torsdag 13 april 2017

Skärtorsdag igen

Så klarnar det upp efter regnet, vilket bäddar för att börja dagen med en nypa frisk luft. En tur längs Kungsgatan för att kolla in bandet av ljusvioletta krokus, bra för humöret. Två små töser, utklädda till påskkärringar, kommer rantandes med varsin liten korg i nävarna. De smälter in, deras apparens är nästan identisk med tiggartanternas och det är väl just tiggarstråk de är ute på. Genom Rörsjöparken. Borta vid bänkarna vaggar tanten som tar på en sakta fram, svävar som ett osaligt, ömhets trängtande spöke, kollar noga in de som sitter på bänkarna i hopp om att någon ska vara krämbar. Utanför Stadsmissionen väntar tjommarna på att det ska bli lunch. En av dem kan tydligen inte bärga sig, han tycks ha fastnat med hela armen i en papperskorg, åtminstone undersöks innehållet grundligt och väl. Lägger märke till att han har udda gympaskor, en blå och en svart. Det aktuella vårmodet? Har sprungit på honom i åratal. Han är inte särskilt trevlig, så det fruktlösa tiggandet har väl kanske därför övergått till att vittja papperskorgar och soptunnor. Fortsätter Fredriksbergsgatan - Hornsgatan. Man har börjat förbereda utbyggnaden av kvarteret Nils. Ska bli kul att se, det ser iallafall ganska bra ut på ritning. Irrar vidare. Över Värnhemstorget kommer en "flaxare" flaxandes, folk viker undan och det är begripligt, den aggressiva utstrålningen är påtaglig. Det är visst en sådan dag idag. En dag av vånda inför vad som komma skall. På Sallerupsvägen annonserar Orient Livs om färsk fisk, värt att undersöka. I fiskdisken ligger en hög seabream, en ensam lax och ett par ledsna karpfiskar, men makrillarna ser riktigt fina ut. Lite för tidigt för middagsval men det tål att tänka på.

Sent tips: Idag börjar Vert AttackBryggeriet med Grande Finale på lördag.

söndag 12 mars 2017

Heja Värnhem


Söndag och gråväder som sig bör. Lugnt, tyst och stilla, knappt några människor ute, nästan lite tråkigt men idealiskt för en planlös tur utan mål. Längs kanalen vid Drottninggatan, ankor och svanar verkar också stanna hemma idag, de ligger väl och trycker någonstans. Utanför polishuset står en pojk och en tös med varsin rullväska, på väg mot stationen uppfattar jag det som, upptagna i ett högljutt gräl. Skrik och skrän och hotfulla gester, handgemäng är att förvänta. Ingen bra början på en resa. Pågen verkar vara den mest aggressiva, helt uppe i limningen av raseri beter han sig som en riktig tölp, men fan vet vad tösen har bidragit med. När jag passerar paret kan jag inte låta bli att kasta kol på elden och säga: "- Tappa nu inte humöret lille vän". Naturligtvis tar det än mer fyr i helvete och en lång svada av oartikulerade okvädningsord blir följden, för en stund riktade mot mig. Känner en viss tillfredställelse, det är alltid kul att reta upp dem som redan tappat koncepterna. Stannar till vid Stadsmissionen, tittar på trista, intetsägande grafiker och målerier i skylten. Det é ju fan att man aldrig lycka springa på nån Ola Billgren, Fahlström eller Dick Bengtsson, för en spottstyver på loppis. Men, det kanske beror på att man sällan gidder att rota bland driten. Rundar hörnet. Fler trista målningar i rambutikens skylt, skojiga foton av fula barn hos Polyfoto, tomt hos den relativt nyöppnade frisören som nästan alltid har öppet och fullt med besökare. Funderar ett tag på varför killar från Mellanöstern alltid har med sig en massa kompisar när de ska klippa sig. Åter vid Drottninggatan och ljuset slår om till rött. Börjar väl bli gammal, för jag stannar. Vänder på klacken och går in till frisören. -Har du tid? -Ja. -En hundring? -Ja. (sätter mig i stolen) -Hur vill du ha det? -Ehh... -Gör som du vill. Efter en kvart é jag klar och det blev iallafall inte värre än det var innan. Mot Hemköp. Nu har man snart tapetserat hela fasaden till Entré/Plaza huset (sidan mot Pilgatan) med mörk, steril fusktegel, och enligt ritning ska även fasaden ut mot Värnhemstorget täckas av det samma. Lite fantasilöst, den vita putsen hade åtminstone lite originalitet och genuinitet över sig. In i det s.k. "glashuset", tyst här med, vattenfallet är avstängt. På Hemköp tycks allting kosta tio kronor idag, åtminstone det jag ska ha - broccoli, kiwi, kycklingklubba, ägg och choklad. Impulsköpet tre wienerbröd, tio spänn det med. Kilar hemåt via Ringgatan. Den inspirerande miljön gör en överstimulerad, får söka ro i kaffe och kaka.

