God avslutning

Dagen innan helvetesfesten. Köerna börjar börjar redan växa till och vimlet tätnar. Alla måste ha skumpa, alla måste ha hummer och alla måste ha raketer. I synnerhet invandrarna verkar vara glada i fyrverkerier. Såg just en snubbe med son komma dragandes på otaliga kassar med raketer och bombtårtor, den lille grabben orkade knappt bära sin andel av bördan och hade svårt att hänga med, men förväntningarna inför den pyrotekniska orgie som förestår verkade ge honom extra krafter. Det måste ha varit bomber och granater för åtskilliga tusen i kassarna. Tar min tillflykt till Chaplin för lunch. Två unga killar bredvid gör upp planer inför morgondagen, lika entusiastiska som den lille pojken. "- Det ska bli fett!". Själv är jag inte lika förtjust i dessa festligheter, lika påtvingat som midsommarfirandet. Alla ska tvunget vara så förbaskat glada (för vad?), skåla och pussas vid tolvslaget, söla ner sina budgetkostymer och festblåsor från H.M. och ve den som sitter ensam. Det är ju skönt att året tar slut men glädjen förtas genast av att ett nytt börjar. Folk och fä blir äldre och sjukare och mer nergångna, åldern tar ut sin rätt och allt blir dyrare. Och så smäller det så förbannat, och djuren, de stackars djuren blir rädda och man får skruva upp volymen på tv´n till pensionärsnivå. Inte konstigt att folk super ner sig till oigenkänlighet. Men nyårsdagen brukar vara ganska lugn och skön - avslagen. En perfekt dag att gå ut och ta några öl. Men... God avslutning!

 

Lyckliga gatan

Rusningstrafik, att man aldrig kan lära sig att tima utflykterna lite bättre... Men fysisk aktivitet och kyla är bra för aptiten, mot Hemköp. Promenerar längs Pilgatan, längs med kv.Quiding som är lika dött som vanligt, det är nästan så man börjar tro att det råder någon slags hemlig verksamhet bakom fasaden. Utanför Entré står två byggjobbare som just gått av sitt skift. De står och hänger på sina cyklar och småpratar innan de ska bege sig olika håll. Just som jag är strax framför dem är de klara med sitt chitchat, lutar sig mot varandra och förenas i en öm kyss. Blir tämligen förvånad. Trodde knappast att det fans några byggarbetarbögar. Ja några såklart, men de är nog inte många, branchen verkar ju ganska macho och fyrkantig. Men det såg ju lite "rart" ut och inte så utstuderat fjolligt. Men så kommer jag att tänka på Village People. Jag kanske är helt fel ute i min uppfattning, det kanske dräller bögar i överflöd inom byggsektorn. Det kanske bara är bögar inom byggsektorn, men då är det nog mest SLM-are kan man tro. Jag tänker att all den där tid byggarbetare tillbringar i omklädningsrum måste ju till slut ha någon slags inverkan på karaktären. Ja ja... För ett litet ögonblick lystes Pilgatan upp av lite passion.

