Dagen börjar solig och fin vilket passar bra en tidig förmiddag efter de senaste dagarnas gråväder, t.o.m. AG-favörhuset ter sig smakfullt ut. Ser att "Mathias bänkar" vid den lilla planteringen utanför Värnhems Pizzeria uppskattas. Idag när jag går förbi är det en sjavig gammal gubbe som sitter och tar igen sig, krycka och matkasse vid sina fötter. Mest pensionärer i farten så här dags (10.20), detta är deras tid, mellan morgonrusning och lunch. Har fått för mig att de äldre vaknar tidigt, sådär runt femsnåret på morgonen, så enligt deras dygnsrytm är nog inte förmiddag särskilt tidigt. De undviker trängsel och stimmiga miljöer (precis som en annan) och det är ju inte så konstigt, när man går i slowmotion och utgör en flaskhalseffekt i flödet och fan inte kan se nån som helst skillnad på de nya mynten. Vem kan det egentligen? Så, förmiddagen avsätts till att införskaffa det som behövs till middagen, som när man blivit gammal intas vid fem-sex på eftermiddagen. Blomkål, brysselkål, falukorv, fläsklägg verkar vara populärt, och mjölk såklart, mjölk i mängder.
Panos har för säsongen slagit upp porten till sin pälsaffär, ett sant jultecken känns det som, kanske p.g.a. all tingeltangel i skylten. Ny butiksskylt har han också, ja relativt ny, den kom upp i fjol, personligen tycker jag att den gamla skylten var betydligt mer charmig. Ska man tro dekalerna på skyltfönstret så måste Panos vara, om inte ett språkgeni så iallafall en språkbegåvning, här talas det förutom svenska både tyska, franska, spanska, engelska och så grekiska förståss. Man får väl hoppas att han slipper trakasserier i år, det finns betydligt mer alarmerande företeelser att lägga krut på, dessutom representerar han, och upprätthåller lite av det där genuina som de flesta uppskattar. På andra sidan gatan, i Modelkraft´s gamla lokal, är Hammargrens Stämplar på väg att inrätta sig, en liten rockad på ett tjugotal meter nere från Byggmästaregatan. Om det leder till en dramatisk tillströmning av nya kunder som spontanköpet stämplar är väl tveksamt, men de som jobbar på Hammargrens får åtminstone en lite trevligare utsikt, lite mer kontakt med omvärlden.
Ner om Byggmästaregatan - Tågmästaregatan. Rundar Slussplan och sneddar över ett folktomt Drottningtorg. Fönstershoppar på Nisses Herrmode på Östergatan och känner mig diskriminerad. Rundar Caroli kyrka som inte är en kyrka längre (Caroli Kyrka - IDstories) och befinner mig därmed på Kattsundsgatan. Kollar på ett par snygga skor på Caroli Skomakeri, priset är sänkt med hela tusen spänn så nu kostar dojjorna bara fyra tusen kronor. Hamnar i val och kval, köpa skodon eller betala hyran? Får väl tänka på saken. Runt hörnet nästa gudshus, den ståtliga Petrikyrkan, som man allt som oftast, trots dess storslagenhet, bara går förbi utan att egentligen se byggnadsverket. Knallar in på Loppis Lounge på Djäknegatan och gör ett fynd. Inklämd mellan Nesser och Läckberg hittar jag Thoreau´s mästerverk "Walden" för ynka tre kronor, på engelska dessutom. Kärt återseende, har inte läst Walden sen jag var i femtonårsåldern och då i svensk översättning (tur det) - "Skogsliv vid Walden". Loppis Lounge bjuder på gratis kaffe och kaka och benen kan behöva lite vila. Sörplar kaffe och bläddrar i "Walden" en halvtimmes tid - nöjd.
Tips: Ulf Dageby spelar på Victoriateatern 17-18 november.
Fin dag ser det ut som, men kallt som fan visar det sig. Kompenserar genom att gå till biblioteket och läsa om Sydamerika, närmare bestämt om Rio Xingu. Den tilltagande kylan verkar även stimulera uteliggarnas litteraturintresse, och det är ju bra det. Man kan lika gärna förena nytta med nöje - värme och bildning. En bit bort i tidsskriftsalen sitter en baglady vid fönstret och stickar vantar, ganska rogivande. Tar en lång omväg hemåt, får upp flåset. Så gick den dagen och nu är det afton. Fotbollsfest ikväll igen, Sverige - Italien, inga mål än (en period spelad). Är inte ett dugg intresserad men tycker ändå att det skulle vara lite kul om Svea får vara med i VM.
Mot Coop, kommer på bättre tankar - Fregatten. Är egentligen sugen på varm choklad men tycker inte att det är lönt att ens fråga, men en Mariestad är alltid en Mariestad. Snubbarna vid bordet nästintill sluddrar och sörplar, bättrar på eftermiddagsfyllan med öl och whiskey, själv försöker jag fly den ena verkligheten genom att dyka in i den andra, förmedlad via avisen. "-Malmö e bésst!", utbrister den ene vid bordet bredvid. Talet är den där typiskt aggressiva malmöitiskan. Deras försök till dialog börjar urarta i nån slags lullig namedropping, det är Zláttan och Marta, Bosse Larsson, Nils Poppe, Pärcy, Wilmer X, Per Albin Hansson, Ricky Bruch... Det är faktiskt ganska underhållande, kan sympatisera med en del, äcklas av annat, snubbarna är sannolikt Sverige demokrater men det behöver ju inte jag bry mig om. När de kommer till Peps kan jag inte låta bli att påpeka att Peps faktiskt är från Helsingborg, och att de har glömt Kal P Dal. Borde inte lagt mig i, det var att kasta kol på elden och ett tu tre sitter även jag där och droppar namn. Försöker få lite fason på det hela genom att lägga till Ola Billgren, Sten Samuelsson, Piraten, Oski... När snubben snett mittemot utbrister: -Skåningar e bésst!, kan jag inte låta bli att tillägga att de fantamej é bäst på att snacka skit också. Det vänder på en femöring, hjärtligheten är som bortblåst, snubbarna tystnar, stirrar stint på mig med intensiv fientlighet. Stämningen har genast blivit obehaglig och det är så jag undrar om en smocka är på väg. Försöker vända på det genom att säga att det nog ändå inte är riktigt sant - stockholmarna är de värsta skitsnackarna. Det är därför man i dagligt tal kallar verktyget polygrip för stockholmare - stor i truten och opålitlig. Efter några sekunders tystnad börjar snubbarna skratta och vi är åter bästa vänner, förenade i vår vämjelse över stockholmare. -Ståckhålmajävlar... muttrar den ene med avsmak i tonen. Och nu vill de bjuda på whiskey också men jag tackar artigt nej, måste hem och plocka ut tvätten ljuger jag. Snubbarna har hunnit bli ganska dragna, labila, och jag vill inte bli bundis med dem, då ska det tvunget hälsas och snackas nästa gång man ses. Säger moss moss och går. Köper kakao på Coop, skriver upp en tvättid och kryper in i min grotta, gör en kopp varm choklad och sätter på tv´n. Just det ja, Fars dag idag. Numer behöver jag varken ringa eller köpa present, men man kan ju ägna en tanke.
