Spikmatta?

Temperaturen ligger under noll så promenaden blir rask genom allén (Kungsgatan) och vips är man nere i stan. Motstår lockelsen att värma mig på Bullen, går till Emmaus istället, eller - gör ett försök. Folk har uppenbart tagit det där med återvinning och secondhand som årets julklapp på ivrigt allvar. Butiken är knökfull och kreti och pleti sliter i trasorna som om det vore sista chansen att lägga vantarna på begagnade lasor. Skulle faktiskt behöva en jacka men retirerar, pallar inte med fighten. Upp genom byen, Gustav Adolfs torg - Södergatan - Stortorget. Känner mig som en turist på besök. Förbi Petrikyrkan, genom Caroli till Östergatan. Tittar inom Oasen för en tropisk upplevelse. Blir sugen på en Ctenanthe, plantan ska tydligen vara bra både för den fysiska och den mentala hälsan, men tvivlar på att den skulle klara spatserturen till Värnhem och jag tänker inte betala taxi för en växt, skiter i det. Östra Förstadsgatan känns obekväm, även då man går på stenläggning märker man att marken är frusen. Styr stegen mot Direkten för att fylla på Jojo-kortet. Vid busshållplatsen en bit bort står "pälshoran" och besvärar en stackars yngling. Han ser ut att vilja sjunka genom jorden, lämna varat för intet, eller åtminstone att bussfan ska komma och rädda honom. In på Direkten, eller Ettans som det också kallas för, laddar kortet, ut från Direkten. "Pälshoran" är borta och gossen med, undrar om han kanske nappade.  

The Painted Hills

BOOOMM... sa det vid tolvtiden igår kväll, strax därefter ljudet av utryckningsfordon, men de kom från tv´n (Wallander). Läser i morgonbladet att nån lekt med smällare ute på Rosengård, vinden måste ha legat på. Vit måndag, svart fredag... Tramsiga påfund, allt är ändå grått. 

Stöter på M vid bankomaten. Några minuters kallprat, sen åt skilda håll. Slingrar planlöst via bakgatorna åt nordost för att hamna på Östervärnsängen. Ganska skövlat fast ändå frodigt men rätt så trist, för städat. Strövar runt en stund, skrämmer upp en kanin från sitt gömsle. Vänder helt om, har känt mig frusen ända sedan jag kollade kontot. Förbi Östervärns Antikvariat som inte hunnit öppna för dagen. Skit samma, det är ändå kul att kolla i skylten och så spar man lite på sin förmögenhet.

Fredsgatan berövar en som vanligt nästan den sista livsgnistan. Måste medge att Systembolaget ligger väldigt strategiskt till, när man väl tagit sig igenom omkringliggande "miljö" känner man ett starkt behov av att supa ner sig intill oigenkännlighet. Bäst att skynda snabbt igenom och runda hörnet till Drottninggatan. Noterar att Galaxy nappat på det generösa, eller rättare sagt desperata erbjudandet, att lämna lokalen mot en ersättning på 250.000 kronor. Man borde egentligen gett dem erbjudandet för länge sedan, oavsett skjutningar. Det är nästan skamligt att upplåta en lokal i ett så fint gammalt bygge åt sådan simpel verksamhet.

Rundar ett par hörn till - Döbelnsgatan, Kungsgatan. Cirkeln är sluten och det är hög tid för eftermiddagsfika. Kaffe, kaka och "Lassies hämnd" på ettan, en rafflande och nervkittlande historia. Det är en ruskig scen då den guldfebrige skurken har förgiftat Lassie (som bevittnat  hur skurken tagit Jonathan av daga) och vovven kämpar för sitt liv. Tack o lov upptäcks Lassie i sin nöd av en liten valp och två indianbarn, de tar Lassie till Vita örnen som botar henne med besvärjelser och indiansk medicin. Sedermera tar Lassie hämnd genom att lura upp skurken i de isiga bergen och skrämma honom utför ett stup, varpå skurken mister livhanken.

Perle

Och molntäcket ligger sen flera dagar kvar som ett lock över stan, det är inte utan att tankarna går till Alfred Kubin´s "Den andra sidan", både i den ena och den andra bemärkelsen. Tar mig österut, förbi Kv Spårvägen som också ser grått och trist en sådan här dag. De enda färgklickarna är byggarbetare klädda i signalgult, som vankar omkring och - tvi vale - knegar. Fortsätter Celsiusgatan fram, mitt mål är ÖoB för att köpa BIC-tändare. Går omkring i butiken och glor ett tag, det försämrar väl inte humöret direkt men man blir inte särskilt munter heller. Har egentligen ingenting emot julen men förstår inte riktigt hur man lyckas med att göra allt julpynt så osmakligt, t.o.m. växterna för säsongen är  fula, gräsliga julstjärnor, stinkande hyacinter, vulgära amaryllis och löjliga små enar, också den hysteriska julmusikterrorn ovanpå det hela. Köper ett trepack BIC-tändare för en tjuga - grön/blå/svart till färgen. För ett ögonblick funderar jag på att slinka in om Willys men nånstans får väl gränsen ändå gå. Östra Farmvägen och Industrigatan mot Värnhem. En avstickare till S:t Pauli Norra kyrkogård skänker lite frid i sinnet.