fredag 10 mars 2017

V8


Strålande sol så det är läge för en utflykt, beger mig till Möllevången. Billig smuggeltobak hos handlaren och lite frukt och grönt från torget till löjligt lågt pris, potatisen är särdeles fin. Mot köttbutiken. Fortfarande ett mindre blomsterhav utanför Krua Thai efter skjutningen för en månad sedan. Får tag på några riktgt fina bitar lam, passande för en fredag - lam och hasselbackspotatis. Kallt i luften men folk och fä, svältfödda på sol, intar snabbt tillgängliga uteserveringar och trappen till Axel Ebbes "Arbetets söner", eller "Arbetets ära" som statyn numera heter. Ett tiotal glin har radat upp sig på trottoaren längs med husväggen utanför Jassims Livs på Simrishamnsgatan. Tja... Kommer man från Linköping, Kalmar eller nån annan liten håla så kanske man tror att det är så man ska bete sig på Möllan. Personligen tycker jag det ser ganska glyttigt ut, hoppas dom får blåskatarr. Inom Rundgång på Kristianstadgatan, dreglar en stund över en Crass-singel (Reality asylum) för ynka hundringen. Inte så ofta man ser de där singlarna nu för tiden, men jag stålsätter mig och avstår frestelsen. Knarkrondellen ligger öde, skönt det även om packet bara flyttat sin verksamhet nåt kvarter eller så. Solen har lockat fram några grafittimålare som pryder planket till Folkets Park och en ensam skatare övar trix helt solo på rampen. Tar vägen längs St:Knutsväg, den tidigare så pittoreska horstreetan, genom labyrinten av kravallstaket på Industrigatan, cykelbanan längs Kungsgatan och så är man hemmavid. Kryper in i min hule innan fredagsruschen blir som värst. God helg!

P.S. Glöm nu inte bort att fira, det är V8-motorns dag i dag!



tisdag 7 mars 2017

R I P

Det var ett tag sen man såg honom, hade det lite på känn, och mycket riktigt, nu har det kommit till min kännedom att kompositören (Jan hette han visst) har kilat vidare. Strax innan jul tydligen. Synd, han var ett av de mer sympatiska originalen i kvarteret. Timid och anspråkslös och störde ingen. Drack kanske lite för mycket men det var sällsynt att se honom packad. Vanligtvis köpte han en styck öl eller en vin åt gången, som han bar hem utan att ha burken eller tetran i påse. Alltid för korta byxor och alltför tunt klädd, om det så var mitt i vintern och kallt som fan. Han brukade sitta på Amarant i samspråk med den lytte och av och till stod han och tryckte i ett hörn på Pizzeria Amanos. Lade märke till att han hade för vana/ovana att "rätta till" varor som "stod fel", var slarvigt uppställda, på Netto och Hemköp. En gång såg jag honom flytta varukorgar inne på Netto. Det var ett berg av korgar till den högra kassan och nästan inga till den vänstra. Undan för undan med ett par korgar åt gången, flyttade han dem från höger till vänster stapel, jämnade ut nivån till godtagbar symmetri. Ordning och reda. Så... Far väl till sälla jaktmarker Jan.