Uppförsbacke och motvind får mig att vända mitt på Frihamnsviadukten, kallt som fan é det också, Sopstationen kan vänta. Rullar tillbaks mot Värnhem med vinden i ryggen. Bygget på Kv. Nils fortskrider och "avgrunden" håller på att fyllas upp av diverse byggbråte, en stor kran har också kommit på plats. Det är konstigt, jag har aldrig i hela mitt liv sett när man har monterat upp de där gigantiska kranarna, plötsligt bara står de där. Har aldrig sett när de monterat ned dem heller, vilket jag föreställer mig är ett än mer vanskligt företag, de kanske helt enkelt slänger dem när de är färdiga med dem. Gälla yl som från ett skadeskjutet djur, skrik som får håret att resa sig, nedifrån Fredsgatan. Tar för givet att det är någon pundare som flippat ut, men när jag kommer lite längre fram mot Entré ser jag att det är en handikappad tjej i rullstol som ger hals. Hennes assistent ser handfallen ut och försöker tafatt lugna den lilla tjejen som närmast verkar befinna sig i panik. Stackare, hon kan väl inte uttrycka sig på annat vis, det enda som är säkert är att hon - INTE VILL!!! Stackars den villrådige assistenten med för den delen, glad att det inte är mitt problem. Snirklar igenom Östervärn, till Sallerupsvägen och ut ur stan. förbi rondellen och Scheelegatan. Tar tillfället i akt och beställer en liten hamburgare på Katarina Grillen (bredvid Konditori Katarina), det är inte ofta man får chans till genuin korvkioskmat nu för tiden, nästan varenda korvaula har omvandlats till falafel/kebabhak. Men Katarina Grillen är bra och likaså Orvars Korvar, ibland händer det att jag beger mig ända ut till Pildammsvägen/Stadiongatan, enkom för att beställa en smal grillad på Allans Korv. Nöjd med lite junkfood innanför västen leder jag cykeln ett stycke. Fan vad tråkigt det måsta vara att bo här ute, total avsaknad av stimulans, bara ett kort besök gör nästan att man dräneras på den lilla livslust man har kvar. Vill man inte sitta hemma och inte lämna området så är väl enda alternativet att driva runt på den ändlösa Östra Kyrkogården. Slinker in på vad som måste vara stans tråkigaste loppis, en bit fram. Samma gamla dammiga haggor som sitter och vaktar samma gamla dammiga prylar, år ut och år in. Men precis bredvid har malmökonstnären Anders A nyligen öppnat sin trevliga lilla loppis. Roliga grejor och snälla priser och hittar man inget så får man iallafall en trevlig pratstund med A.A. . Hittar inget - vänder tomhänt mot Värnhem. Fan, motvind nu igen.
P.S. Om man snor sig så kanske man hinner med att se The OhNos (brudarna från Sobsister) på Grand ikväll.
Inom Netto strax innan stängningsdags för att komplettera. Vid halvåttasnåret brukar det inte vara så mycket kunder, kön växer sig ändå lång då personalen är upptagen med städning och kassan står tom. Plockar åt mig en burk inlagda rödbetor, går runt och glor, mest för att få upp värmen, den lille flintskallige far runt som en iller med golvmoppen, tar en tvåliters cola som jag sätter tillbaks, för tungt att släpa på. Jodå, kassan är tom. En tant ropar irriterat: Kan man få betala nån gång? "Jag kommer!", hörs det nån stans ifrån och efter ett tag kommer expediten småspringandes. Den lille flintskallige dyker in och börjar moppa mellan kunder och kassa, även kundernas skor blir svabbade. Folk tittar på varandra och småskrattar, om någon varit på lite sämre humör så hade den lille flintskallige lika gärna kunnat få sig en smäll på käften. Ut. Det har slutat regna och kalopsen som står och puttrar där hemma behöver ett par timmar till, kan lika gärna ta en liten extra promenix.
Slår ett öga på julpyntet i skylten till Stadsmissionen, annars samma gamla lump till överpris. Rökare utanför El Patio, fiskare nere vid Slussplan och som jag förstår, en massa degos i Stockholm i samband med fotbollsmatchen Sverige - Italien (just nu kl. 22.21 1-0 till Sverige). Mysigt ljus från Grottan, man känner sig tacksam och nästan lite stolt över det genuina som finns kvar - El Bolaget, budoaffären, Amanos, Grottan, Westerblads, Blue Desert Music, Fregatten, Johanna Jeppssons Spettkaksbageri...
Jaha, så vann då Sverige med 1- 0, det var ju oväntat, och maten är strax klar. Käk för hela helgen då otacksamme "P" tackat nä till min middagsinvitation (skyll sig själv).
Dagen till ära svänger jag inom S:t Pauli Norra kyrkogård. Mörkret är näst intill ogenomträngligt, bara några få gravljus här och var, de flesta döingar är bortglömda. Suddiga skuggor i beckmörkret, kanske vålnader. Det känns lite otryggt att inte kunna se, det läns tryggt att inte bli sedd. Trevar mig fram till Sankt Knuts väg och svänger vänster. Lite mer ljus och lykta på Mellersta kyrkogården, men nu får det allt räcka med gravgång för ikväll. Industrigatan, Nobelvägen, celsiusgatan runt Spårvägen som redan börjat befolkas av hyresgäster, och så tillbaks på Föreningsgatan. Går till ICA och köper Peka´s potatisgratäng som denna vecka bara kostar femton spänn och som faktiskt är riktigt god, ja, lite kryddor får man ju tillsätta. Tar en pils och en cigg på Broderstugans uteservering och stirrar på månen som är full, stor och gul och för tankarna till Anger och Bunuel. Det passar ju bra, det är tydligen Halloween även denna helg, var dag... Hur som helst, skönt att bo i landets södra ände och kunna sitta på en uteservering i november utan att frysa häcken av sig.