Förkyld

Ja, numer är det alltid med tunga steg man tar sig fram längs Ringgatan. Leken har tystnat. Ja, allt är borta och det är bara så. Man får väl skylla sig själv, kunde ha valt Lundavägen istället men det glömde jag. Får väl bara utstå vemmelsen på min väg till Entré. Enligt pressmeddelande har Trianon har lyckats med konststycket att hyra ut 4000 kvm på ovanvåningen till Extremezone AB (hyresavtalet är på tio år) som öppnat actioncenter, d.v.s. klätterväggar, parkour och sånt. "Unikt koncept" enligt Marie Möller, VD Extremezone AB, "helt rätt" säger Olof Andersson VD på Trianon. Tycker det låter lite väl bekant, och det där med lekland känns väl rätt så förlegat. Men vad fan, skiter det sig kan man alltid gå i konkurs. Än så länge har iallafall Trianon gjort en sak rätt, skippat "Plaza". Namnet Entré är inte så dumt om än helt missvisande. "Vakuum" vore o.k., eller kanske Reepaluska Palatset, det är ju faktiskt han som bär skuld för hela styggelsen. Handlar citrus och ingefära, det borde råda bot på förkylningen. Lite rom till en roddy vore nog också bra, men tycker inte att jag har råd. Fredsgatan - trampad och skövlad. Bort till Stadsmissionens secondhand. Idag kostar böckerna en femma styck så jag går igenom varenda volym, hittar inte ett skit förutom Piratens "Bokhandlaren som slutade bada", som jag inte har läst. Förbi Samurai - sushi med ingefära och wasabi to go. Te, honung och vitlök finns hemma, borde vara lämpligt rustad.  

Kollar fruntimmer

Längs allén - Kungsgatan. En tok kommer traskande, vilt gestikulerande och högljutt skrikande åt nån imaginär antagonist, eller kanske åt sig själv eller världen i stort, aggressivt och hotfullt. Folk vänder sig om, de som kommer i hans väg viker undan. Själv väljer jag det senare och tar vägen via Döbelnsgatan i stället för genom parken, ner mot kanalen. Några fiskare på andra sidan försöker fånga fisk. Är nära att bli nermejad av en virrpanna på cykel, trots att trottoaren är cirka fyra meter bred. Bruden ska tvunget både röka, dricka kaffe och babbla i telefon medans hon - högst bristfälligt - försöker manövrera velocipeden sin. Lite längre fram, en Johnny Rotten-tant på en parkbänk. Damen (uppskattningsvis i åttioårsåldern) ser tuff ut, stora mörka solbrillor och morotsfärgat hår, så grällt och intensivt att det får höstfärgerna att blekna. Paulibron - Stora Nygatan - Moderna Museet. Har sett fram emot att återse Rosemarie Trockel men blir besviken. Hon gick väl an på åttiotalet men så här trettio år senare känns det bara passé. Verk med kort livslängd helt enkelt, de senare alsterna väcker inget större intresse de heller. Man får allt krysta rejält för att kunna uttrycka sig om utställningen som en och annan kritiker eller "curator" gjort. Det är för övrigt av största betydelse att man i konstsammanhang säger utställningskurator på engelska. Enda behållningen av besöket på Moderna var att jag fick syn på en snygg brallis med fullt av fräknar i fejan. Södra Promenaden - molokna fiskare utan turen på sin sida. Östra Promenaden - inget napp där heller. Inom Netto - bananer, linser och tranbärsgele. Femton pers i kön som inte rör sig, sätter ifrån mig korgen och går därifrån.

Cykelbana

Ett starkt sug efter gräs kommer över mig - ställer in siktet mot södra Malmö. Malmö har alltid varit cykelvänligt, knappast mer än fem-tio minuter med hoj, var man än ska och cykelstråken blir fler för varje år. Tar cykelbana längs Nobelvägen - Amiralsgatan - Parkgatan - Ystadsgatan - Södra Förstadsgatan - Per Albin Hanssons väg. Jonkarna håller fortfarande till vid det lilla grönområdet mellan parkeringsplatserna mittemot Mobilia, år ut och år in. För tungt - fortsätter till Mobilia Blommor. Inte mycket gräs här inte, mest barr, enar och ljung och en massa gravpynt såklart. Konstigt, gräsen ser ju fortfarande fina ut i stans rabatter. Ger fan i det och kalibrerar om siktet, nu mot Pildammsparken. Modulhusen på parkeringen mellan Per Albin Hanssons väg och Pildammsvägen står fortfarande "christofierade" efter förra årets regnskador. Det var väl drygt ett och ett halvt år sedan det lilla byggprojektet påbörjades, med intentionen att det skulle stå klart förra hösten för inhysning av flyktingar. Kostnaden för floppen överstiger trettio miljoner. Byggjobbarna går fortfarande omkring och... Ja, fan vet vad de håller på med. Sådana här "byggfadäser" är oftast ganska obegripliga och jag kan inte låta bli att tänka på att byggnader som Eiffeltornet och Empire State Building hade en byggtid på ca. ett år. Det finns förresten en komisk historia om Victor Lustigs stöld av Eiffeltornet. Vad det rör sig om i det här fallet verkar vara en kombination av inkompetens och ovilja. Promenerar genom den fridfulla Pildammsparken. Sätter mig på en av de få bänkarna som inte är upptagen av pensionärer, röker en cigg, får lust att mata ankorna. Cykelbana nästan hela vägen hem - Pildammsvägen, Fersens väg, i trafiken längs Storgatan sen Kungsgatan hela vägen till Värnhemstorget.

18w 10:-

Vaknar för tidigt och kan inte somna om, förmodligen för att dagen är helt utan planer eller förpliktelser, det är ju aldrig så besvärligt att komma ur bingen som då man måste. Kaffe och morgon-tv - det sedvanliga sammelsuriet av nyheter, sjuksommar och matlagning och en och annan hund - suck. Men solen lyser, så varför inte en utflykt? Vankar planlöst via bakgator, vänder halvt helt om vid Slussplan och tar mig uppför Frihamnsviadukten. Fin utsikt, nätet av järnvägsspår och föråldrade industriområden har alltid tilltalat mig. På vippen att svänga ner på Carlsgatan då jag kommer ihåg att Sopstationen slagit igen, turen går istället vidare längs Västkustvägen/Lodgatan - mot Frihamnen. Sträckan känns lång, ja varje meter känns lång, förmodligen p.g.a. byggnadernas dimensioner, den breda vägen, den sporadiska långtradartrafiken och den näst intill obefintliga (iallafall osynliga) aktiviteten i området. Lodgatan kantas av igenväxt tågräls, skrotbilar, lite grafitti och en och annan trasig storköksmaskin. Improviserar ett mål med promenaden - Malmö Återbyggdepå. Sonderar bland gamla dörrar och fönster, kakelplattor och glasbetong, udda skruvar, beslag och annat lump, det mesta till löjligt höga priser. På loftet en trappa upp - en större ansamling av diskbänkar, toalettstolar och handfat i kulörerna (förutom vitt) mintgrönt, mossgrönt, blekrosa och senapsgult. Och en jäkla massa bidéer. Har fan inte sett en bidé på säkert trettio år, det får komma överst på julklappslistan. Går ut och tar en titt på baksidan - ett drygt hektar med högar av gamla takpannor och tegelstenar. Tycker de är ganska fina men kan inte komma på någon direkt användning av dem för egen del. Går in, köper två lysrör för tian styck. Mot Värnhem igen, det känns som en mindre evighet innan Frihamnsviadukten åter tornar upp sig. Nu är utsikten mot Kirseberg.