Go west

Onsdagen är gråare än grå. Behöver komma mig väck, till sol och värme, semester... Sagt och gjort, jag lämnar tryggheten och beger mig västerut, målet är blomsterhandeln Oasen nere på Södergatan. Och det funkar. Då man träder in slår den fuktiga, väldoftande, exotiska luften mot en, nästan som Eden. En trappa ner traskar jag igenom hela ekvatorn - Sydamerika, Asien och Afrika. Grönskan är prunkande och gör en på riktigt gott humör. Även Japan får man med sig i form av bonsaiträd och koifiskarna som simmar omkring i den lilla dammen. Det kittlar lite skönt när man stoppar index i vattnet och de små liven suger på ens finger. Efter en halvtimme är jag nöjd. Det som lockat mest är nog silverkallan men tyvärr saknar jag plats. Hem åt. Varierar och väljer norra sidan av Östra Förstadsgatan. När jag passerar Syltan väcks irritation till livs, sist jag åt här serverades jag en köttbit seg som guttaperka. Inte ett dugg bättre än skosulorna man får på Amanos, bara tre gånger så dyrt. Ett ställe att undvika, inte minst med tanke på allt för entusiastiska trubadurer som av och till terroriserar gästerna. Passerar thaihaket, som vanligt helt tomt, tror inte att jag någonsin sett en endaste kund där inne. Innehavaren sitter som vanligt vid sin dator i kassan, han har halva pekfingret uppkört i näsan. Näspillandet är ganska intensivt, annars hade jag inte lagt märke till det, hur som helst så är det en oaptitlig vana och kan kanske vara en del av anledningen till den obefintliga kundkretsen. Traskar vidare. Tanten som tar på en kommer mot mig. Hon ser fullständigt modfälld och uppgiven ut, tycker synd om henne. Hon verkar behöva en kram, som hon själv är så ovälkommet generös att dela ut till höger och vänster. Men vid närmare eftertanke, det är dumt att väcka den björn som sover. Fan vet hur hon skulle reagera. Hon skulle kanske bli alldeles till sig - kol på elden. Tanken får min sjuka fantasi att måla upp helt förskräckliga scenario - uhhh... Ruskar av mig hemska bilder och går vidare. Stadsmissionen har "50% på allt", det blir en ny gammal skjorta.

Advent

Ja det är sannerligen en förväntansfull tid. Och vacker, med allt glitter, tingeltangel och ljusslingor som lyser upp det mysiga vintermörkret. Man borde kanske åka ut till Emporia, Media Markt, Bauhaus eller något liknande och insupa den riktiga julstämningen fullt ut. Här är det lite mer beskedligt. Det verkar bara vara Elon som tar det kristna budskapet på allvar och Entré som pyntat så fint med präktiga granar. Pricken över I´et vore konstsnö överallt.

Blossa

Det finns väl bara ett bra skäl att ge sig ut i dagens väder, och skälet är "gott". I nästan varje korg slinker det ned en flaska glögg eller två, Blossa Starkvinsglögg verkar vara mest populär. Julstämningen är påfallande - snöblandat regn. Synd bara att mandlarna blivit så dyra, men Hemköps lussebullar är faktiskt riktigt goda. Förövrigt har man väl insett hur löjligt och föga respektingivande det tedde sig med vakter i allt för stora kostymer. Problemet är åtgärdat, istället för att byta till kostymer med bättre passform har man bytt ut vakterna, nu sitter det som det ska. Utanför bolaget står en av dem, en grotesk, skräckinjagande neandertalare och "knäcker" med fingrarna. Det ser ut som om han strax ska upp i ringen och det är väl det han hoppas på. Inte särskilt betryggande, folk slår ned blicken och viker undan. Chefen borde förklara för honom att man inte får skrämma kunderna, Men han kanske inte vågar, det kanske ändå inte skulle gå fram.

Lite av varje

Står man vänd norrut, ter sig början av Drottninggatan (som lades ut redan 1878) som en öppning, ut mot stora världen, ut ur detta "hell hole". Men på denna ynkliga och oansenliga lilla sträcka, knappt hundra meter, mellan Östra Förstadsgatan och Hornsgatan, hittar man lite av varje, främst för rekreation och hälsa. Till höger Scandinavian Photo och Grottan, följt av Restaurang Kina och thairestaurangen Korrapong och så avslutningsvis Fitness 24Seven - solarium och gym. På andra sidan gatan, i kvarteret Nils, kan man spela biljard. Har det blivit för mycket av det goda kan man vända sig till LARO - mottagningen eller allmänpsykriatin. Eller, om man é trött på hela skiten kan man hyra en bil på Eurorent och sticka norrut.