Inom Salad & Sushi som nyligen öppnat i det s.k. V-huset (Entré). Njaa.... Kan väl inte påstå att det ser sådär jätteaptitligt ut, varken salladen eller sushin. Lite dyrare än t.e.x. Samurai tvärs över gatan, där personalen dessutom är betydligt sötare. Men det är ju trevligare med ett mathak än en tom lokal, nu finns här både apotek, café och sallad/sushibar, och i början av nästa år ska visst även Folktandvården flytta in i V-huset. För övrigt klokt av Trianon att behålla namnet Entré och dissa Plaza, som man bara förknippar med fiasko. Man kan ju hoppas att de även har det goda omdömet att döpa om den s.k. foodcourten till mattorg, eller ännu hellre, sprida ut matställena i byggnaderna. Och snälla... En riktig restaurang vore ju bra. Får med mig en löjlig meny, rätterna har namn som fisk usch, morsan, jante, mäklarbrickan... Söderut. Inom Rörsjöparken, ett tiotal afrikaner sitter på "sin" bänk och ölar, en kille parkerar sin cykel vid hundrastplatsen och går in i buskaget för att slå en sjua. Hivar mig upp på min egen stålhäst och trampar till Möllevångstorget.
Persiljan är inget vidare men dillen är fin, tolv spänn för ett hyfsat stort knippe betraktar jag som ganska rimligt för att vara i november, åtta kr/kg för granatäpplena får det inte heller att svida. Har bestämt mig för att dagens budget är en tjuga, kommer bara upp till nitton kronor men har då ändå en hel påse full av grönt. Inom Rundgång, en kaffe hos "I" och så en titt på Öppna hjärtat på Friisgatan. Tio spänn för tre CD´s eller DVD, svårt att motstå. Pizzicato Five och Amy Winehouse, sen blir det svårt. I brist på annat plockar jag dumt nog åt mig en CD med Debbie Harry. Blondie går väl an, men Debbie Harry solo är näst intill pinsamt dåligt. Men snygg är hon, lika tjusig nu som då. Tänka sig, 72 bast har hon hunnit bli. Lämnar södra innerstaden. Vid Rörsjöparken är scenariot nästan exakt detsamma som för en timme tidigare sen. Denna gång är det en kille som parkerar barnvagnen vid hundrastplatsen, går in bland buskarna och lättar på trycket, ett populärt ställe tydligen. Afrikanerna har hunnit bli riktigt fulla och uppsluppna, en av dem uträttar sina behov bland de glesa buskarna vid bänken, inte särskilt diskret. Rörsjöparken är bestämt en riktig pisspark.
Hem, sätter mig vid datamaskinen och hittar ett sympatiskt initiativ på Skumrask.
För variations skull svänger jag in på Zenithgatan, minst sagt deprimerande, gudsförgäten. Ser inte skymten av några langare, som det talats så mycket om på sistone, inga som langar knark eller kastar smällare. Sallerupsvägen - lite mer civiliserat, här finns åtminstone både människor och trafik, grillad kyckling och färgbutik, symaskiner och vattenpipor. Milt och skönt mellan skurarna, benen travar på som de vill, själv är jag helt tanklös. Först nere vid Drottningtorget frågar jag mig själv var tusan jag är på väg, vänder på klacken, frågar mig mig själv än en gång om var jag är på väg. Morsar på "Den lytte", han börjar se lite medfaren ut, gammal, snart trillar väl han med av pinnen. Undrar var han är på väg, förmodligen ingenstans, han ränner väl sitt evighetsgatlopp, inte konstigt att han ser trött ut efter alla år. Inom Stadsmissionens secondhand. Synar böckerna, samma titlar på samma plats som vanligt. De borde flytta om bland banden lite, göra nån slags rockad i bokhyllorna så att det åtminstone känns lite nytt. Stelnar till när jag hör "C´s" röst bakom mig, fan... Men hon är fullt upptagen med att gaffla med expediten och har inte sett mig. Gömmer mig snabbt bakom en annan bokhylla, håller koll. Får hon syn på mig é det kört, då ska det babblas om fan vet vad, allt, och det tar aldrig slut. "C" går inåt i butiken och jag ser min chans till en snabb sorti, skyndar iväg på raska steg från mitt gömsle. Vågar inte gå in om Netto som jag hade tänkt, risken är stor att "C" går dit efter Stadsmissionen och har man då fastnat i Nettokön så finns ingen chans att komma undan. Får gömma mig nån annanstans.
Och det första man möts av är ett par snutar som står och bröstar sig, synar matgästerna som om de vore presumtiva brottslingar, det är nära att man mister aptiten. Amanos är knökfullt med slitna existenser, i full färd med att bota bakrus med fett och socker - söndag. Ska till att beställa pizza, men måste först be snutarna att flytta på sig då de själv inte har vett att ge plats åt nytillkomna kunder. Lång väntetid och en strid ström av folk som hämtar och beställer pizzor. Kling och Klang får sin mat och går, bara för att ersättas av tre andra snutar, farbror polisen är visst också bakis idag. Medans de väntar intar även dessa bylingar sin typiska misstänksamma position och skärskådar matgästerna. Inget ingripande, det enda regelvidriga är väl ett och annat etikettsbrott och obefintligt bordsskick. Försöker ignorera eländet genom att stirra ut genom fönstret, hopkurade gestalter skyndar genom blåsten och kylan längs Östra Förstadsgatan. Inser att pizzan kommer att kallna innan jag hunnit hem, men att sitta och käka i den kaotiska fettorgien på Amanos är uteslutet, dessutom ska pizzan delas med X som sitter hemma och väntar. Efter tjugo långa minuter är min anrättning äntligen klar. Ringer och ber X att sätta på ugnen, ser fram mot en lite mer privat fettorgie.
OBS! Höstkul för töser, med Tösabidarna på Bryggeriet v.44
Fredag är städdag, idag tar jag i lite extra och passar på att frosta av frysen samtidigt. Rotar fram en hög gamla tidningar att lägga i frys och över golv. Rökpaus, börjar bläddra i en Sydsvenskan från februari 2005. Masjävlar och Så som i himmelen, visas på biograferna, TV-utbudet är i stort sett identiskt med dagens - Kulturnyheterna, Fråga doktorn, Alla älskar Raymond, Simpsons, CSI, Paradise Hotel etc. etc. . På de danska kanalerna är det givetvis handboll för hela slanten, och i Bagdad har en bilbomb dödat arton människor. Summa kardemumma - man kan lika gärna läsa tolv år gamla tidningar som dagens. Klar med bestyren, ut. Det börjar bli kallt, lite blåsigt är det också. Lodisarna håller envist stånd, bänkade på sina bänkar, men med vintern i annalkande börjar det väl snart bli dags att flytta till busskurerna tvärs över torget. Hay Hay kommer trampandes. Jag gissar att hon babblat klart med de afrikanska fyllona i parken, för att nu babbla vidare med de svenska fyllona. Annars lugnt och fint, tidig eftermiddag så rushen har inte satt igång riktigt än. Mot Hemköp, det ska bli kul att fylla upp frysen med lite nytt och fräscht. Fortfarande billiga rötter, och en jävla massa pumpor. Meningslös gröda, nästan direkt äckliga, de är i och för sig dekorativa men jag begriper inte riktigt vad man ska ha dem till, förutom att då karva isönder dem och göra halloweenlyktor. Ack ja, Halloween närmar sig, den 31:e oktober för att vara precis, men folk verkar halloweena sig både denna och nästa helg, snart börjar man väl fira Thanksgiving och Memorial Day också. Idag är det förövrigt "Alla svärmödrars dag", snacka om scary. Handlar, betalar, går. På väg ut möter jag en mamma med två ungar, den ene utklädd till häxa, den andre till skelett.
