tisdag 22 maj 2018

Lupinus och galanta damer

Östervärnsängen

Vaknar tidigt, åtminstone efter mina mått mätt, ur en orolig natts limbo mellan dröm och verklighet - är på Netto och kan inte ta mig där ifrån, plockar varor som ja sen går och lägger tillbaks, vid ett tillfälle går jag med korgen mot kassan, fullt medveten om att jag drömmer funderar  jag på att om jag öppnar ögonen när det är min tur att betala och snabbt slinker förbi så slipper jag betala, men inser att då får jag ju ändå inte med mig något. När jag sen försöker släpa ut två planteringsträd på dryga tre meter, förbi den där jävla kön rinner då sinnet. Ger upp alla försök till riktig sömn och stiger upp. Fan vad det är tråkigt när folk pratar om sina drömmar. Röker en cigg vid köks bordet. Malou på TV-4  pratar som vanligt bara om sjuka eller döda små barn, cancer och allsköns tragik. Idag samtalar hon med en kvinna som varit svårt cancersjuk men nu lyckats bli frisk, tagit sig "tillbaks till livet" för att försöka göra karriär som vokalartist. Tvi! Det låter inget vidare, varken det ena eller det andra. Hade jag varit gift med en sådant fruntimmer (Malou alltså) hade jag med all säkerhet själv varit Personliga Persson. Kollar kylen - inte mycket mer än en burk jalapeno, smör, ett ensamt ägg samt en god cheddar. Beslutar mig för att sätta lite guldkant på tillvaron, d.v.s. frallor av den lite bättre sorten, snobbfrallor - gör morgontoalett, klär mig och styr kosan mot Bagaren och Bonden. Kommer inte så långt, går bort mig fullständigt och står strax i ett böljande hav av skir grönska, outlsagna lupiner täckar i stort sett hela Östervärnsängen, utom på en liten liten plätt där de blommar för fullt. Konstigt. Men kanske är det någon med extra gröna fingrar som haft sin kolonistuga just där. Gissar att hela ängen står i full lupinblomsterprakt  om ca. två veckor. Undrar om de står sig som snittblommor. Vidare längs höstgatan. Stannar till vid Vid ett stängt Östervärns Antikvariat och glor i skylten som för ovanlighetens skull lämnar mig helt oberörd, lite uttråkad kanske, har knappt ens hört talas om en enda av författarna som står på display och ämnena verkar ganska tråkiga. Över Lundavägen. Suckar inombords och som de flesta andra så nonchalerar jag fullständigt tiggaren utanför Hemköp. Dom kunde ju plocka lupiner och sälja till förbipasserande,en femma styck kan väl vara lagom, istället för att bara sitta, istället för det där enfaldiga "hej hej" hade det varit betydligt trevligare att få höra ett käckt "Får det lov att vara en lupin idag". Det hade nästan liknat ett jobb, lite som att sälja Faktum (som för övrigt blivit allt för dyr - sextio spänn! Men ändå, Faktum måste vara landets absolut största tidning med tanke på att nästan alla "redan har köpt den") det hade sett lite trevligt ut och det hade med all säkerhet genererat mer slantar i muggen. Bagaren och Bonden har stängt, lämnar därmed Hermansgatan som är alldeles förbannat livlös, lika gudsförgäten som Fredsgatan. Ett mer passande namn för Hermansgatan hade varit Via Dolorosa, eller Korsvägen då´, för den lilla sträckan känns fan i mig oändlig. Är du lite för uppspelt någon gång, fått lite för bra gräs eller tjack, kanske blivit störtföälskad i helt fel kvinna - då ska du välja den här vägen, den tar dig verkligen ner på jorden igen, nästan ner i jorden. Man kan ju undra hur de som bor här mår, persiennen ständigt neddragen skulle jag tro.