Fortsätter backen ned. Mjölk och en fralla från Hemköp, soya från Värnhem Asian Livs. Något frusen vid det här laget vilket gör att det lämpar sig för en kopp varm choklad. Kollar lysrören medans jag väntar på att mjölken ska bli varm - de fungerar. 

Måndagsmys

Gör ett försök att läsa Metro i Rörsjöparken, men vinden tar i och sliter i sidorna och och gör lässtunden helt omöjlig. Skit samma - ändå bara slöseri med tid. Vänder istället uppmärksamheten mot Sofia som börjar bli färdig. Gillar den rostiga fasaden, tillsynes bedagad och i fin kontrast till omgivande grönska. Blir vi välsignade med snö kommer bygget att framstå som en glödande, brandgul kropp mot det vita. Ja ja - hoppas kan man ju alltid. Blir lite smått frusen, behagligt befriande efter den oändliga helvetessommaren. Dags att släntra vidare - mot ICA, omväxling förnöjer. Musiken är först lite svår att lokalisera, tills gubben i sextioårsåldern kommer lite närmare. Han har en skränande, portabel bandspelare, inte riktigt en bergsprängare men ändå ganska stor, som han håller i famnen så som man håller ett spädbarn. Det är knappast så att han diggar, snarare tvärt om, avskärmad. Han vet kanske inte hur man stänger av musikmaskinen. Kan inte identifiera musiken, men vi har väl alla vårt soundtrack. Köper en fryst pizza (skämmigt, hoppas ingen ser mig), mest för att mozzarellan i mitt kylskåp börjar närma sig sitt bäst före datum. Inom Pizzeria Lazio och köper en sallad. Hem - värmer ugnen. Lägger på jalapeno, persilja, bacon och mozzarella på fryspizzan som i en handvändning genomgår en metamorfos från trist och medioker till nästan delikat (den börjar dofta färdig). Polisen använder kvällens dykeball (Rosengård - Piteå) som ursäkt för att helikopterterrorisera Mamöborna. Löjligt, har aldrig hört talas om någon huliganism i samband med damallsvenskan. Men det är kanske en fråga om jämställdhet, ska herrarna ha helikopterövervakning så ska minsann damerna också ha det. Mitt fotbollsintresse är svagt, men visst känner jag en viss stolthet över att MFF vann över Stockholmajävlarna i lördags, och ikväll är det säkert våra töser som tar hem segern. 

Går till doktorn

Trött på värk i armen, beger mig mot vårdcentralen. Vädret gör sig inte ens påmint så det får väl betraktas som fint. Genom Pusher Street - två polisjenter till häst jiddrar med knarkarna som för dagen är ganska många till antalet, alla i reglementsenlig mundering - polisjenter i uniform, narkomaner i keps och huvjacka. Inom den nya secondhandbutiken på Värnhemstorget, snälla priser på kläderna. Anmäler mig i receptionen på Granen, slår mig ned och väntar. Ett fruntimmer ojar sig och stönar, hon sitter runt hörnet så jag kan inte se henne, men om sammanhanget vore ett annat hade jag gissat på att hon hade en "intim stund" med sig själv. Blir inkallad till sköterska och får en tid till läkare redan om tjugo minuter. Bra, hinner ta ett bloss så länge. Farbror doktorn gissar på inflammation, skriver ut arm-medikament och råder mig att hålla armen i stillhet. Bra, bättre att ha en anledning i stället för en ursäkt att inte lyfta ett finger, eller i nuläget en arm. Apoteket först, sen Hemköp. Småhungrig men inte sugen på något specifikt, plockar åt mig en banan och går till delikatessen. "Kampanjpris" på kycklinglår (fem spänn, normalpriset brukar bli ca. 4.80:- styck), som de envisas med att kalla för kycklingben. Benen brukar man väl normalt slänga, eventuellt göra fond på skrovet. Köper lik förbannat ett "kycklingben".

Gör mig en improviserad picknick i solen på piazzan utanför - kyckling och banan. Metro får utgöra lektyr såväl som servett. "D" kommer förbi och slår sig ned, lite kallprat. Trots att "D" redan införskaffat några öl från bolaget "övertalar" han mig att följa med till Fregatten. Tja, varför inte? Jag ska ju hålla mig i stillhet och turligt nog, högerhänt som jag är, är det vänstern som krånglar. En ensam snubbe på uteserveringen, vi sätter oss där inne i den helt tomma lokalen. Beställer varsin öl, själv festar jag till det lite extra med Pronaxen som tilltugg. Vi skulle kanske äta middag säger "D" skämtsamt, varpå vi båda får oss ett litet skratt. Pratar om Kim Larsen, dansk nationalhjälte är väl ett välförtjänt epitet, för att strax komma in på Kal P Dal, GG Allin och andra döingar, lämpliga samtalsämne på Fregatten. - Vill du ha en öl till? - Nä, vill du? - Nä. Våra vägar skiljs åt. Förbi allén igen. Polistöserna har ridit iväg men pundarea jiddrar vidare, nu med varandra vilket de väl alltid gör. Tröttsamt. Busshållplatserna börjar fyllas med pendlare, andra sitter lite här och där på betong fundamenten - den temporära skate-spoten på plattan. Hoppas man tänker om och låter den bli permanent, den fuller ju en viss funktion för alla och envar.