Så blir det dags för dagens promenad, mest av leda och rastlöshet, men man vill ju få med sig så mycket som möjligt av den fortfarande perfekta hösten. Raska steg längs kanalen mot stan. En bit framför mig en lång typ, säkert två meter, som staplar fram på stela ben likt Frankensteins monster, på andra sidan kanalen står ett par fiskare och kastar. Närmar mig monstret. Just som jag går om honom känner jag den starkt fräna stanken av avföring, killen har skitit på sig. Skyndar på stegen lite extra. Vänder norrut längs Norregatan, sneddar Drottningtorget, Norra Vallgatan fram till Slussplan. Ett par östeuropeiska gubbar står och fiskar från bron. Jag frågar om det nappar, en av gubbarna ser glad ut och visar stolt upp sin fångst - en påse med sju-åtta ynkliga abborrar, ingen över femton centimeter. Vad fan é vitsen med det tänker jag, inte ens värt besväret att rensa. Vidare längs Frihamnsviadukten och Hornsgatan, fin utsikt över järnvägsspåren och Kirseberg och så klart Entré, som en lockande hägring, dras ditåt som om jag inte hade någon egen vilja. Vid den bortre ingången står en benbruten tiggare och öppnar dörren för folk genom att trycka kryckan mot dörrknappen, en uppdaterad version av "Grindslanten". Plockar på mig en massa jättebilligt rötter (2.95/kg) bara för att det är billigt. Gratäng eller råkostsallad? Har turen med mig, ingen kö till kassan. Har turen med mig, ska bara betala nio spänn. Lägger en tia i myntautomaten, får elva kronor tillbaks, snacka om flyt asså! Längs Lundavägen till torget där jag springer på "P". Vi har tid att slå ihjäl, det får bli Fregatten. Tomt på gäster, mellan eftermiddag och kväll råder ett slags vakuum mellan återställare och fylla. Beställer kaffe, möts av en konfys blick, som om vi var helt ute och cyklade. Kaffet är vad man kan förvänta sig men samtalet är trevligt - väder och vind, sprängningar och metoo. Ack ja, metoo hit och metoo dit. Nu kan man knappt titta åt ett kjoltyg utan att bli beskylld för förgripelser. För ett antal år sedan var alla män pedofiler, nu är vi visst tafsare. Hur som helst är vi båda lika skadeglada åt Martin Timell- historien. Egentligen är det ganska självklart och fullt begripligt. Har man sexappeal som Timell och Kronér, så måste man väl tvinga sig på det täcka könet. Vilka alternativ har man annars? Så är kaffet uppsprucket, våra vägar skiljs åt.
Relativt tidig kväll men ändå ganska mycket folk och fä. Vi beställer varsin almindelig öl. De närmsta borden är upptagna av ett större antal ynglingar så vi slår oss ned på det lilla podiet. Bra plats, nästan privat med räcke runt omkring, nära till baren och nära ut då det skall rökas. Tittar runt, ingen annan jag känner, bara känner igen. Och så, som ett brev på posten (uttrycket har förvisso förlorat all relevans) sätter det igång. Ynglingarna börjar, i två grupperingar, bråka med varandra. Stämningen blir allt mer hätsk, töserna lika på det som killarna. Jag och mitt sällskap sitter mest och flinar åt cirkusen, på första parkett. Det är alltid kul att betrakta människor som går upp i limningen och tappar kontrollen, löjligt obehärskat. Fan vet vad det handlar om och bryr mig inte heller. Smockorna hänger i luften och bartendern, vanan trogen, springer och gömmer sig, syns inte till nånstans, har helt gått upp i rök. Mitt i villervallan försöker jag göra en ny beställning, knackar ilsket i bardisken upprepade gånger, men bartendern ligger och trycker och vågar inte komma fram. Bråket ebbar så småningom ut, eller så kanske de tar det med sig ut. Skit samma, inte mitt problem, men egentligen är det ju faktiskt det till viss del, det hindrar min beställning. När lugnet börjar återställas tittar bartendern ut från sin hule. - Kan jag få beställa nu då? -Ja.
Längs allén igen (Kungsgatan). Fortfarande milt och skönt, men nu har det regnat hela natten så doften av förmultnelse är angenämt påfallande. Det var tydligen ett ungdomsbråk
som orsakade tumultet härom dagen. Någon använde bil som vapen och mejade ner en tjej och en kille (Skd). Skyldiga tuffingar smet såklart platsen. Lite anmärkningsvärt ändå, för nästan exakt två år sedan var det en näst intill identisk händelse på samma plats. Det verkar som om glinen på Värnhemsskolan har en fäbless för att köra på varandra med bilar. Men idag är det lugnt, och tyst, och dagern är dunkel. "Hay hay" står mitt på Värnhemstorget i samspråk med en fyllis som knappt kan stå på benen. En bit bort, vid bänkarna, har det utbrutit ett högljutt bråk mellan missbrukarna. Där emellan, flödet av pendlare, kreti och pleti på väg ifrån jobb och skola. Förutom bråket är atmosfären tyst, dämpad, stämningen är deppig. Till Hemköp för att köpa skithuspapper. Var där i samma ärende igår men kom istället hem med kyckling och rotfrukter. När jag står för att betala ser jag att Joyce, legendarisk Hemköpexbedit, är och hälsar på. Grå men sprudlande, står hon och skrattar och tjattrar med gamla arbetskamrater och gamla stamkunder vid kiosken. Kul att tanten lever och verkar vara vid god vigör. Det är nog över tio år sedan hon gick i pension och jag har inte sett henne sen dess. Nöjd över att ha kommit ihåg skithuspappret, plus en tv-tidning beger jag mig. Chinabox? Nä. Går förbi Galleri Final men vänder efter några steg och går tillbaks. För en gångs skull är aktuell utställning inte direkt pinsamt anskrämlig, värt att undersöka. Fotografier av vackra rum, teatrar och byggnader i totalt förfall. Lite kul att titta på och som sagt vackert, men så är det ju också väldigt tacksamma motiv. Vem som helst med en schyst kamera hade kunnat göra exakt detsamma. Det enda som imponerar är att, Daan Oude Elferink som fotografen heter, har lyckats leta upp alla dessa rum, men det finns kanske något slags index på nätet. För övrigt är priserna på bilderna direkt löjliga - hybris. Hur som helst föga originellt, det är liksom inte första gången man ser dito. Går runt hörnet, Ehrensvärdsgatan, bara för att upptäcka att Almlof Gallery slagit igen (flyttat?) och ersatts av något tillfälligt som kallas Galleri 8, synd. Kollar upp mot Malmgården, "Gubben i fönstret" syns för ovanlighetens skull inte till. Hem, bläddrar i TV-Guiden och blir glad, imorgon visar tvåan Tjuvheder.