Little Bangkok

Turen går till Östervärn / Midhem, den trista, krokiga lilla labyrinten. Inte så mycket att hämta här inte, såvida man inte vill ha thaimassage, om det nu är det man får. De flesta inrättningarna ser lite väl oansenliga och tråkiga ut, men vem vet - det kanske händer ett och annat skojigt på insidan. Mellan Lundavägen och Nobelvägen, inom en radie på ca. tvåhundra meter, lyckas jag få det till hela elva styck thaimassager, behovet verkar vara skriande. Man kan ju undra var det tar slut, kanske - "happy". Så längs Sallerupsvägen, förbi Sås och Krås som är till salu, hoppas koncept och kvalitet består. Stannar av anledning till utanför Entré vid torget. Den hemska tanten som alltid skriker och gapar kommer stapplande, om möjligt ännu fullare än hon brukar vara. Men idag skriker hon inte, inte just nu iallafall, utan låter maten tysta mun då hon i all sin möda försöker få i sig en hamburgare. Det kanske är så man skall göra när hon står och vrålar, sticka till henne en hamburgare. Tanten viker av, över Östra Förstadsgatan mot Ettan. Det ser fullständigt livsfarligt ut, hon är helt plakat och jag är nästan säker på att hon ska bli nedmejad. Sånt vill man inte se, en omfångsrik tant utspridd över hela gatan. Hon verkar vara ute i självmordsärende och på sätt och vis är hon väl det också. Företaget går mot all förmodan ändå väl och hon lyckas ta sig över utan skador på vare sig själv eller fordon. Ren tur eller guds försyn? Hur som helst är jag än mer övertygad om att diagnosen jag som lekman gett henne är korrekt - Korsakoff´s.

 

Möllan igen

Ett väldigt dåligt val - bolaget vid Triangeln en lördag, fullsmockat av törstiga, men nu é jag här och glöggsuget har helt tagit överhand, bara att gilla läget. Baxar mig sen igenom en mur av kristna ungdomar, längs Spångatan och N.Skolgatan. De bär alla på väskor med texsten "Svenska Kyrkan" och verkar vara ute på nån slags tipsrunda eller någon annan slags aktivitet, för att stärka sig i sin tro kan man antaga. Och så till Möllevångstorget. Inte så många kristna här och förmodligen inga judar. Det är inte bara glögg, utan även granatäpplen som ockuperar mitt sinne, men där tar det slut, helt och hållet faktiskt. Som alltid är torghandeln ganska kaotisk strax innan tre en lördag. Priserna är lite högre i västra delen, för att sen dala i den östra. Tio kronor lådan!!! Tio kronor lådan!!! Ett hav av tanter sliter i bananer och gurkor som om de vore de sista gröderna på denna jord. Scenen är inte helt olik den då det kommer hjälpsändningar till svältande i flyktingläger, hänsyn finns inte på kartan. Undviker infernot och köper mina granatäpplen i den "dyra" delen och en sremska i köttbutiken. Inom Marknadsbörsen helt utan anledning, söker ingenting och vill inte ha något. Lustigt nog sitter "killen med brösten" på en stol, till synes helt omotiverat, i röran av prylar och lump. Han har väl tagit sin tillflykt hit sedan hans plats, bänken utanför "gamla" Hemköp, berövats honom. Ja ja... Min plats är åtminstone kvar så jag styr kosan hemåt. Det kommer att bli lite extra finess på kycklingen med granatäppelkärnor. Men först en glögg.

Kindergarten

Mot Möllan via Kungsgatans cykelbana, halt av blöta löv, är iallafall duktig och använder cykellampor. Migranterna kamperar fortfarande under viadukten vid Stadshuset, ungefär lika många aktivister håller dem sällskap och underhåller med lite klinkande på gitarr. Men inga poliser ikväll, typiskt - när man nu ansträngt sig att smycka järnhästen med ljus. Ack ja... Möllevången har verkligen sjangserat de senaste åren. Vi gör ett tappert försök till krogrunda, som istället utvecklas till en sorglig studie i förfall. Fjuniga helskägg och tjockbågade briller överallt. Lantisar har invaderat nästan varje bistro, mycket smålänningar verkar det som (jag hör i varje fall småländska i var och vartannat hörn), vars rika föräldrar köpt lägenhet åt dem på "Möllan!", så att deras glyttar kan leka hippa och "alternativa". Suck... Förstår inte varför Möllevången skulle vara så speciellt. Möllan var väl kul fram till för tio, femton år sedan, sjysta hak med korrekta priser, kompletterat av roliga svartklubbar. Nu har hela kvarteret transformerats till ett veritabelt kindergarten. Ölcaféet och Häng Bar är väl o.k., annars tycker jag nog bara att det är Nobes (trots att de saknar utskänkningstillstånd) som håller stilen. Efter ett tag står jönseriet en upp i halsen, giftet måste ur systemet. Som en akt av "rening", känns det nödvändigt att avsluta kvällen på Fregatten - Värnhem. 