Hermansgatan

Men nu har jag gett mig fan på att jag ska ha nått gått brö, så jag stegar vidare till det tämligen nyöppnade Östra kaffebaren strax runt hörnet till Kungsgatan (som jag faktiskt inte provat tidigare) vilket visar sig vara en synnerligen god idé. Kaffet, mackan och doften gör mig på förträffligt humör, men den största behållningen är ändå den fina lilla fotoutställning om husockupationen (Borgen) borta på Ringgatan, ett stenkast från var jag nu befinner mig. Man blir nostalgisk och rörd. Hoppas några bilder blir kvar permanent. Tycker det är viktigt att bibehålla lite samtidshistorik av det här ganska unika och kreativa slaget. Tyvärr faller det i glömska ganska kvickt,tror inte det är särskilt många Malmöbor under der femtio som ens vet om händelsen över huvud taget. Bläddrar i den lilla oansenliga foldern till utställningen, samma bilder som på väggarna. Ska just till att vika ihop foldern till lämpligt fickformat då jag upptäcker att den kostar(?) hundra kronor!! "- det kan väl inte stämma?" frågar jag. "- Jo det gör det." får jag till svar av Andreas som driver fiket och som verkar vara en trevlig påg. Jag kan se att han tycker det är skämmigt, men det är ju inte hans fel. Hundra kronor,för en oansenlig liten folder, inte mycket till anarkism där inte, snarare en riktig krämarmentalitet. Dessutom riktigt korkat. Hade foldern varit gratis så skulle info om utställningen och fotografen spridas vida omkring för en väldigt liten summa, Östra kaffebaren är alltid välbesökt. Vad kan det bli nu? Några hundralappar i muggen kan jag tänka, tiggarna gör nog en större hacka. Känner mig inte särskilt rörd längre, snarare irriterad, lite förbannad faktiskt. Man kan ju fråga sig varför den där fotografen hängde på Borgen i sin ungdom. Hur som helst så anser jag att bilderna är en viktig skildring en nyss svunnen sida av Malmö, som nu nästan helt sopats bort av ignorant glättighet i form av företeelser som Espressohouse, smartphones och (a)sociala media, köpcentrum och allmän likgiltighet. Det är snart bara skejtarna som håller stilen. På tal om det - från det ena till det andra - känner jag genuin stolthet över Malmö som skate-huvudstad. Det är visserligen kul att det finns så många skateparker, att skejtare kommer hit från hela världen, att en kille från Malmö går och vinner Vans Park Series World Championships 2017 (en annan malmöpåg kommer femma), men jag undrar om etableringen och kommunens inblandning är så nyttig för skatekulturen i det långa loppet. Ja ja, det blir en lite dyrare frukost än vad jag räknat med men absolut värt pengarna. Ta en kopp kaffe på Östra kaffebaren om ni har vägarna förbi, eller köp en burk Lavazza på ICA för nästan samma pris.