Är just framme vid ICA Värnhem när jag kommer på att jag glömt kupongen som ger en rätt att köpa Zoegas´s Mollbergs blandning för förmånliga tjugoen kronestykker. Lika bra det, det är en riktigt fin och mild höstdag så det vore nästan en synd att inte ta en promenad. Mot stan, men då klockan är runt fyra så är Östra Förstadsgatan som stökigast, viker av mot Rörsjöparken. Det känns bekant, här har jag bestämt varit förut. Afrikanerna har bitit sig fast, ja inte bara det, de tycks bli fler och fler, bäljandes öl från morgon till kväll. Sen i våras har de ockuperat bänkarna på östra sidan, de kanske är "snälla", men resultatet har blivit att inte så många andra vill sitta i närheten. Vidare längs Kungsgatan som är vackrare än någonsin. Gula trädkronor och marken och cykelbanan täckt av löv, ljudet är dämpat, det påminner om ett vinterlandskap. Lite regn på detta så kommer cyklisterna att fara som käglor över cykelbanan, det har man ju råkat ut för några gånger, man får bara hoppas på att man landar mjukt i en lövhög.
Rundar Johanneskyrkan, tar mod till mig och plöjer rakt igenom lekplatsen. Ta mig fan! Jag vågade. Någon har klätt flickan som står staty lite längre fram i en röd velourklänning. Det var ju bra det, inte kan man ha en massa nakenhet i det offentliga rummet. Genom den fina planteringen där den försynte tiggaren brukar campere, han med det yviga skägget och hur många påsar som helst. Rusningstrafik längs Amiralsgatan. Vänder på klacken och tar samma väg tillbaks.
Stärkt av tidigare bedrift strosar jag nu ganska obekymrat genom lekplatsinfernot. Smittad av av lekfullhet får jag lust att sparka i lövhögarna men låter bli. Det är för mycket folk i rörelse och jag vill inte framstå som en tok. Men fan vet, kanske impulsen i sig faktiskt gör en till en tok, dock en något behärskad sådan. Fullt med blåljus vid Värnhemsskolan, två - tre ambulanser, tre - fyra polisbilar och en hel del nyfikna åskådare, det har uppenbart hänt något otäckt. Märkligt, jag gick ju alldeles nyss förbi här och då var allt frid och fröjd, och nu, en halvtimme senare, ser det mer eller mindre ut som ett katastrofområde. Vill inte ta mig igenom oredan så jag viker återigen in i Rörsjöparken. Räddningspersonal försöker få liv i en tös som ligger avtuppad i plaskdammen, tur att den är tömd på vatten. En hel del nyfikna åskådare här med. Lite gamigt kan man tycka så jag bryr mig inte om att fråga vad som hänt. Får väl kolla Sydnytt som i skrivande stund börjar om fem minuter. För lång kö på Netto - så klart. Och eftersom jag inte har med mig den där jäkla kupongen, har jag ingen lust att handla någonting överhuvudtaget på ICA. Skiter i det, går hem.
Först lite käk, sen en promenad. Med tankarna på annat håll bär benen mig per automatik mot Rörsjöparken. Ganska stilla och folktomt ikväll. Vid kiosken sitter en snubbe med sitt bohag i plastpåsar, klockan är halvåtta så jag antar att han missat sovplats på Stadsmissionen. Vid plaskdammen, två killar på en bänk. Den ene totalt utslagen, han skulle lika gärna kunna vara död (det är han kanske), zonkad bortom all vett och sans. Hans kompis som sitter bredvid röker en cigg och snackar i mobil, han verkar helt oberörd, men i deras krets är det väl ett normaltillstånd. I gräset bort mot träningsredskapen sitter en annan snubbe, också han med sitt pick o pack i plastpåsar. Det måste ha varit en osedvanlig tillströmning till Stadsmissionen ikväll. Det enda som sticker ut denna afton, det enda som verkar onormalt och konstigt, är en äldre man som står som står ute på gräsmattan och övar sin golf. Grått hår, propert klädd, eller... klädd som en golfare illafall. Ljusa byxor och lammullströja över skjortan, den obligatoriska handsken men ingen skärm på huvet. Framför sig har han ett tjugotal golfbollar utspridda, tillsynes utan något som helst system. Kommer att tänka på Bollmannen, som bara försvann. Det är nästan så att man saknar honom, det var alltid underhållande att se vilket uttryck hans mani tog för dagen, oftast så var det ju bollar. Kanske är det Bollmannens pappa som står där och puttar, slår det mig. Han kanske försöker locka fram sin bortsprungne son genom att fylla gräsmattan med bollar. Fan vet. Traskar vidare längs Exercisgatan förbi polishuset. En kille står och fiskar i kanalen, fast det är ju minst en månad tills abborrarna kommer in från Öresund, men det kan ju vara avkopplande ändå. Slussplan - Östra Förstadsgatan. En påtänd homofil dansar gatan fram, stannar till utanför Amanos och tar en flaxig, ryckig sväng om med sig själv, och promenad-dansar sen vidare mot mig. Han har klätt upp sig jättefint i tajta vita byxor, vit väst, nazistpolis-solbrillor, vita hörlurar och som pricken över I´et, en vit cowboyhatt. En scenen som skulle kunna vara hämtad ur Warhol´s "Lonesome Cowboys". Det verkar som att han försöker dämpa sin glöd då vi passerar varandra, men när jag efter ett tiotal meter vänder mig om har han åter igen förlorat sig i hängivet, sinnesrubbat dansande. LSD? Alla har väl sitt sätt att sätta lite guldkant på en trist torsdagskväll. Fiska, spela golf eller knarka. Själv tänker jag titta på The Walking Dead.