Tugg

Återigen fredag, och blött och milt och fint som sig bör så här i början av november. Är för en gångs skull förutseende och klarar av min runda och mina göromål innan ruschen blivit för kaotisk. Ovanligt många Värnhemsoriginal i rörelse, den lytte, den enarmade. kompositören o.s.v.. Eller så är det bara så att de är i majoritet på förmiddagen, innan anstormningen av pendlare sätter igång. Idel välbekanta filurer på bolaget för att göra dagens första inköp, vilket näppeligen blir det sista. Köper en grillad kyckling på Hemköp för trettio spänn. Med rätt planering och rätt styckad, eller trancherad - för att vara lite spansk i truten, blir det middag för två både fredag och lördag. Springer på en god vän vid utgången. Lite kallprat. - Var ska du då? - Ja var fan tror du? - Köpa mat? - Sällan! Vi slår oss ned på kanten till fontänen/vattenfallet som ånyo gått i stå, vilket gör det möjligt att föra ett samtal utan att konversationen dränks av öronbedövande plask. Det vanliga tugget - trevligt.

 

Raus!

Som en av de nyfikna svängde jag förbi Industrigatan i söndags, tror inte att gatstumpen någonsin varit så trafikerad tidigare, ett lämmeltåg av bilar, kreti och pleti, nyfikna i en strut. Ungefär lika många "aktivister" som romer, Kling och Klang lyser med sin frånvaro, ingenting händer.

I morse var det dags för ett nytt lämmeltåg, efter avhysningen gick romerna i samlad procession till Stadshuset, för att uttrycka sitt missnöje. För att protestera? Mot vad? Av nyfikenhet tar jag återigen en flukt på Stäppen. I myndig ton frågar jag en polisflicka: "- Och hur var det här då?". "- Det har gått lungt till väga", får jag till svar, och det var ju bra det. Fram mot kvällen utgörs majoriteten av folksamlingen utanför Stadshuset av journalister, poliser och aktivister. Personligen tycker jag nog att det finns lite viktigare frågor att engagera sig i, flyktingkrisen t.e.x., eller matchen mellan MFF - Shakhtar Donetsk, som alldeles strax går av stapeln. MFF - supportrarna får visst ordentligt med juling där borta i Ukraina. De är tydligen lika oönskade där som romerna är här.

 

I väntan på Kling och Klang

Ett ärende tar mig till Nobelvägen och när jag ändå är i krokarna passar jag på att kolla läget på Industrigatan. Kåkstaden har brett ut sig och tangerar nu tomtens bristningsgräns, företeelsen tangerar även bristningsgränsen hos markägares, myndigheters och folk o fä´s tålamod. En avhysning är att vänta de kommande dagarna, polisen är taggad och romerna som inte vill lämna platsen är oroade. Det kan nog bli lite kaotiskt, särskilt då det inte finns några tilltänkta alternativ til Stäppen. Igentligen är platsen ganska lämplig för en kåkstad, om man bara kunde hålla lite ordning och inte grisat ner så förskräckligt. Personligen hoppas jag att Stäppen återgår till det "normala" - som en scen för div.. spontana och kreativa initiativ, något som faktiskt är berikande. 