Les Misérables

En dag för fin för att lämna därhän, således sparkar jag mig genom löven på Kungsgatan i  riktning syd. Jackan över axeln och uppkavlade ärmar  längs Bergsgatan för att fylla på med lite vitamin D. Till torghandeln på Möllevångstorget - "Hella lådan tio kronor!". Kan inte motstå tio lime för tio spänn, ett granatäpple och två gigantiska King Edvard som motsvarar fem normalstora potatisar. Välbesökta uteserveringar runt omkring. Brittsommar hit och brittsommar dit, alla pratar väder. Tja... Jo, vädret är fint. Spontant infall får mig att välja Södra Förstadsgatan - Storgatan hemåt, lite mer sparkande i löven längs Kungsgatan och en røyk i Rörsjöparken. Två gubbar på bänken bredvid pratar om valet som ingen vann, samtalet kommer in på Hörby i irriterande positiva ordalag. Orkar inte höra på skiten, går vidare. Slår ett öga i skylten till Stadsmissionens secondhand, inget kul, bara dyrt. En bit bort tycks den lytte hamnat i hätsk ordväxling med en aggressiv pundare, dock inget handgemäng. Utanför Westerblads sitter den numera enbente hattmannen i sin rullstol och röker, knappt förmögen att äntra sin forna butik. Hälsar och får ett sorgset hej tillbaks. Stannar för röd gubbe vid Drottninggatan (man börjar tydligen själv bli gubbe). Sneglar mot Galaxy och blir påmind om att de blivit erbjudna 250.000:- av bostadsrättsföreningen för att lämna lokalen - begripligt. Till bankomaten vid Coop för att kolla saldot - man kan hålla sig för skratt. En bit bredvid står ett fruntimmer, sinnebilden av en baglady, rökandes och hängande över sin varuvagn som är fullpackad av tomburkar och plastpåsar. Undrar först vad fan det är som hänger ner över ryggen på henne, innan jag förstår att det är en massiv hårkaka, som en enda lång, femton centimeter bred platt dredd, mest lik en bäversvans. Man kan ju undra hur många djur som bor i det där hårstycket. Till Systembolaget. Med en påse full av lime blir det naturliga valet ett par Corona. En snubbe har blivit ertappad med att ha snattat en flaska sprit och blir kvarhållen av personalen utanför kassorna. Han ställer naturligtvis till med en scen och gapar högljutt i protest om att de förödmjukar honom, något han klarar av alldeles utmärkt på egen hand. Och naturligtvis tycker han att personalen är några jävla rasister, det är tydligen bara för att han är svart som han inte får lov att stjäla. Själv blir jag betjänad av en ny expedit som jag inte sett tidigare, föga överraskande delar hon samma fysiska attribut som den övriga kvinnliga personalen. Gissar att butikschefen är enkelspårigt fixerad. Men som alla andra på Värnhems bolag ar hon rar och trevlig. Ett fyllo på en bänk på piazzan, stirrar håglöst på sin spya framför sig, förmodligen mest sorgsen över att hans Pripps 7,2 gått åt spillo. Eftermiddagsruschen har dragit igång, dags att krypa in i sin grotta.

Torrt

Söker skuggan i den uttorkade Rörsjöparken. Folk o fä ligger utslagna i gulgräset, mest för att de inte orkar resa sig verkar det som. Allt i slowmotion, t.o.m. att samtala är ansträngande. En bit bort sitter en kille i huvjacka böjd över sin lilla matlåda, det ser ut som om han när som helst kommer att kollapsa med ansiktet rätt ner i maten. Käket - vad det är kan jag inte se - intas med hjälp av fingrarna och medan han tuggar trillar hälften av maten ur mun, rätt ner i lådan igen. En uttråkad vovve - boxer - ligger i skuggan under trädet framför mig, någon husse eller matte syns inte till. Känner mig snar lika uttråkad som vovven och drar vidare. Den sedvanliga ansamlingen av ölpimplande afrikaner vid hundrastgården. Längs kanalen mot stan, det fläktar. Tät folkmassa på Södertull, många turister. Gamla kyrkogården, Kungsparken, hemåt. På Östra Förstadsgatan står värmen still. Lekande Lätt har bommat igen - hur ska man nu klara sig? Ett nytt ansikte verkar ha tagit över den dagliga ruljangsen på Westerblads. Svänger upp på Drottninggatan som på sistone blivit betydligt trevligare. Liksom Fredos, har nytillskottet Wokoholic lagt till med uteservering med markiser. Gatstumpen har fått ett nytt litet rum. Saknar förstås Korrapong men Wokoholic kan kanske vara likvärdigt, får prova någon dag. Hem - Sagan vinner 13:e etappen av Touren.

Inför matchen

Förmiddagstur. Blir lite ledsen när jag ser att de redan skövlat Östervärnsängen (onödigt), men det hinner nog ta sig igen, sommaren har ju bara börjat även om det känns som om den varit i en evighet redan. Tröstar mig med ett par cheeseburgare to go, från Burger King. Mot parken. Full rulle på pundarna i allén. En av knarktomtarna steppar runt lite mer frenetiskt än de andra, han har en röd boxningshjälm på huvudet, vet inte om det är ett tecken på gott omdöme men han kommer säkert att ha nytta av den allteftersom dagen lider. Å andra sidan kan det säkert uppmuntra en och annan att klippa till honom. Slår mig ned i skuggan och slafsar grisiga burgare. Tja, egentligen är det ju nötkött, förmodligen häst och det ska ju vara nyttigt. Tidiga soldyrkare, tidiga alkoholister, några knegare går och pillar med något borta vid plaskdammen, fan vet vad de håller på med, maskar ser det ut som. Dammen har förutom det temporära stålhägnet försetts med ytterligare en inhängnad, permanent, av runda träslår. Det ser för jävligt ut. Hoppas de inser det anskrämliga i tilltaget och tar bort skiten, men förmodligen gör man det inte, förmodligen ska de målas i gräll, röd nyans precis som staketen runt rabatterna. För övrigt fattar jag inte vad det ska vara bra för, det utstrålar bara något negativt, absolut inte tillgänglighet, och dessutom är det mycket värre att springa/cykla in i ett staket än att hamna i plurret. Strax tolv, och man kan tydligt pinpointa vilka individer som är på väg för att luncha på Stadsmissionen. Tydligen ska de ha bra mat och det är ju inte mer än rätt. En bekant till mig med kockutbildning lagade mat där ideellt för ett par år sedan, kanske fortfarande. Går till bolaget. Jävla VM, man blir ju helt försupen p.g.a. alla fotbollsmatcher. Har lagt märke till att samtligt kvinnfolk som jobbar på Värnhems Systembolag delar ett visst fysiskt företräde, förmodligen butikschefens favoritbehag. Köper ett par mellisar av Tania, svänger inom Hemköp och köper ett wienerbröd av Roger - fem spänn! Redo inför Sverige - Mexico. Så var det med det.

