Jojo

Snön verkar snarast dunsta, torka bort istället för att smälta. Men parken ligger fortfarande vit och fin, inte bara glinen utan även hundarna verkar uppskatta det, och ljust och fint på natten är det också. Gör en liten omväg. Förbi Stadsmissionens secondhand som bara ser trist ut. Traskar vidare mot Ettan för att fylla på JoJo-kortet. De första kunderna slinker diskret in på Grottan som redan har öppnat, klockan är bara tjugo över elva. Väntar på grön gubbe vid Drottninggatan tillsammans med den lytte. Jag går ganska snabbt och den lytte far ju fram som ett jehu, följden blir att vi håller ungefär samma takt, så för att undvika det obekväma i att gå precis framför eller precis bakom eller gud förbjude, bredvid, folk kan ju tro att vi är ett par, viker jag in på Ehrensvärdsgatan. Den lytte tar Östra Förstadsgatan. Hälsar på gubben i fönstret, i höjd med Värnhems skomakeri och nyckelservice. Inte ofta man ser att han är uppe och springer, men i så fall vid den här tiden faktiskt, mellan morgonrusning och lunch. Ja det är inte många som är ute och ränner överhuvud taget, de flesta tillhör skaran av Värnhemsprofiler eller alkisar som i lämmeltåg kilar till och från bolaget. Så till Ettan. Irriteras alltid över att vara tvungen att ladda kortet med minst två hundra pix, för dagen är det inte summan utan det faktum att jag inte själv får bestämma hur mycket jag vill spendera. Disträ som jag är styr jag sedan kosan per automatik mot Amarant. Först när jag ser skylten kommer jag på att Amarant sorgligt nog är ett minne blott, utan att slå av på takten svänger jag över gatan till Bagaren och Bonden, så har jag åtminstone inte avverkat sträckan i ogjort ärende och slipper flänga som en jojo. Brödet var med nötter och det var gott.