Kreativitet i distriktet

Hela veckan har snubben suttit med ryggen mot ett träd utanför AG Favör-huset och flätat korgar. Det ser lite rogivande ut, om det nu överhuvudtaget går att finna ro i en sådan stökig miljö. Materialet ser ut att vara någon slags vide. Snubben ser ut att vara någon slags migrant, men jag är inte säker, han har iallafall inte haft någon tiggar mugg synlig då jag gått förbi och inte säger han "hej hej" heller. Kanske en konsthantverkare som blivit hemlös eller bara vill känna närhet till stadens natur. Man kommer att tänka på Ferdinand. Polisen jiddrar med ett par lodisar vid Pusher-street, förmodligen är det ett par obekanta ansikten som måste legitimera sig, man måste hålla koll på slöddret. Polskan i rambutiken håller målarkurs, med full insyn från gatan, sitter deltagarna djupt försjunkna i kopierande av fotografier och bildskärmar. Det kan tyckas lite löjeväckande, men jag tror knappast att de har några konstnärliga pretentioner, att försjunka i meditativt bildgörande är inget annat än beaktansvärt, förmodligen bättre än både gym och psykoanalys. Gör veckans genomgång av Stadsmissionens bokhylla - fruktlöst, hittar ingenting som jag tycker är värt ens en sketen tia. En sjavig, sliten man i sextiofemårsåldern kämpar med att prova ett par skor med kardborreknäppning. Det är ett rent helsike, särskilt som han saknar vänster arm (det är ej "den enarmade") och verkar lite full/bakfull. Hans utstyrsel är nästan lite moderiktig men ändå helt fel - gympaskor, joggingbyxor, täckjacka och som pricken över I:et en Metallica-keps, allt med samma lortiga patina och en air av ammoniak. En övergiven, och av regnet dyblöt skinnfåtölj står dumpad vid hörnet Fredriksbergsgatan/Drottninggatan, den ser i ordets alla bemärkelser sur ut. Litteratur-jippo på Anti, spiskummin-arom från Sajvva som råder bot på  ammoniak lukten i min näsa. På Kungsgatan står token som brukar träna sextiometerslöpning mellan Ö.Förstadsgatan och Ehrensvärdsgatan, och hoppar, värmer upp för den tidiga kvällens träningspass. Han är så pass frekvent att han väl förtjänar sitt eget epitet - "sextiometaren". Sötsug driver mig till Sweet & CoolI för att införskaffa lördagsgodis trots att det bara är fredag, men jag är vuxen och kan göra som jag vill i fråga om godis. Den söta tösen som expedierar mig är lång, jätte lång, så pass att jag diskret undersöker om golvet bakom disken är i samma nivå som framför, det är det. Ah...  Ok.