Stängt

Som förmodat, ingen torghandel på Möllevångstorget idag. Går till Marknadsbörsen - svett och vitlök. Killen med brösten står som en saltstöd invid väggen, man kan undra om han över huvud taget är närvarande. Han verkar helt ha övergett Värnhem till förmån för Marknadsbörsen, vilket är ganska skönt. Trotts det komiska i hans uppenbarelse är åsynen av vederbörande ganska besvärande, lite väl rubbat. Avverkar prylstånden kvickt, hittar ingenting och behöver ingenting. Till konsthallen - stängt. Till biblioteket - stängt. Kungsparkenarken är iallafall öppen och min favoritplats är ledig. Skön bris. En gammal bekant som blivit blind går förbi med sin ledsagare, han ser mig inte och jag ger mig inte till känna. Läser ett par kapitel ur Dan Turélls "Mord i September", som jag haft turen att hitta på danska. Miljöbeskrivningarna av Vesterbro blir betydligt mer levande och trovärdiga på originalspråk. Lugnt och stilla, förutom några kajakpaddlare som ropar till varandra är det nästan helt tyst. En enveten geting jävlas med mig - tar till sjappen. Tar vägen genom Gamla Väster. Lp Möller på Ostindiefarargatan är naturligtvis stängt, som nästan alltid. Och även om det vanligtvis är stängt så är det väldigt trevligt att butiken trots allt finns kvar, om än osannolikt. Ziesta  Basement - stängt. Galleri Rostrum - stängt, för säsongen verkar det som. Fortsätter den långa raksträckan förbi Caroli, Drottningtorget, över Schougens bro - så är man hemma i sitt eget kvarter. Överallt tämligen ödsligt. Midsommardagen måste vara en av årets lugnaste dagar, midsommardagen och nyårsdagen. River av ett kapitel till i Rörsjöparken, sen hem. Ser att det varit ännu en skjutning i Malmö inatt, och från tv´n som står och väsnas en bit bort, hör jag att Sverige gör 1-0 mot Tyskland. Får väl ta och titta lite på matchen så att man inte verkar konstig.

Sommarsolstånd

Inte för att det syns, men det märks ändå att det kom några droppar regn inatt. Och vad som verkligen märks är jäktandet inför morgondagen, hamstrandet av jordgubbar, sill och nypotatis och snaps. Tre orangeklädda buddhistmunkar sitter hopträngda i baksätet i en bil utanför Värnhem Asian Livs, trevlig färgklick. Två lesbianer provsmakar sig igenom halva ostsortimentet i delikatessen på Hemköp, innan de långt om länge lyckas besluta sig för en ynklig liten ostkant, mindre till mängd än vad de redan mumsat i sig. Det tar en evinnerlig tid men till slut får jag min simpla kycklingklubba. Kön till kassan är lång. Bakom mig står en otålig flintis och studsar, pekar på klockan och ropar "fottbållen fottbållen" till kassörskan, som om det skulle skynda på ruljangsen. Gå och handla i tid eller ge fan i det. På andra sidan kassan, vid postboxarna, står två små barn iklädda judo/karate-dräkter. Gossen ser ut att vara ca. åtta och tösen runt sex, syskon förmodar jag. Tösen är i gråt, håller en teddybjörn i näven och ropar efter mamma. Tidig eftermiddag och redan mycket folk på Systembolaget och alla köper brännvin, somliga pliktskyldigt inför midsommarafton, andra av gammal vana, det tar en evinnerlig tid men till slut får jag min simpla pava rödtjut. Till Rörsjöparken. Passerar en alkis på en bänk som säger några meningar till mig, helt omöjligt att begripa. Sätter mig en bit bort och dukar upp kyckling och tomat. Räknar till nio knegare som hastar med att färdigställa plaskdammen. Malmgården renoveras, nya fönster och ett återskapande av ursprungsfasaden med balkonger i koppar - fint. Picknickar på med sticky fingers, frestad att ta en slurk vin men jag kan fan inte förmå mig att dricka vin ur flaskan i Rörsjöparken, borde tagit med mig ett glas. Alkisen en bit bort har förresten fått sällskap av en olycksbroder. Jag tror de "samtalar". Man blir alltid lite konfunderad. Förstår de verkligen varandra? Slickar fingrarna och beger mig längs med Drottninggatan. Några snutar hänger fortfarande och dräller vid det lilla blomsterhavet utanför Galaxy. Noterar kulhålet genom en stolpe - full metal jacket. Måste tvätta händerna.

