball (Rosengård - Piteå) som ursäkt för att helikopterterrorisera Mamöborna. Löjligt, har aldrig hört talas om någon huliganism i samband med damallsvenskan. Men det är kanske en fråga om jämställdhet, ska herrarna ha helikopterövervakning så ska minsann damerna också ha det. Mitt fotbollsintresse är svagt, men visst känner jag en viss stolthet över att MFF vann över Stockholmajävlarna i lördags, och ikväll är det säkert våra töser som tar hem segern.