Till Kirseberg. Visst fins det pittoreska små gränder med charmiga små gathus och en veritabel skog av stockrosor och klängrosor, men det mesta är ganska sunkigt, nedslitna byggnader, en och annan chabbig pizzeria, ett fik som bara utstrålar tristess, falafelhak som stinker härsket, Netto. En av de få ljuspunkterna är väl Mässingshornet som ju faktiskt är ett väldigt trevligt etablissemang. Målet var Emmaus men tji, de visar sig ha slagit igen. De har väl lagt allt krut på sin nya butik nere på Södra Förstadsgatan. Var inom där häromdan, blev förvånad över att priserna fortfarande var tämligen snälla, men chansen till fynd var nog större när Emmaus låg på Kirseberg. Vänder tillbaka. Hittar en liten "butik" på Lundavägen, mitt i mot gamla vattentornet, som kallar sig loppis, de erbjuder även flytthjälp och städhjälp. Har bara hunnit lyfta ena benet över tröskeln när jag får frågan: -Kan jag hjälpa dig? Undrar om jag gjort olovligt intrång eller om killen bara är lite övernitisk/frustrerad av sysslolöshet. Tittar runt bland lumpen, det mesta ser ut att komma från tippen eller övergivna vindsutrymmen, rostigt, trasigt. Frågar vad en halvfull burk skruv kostar. Killen får gå iväg till bakrummet och fråga, jag gissar på att de talar albanska. "- Hundrafemtio kronor." ?! Dubbelt så dyrt som t.o.m. Beijers. Kollar runt bland hyllorna, killen följer efter mig. Kollar in hyllan med cd´s och dvdfilmer, killen står bakom mig. Han säger: "det är dvdfilmer". ?! Jag börjar bli irriterad. Först när jag frågar om han tror att jag ska stjäla något lämnar han mig i fred. Tittar vidare, bara "Absolute Summer Hits" och sånt, deprimerande. Rotar bland några gamla tavlor, kanske en fin ram - nää. Kan inte låta bli att fråga om de har någon Kandinsky. När geniet går iväg för att fråga passar jag på att gå där ifrån.
Gör en avstickare till Östervärnsängen. Två brudar plockar björnbär strax intill Södra Bulltoftavägen, någon annan plockar något annat, en och annan som rastar sin hund. Ängen är riktigt välbesökt idag, men så är det också en fin och solig dag. Tyvärr är det mesta utblommat, fortfarande frodigt men enahanda, mest gula blomster. Hur som helst, tänk vad naturen är underbar.
Mot Värnhem via Höstgatan. Stannar till och kollar bokbordet utanför Östervärns Antikvariat - Joseph Conrad och Faulkner, Derrida, Søren Ulrik Thomsen och Rilke, "Anarkismen" av Daniel Guérin väcker ungdomsminnen till livs. Vågar inte gå in, vet att det skulle ruinera mig och jag behöver pengarna till mat. Mobiliserar min karaktär och skyndar vidare till Hemköp. Krossad tomat.
Skyndar över torget mot China Box. En liten kille på trappan till plattan, tolv - tretton år eller så, ber om en cigg. Jag ger honom lite tobak i ett Rizlapapper. "Men jag kan inte rulla", säger grabben. "Då får du lära dig", säger jag. Mumsar i mig fem vårrullar, löser krysset i Metro. Efter en tolv - femton minuter går jag förbi killen igen, han sitter fortfarande och fumlar med papper och tobak utan att få till en cigg. Funderar en sekund på att hjälpa honom. Men, kan man inte rulla ska man inte röka.
Bunkrar frukt och grönt, kött och fisk och spenderar helgen på kindergarten (Möllevången). Vimlet och röran kan vara ganska trivsamt dagtid och tidig kväll, sen övergår det i något helt annat. Ett oavbrutet flöde av invasiva element tar sin början vid tiosnåret, de flesta från småland, en och annan stockholmajävel som laver ballade, omotiverat, oadresserat skrikande och flabbande rätt ut i luften. Det hela påminner om ett jättekonvent för utvecklingsstörda. Inte fan var det så förr, man förde sig med lite mer värdighet, även om man var femton - sexton och drängfull Men det kanske är så det fungerar i Vaggeryd. Den dåliga akustiken förvärrar det hela, larmet studsar mellan husväggarna och förstärks. Dock inte särskilt mycket bråk, i så fall är det mest ett och annat par som börjar gräla med varandra fram på småtimmarna, sådana skärmytslingar kan i och för sig hålla på ganska länge, upp mot en halvtimme inför öppen ridå. Framemot fyratiden börjar det bli lugnt, sen avlöses strax det hela av gatsoparbilar, sopbilar, varutransporter och lite tidigare på sommaren stora gäng av skränande ligistfiskmåsar. Två killar blir under kvällen skjutna ute på Rosengård.
Lördag - fyller på med tomater, ägg och tobak. En tur till Marknadsbörsen, men klockan har hunnit bli tre och hälften av stånden har redan slagit igen, en timme innan stängningsdags. Lata jävlar. En öl på lokal, middag hos "I". Sorlet intensifieras åter igen men festivalen är iallafall avslutad och helikopterhelvetet har slutat hovra, alltid något.
Söndag - cyklar genom stan. Ett trettiotal afghaner har slagit sig ned på trappen till Stadshuset i protest mot utvisning. Inte för att jag bryr mig nämnvärt, men man kan fan inte skicka små tonåringar till Afghanistan, har man tagit fan i båten får man ro han i land. Annars ganska folktomt, kvarvarande rester efter Malmöfestivalen lite här där, avslaget. Folk har väl fått nog av allt spektakel, fått nog av en medioker sommar, av semester och lov. Noterar att Oasen har söndagsöppet. Tar en runda på loppisen på Drottningtorget - bara lump idag. Växlar en blick med en söt tös som sitter och fikar på boulebaren så besöket var inte helt bortkastat. Hem. Röker en cigg på gården och inspekterar blomstren. Nöjd över att de är så fina som de är, missnöjd över att de inte är betydligt finare. De borde varit dubbelt så frodiga men sommarens störtregn har snarast piskat isönder grönskan istället för att göda den. Ja ja, man kan inte få allt.