Tvättdag

 

Springer på "D", byter några ord, språkar om ditt o datt, mest datt. Koncentrationen bryts och vår uppmärksamhet riktas istället mot en juggegubbe som står viftande och fäktande, mitt på Pilgatan utanför Burger King och försöker schasa bort ett gäng fiskmåsar som omringat honom. Bråket pågår ganska länge och då jag inte kan se några matrester på marken får jag den bestämda uppfattningen att måsarna helt enkelt bara tycker det är kul att jävlas med gubben. Och varför inte? Finns väl ingen anledning att schasa bort fjäderfäna om han nu inte tänkt stå kvar där mitt på gatan. Fredo´s nästa. De har fått upp en fin liten uteservering ute på trottoaren som ligger i skugga fram till ca. 13.30, någorlunda bekväma stolar till skillnad mot de svårbalanserade sittkuddarna man får nöja sig med om man sitter där inne. Fläktar skönt gör det också, och har man ingen lektyr med sig kan man roa sig med att följa utbyggnaden av "Nils" som så smått börjar ta form. Ser att JM också vill vara lite politiskt korrekta som flaggar med regnbågsfanan utanför arbetsbodarna vid Hornsgatan, såvida det inte är byggjobbarnas eget initiativ. Får min pizza med getost,honung och pinjenötter, pikant och delikat. Fredo´s pizzor är väl något dyrare än genomsnittet men fan så mycket godare, värt varenda krona. Vill nog påstå att det är de godaste pizzor jag smakat och de är dessutom goda att återuppvärma. Gör ett fruktlöst besök på Stadsmissionens secondhand för att sen åter dra mot öst. Två snutar står och hänger utanför Galaxy Cybercafé på Drottninggatan och ett par tekniker kryper runt på marken. Gårdagens kvällsvard blev störd av automateld precis runt knuten, en enkel salva på ca. femton-tjugo skott. Någon tok som fått tag på en kalashnikov eller... Men då inga fler salvor hördes drog jag slutsatsen att det var det gamla vanliga, och det var det ju. Ja, en lite mer "vällyckad" skjutning än vanligt var det väl, hittills tre döda och tre sårade. Så nu ska det väl hämnas och skjutas fram och tillbaks hela sommaren. Personligen berör det mig föga, inte ett dugg faktiskt. Man har väl blivit blasé och ser händelsen bara som en slags självsanering. Det jag upplevde som mest störande med gårdagens intermezzo var den där jäkla polishelikoptern som sen hovra över Värnhem resten av kvällen. Drar mig till minnes en annan incident, på Gamers Paradise 2009 (ett stenkast från Galaxy) som låg på Östra Förstadsgatan där Scandinavian Photo nu är beläget. Där var det någon tok som knivade ihjäl sin f.d. chef. Det är tydligen inte helt säkert att hänga på internetcaféer. Blåljus på Hermansgatan, ett större polisingripande ser det ut som. Mannen som bråkade med måsarna har lämnat Pilgatan. Japan vinner över Colombia. Hur det går med Polen-Senegal återstår att se. Tvättiden har precis börjat. Bra det, i den här värmen avverkar man skjortor på löpande band.

Nytt från Pilgatan

Lunchtid och därmed en anstormning av lunchgäster. El Patio och Café Ceder är extra populärt, eller det kanske bara är så till synes eftersom det är lite större lokaler, vartenda litet falafel- och sushihak är också fullsmockat. Fregattens uteservering är också fullsmockad, redan sedan elvasnåret, men här är det naturligtvis ingen som äter (vad tusan skulle man göra det för?), bara öl på öl på... Pundarea börjar församlas i allén (Pusher Street) invid Värnhemstorget, wheeling and dealing. När jag ska korsa cykelbanan är jag nära att bli nedmejad av en snubbe på racercykel. Killen är utklädd till tävlingscyklist efter alla konstens regler och far fram i regelrätt spurt. Hans färgsprakande Lampre-tröja känns helt fel, för dagen borde det väl ändå vara en Team Sky-tröja. Chris Froome vann ju girot igår och fick även med sig bergströjan. Tja, man får väl se om det håller, förmodligen var han dopad liksom de flesta andra i tävlingen. Cykeltävlingar går lika mycket ut på att lura dopingkontroller som att cykla fort, det är helt enkelt en integrerad del av tävlingen. De här utklädda posörerna brukar frekvent dyka upp på cykelbanor och gator i samband med de stora etapploppen. Sådär en halvtimme - en timme efter etappens slut ger de sig ut och leker cykeltävling, kryssar i vansinnesfart mellan mellan oss "vanliga" cyklister, fotgängare, barnvagnar och hundar. Går Pilgatan ner. En högst oansenlig polisavspärrning framför en sprucken dörr till en trappuppgång. Det blev inte mycket av den smällen, bara ett par krossade glasrutor. Men en jävla smäll var det allt, hörde explosionen flera kvarter bort i lördags natt, exakt kl. 01.30. En ganska dum tid att smälla bomber, halv två på natten är just den tid då folk brukar rumla hem från krogen. Mellan 03.00 - 05.00 hade varit lite mer hänsynsfullt, lite beroende på var man ska smälla någonstans, vid tre har de flesta hunnit hem och vid femsnåret börjar hundägarna komma ut för att rasta sina små kräk. Slinker in på den nyöppnade lilla asiatiska matbutiken, Asian Livs & Trading, strax innan Djurmagazinet. Väl sorterad utan att vara överbelamrad som butikerna på Möllevången, en hel del fryst fisk och skaldjur och tillmötesgående ägare. En asiatisk matbutik har verkligen saknats i kvarteret, nu är det bara en sjyst fiskaffär och en bra köttaffär man kan önska, då hade man sluppit lämna Värnhem överhuvud taget. Också Hemköp såklart. Tio frysta räkor - nio spänn, sparris - tio spänn, sen tar fantasin slut. 