Snur på hodet - ännu ett stycke wasteland. Här låg ateljéhuset Läderfabriken (1987 -1989) med ett fyrtiotal ateljeer och galleri - Galleri Läderfabriken, vilket vid tidpunkten, just som debatten om det postmoderna gick som hetast, var Malmös (kanske Sveriges) mest intressanta utställningsrum. Och festerna var roliga och utflippade, inte så skitnödigt tillrättalagt och ingen som höll särskilt hårt i sargen. På andra sidan gatan, i det lilla tegelhuset, som varit Benzons kontorshus, låg en MC - klubb, ibland gick man över och tog en öl eller två, för att byta miljö en liten stund och för att det var spännande. Till en början var vi välkomna, men sen ville ju knuttarna komma till vår fest och hälsa på, men det fick de inte. Det blev så klart ett och annat slagsmål men inget allvarligt. Hur som helst - det sattes många käppar i hjulet så läderfabriken existerade bara i drygt två år och 1996 brann hela bygget ned. Vill man ha lite mer historik finns det att finna det här och här och här. 

Det lilla huset ja...  Här var en del illegala fester på nittiotalet och 2003 gjordes ett misslyckat ockupationsförsök. Nu är kåken helt utbränd, men som jag förstått det hela så ska byggnaden bevaras, som ett  charmigt inslag i framtida bebyggelse.

Dags att lämna nostalgin bakom sig och återigen ge sig på kas längs den ändlösa, gudsförgätna Nobelvägen, där varje steg är tungt och hundra meter känns som en kilometer.

Lång liten runda

Viker in på Byggmästaregatan, den lilla gatstumpen som i själva verket är ganska lång och sträcker sig ända bort till Midhem.

Hör finns i stort sett ingenting förutom Trafikverket och någon anläggning tillhörande VA Syd, en och annan industribyggnad och järnvägsspåren som fyller ut norra sidan. En utmärkt sträcka om man vill fly fältet för en stund.

Så slutar Byggmästaregatan i en återvändsgränd, åtminstone om man är bilburen. Annars kan man smita ner i en liten stig som tar en ut till vägskälet Hornsgatan/Stockholmsvägen. Här kan man passa på att ta en burgare på Mc Donalds om man vill, eventuellt fortsätta promenaden ut till Backarna om man vågar, eller tillbaks till hem kära hem - Värnhem. 

Jag är en fin människa

Stannar till på Drottninggatan för att knäppa en bild, i samma ögonblick som en gammal knarkare i sjuttioårsåldern kommer ut från 24 seven, strax bredvid. Han har det där typiska drogdeformerade utseendet, en hatt täckt med silverpaljetter och en Ikeakasse över axeln. Något får mig att tvivla på att han solat eller tränat. Han kommer genast fram till mig och frågar vad det är för vägarbete ute på gatan, vilket jag inte har något som helst hum om. - Kommer du från tidningen?, frågar han, p.g.a. kameran antar jag. - Nä, jag tycker bara motljuset ser så fint ut, svarar jag. Han börjar orera en massa rappakalja i en stark nyans av demens. Begriper inte särskilt mycket av gojan men förstår åtminstone att han tycker det är ont om kvinnfolk ute så här års. -De har i alla fall alldeles för mycket kläder på sig, svarar jag, varpå den gamle lägger handen på min axel och i allvarsam ton säger: -Du är en fin människa. Vi tar adjö, den gamle traskar gatan fram några meter och svänger sen in på thairestaurangen Korrapong. Jag begrundar hans ord, känner mig bejakad. 

Strax efter tio

Tidig förmiddag. Strömmen av pendlare har tunnats ut och en ny rusch har tagit vid - alkisarna till bolaget (strax samling i busskuren), sjuklingarna till apoteket, pensionärerna till Coop, pundarna till pusher street... Allt i sin ordning. Lungt och fint innan anstormningen vid lunch. "- Kan jag få två cigaretter?", är det ett fruntimmer som frågar mig. Tycker frågan är ställd på ett lite väl framfusigt och ohyfsat vis så det blir enkelt att ge ett koncist "nä" till svar. Fruntimmret muttrar något och jag blossar vidare på min cigg. Det ser ut som att Värdshuset Röda Nejlikan på Ringgatan börjar ta form, det hantverkas för fullt i köksdelen. Det ska bli trevligt med ett lite mer "normalt" hak i kvarteret. Utanför Hemköp sitter den lilla flintskallige gubben bänkad, självfallet. Vart skulle han annars tagit vägen? Han har som en självklar del av inredningen följt med i flytten. Billigt högrev (49.95 kg) och en passande dag för långkok - kalops.  