Har ärende nere i stan så det är bäst att ge sig av tidigt innan villervallan tar fart - klockan är 09.30. Afrikanerna sitter redan på bänken i Rörsjöparken och ölar, i andra änden ut mot Drottninggatan ligger två lodisar, var och en på sitt håll, och sover i det våta gräset, däremellan en skolklass som spelar brännboll. Nere i stan donar kreti och pleti med sina tält och bodar, om ett par timmar är det i full gång, luften tjock av matos och härsken frityrolja. Fixar vad som fixas skall och... Tja, det är ju fortfarande ganska lugnt, lite ödsligt, så jag tar en promenad längs Södra Förstadsgatan, förbi Triangeln, Systembolaget, Hemköp... Slinker inom Myrorna, mest bara för att det var så länge sedan jag var där. Tjugo spänn för böckerna, på tok för dyrt för litteratur. Men cd-skivorna kostar bara en tia och det är mer lagom. Råkar genast bläddra fram "Henry´s Dream" och "The Good Son", vilket är ett lustigt sammanträffande då jag planerar att se reprisen av "20.ooo Day´s on Earth - Nick Cave", som kommer lite senare på dagen och som jag lyckades missa i tisdags. Men det är ju i stort sett omöjligt att missa något på svt, tre till fyra repriser hör till det vanliga. Nöjd med mitt fynd beger jag mig hemåt. När jag cyklar in på Skolgatan är jag nära att krocka med Ilmar Reepalu, som kommer flängande på sin hoj i full karriär. Rullar kvickt förbi Monbijouskolan, ungarna har rast och kakofonin är öronbedövande. Slår av på takten längs Kungsgatan. Tyst, fuktigt, allt verkar gå i slowmotion. Parkerar cykeln hemmavid. Blir sugen på sushi, sushi och en miso och styr stegen mot Samurai. Utanför Broderstugan står slam/skitsugarbilen och hela gatan stinker av avföring. det känns som om luften är full av E. colibakterier som säkert även letat sig in till Samurai och lagt sig över fiskbitarna. Vänder på klacken. Kommer inte på något vettigt alternativ, tappat aptiten, går hem. Kollar på den fiktiva "dokumentären" om Nick, tyvärr inte alls särskilt bra. Men aptiten har återvänt så jag får väl göra ett nytt försök med Samurai.
På vinst och förlust, för jag har ingen aning om programmet, går turen mot Posthusscenen via Carlsgatan. Stöter på patrull. Pöbeln bildar en kompakt, ogenomtränglig vägg och lusten är som bortblåst. Lyckas iallafall tränga mig runt centralen, förbi busshållplatserna, tar cykelbanan via kanalen tillbaks till Värnhem. Finner mig en lugn och avskild vrå - Mamma Mia! Ja ja... Då har man åtminstone varit på Malmöfestivalen i år med. Fem minuter - mer än nog. Sippar på ölen. Det enda irritationsmomentet är den där jävla helikoptern som ständigt hovrar över stan, som om Malmö vore belägrat, vilket på sätt och vis är fallet.
Och som alltid när det blåser i den här stan så gör det det från alla håll och kanter samtidigt, men fläktar skönt gör det. Redan vid lunchtid uppehåller sig en hel hord av missbrukare vid bänkarna på Värnhemstorget, ca. tjugofem stycken idag, faktiskt uppseendeväckande. Inget nytt fenomen men det har eskalerat. Beger mig österut. En gubbe stapplar över Föreningsgatan med en öppnad Sofiero 7,5 i näven, på väg att ansluta till anhopningen på andra sidan gatan skulle jag tro. Sallerupsvägen ut, till Kjollen som är närmsta korvkiosk. Lunchen blir en smal grillad i bröd för en tjuga - lagom. Tillbakamarsch via Nobelvägen - Celsiusgatan. Förbi det växande Kv. Spårvägen och det väl gömda Zeniths koloniområde. Har faktiskt aldrig varit där inne och kollat, men det får bli en annan dag. Soppkök med grillning i Rörsjöparken, mest för fattighjon så man kvalar väl in, men alla verkar vara välkomna. Små grupperingar av mer eller mindre medellösa sitter i gröngräset och picknickar. Stämningen är trevlig och gemytlig. "Den Lytte" haltar iväg med en kaffe (tur att det är lock på muggen) och "Hay Hay" sitter som vanligt och tjattrar med... Ja, vem som helst. Det är allt en snacksjuk liten dame, jag tror hon känner de allra flesta i kvarteret. Oset av grillade hamburgare doftar gott. Aptiten vaknar åter till liv, men eftersom jag kommer solo så avstår jag. Det är alltid någon som börjar slänga käft med en och vips så ska man behöva gå och hälsa på vederbörande var och varannan dag för all framtid. Fredriksbergsgatan - halvt uppgrävd. Man borde kanske gå ner till havet och leta efter Kim Wall, märklig historia det där. Men då måste man passera Malmöfestivalen och det vill man inte. Fånstirrar i en bokhylla på Stadsmissionen några minuter, går därefter över till Netto. En stor, gräsligt fet snubbe, fyller en hel korg med snacks och godis från fyndhyllan. En väldigt lång (närmare två meter) och väldigt smal tjej står och leker med sin mobil. En ostyrig liten vildbatting springer runt runt runt. Man kan befara en stundande hjärtattack. Bananerna är billiga. "Tanten som tar på en" vaggar fram längs Östra Förstadsgatan. Hon har en tunn sommarklänning på sig och ser ut som en ganska rar liten gumma, lite sorgsen, man tycker lite synd om henne. Den där tunna klänningen gör det lite extra obehagligt om hon ska till att krama en, men jag befinner mig på tryggt avstånd på andra sidan gatan. Hon stannar till utanför den syriska frisörsalongen, tittar begrundande in i lokalen ett litet tag och stegar sen målmedvetet in. Tja, pågarna kan ju knappast smita iväg när de står och klipper. Drar mig upp mot torget, utsocknes element har börjat strömma i motsatt riktning. Malmöfestivalen - suck. Och imorgon ska det visst vara 40 år sedan Elvis Presley dog, säger dom. Död knall och fall på skithuset. Tror inte ett ögonblick på det, jag är helt säker på att jag såg honom för några år sedan - på Fregatten. Slår ett öga på bildradion, en sengångare patrullerar sitt revir, tar sig fram i nåt slags rutmönster. Jag tycker det är något bekant över det.
Via Rörsjöparken kl. 08.30. Gänget av afrikaner har redan intagit ett par bänkar mot Kungsgatan till, men det har de ju gjort hela sommaren, från morgon till kväll. I korsningen ligger en skepnad på en annan bänk. Vederbörande har ett vitt lakan över sig, från topp till tå är han fullständigt dold i sin svepning. Scenen påminner om ett lik i en sjukhussäng, nästan lite kuslig. Ut på eftermiddagen tar jag samma väg i motsatt riktning. Den "avlidne" har pallrat sig iväg, kanske blivit väckt av allt stoj från ungarna i plaskdammen. Afrikanerna sitter kvar på sina bänkar och en bit bort skymtar jag "Hay hay". Kiosken har blivit målad vit, ett oemotståndligt underlag för klottrare och någon har redan varit framme och taggat 301 på baksidan. Upptäcker ett nytt litet kafé, Östra Kaffebaren, upp mot Värnhemstorget, strax innan Sweet & Cool. Ser ganska mysigt ut, god kaffedoft. Bra läge mitt emot busshållplatsen, konstigt att ingen tänkt på det förut. På plattan på torget ligger en snubbe på rygg i onaturlig ställning. Utslagen eller nerslagen? Förmodligen det förstnämnda då ingen verkar ta större notis om honom. Eftermiddagsfika framför tv´n som visar Bo Widerbergs "Barnvagnen", en ganska fånig film tycker jag men det tyckte man kanske inte 1963. Hur som helst är det trevligt att se gamla vyer över Malmö och Köpenhamn, annars är det mest allsång och Ernsts äckliga fötter för hela slanten. Lägger upp frukten jag fått med mig, gårdagens är redan möglig. Jävla rötmånad, man hinner knappt bära hem grejorna innan de ruttnar, mjölken surnar och karamellerna blir kletiga och klibbar fast i varandra.