lördag 4 mars 2017

Mord i sinnet


Dagens väder tycks ha uteblivit helt och hållet, det känns lite grand som ett vakum, varken eller. Styr kosan öster ut, behöver ett mål så det får bli loppisen på Sallerupsvägen. Sträckan känns oändlig då den är nästan helt fri från stimulus, ett tillfälle för eftertanke. Förbi rondellen, slinker inom Konditori Katarina och tjackar en fastlagsbulle. Loppis - samma lump som alltid. Fattar inte hur krämarna orkar sitta där år ut och år in, själv har jag fått nog efter tio minuter och beger mig åter mot Värnhem. Lång väg att gå. Förbi rondellen, förbi Malmö Trä. Får sikte på Ellstorps Kvarterskrog vilket får mig att tänka på Gevisolmannen, även kallad saftmördaren eller Anders Hansson som han egentligen heter, personen bakom sjukhusmorden i slutet på sjuttiotalet. Han brukar visst hänga där har jag hört, på kvarterskrogen alltså, och i området däromkring, fortfarande boende på Ellstorp. Anders Hansson fick 1978 jobb som beredskapsarbetare på Malmö Östra Sjukhus långvårdsavdelning. Man kan anta att jobbet var föga stimulerande och säkert inte särskilt bra betalt heller. Hur som helst så satte Anders lite piff på tillvaron genom att börja mörda åldringar. Metoden han använde var att blanda rengöringsmedlet Gevisol (och i viss mån Ivisol) i saften, som han sen mer eller mindre tvingade i de stackars gamlingarna. Efter ett tag började personalen tycka att dödsfallen börjat bli lite väl frekventa, och när det hela väl uppdagades kom Anders med förklaringen att han helt enkelt "tyckt synd" om sina offer, så det var väl inte hela världen. Summa kardemumma - Anders erkände 27 mord, blev dömd för 11 samt 16 mordförsök, hispan nästa. Han blev en fri man någon gång på nittiotalet och är idag 57 år gammal och rör sig som vem som helst här i krokarna. Enligt egen utsago (Expressen 21 jun. 2015) har han "lagt det där bakom sig", det får man ju vara tacksam för men jag skulle nog inte låta honom bjuda mig på en öl. P3 Dokumentär gjorde 2009 en väldigt bra skildring av sjukhusmorden, för den som vill veta mer.



Promenaden går vidare. Ser att Sås & Krås är ett minne blott och att lokalen nu håller på att renoveras. Synd. Det var den enda restaurangen i området med schysst mat till hyggliga priser. Röda Nejlikan i all ära, men förutom lunchen tar de på tok för mycket betalt. Nu är det visst någon halvkänd vietnamesisk kock som flyttar in I Sås & Krås´gamla lokal, för att öppna vietnamesisk "fine dining - restaurang". Det låter dyrt och snobbigt.



Över Lundavägen. Den lytte är nära att bli nermejad av cyklister då han utan förvarning stegar rätt ut i cykelbanan med sin rollator. Träffar "P" på torget och får sällskap. Glor ett tag i fönstret till den nyöppnade prylbutiken på Kungsgatan. Glas, keramik, lite lampor och möbler - suck. Glor ett tag i fönstret till Galleri Final som har vernissage. Mycket folk där inne, mest gamlingar (PRO - utflykt?). Lägger märke till att de förutom vin, bälgar i sig saft. Beträffande målningarna, eller rättare sagt tavlorna... Låt oss tiga därom så att ingen blir ledsen.



