Det var ju för väl att man kom sig ut tidigt, och fick uppleva det rogivande knarret under skorna i den orörda snön. Tyst och stilla, ljuden absorberas. Knappt en människa i Rörsjöparken, kisar man kan man föreställa sig att skogen tar vid bort mot Exercisgatan. Några filtar på en bänk ser ut att ha varit ett tillfälligt nattrede. Men stillheten varar inte särskilt länge. Redan vid lunchtid har den mesta snön förvandlats till en slaskig, brun sörja, anblicken gör en nedslagen. I parken leker horder av ungar, rena rama skolgården och ljudnivån är där efter. Kompositören traskar i slasket längs Östra Förstadsgatan, lika tunnklädd som vanligt, samma outfit året runt oavsett väder. En glögg på Fregatten lugnar nerverna, sen hem. Inväntar stunden mellan lunch och rusningstid för resterande ärenden.