SKATE MALMÖ STREET till helgen, 11-13 aug.
Till Hemköp för att plocka frukt och grönt. Korgen blir snabbt ganska tung och jag inser att det kommer att bli ganska dyrt. Va fan? Avokado för tio spänn styck, och det ska vara ett erbjudande. För en tia får jag tre avokado på Möllevångstorget. Lägger tillbaks alla grönsaker på sin rätta plats, tänk vad duktig man kan vara. Nöjer mig med två små potatissallader för en femma styck. Betalar. Påpekar att de genomskinliga små plastpåsarna efter kassan är slut. Får till svar att "det har vi slutat med". Jag ser förmodligen ut som ett frågetecken men får en liten påse som ligger gömd i kassan. Snåla djävlar. Att det ska finnas plastpåsar tar man ju för givet, men jag kan ju lika gärna handla mina frysvaror på ICA eller Coop. Cyklar till Möllevången. Mycket riktigt - tre avokado för en tia, och allt annat är till halva priset jämfört med mataffärerna. Men man rycks alltid med av torghandeln, köper på sig lite förryckte bara för att det är billigt. Hella låddan tio krånår!!! Vad fan ska man med hela lådan till, vad än det nu kan tänkas vara? Man får slänga hälften. Ingen sparris idag heller, men 15:- hg. för kantarellerna är väl ett ganska bra pris så här mitt i sommaren. Efter en kvart har jag jättemånga påsar med grönt. Införskaffar en sremska i köttbutiken mittemot torget. Den enda bra köttaffär i området nu när italienaren lite längre ner på Ystadsgatan lämnat över sin butik till andra, dessutom har de även griskött vilket får betraktas som en kuriositet i dessa kvarter. Kommer på att jag faktiskt saknar de sura polskorna som hade köttbutiken på hörnan Simrishamnsgatan/Ängelholmsgatan (där Källan nu ligger). Ja det var sannerligen ett par sura damer, så sura som bara polskor kan vara, inga "manners", what so ever. Men på slutet så blev de nästan riktigt trevliga. Antingen hade de väl gått en charmkurs eller så räknade de dagarna och blev på bättre humör för var dag igenbommandet närmade sig. Får syn på en ny muralmålning på Ängelholmsgatan, motivet är ett till storleken imponerande anarkist-A med undertexten - "746 SKADADE POLISER - G20, VI VANN!". Finner det sympatiskt och kreativt. Möllevångsgatan, Norra Parkgatan. En liten tjej och en liten kille (7-8 år) övar sin skadeåkning på ramperna i Folkets Park, bra.Mäster Henriksgatan, Sankt Knuts Väg. Huskropparna i Kv. Spårvågen växer så det knakar, man kan undra vad för slags stimulantia de ger byggjobbarna nuförtiden. Meth, pot belge...? Lite jobbigt att cykla med styret fullastat med påsar, en paus i Rörsjöparken är på sin plats. Läser en artikel i Metro om änglamakerskan Hilda Nilsson (Helsingborg), åtta ungar hann hon ta kål på innan hennes förehavanden uppdagades. Vänder blicken mot Fredriksbergsgatan där, jag är ganska säker, en annan änglamakerska huserade. Jag vet iallafall med säkerhet att änglamakerskan, tillika barnmorska, Maria Persson bedrev sin verksamhet på Hermansgatan 10-12 i början av nittonhundratalet. Hem - kaffe - tv. Barguil vinner, dagen till ära, den trettonde etappen av touren. Beträffande Frankrike så tycker jag nog det är ganska ofint av Trump att rumstera runt i Paris just idag, det retar nog upp de flesta. Ja det är faktiskt ofint av honom att dyka upp överhuvudtaget.
Och Malmö... Ny skjutning på Holma för ca. två timmar sen. Suck.
Vaknar tidigt och dagen ser riktigt fin ut, bestämmer mig för en utflykt till Mobilia. Skön cykeltur, åtminstone fram till Södervärn. Sträckan mellan Södervärn och Dalaplan är ett av Malmös mest disharmoniska stråk, orolig trafik och allt för många blindstyren som dräller runt med blicken fäst vid mobilen. Dalaplan - misär. Att bo här utan att utveckla depression torde vara omöjligt. Per Albin Hanssons väg - lite lugnare. Följer man vägen söderut så kommer man fram till Per Albins barndomshem i Kulladal, och det är ju kul att vår gamle landsfader kommer härifrån. Klockan är strax efter tolv och redan har dryga tiotalet, hyfsat morgonpigga knarkare slutit upp i kanylparken (grönområdet mittemot Mobilia-komplexet), och redan har ett par av dem hunnit "somna". Kanske en ganska lämplig plats för de där jepparna, knappast särskilt många som kan bli störda av dem och närheten till Sus kan komma väl till pass i händelse av överdos. Drar runt i köpcentret ett tag. Shopparna verkar också tämligen morgonpigga, kanske för att det är semestertid och att det är rea överallt. Tänker helt fel och går till Mobilia blommor för att lugna nerverna, men damerna i blomsterbutiken är är än mer uppspelta och sliter ivrigt i grönskan. Flyr fältet. Gör i ordets rätta bemärkelse ett fruktlöst besök på Möllevångstorget, tunnsått med grödor. Inom Rundgång, bläddrar bland vinylen, köper inget. Hemåt. Köper en sushi på Samurai som jag tar med till Rörsjöparken. Äter. Glor. Mycket folk - "...en del bruna som negrer, en del verkliga negrer, men de flesta bleka...". Mycket fä i den bortre änden av parken, mot Drottninggatan, som ligger och dåsar, smälter lunchen från Stadsmissionen. En liten pojk dänger en plastspann i ryggen på en ännu mindre liten pojk som börjar gråta. Dags att gå. Kommer hem och slår på tionde etappen av touren. En streakare följer med cyklisterna en bit, en parallell sport i tävlingen. Brukar inte själv utöva någon sport men just streaking borde man väl kanske prova på. Man kan utöva sporten i stort sett var som helst och man behöver ingen dyr utstyrsel, man behöver faktiskt ingenting mer än lite stake. Vi får väl se. Tur att jag lämnade parken innan spontaniteten tog överhand. Kollar lite nyheter - ny skottlossning nere på Möllan. Skitungar.