Lupinus och galanta damer

Östervärnsängen

Vaknar tidigt, åtminstone efter mina mått mätt, ur en orolig natts limbo mellan dröm och verklighet - är på Netto och kan inte ta mig där ifrån, plockar varor som ja sen går och lägger tillbaks, vid ett tillfälle går jag med korgen mot kassan, fullt medveten om att jag drömmer funderar  jag på att om jag öppnar ögonen när det är min tur att betala och snabbt slinker förbi så slipper jag betala, men inser att då får jag ju ändå inte med mig något. När jag sen försöker släpa ut två planteringsträd på dryga tre meter, förbi den där jävla kön rinner då sinnet. Ger upp alla försök till riktig sömn och stiger upp. Fan vad det är tråkigt när folk pratar om sina drömmar. Röker en cigg vid köks bordet. Malou på TV-4  pratar som vanligt bara om sjuka eller döda små barn, cancer och allsköns tragik. Idag samtalar hon med en kvinna som varit svårt cancersjuk men nu lyckats bli frisk, tagit sig "tillbaks till livet" för att försöka göra karriär som vokalartist. Tvi! Det låter inget vidare, varken det ena eller det andra. Hade jag varit gift med en sådant fruntimmer (Malou alltså) hade jag med all säkerhet själv varit Personliga Persson. Kollar kylen - inte mycket mer än en burk jalapeno, smör, ett ensamt ägg samt en god cheddar. Beslutar mig för att sätta lite guldkant på tillvaron, d.v.s. frallor av den lite bättre sorten, snobbfrallor - gör morgontoalett, klär mig och styr kosan mot Bagaren och Bonden. Kommer inte så långt, går bort mig fullständigt och står strax i ett böljande hav av skir grönska, outlsagna lupiner täckar i stort sett hela Östervärnsängen, utom på en liten liten plätt där de blommar för fullt. Konstigt. Men kanske är det någon med extra gröna fingrar som haft sin kolonistuga just där. Gissar att hela ängen står i full lupinblomsterprakt  om ca. två veckor. Undrar om de står sig som snittblommor. Vidare längs höstgatan. Stannar till vid Vid ett stängt Östervärns Antikvariat och glor i skylten som för ovanlighetens skull lämnar mig helt oberörd, lite uttråkad kanske, har knappt ens hört talas om en enda av författarna som står på display och ämnena verkar ganska tråkiga. Över Lundavägen. Suckar inombords och som de flesta andra så nonchalerar jag fullständigt tiggaren utanför Hemköp. Dom kunde ju plocka lupiner och sälja till förbipasserande,en femma styck kan väl vara lagom, istället för att bara sitta, istället för det där enfaldiga "hej hej" hade det varit betydligt trevligare att få höra ett käckt "Får det lov att vara en lupin idag". Det hade nästan liknat ett jobb, lite som att sälja Faktum (som för övrigt blivit allt för dyr - sextio spänn! Men ändå, Faktum måste vara landets absolut största tidning med tanke på att nästan alla "redan har köpt den") det hade sett lite trevligt ut och det hade med all säkerhet genererat mer slantar i muggen. Bagaren och Bonden har stängt, lämnar därmed Hermansgatan som är alldeles förbannat livlös, lika gudsförgäten som Fredsgatan. Ett mer passande namn för Hermansgatan hade varit Via Dolorosa, eller Korsvägen då´, för den lilla sträckan känns fan i mig oändlig. Är du lite för uppspelt någon gång, fått lite för bra gräs eller tjack, kanske blivit störtföälskad i helt fel kvinna - då ska du välja den här vägen, den tar dig verkligen ner på jorden igen, nästan ner i jorden. Man kan ju undra hur de som bor här mår, persiennen ständigt neddragen skulle jag tro.

Hermansgatan

Men nu har jag gett mig fan på att jag ska ha nått gått brö, så jag stegar vidare till det tämligen nyöppnade Östra kaffebaren strax runt hörnet till Kungsgatan (som jag faktiskt inte provat tidigare) vilket visar sig vara en synnerligen god idé. Kaffet, mackan och doften gör mig på förträffligt humör, men den största behållningen är ändå den fina lilla fotoutställning om husockupationen (Borgen) borta på Ringgatan, ett stenkast från var jag nu befinner mig. Man blir nostalgisk och rörd. Hoppas några bilder blir kvar permanent. Tycker det är viktigt att bibehålla lite samtidshistorik av det här ganska unika och kreativa slaget. Tyvärr faller det i glömska ganska kvickt,tror inte det är särskilt många Malmöbor under der femtio som ens vet om händelsen över huvud taget. Bläddrar i den lilla oansenliga foldern till utställningen, samma bilder som på väggarna. Ska just till att vika ihop foldern till lämpligt fickformat då jag upptäcker att den kostar(?) hundra kronor!! "- det kan väl inte stämma?" frågar jag. "- Jo det gör det." får jag till svar av Andreas som driver fiket och som verkar vara en trevlig påg. Jag kan se att han tycker det är skämmigt, men det är ju inte hans fel. Hundra kronor,för en oansenlig liten folder, inte mycket till anarkism där inte, snarare en riktig krämarmentalitet. Dessutom riktigt korkat. Hade foldern varit gratis så skulle info om utställningen och fotografen spridas vida omkring för en väldigt liten summa, Östra kaffebaren är alltid välbesökt. Vad kan det bli nu? Några hundralappar i muggen kan jag tänka, tiggarna gör nog en större hacka. Känner mig inte särskilt rörd längre, snarare irriterad, lite förbannad faktiskt. Man kan ju fråga sig varför den där fotografen hängde på Borgen i sin ungdom. Hur som helst så anser jag att bilderna är en viktig skildring en nyss svunnen sida av Malmö, som nu nästan helt sopats bort av ignorant glättighet i form av företeelser som Espressohouse, smartphones och (a)sociala media, köpcentrum och allmän likgiltighet. Det är snart bara skejtarna som håller stilen. På tal om det - från det ena till det andra - känner jag genuin stolthet över Malmö som skate-huvudstad. Det är visserligen kul att det finns så många skateparker, att skejtare kommer hit från hela världen, att en kille från Malmö går och vinner Vans Park Series World Championships 2017 (en annan malmöpåg kommer femma), men jag undrar om etableringen och kommunens inblandning är så nyttig för skatekulturen i det långa loppet. Ja ja, det blir en lite dyrare frukost än vad jag räknat med men absolut värt pengarna. Ta en kopp kaffe på Östra kaffebaren om ni har vägarna förbi, eller köp en burk Lavazza på ICA för nästan samma pris.