Guld

Och färgprakten blir för var dag allt mer frapperande, löven lyser som guld och vilken tråkig vy som helst blir riktigt vacker. Slår bort tanken på att gå och se "Tjuvheder" på Panora, tycker man har mer än tillräckligt av den varan runt omkring sig som det är, dessutom har jag tid i tvättstugan, det är viktigare att fara ren. Går och tittar på färg istället. Fog och Färg, som tidigare låg på Sallerupsvägen, har flyttat in i Östra Färghandelns gamla lokal på Värnhemstorget. Bra urval av fog och lim och sånt, och fan så mycket trevligare än thaimassage, frisörsalong eller snabbmatshak som hela kvarteret är nerlusat med, ja hela stan faktiskt. Vet inte riktigt varför, men jag köper en liten tub silicon för 10:-, det är ju billigt och kan vara bra att ha. Över torget, en massa "tjuvheder" både till höger och vänster. Inom bolaget. Mannen framför mig i kön ser ordentlig och proper ut, inte svajig eller så. Men medans han radar upp sina öl på bandet, försöker han vara rolig och skämtar obegripligt med expediten. När sista ölen är uppställd har expediten hunnit bestämma sig för att inte sälja till rolighetsministern. Hade han bara hållit käften hade det gått hur bra som helst. Tala är silver, tiga är guld. 

Caterina

Till Netto då jag ändå har vägarna förbi, för att konstatera att veckans tilbud som annonserats i reklambladet, ej finns att hitta. Så brukar det vara, antingen är varorna slut eller så har de ej fått in dem. Tror det är ljug alltihop, att de bara hittar på en massa erbjudande för att det ska se bra ut. Ja, billig gurka har de förstås, två för tio, men jag tycker det känns lite perverst att endast köpa två styck gurkor. Jag slipper åtminstone den långa kön. Ut i gråvädret. Hela Värnhem stinker pärllim. Det finns i och för sig gott om stinkare i krokarna men mig veterligen finns det inget garveri i närheten, så jag antar att det är Sysav ute vid Spillepengen som återvinner kadaver. Slinker inom skivaffären. Blue Desert Music är nästan lika välsorterat som Jukebox var, ingen vill ha sina CD´s längre. Bläddrar förstrött bland singlarna, mest för att slå ihjäl lite tid. Har dock turen med mig och hittar en singel med Caterina Valente, som saknas i min samling. Blir glad. Till spökhuset Entré för att ta ut pengar ur bankomaten. Längst ner i den tomma korridoren dansar en ensam snubbe energiskt runt med sig själv. Jag är ganska säker på att det är samma snubbe, en missbrukare runt de sextio, som dansade runt utanför Hemköp vid invigningen. Men då fanns det musik, nu är det tyst. Men så...  börjar jag förnimma tonerna från Caterina Valente i mitt huvud och med ens ser den dansante inte längre så förryckt ut.
 

Kvällsmål

Åt hemmet till på cykel. Får snällt hoppa av vid två tillfälle då jag stöter på polis, tror de blir provocerade om man bara nonchalant cyklar vidare. Ögontjäneri däremot verkar vara OK, de begriper ju att man strax hoppar på stålhästen igen. Det börjar mörkna tidigt så det är väl bäst att skaffa lampor. De brukar ha cykelkontroller vid den här tiden - tidig höst, och en femhundring per saknad lampa vore förargligt. Inom Hemköp. Hälleflundra för 119:- / kg.(!), ett bra kvällsmål.

Frukostbröd

Promenad längs Hornsgatan, stökigt och oharmoniskt men vyn över den norra stadsdelen är ändå ganska fin i morgonljuset - Sydsvenskanhuset (som nu står tomt), elanläggningen, Kirsebergs vattentorn... Soligt och milt men vinden biter ändå. Svänger in om Bagaren och Bonden och köper en fralla. Dyr (10:-) men god, hög densitet i surdegen. Hade de kostat sex kronor istället för tio hade jag nog gjort det till en vana att handla frukostbrödet här.