Fredriksbergsgatan
Lättar ankar. Benen tar mig per automatik mot Rörsjöparken. Irriterat på renoveringen av plaskdammen, som enligt glädjekalkylen ska stå färdig till juni. Skulle knappast tro det. Man kan ju undra vad det är för ena stollar som ansvarar för den s.k. planeringen. Man kan ju undra vilka kvalifikationer som krävs för att få beslutsfattande poster inom kommunen - sjuårig folkskola, nioårig grundskola? Plaskdammen borde ju varit iordningställd till 1:a maj kan man tycka. En liten positiv sida av saken är förstås att man slipper så många skrikande barn. I tanklös vana tar rutten sin väg uppför Fredriksbergsgatan och som vanligt slinker jag in på Stadsmissionens seconndhand och som vanligt verkar det som om tiden stått still där. Samma prylar till alltför höga priser. Den lilla Olympos Xa - kameran, som jag för en veckas tid sen var trasig, ligger återigen till försäljning för 120:-, i och för sig ett bra pris på en bra kamera, men knappast om den e trasig. Kollar in bokhyllan. Bredvid mig har engammal hagga, kanske 75 - 80 bast, slagit sig ned på sin krycka, d.v.s. hon använder kryckan som pall, på så vis att handtaget som hon har inkört mellan benen får fungera som sits och armstödet (heter det så?) får fungera som ryggstöd. Har aldrig förr sett en liknande skabrös balansakt, ni förstår i vilken riktning tankarna går. Tanten gapar något förskräckligt (det ska föreställa en konversation) med expediten, och efter ett tag börjar jag lyssna på vad som "sägs". Det visar sig att hon är med på en konstutställning på Café David, hon är för stunden uppspelt som ett litet barn och uttrycker sig som en liten flicka,  precis så här: Och vet du va? Jag sålde en tavla! Jag har aldrig sålt en tavla förr, ja e´så´gala! Och vet du va? Vi ska åka till Louisianna, i Daanmark! Vi ska´åka till Louisianna för dom pengarna vi får in på utställningen. Ja, det lät riktigt rart. Jag förstod att det här var något väldigt stort för henne, ja rent ut sagt fantastiskt, att hon faktiskt fått sålt en tavla, men kanske än mer att få åka till Danmark och gå på Louisiana med sina kompisar. Jag blir riktigt rörd, men även lite beklämd. Hur som helst har jag nu förståelse för hennes entusiastiska gapande som följer mig långt ut på gatan. Behöver fylla på med ägg men tvekar lite att gå in på Netto efter nattens helvetiska mara men tar mod till mig, att handla på Netto är ju alltid en slags mara. Men ok, snabbt in snabbt ut, bara ägg. Funderar för ett ögonblick om jag ska blunda när jag kommer fram till kassan och bara gå iväg med äggen, slår tanken ur hågen, tvivlar på att det skulle funka. Pundartanten som är före mig glömmer tre kronor växlingsautomaten, hon ser också ut att vara typ 75, men av erfarenhet vet jag att hon lika gärna kan vara 45, saknar framtänder gör on också stackaren. När jag räcker henne mynten tackar hon mig översvallande, gång på gång, som om jag hade räddat livet på henne ellr gett henne evig frälsning och syndernas förlåtelse. "- Hade det varit lite mer så hade jag bålet dem" säger jag. Österut. Östervärns antikvariat har öppnat och en murder collier sitter vakt framför ingången. Återvänder till ängen och plockar några lupiner, vill se om de tål att stå som snittblommor, cirkeln är sluten. Än så länge slokar de inte, men visar det sig att dom inte tål det så får jag väl äta upp dem  eller ge dem till någon som är fattig.

Tips:  Vårsalong på Cafe´David 19:e maj - 2:e juli


tisdag 20 februari 2018

Hul og hule



Spankulerar planlöst Slussgatan ner, slår bort tanken på Sopstationen, för tråkig väg just idag, rundar istället Slussplan och följer kanalen en bit. Förbi ett ödsligt Drottningtorg, genom ett ödsligt Caroli, Rundelsgatan mot Djäknegatan. Sneglar mot näröppetbutiken som härförleden blev utsatt för sprängdåd - lustigt. Och än mer lustigt var det när samma butik blev "kapad" av kriminella. Efter några snirkliga kringelikrokar är jag strax nere vid kanalen igen - Södra Promenaden, Östra Promenaden. På håll hör jag ett frenetiskt kvackande, en frustrerad anka som verkar ha fått spel. Inom Stadsmissionens secondhand. Lägger vantarna på Alistair Maclean´s "Björnön", inte riktigt min bag men ändå helt o.k.. Framför allt brukar han på ett utmärkt sätt skildra arktiska miljöer, vilket i nuläget får ersätta den uteblivna vintern. Ja, det är inte bara vintern som uteblivit. Idag har väder överhuvudtaget uteblivit, varken regn,sol eller vind, varken kallt eller milt. Genom Rörsjöparken. Kommunen har grävt upp plaskdammen, sen har man bara gått därifrån och lämnat en sänka full av sten efter sig. Föga förvånande beträffande kommunal effektivitet. Lite förbryllande är det däremot att man hägnat in stengropen med metallstängsel. Är man inte sjukligt nellad på småsten så finns det inget att stjäla  och det finns heller inget att skada sig på. Man får väl hoppas att plaskdammen är återställd till sommaren, bara åsynen av vatten har en svalkande effekt, men å andra sidan drar det till sig en massa barn. Ja ja, man får ta det onda med det goda. Inom Coop för att köpa ägg, vilket var den ursprungliga anledningen för att ge mig ut ur min hule. Förmiddag, mellan morgonrush och lunch, så det är nästan bara pensionärer i butiken. Hur mycket falukorv och mjölk kan de egentligen stoppa i sig? Impulsköper fastlagsbullar, två för 18:-, bra. "Hej hej" säger tiggartanten utanför ingången, tre gubbar bälgar folköl vid närmsta bänk trots att klockan är elva och bolaget har öppnat för en hel timme sedan. Hem, trycker i mig de båda semlorna som dagens första mål och läser i "Björnön" som börjar med att beskriva en stormig båtfärd i Nordsjön. Utmärkt lektyr till sänggåendet, det blir som att vaggas av vågorna till sömns.