Rundar hörnet - Ehrensvärdsgatan. Glor ett tag i fönstret till Almlof Gallery. Med tanke på den aktuella utställningen, är enda behållningen Jans fina whippet som ligger utsträck på golvet. Han verkar ta väl hand om den, för jycken är alltid glad och sällskaplig. Vi står och diskuterar hunden ett tag och hade det inte varit för de tråkiga fotografierna hade vi nog gått in och klappat den. Men vi är båda hungriga. Går hem till mig, fixar till lite scramble egg, kaffe och så, äntligen - fastlagsbulle.


fredag 3 mars 2017

Högt över marken svävar betongen


Ja jäklar vad det går undan. Huskropparna ploppar upp som svampar, i rasande takt, på tomten (Kv. Spårvägen) mellan Industrigatan och Celsiusgatan. En helt ny stadsdel håller på att växa fram. Ungefär 700 bostäder ska det bli och det är väl på tiden. Det är nästan skamligt att låta så mycket mark ligga outnyttjad under så lång tid. Köpcentrum överallt men inga bostäder - konstiga prioriteringar. Det är föresten dags att lämna förslag till årets Stadsbyggnadspris, om man nu tycker det är intressant. Som vanligt är det väl det senaste skrytbygget som vinner. Spanar mot Stäppen som fortfarande är inhägnat wasteland. Jaja... Tomten har väl haft sin storhetstid som kreativ lekplats/arena och sedermera kåkstad. Fortsätter promenaden längs den glamorösa Nobelvägen. Flamingos av plast i skyltfönstret till Akvariepiraten. Några steg till, stannar och velar, tittar ner mot Ö.B., Willys och ryser, det får fan va nån måtta på tristessen. Hastar vidare. Över Sallerupsvägen, sunkiga thaimassage-hak var än man vänder sig. Hela sträckan utgörs av sjaskighet och tristess. Tar min tillflykt till Östervärnsängen för att väga upp det hela, för rekreation. Det luktar gott. Små livstecken här och var, vintergäck och några snödroppar påminner om att det varit koloniområde, men det är också det enda, det är svårt att tro att ängen kommer att vara så prunkande om några månader. Återfår lite balans och vänder tillbaka. Tvärs över S.Bulltoftavägen har ett mindre koloniområde fått stå kvar. Det är lustigt hur dom där små oaserna kan vara så osynliga. Mot "civilisationen" - Höstgatan, Lundavägen. Blir sugen på en Chicago Hot när jag passerar Pizzeria Lazio men avstår frestelsen. Förbi Fregatten som erbjuder skånsk ärtsoppa för sextionio spänn. En fredag! Det är fan i mej inte klokt, ingen ordning på någonting. Dessutom är jag säker på att deras s.k. skånska ärtsoppa kommer direkt ur ett rullpack, må så vara att den är inköpt i Skåne. Så - icke sa Nicke. Men det var för några timmar sen och det där med Chicago Hot låter som en ganska bra idé, får väl helt enkelt pallra mig iväg till Lazio.



torsdag 2 mars 2017

Varde ljus



Rumlar Östra Förstadsgatan fram. "Icke-årstid", helt färglös, tills mörkret sänker sig och reklamskyltarna lyser upp tillvaron lite grand. Årstider är inte mycket att tro på i den här delen av landet, det brukar vanligtvis vara "same same". Inom Stadsmissionens secondhand bara för att fånstirra på prytslar och pinaler som jag ändå inte vill ha, bara för att ge mig själv lite forstyrrende intryck. Inom Restaurang Shanghai för att hämta aktuell meny. Herr Wu har efter drygt fyra decennier sålt Shanghai, men det är sig likt. Samma inredning, ungefär samma meny, kanske aningen höjda priser, förändringen består väl i "asiatisk lunchbuffé" för åttiofem bagis, får väl provas någon gång. Vidare. Polskan har målerikurs i sin rambutik, glada amatörer. Men fint det, bättre än att tanterna ränner runt på stan och laver ballade, det finns det så många andra som gör. Gott om gäster på Sajvva, som alltid, dag som kväll. Och Björn sorterar enträget sina skivor inne på Blue Desert Music, det ser ganska mysigt och rogivande ut. Inte mycket mer denna kväll, original och kufar lyser med sin frånvaro. Fick iallafall tag i glimtändarna som jag var ute efter, så nu jävlar ska det bli ljust.