Fredriksbergsgatan

Lättar ankar. Benen tar mig per automatik mot Rörsjöparken. Irriterat på renoveringen av plaskdammen, som enligt glädjekalkylen ska stå färdig till juni. Skulle knappast tro det. Man kan ju undra vad det är för ena stollar som ansvarar för den s.k. planeringen. Man kan ju undra vilka kvalifikationer som krävs för att få beslutsfattande poster inom kommunen - sjuårig folkskola, nioårig grundskola? Plaskdammen borde ju varit iordningställd till 1:a maj kan man tycka. En liten positiv sida av saken är förstås att man slipper så många skrikande barn. I tanklös vana tar rutten sin väg uppför Fredriksbergsgatan och som vanligt slinker jag in på Stadsmissionens seconndhand och som vanligt verkar det som om tiden stått still där. Samma prylar till alltför höga priser. Den lilla Olympos Xa - kameran, som jag för en veckas tid sen var trasig, ligger återigen till försäljning för 120:-, i och för sig ett bra pris på en bra kamera, men knappast om den e trasig. Kollar in bokhyllan. Bredvid mig har engammal hagga, kanske 75 - 80 bast, slagit sig ned på sin krycka, d.v.s. hon använder kryckan som pall, på så vis att handtaget som hon har inkört mellan benen får fungera som sits och armstödet (heter det så?) får fungera som ryggstöd. Har aldrig förr sett en liknande skabrös balansakt, ni förstår i vilken riktning tankarna går. Tanten gapar något förskräckligt (det ska föreställa en konversation) med expediten, och efter ett tag börjar jag lyssna på vad som "sägs". Det visar sig att hon är med på en konstutställning på Café David, hon är för stunden uppspelt som ett litet barn och uttrycker sig som en liten flicka,  precis så här: Och vet du va? Jag sålde en tavla! Jag har aldrig sålt en tavla förr, ja e´så´gala! Och vet du va? Vi ska åka till Louisianna, i Daanmark! Vi ska´åka till Louisianna för dom pengarna vi får in på utställningen. Ja, det lät riktigt rart. Jag förstod att det här var något väldigt stort för henne, ja rent ut sagt fantastiskt, att hon faktiskt fått sålt en tavla, men kanske än mer att få åka till Danmark och gå på Louisiana med sina kompisar. Jag blir riktigt rörd, men även lite beklämd. Hur som helst har jag nu förståelse för hennes entusiastiska gapande som följer mig långt ut på gatan. Behöver fylla på med ägg men tvekar lite att gå in på Netto efter nattens helvetiska mara men tar mod till mig, att handla på Netto är ju alltid en slags mara. Men ok, snabbt in snabbt ut, bara ägg. Funderar för ett ögonblick om jag ska blunda när jag kommer fram till kassan och bara gå iväg med äggen, slår tanken ur hågen, tvivlar på att det skulle funka. Pundartanten som är före mig glömmer tre kronor växlingsautomaten, hon ser också ut att vara typ 75, men av erfarenhet vet jag att hon lika gärna kan vara 45, saknar framtänder gör on också stackaren. När jag räcker henne mynten tackar hon mig översvallande, gång på gång, som om jag hade räddat livet på henne ellr gett henne evig frälsning och syndernas förlåtelse. "- Hade det varit lite mer så hade jag bålet dem" säger jag. Österut. Östervärns antikvariat har öppnat och en murder collier sitter vakt framför ingången. Återvänder till ängen och plockar några lupiner, vill se om de tål att stå som snittblommor, cirkeln är sluten. Än så länge slokar de inte, men visar det sig att dom inte tål det så får jag väl äta upp dem  eller ge dem till någon som är fattig.

Tips:  Vårsalong på Cafe´David 19:e maj - 2:e juli

Hul og hule

Spankulerar planlöst Slussgatan ner, slår bort tanken på Sopstationen, för tråkig väg just idag, rundar istället Slussplan och följer kanalen en bit. Förbi ett ödsligt Drottningtorg, genom ett ödsligt Caroli, Rundelsgatan mot Djäknegatan. Sneglar mot näröppetbutiken som härförleden blev utsatt för sprängdåd - lustigt. Och än mer lustigt var det när samma butik blev "kapad" av kriminella. Efter några snirkliga kringelikrokar är jag strax nere vid kanalen igen - Södra Promenaden, Östra Promenaden. På håll hör jag ett frenetiskt kvackande, en frustrerad anka som verkar ha fått spel. Inom Stadsmissionens secondhand. Lägger vantarna på Alistair Maclean´s "Björnön", inte riktigt min bag men ändå helt o.k.. Framför allt brukar han på ett utmärkt sätt skildra arktiska miljöer, vilket i nuläget får ersätta den uteblivna vintern. Ja, det är inte bara vintern som uteblivit. Idag har väder överhuvudtaget uteblivit, varken regn,sol eller vind, varken kallt eller milt. Genom Rörsjöparken. Kommunen har grävt upp plaskdammen, sen har man bara gått därifrån och lämnat en sänka full av sten efter sig. Föga förvånande beträffande kommunal effektivitet. Lite förbryllande är det däremot att man hägnat in stengropen med metallstängsel. Är man inte sjukligt nellad på småsten så finns det inget att stjäla  och det finns heller inget att skada sig på. Man får väl hoppas att plaskdammen är återställd till sommaren, bara åsynen av vatten har en svalkande effekt, men å andra sidan drar det till sig en massa barn. Ja ja, man får ta det onda med det goda. Inom Coop för att köpa ägg, vilket var den ursprungliga anledningen för att ge mig ut ur min hule. Förmiddag, mellan morgonrush och lunch, så det är nästan bara pensionärer i butiken. Hur mycket falukorv och mjölk kan de egentligen stoppa i sig? Impulsköper fastlagsbullar, två för 18:-, bra. "Hej hej" säger tiggartanten utanför ingången, tre gubbar bälgar folköl vid närmsta bänk trots att klockan är elva och bolaget har öppnat för en hel timme sedan. Hem, trycker i mig de båda semlorna som dagens första mål och läser i "Björnön" som börjar med att beskriva en stormig båtfärd i Nordsjön. Utmärkt lektyr till sänggåendet, det blir som att vaggas av vågorna till sömns.

Tips: Get Set GO på Bryggeriet på lördag.