Till slussplan

Inget regn men blötan dröjer sig kvar. Och parken ligger öde och folktom, så när som på en snubbe med huvjacka som står och trycker inne bland träden vid lekplatsen. Turen går via Fredriksbergsgatan och Konduktörsgatan, förbi de fina SJ-husen - "Gustav" och "Håkan". Snällt att bygga hus åt sina anställda, då det begav sig en gång i tiden, men jag kan inte helt bortse från den smått sadistiska aspekten - att slita vid järnvägen hela dagarna och sen ha samma förbannade järnväg som enda utsikt från sitt hem. Tågmästaregatan, Förbi de gamla spårvagnshallarna till Slussplan. Det nya höga huset är ganska tjusigt och Malmö Roddklubbs lilla funkisbyggnad är riktigt elegant. Sammantaget en trivsam plats - järnväg, kanal och ett stenkast till stad. Beställer en korv på Korvhuset och bläddrar i "Malmö Centrum". Det är tydligen "Industrinatten" ikväll och det låter ju muntert, nästan lika upphetsande som "Gallerinatten" här för ledes. Vänder hemåt via Östra Förstadsgatan, parken...

                                                         

                                                                                                                   

Plåster

Lyckas med en hårsmån undvika "tanten som tar på en", genom att vika av mot Entré. Tanten får korn på ett annat byte och smyger fram mot en pojk som väntar på bussen - kram att vänta. Hade nog behövt en kram själv men inte just av henne, inte idag. Vid apoteket kommer jag utan särskild anledning att tänka: plåster. Har jag plåster hemma? Det är så dags att skaffa plåster när man väl skadats sig. Bättre att ha och inte behöva än att behöva och inte ha. Köper ett paket plåster. Traskar vidare över piazzan. Två vakter försöker hjälpa en en annan gammal tant som slagit sig ner på en av bänkarna. Hon är iklädd sjukhuskläder och verkar helt bortkommen stackarn, förmodligen har hon rymt från sjukan. Vakterna ser skojiga ut, det gamla benknäckargänget har bytts ut mot dessa små korpulenta herrar. Istället för gängse väktaruniform har de tilldelats väktarkostym. Det lustiga ligger i att väktarna är ganska småväxta och kostymerna är allt för stora. Byxorna korvar sig runt benen och ärmarna hänger ner över händerna, de ser ut som små barn som provar pappas kläder. Men det är ju bra att de hittat den vilsna tanten och hjälper henne till rätta, man skall vara snäll mot tanter. Tja, kanske inte alla, det finns gott om elaka gamla haggor också.

 

Baksidor

Får fart på apostlahästarna. Hade tänkt mig Norra Hamnen men viker av mot centralen längs Carlsgatan. Skön miljö - järnväg och industrilokaler, en av Malmös baksidor. Slinker inom Vintergatan, gamla minnen väcks till liv. Kommer att tänka på Vinterpalatset som låg här, det måste ha varit senare delen av åttiotalet. Det var kul, lite mer sund anarkism i initiativen på den tiden. Fortsätter längs Jörgen Kocksgatan. Har inget ärende så jag hittar på ett - Sibylla på Skeppsbron. Utmärkt, en smal grillad och utsikt över Öresund, havsluft... Tillbaks längs Carlsgatan, Frihamnsviadukten och ner om Slussgatan. Fin gata, det vore trevligt att bo här, med utsikt över järnvägsspåren, meditativt på nåt vis. Fortsätter diverse bakgator hemåt för att slippa det tilltagende fredagsstöket.

Tips: Atari Teenage Riot på Moriskan ikväll.  