Tips: Get Set GO på Bryggeriet på lördag.



onsdag 15 november 2017

Nöjd

Dagen börjar solig och fin vilket passar bra en tidig förmiddag efter de senaste dagarnas gråväder, t.o.m. AG-favörhuset ter sig smakfullt ut. Ser att "Mathias bänkar" vid den lilla planteringen utanför Värnhems Pizzeria uppskattas. Idag när jag går förbi är det en sjavig gammal gubbe som sitter och tar igen sig, krycka och matkasse vid sina fötter. Mest pensionärer i farten så här dags (10.20), detta är deras tid, mellan morgonrusning och lunch. Har fått för mig att de äldre vaknar tidigt, sådär runt femsnåret på morgonen, så enligt deras dygnsrytm är nog inte förmiddag särskilt tidigt. De undviker trängsel och stimmiga miljöer (precis som en annan) och det är ju inte så konstigt, när man går i slowmotion och utgör en flaskhalseffekt i flödet och fan inte kan se nån som helst skillnad på de nya mynten. Vem kan det egentligen? Så, förmiddagen avsätts till att införskaffa det som behövs till middagen, som när man blivit gammal intas vid fem-sex på eftermiddagen. Blomkål, brysselkål, falukorv, fläsklägg verkar vara populärt, och mjölk såklart, mjölk i mängder. 


Panos har för säsongen slagit upp porten till sin pälsaffär, ett sant jultecken känns det som, kanske p.g.a. all tingeltangel i skylten. Ny butiksskylt har han också, ja relativt ny, den kom upp i fjol, personligen tycker jag att den gamla skylten var betydligt mer charmig. Ska man tro dekalerna på skyltfönstret så måste Panos vara, om inte ett språkgeni så iallafall en språkbegåvning, här talas det förutom svenska både tyska, franska, spanska, engelska och så grekiska förståss. Man får väl hoppas att han slipper trakasserier i år, det finns betydligt mer alarmerande företeelser att lägga krut på, dessutom representerar han, och upprätthåller lite av det där genuina som de flesta uppskattar. På andra sidan gatan, i Modelkraft´s gamla lokal, är Hammargrens Stämplar på väg att inrätta sig, en liten rockad på ett tjugotal meter nere från Byggmästaregatan. Om det leder till en dramatisk tillströmning av nya kunder som spontanköpet stämplar är väl tveksamt, men de som jobbar på Hammargrens får åtminstone en lite trevligare utsikt, lite mer kontakt med omvärlden.


Ner om Byggmästaregatan - Tågmästaregatan. Rundar Slussplan och sneddar över ett folktomt Drottningtorg. Fönstershoppar på Nisses Herrmode på Östergatan och känner mig diskriminerad. Rundar Caroli kyrka som inte är en kyrka längre (Caroli Kyrka - IDstories) och befinner mig därmed på Kattsundsgatan. Kollar på ett par snygga skor på Caroli Skomakeri, priset är sänkt med hela tusen spänn så nu kostar dojjorna bara fyra tusen kronor. Hamnar i val och kval, köpa skodon eller betala hyran? Får väl tänka på saken. Runt hörnet nästa gudshus, den ståtliga Petrikyrkan, som man allt som oftast, trots dess storslagenhet, bara går förbi utan att egentligen se byggnadsverket. Knallar in på Loppis LoungeDjäknegatan och gör ett fynd. Inklämd mellan Nesser och Läckberg hittar jag Thoreau´s mästerverk "Walden" för ynka tre kronor, på engelska dessutom. Kärt återseende, har inte läst Walden sen jag var i femtonårsåldern och då i svensk översättning (tur det) - "Skogsliv vid Walden". Loppis Lounge bjuder på gratis kaffe och kaka och benen kan behöva lite vila. Sörplar kaffe och bläddrar i "Walden" en halvtimmes tid - nöjd.