Der blaue

Ja, det är väl kvällens stora begivelse - matchen mellan MFF - Real Madrid på Swedbank Stadion. Östergatan är avspärrad utanför Radisson Blu Hotel där Madrid Real är inhysta, poliser och en mob fans som vill se en glimt av en nonchig Ronaldo. Gubbar och gossar över hela stan, utstyrda i diverse MFF - attribut, och MFF - vimplar som på sedvanligt vis pryder bussarna, och löpsedlarna, och... Ja, det är ingen måtta. Förstår inte riktigt varför det är sånt ståhej kring det hela, MFF förlorar ju mest hela tiden. Å andra sidan är det lite festligt, förenande - Malmöborna är stolta. Hemåt i det fina vädret, mer sommar nu än i somras. Blåvitt överallt. Till och med flaggan med dönerflickan utanför Pizzeria Picasso ser MFF-aktig ut. Man ska lyda reklamen så jag köper mig en döner och slår mig ned på trappan till plattan. En liten skinhead står och trycker i en av busskurerna, det ser ut som om han gömmer sig och det är nog bäst  det. Han ser väldigt malplacerad ut här på Värnhem. Det lilla skinnhuvudet hoppar på första gula bussen som stannar. Gissar att den tar honom till Bjuv eller Sjöbo eller nåt sånt. Någon spelar gitarr nere i allén, försöker åtminstone. Några meter bort står den där räliga, anskrämliga kärringen som alltid går omkring i pyamas/joggingbyxor och för liten T-shirt, alltid plakatfull och långt från sina sinnens fulla bruk. Korsakoffs sjukdom antar jag. Hon formar händerna till en tratt runt munnen och vrålar - Jävla pisshossa!!  Högljudda och oartikulerade svordomar i en strid ström. Kan inte utröna vem hon riktar sig till. Kanske sin gubbe, kanske alla, kanske ingen... Hur som helst - "ordningen" är återställd. Tar dönern med mig. Kan höra kärringens vrålande hela vägen ner till Rörsjöparken. 

Calzone

Det blev ju en riktigt skön brittsommardag, sjutton grader känns som tjugofem i en solig, vindskyddad vrå och som tio i brisen när solen går i moln. Men söndag och ödsligt, åtminstone längs min väg. Beställer en pizza på Amanos och bläddrar i tv-bilagan medans jag väntar, vilket bara gör mig mer uttråkad. Roligare kan man ha. Kommer på att Folsom Street Fair i S.F; med tanke på tidsskillnaden alldeles strax drar igång, det hade varit kul. Själv får man nöja sig med en sketen calzone och "Hamilton" på tv. 

Så går det...

...några timmar. Behöver kolla saldot på JOJO - kortet så det bär av mot Pressbyrån. Pundhuvudet från parken i förmiddags ligger helt utslagen, till synes livlös, på marken i den lilla alén intill Värnhemstorget. Lustigt nog har han en liten leksaksbil (grön) placerad på magen, uppskattningsvis i skala 1:20. Ja, så går det när man busat för mycket. Två alkisar, man och kvinna i sextiofemårsåldern, sitter strax bredvid men låter sig inte bekommas det minsta. Kanske är det deras son som ligger där på marken, han ser ut att vara runt de fyrtio så åldersmässigt kan det ju stämma. Det kanske är hans födelsedag och han har fått den lilla bilen i present. Kanske var det därför han flaxade runt i parken tidigare, i ett glädjerus, eller ursinne över att det var var fel färg eller modell på das auto. Rusningstid och fredag - att man aldrig lär sig undvika just den här tiden. För lång kö på Pressbyrån, vänder i dörren. Tar en Metro. En tiggare vill ha mina pengar men jag behöver stålarna själv, han för med sig en odör av förruttnelse. När jag satt mig på China Box, ser jag honom gå omkring bland myllret av pendlare med sin krycka och på ett mycket påträngande sätt tigga pengar av folk. Ena byxbenet är uppdraget till knävecket och underbenet är alldeles svart, jag tycker det ser ut som kallbrand. Detta visar han demonstrativt upp för de han tigger av, vilket knappast väcker någon större sympati. Det är med nöd och näppe jag får i mig vårrullarna. Och mitt i stöket sitter den enarmade och suger på en fimp. Vilken dag... Alla verkar verkar vara på väg att förlora förståndet.