Tips: Ulf Dageby spelar på Victoriateatern 17-18 november.


måndag 13 november 2017

Suecia vs Italia



Fin dag ser det ut som, men kallt som fan visar det sig. Kompenserar genom att gå till biblioteket och läsa om Sydamerika, närmare bestämt om Rio Xingu. Den tilltagande kylan verkar även stimulera uteliggarnas litteraturintresse, och det är ju bra det. Man kan lika gärna förena nytta med nöje - värme och bildning. En bit bort i tidsskriftsalen sitter en baglady vid fönstret och stickar vantar, ganska rogivande. Tar en lång omväg hemåt, får upp flåset. Så gick den dagen och nu är det afton. Fotbollsfest ikväll igen, Sverige - Italien, inga mål än (en period spelad). Är inte ett dugg intresserad men tycker ändå att det skulle vara lite kul om Svea får vara med i VM. 

söndag 12 november 2017

Malmö e bésst!

Mot Coop, kommer på bättre tankar - Fregatten. Är egentligen sugen på varm choklad men tycker inte att det är lönt att ens fråga, men en Mariestad är alltid en Mariestad. Snubbarna vid bordet nästintill sluddrar och sörplar, bättrar på eftermiddagsfyllan med öl och whiskey, själv försöker jag fly den ena verkligheten genom att dyka in i den andra, förmedlad via avisen. "-Malmö e bésst!", utbrister den ene vid bordet bredvid. Talet är den där typiskt aggressiva malmöitiskan. Deras försök till dialog börjar urarta i nån slags lullig namedropping, det är Zláttan och Marta, Bosse Larsson, Nils Poppe, Pärcy, Wilmer X, Per Albin Hansson, Ricky Bruch... Det är faktiskt ganska underhållande, kan sympatisera med en del, äcklas av annat, snubbarna är sannolikt Sverige demokrater men det behöver ju inte jag bry mig om. När de kommer till Peps kan jag inte låta bli att påpeka att Peps faktiskt är från Helsingborg, och att de har glömt Kal P Dal. Borde inte lagt mig i, det var att kasta kol på elden och ett tu tre sitter även jag där och droppar namn. Försöker få lite fason på det hela genom att lägga till Ola Billgren, Sten Samuelsson, Piraten, Oski... När snubben snett mittemot utbrister: -Skåningar e bésst!, kan jag inte låta bli att tillägga att de fantamej é bäst på att snacka skit också. Det vänder på en femöring, hjärtligheten är som bortblåst, snubbarna tystnar, stirrar stint på mig med intensiv fientlighet. Stämningen har genast blivit obehaglig och det är så jag undrar om en smocka är på väg. Försöker vända på det genom att säga att det nog ändå inte är riktigt sant - stockholmarna är de värsta skitsnackarna. Det är därför man i dagligt tal kallar verktyget polygrip för stockholmare - stor i truten och opålitlig. Efter några sekunders tystnad börjar snubbarna skratta och vi är åter bästa vänner, förenade i vår vämjelse över stockholmare. -Ståckhålmajävlar... muttrar den ene med avsmak i tonen. Och nu vill de bjuda på whiskey också men jag tackar artigt nej, måste hem och plocka ut tvätten ljuger jag. Snubbarna har hunnit bli ganska dragna, labila, och jag vill inte bli bundis med dem, då ska det tvunget hälsas och snackas nästa gång man ses. Säger moss moss och går. Köper kakao på Coop, skriver upp en tvättid och kryper in i min grotta, gör en kopp varm choklad och sätter på tv´n. Just det ja, Fars dag idag. Numer behöver jag varken ringa eller köpa present, men man kan ju ägna en tanke

lördag 11 november 2017

Tomhänt



Uppförsbacke och motvind får mig att vända mitt på Frihamnsviadukten, kallt som fan é det också, Sopstationen kan vänta. Rullar tillbaks mot Värnhem med vinden i ryggen. Bygget på Kv. Nils fortskrider och "avgrunden" håller på att fyllas upp av diverse byggbråte, en stor kran har också kommit på plats. Det är konstigt, jag har aldrig i hela mitt liv sett när man har monterat upp de där gigantiska kranarna, plötsligt bara står de där. Har aldrig sett när de monterat ned dem heller, vilket jag föreställer mig är ett än mer vanskligt företag, de kanske helt enkelt slänger dem när de är färdiga med dem. Gälla yl som från ett skadeskjutet djur, skrik som får håret att resa sig, nedifrån Fredsgatan. Tar för givet att det är någon pundare som flippat ut, men när jag kommer lite längre fram mot Entré ser jag att det är en handikappad tjej i rullstol som ger hals. Hennes assistent ser handfallen ut och försöker tafatt lugna den lilla tjejen som närmast verkar befinna sig i panik. Stackare, hon kan väl inte uttrycka sig på annat vis, det enda som är säkert är att hon - INTE VILL!!! Stackars den villrådige assistenten med för den delen, glad att det inte är mitt problem. Snirklar igenom Östervärn, till Sallerupsvägen och ut ur stan. förbi rondellen och Scheelegatan. Tar tillfället i akt och beställer en liten hamburgare på Katarina Grillen (bredvid Konditori Katarina), det är inte ofta man får chans till genuin korvkioskmat nu för tiden, nästan varenda korvaula har omvandlats till falafel/kebabhak. Men Katarina Grillen är bra och likaså Orvars Korvar, ibland händer det att jag beger mig ända ut till Pildammsvägen/Stadiongatan, enkom för att beställa en smal grillad på Allans Korv. Nöjd med lite junkfood innanför västen leder jag cykeln ett stycke. Fan vad tråkigt det måsta vara att bo här ute, total avsaknad av stimulans, bara ett kort besök gör nästan att man dräneras på den lilla livslust man har kvar. Vill man inte sitta hemma och inte lämna området så är väl enda alternativet att driva runt på den ändlösa Östra Kyrkogården. Slinker in på vad som måste vara stans tråkigaste loppis, en bit fram. Samma gamla dammiga haggor som sitter och vaktar samma gamla dammiga prylar, år ut och år in. Men precis bredvid har malmökonstnären Anders A  nyligen öppnat sin trevliga lilla loppis. Roliga grejor och snälla priser och hittar man inget så får man iallafall en trevlig pratstund med A.A. . Hittar inget - vänder tomhänt mot Värnhem. Fan, motvind nu igen.

P.S. Om man snor sig så kanske man hinner med att se The OhNos (brudarna från Sobsister) på Grand ikväll.

fredag 10 november 2017

Fredagkväll i november


Inom Netto strax innan stängningsdags för att komplettera. Vid halvåttasnåret brukar det inte vara så mycket kunder, kön växer sig ändå lång då personalen är upptagen med städning och kassan står tom. Plockar åt mig en burk inlagda rödbetor, går runt och glor, mest för att få upp värmen, den lille flintskallige far runt som en iller med golvmoppen, tar en tvåliters cola som jag sätter tillbaks, för tungt att släpa på. Jodå, kassan är tom. En tant ropar irriterat: Kan man få betala nån gång? "Jag kommer!", hörs det nån stans ifrån och efter ett tag kommer expediten småspringandes. Den lille flintskallige dyker in och börjar moppa mellan kunder och kassa, även kundernas skor blir svabbade. Folk tittar på varandra och småskrattar, om någon varit på lite sämre humör så hade den lille flintskallige lika gärna kunnat få sig en smäll på käften. Ut. Det har slutat regna och kalopsen som står och puttrar där hemma behöver ett par timmar till, kan lika gärna ta en liten extra promenix.


Slår ett öga på julpyntet i skylten till Stadsmissionen, annars samma gamla lump till överpris. Rökare utanför El Patio, fiskare nere vid Slussplan och som jag förstår, en massa degos i Stockholm i samband med fotbollsmatchen Sverige - Italien (just nu kl. 22.21 1-0 till Sverige). Mysigt ljus från Grottan, man känner sig tacksam och nästan lite stolt över det genuina som finns kvar - El Bolaget, budoaffären, Amanos, Grottan, Westerblads, Blue Desert Music, Fregatten, Johanna Jeppssons Spettkaksbageri... 



Jaha, så vann då Sverige med 1- 0, det var ju oväntat, och maten är strax klar. Käk för hela helgen då otacksamme "P" tackat nä till min middagsinvitation (skyll sig själv).