Dagen börjar solig och fin vilket passar bra en tidig förmiddag efter de senaste dagarnas gråväder, t.o.m. AG-favörhuset ter sig smakfullt ut. Ser att "Mathias bänkar" vid den lilla planteringen utanför Värnhems Pizzeria uppskattas. Idag när jag går förbi är det en sjavig gammal gubbe som sitter och tar igen sig, krycka och matkasse vid sina fötter. Mest pensionärer i farten så här dags (10.20), detta är deras tid, mellan morgonrusning och lunch. Har fått för mig att de äldre vaknar tidigt, sådär runt femsnåret på morgonen, så enligt deras dygnsrytm är nog inte förmiddag särskilt tidigt. De undviker trängsel och stimmiga miljöer (precis som en annan) och det är ju inte så konstigt, när man går i slowmotion och utgör en flaskhalseffekt i flödet och fan inte kan se nån som helst skillnad på de nya mynten. Vem kan det egentligen? Så, förmiddagen avsätts till att införskaffa det som behövs till middagen, som när man blivit gammal intas vid fem-sex på eftermiddagen. Blomkål, brysselkål, falukorv, fläsklägg verkar vara populärt, och mjölk såklart, mjölk i mängder.
Panos har för säsongen slagit upp porten till sin pälsaffär, ett sant jultecken känns det som, kanske p.g.a. all tingeltangel i skylten. Ny butiksskylt har han också, ja relativt ny, den kom upp i fjol, personligen tycker jag att den gamla skylten var betydligt mer charmig. Ska man tro dekalerna på skyltfönstret så måste Panos vara, om inte ett språkgeni så iallafall en språkbegåvning, här talas det förutom svenska både tyska, franska, spanska, engelska och så grekiska förståss. Man får väl hoppas att han slipper trakasserier i år, det finns betydligt mer alarmerande företeelser att lägga krut på, dessutom representerar han, och upprätthåller lite av det där genuina som de flesta uppskattar. På andra sidan gatan, i Modelkraft´s gamla lokal, är Hammargrens Stämplar på väg att inrätta sig, en liten rockad på ett tjugotal meter nere från Byggmästaregatan. Om det leder till en dramatisk tillströmning av nya kunder som spontanköpet stämplar är väl tveksamt, men de som jobbar på Hammargrens får åtminstone en lite trevligare utsikt, lite mer kontakt med omvärlden.
Ner om Byggmästaregatan - Tågmästaregatan. Rundar Slussplan och sneddar över ett folktomt Drottningtorg. Fönstershoppar på Nisses Herrmode på Östergatan och känner mig diskriminerad. Rundar Caroli kyrka som inte är en kyrka längre (Caroli Kyrka - IDstories) och befinner mig därmed på Kattsundsgatan. Kollar på ett par snygga skor på Caroli Skomakeri, priset är sänkt med hela tusen spänn så nu kostar dojjorna bara fyra tusen kronor. Hamnar i val och kval, köpa skodon eller betala hyran? Får väl tänka på saken. Runt hörnet nästa gudshus, den ståtliga Petrikyrkan, som man allt som oftast, trots dess storslagenhet, bara går förbi utan att egentligen se byggnadsverket. Knallar in på Loppis Lounge på Djäknegatan och gör ett fynd. Inklämd mellan Nesser och Läckberg hittar jag Thoreau´s mästerverk "Walden" för ynka tre kronor, på engelska dessutom. Kärt återseende, har inte läst Walden sen jag var i femtonårsåldern och då i svensk översättning (tur det) - "Skogsliv vid Walden". Loppis Lounge bjuder på gratis kaffe och kaka och benen kan behöva lite vila. Sörplar kaffe och bläddrar i "Walden" en halvtimmes tid - nöjd.
Tips: Ulf Dageby spelar på Victoriateatern 17-18 november.
Fin dag ser det ut som, men kallt som fan visar det sig. Kompenserar genom att gå till biblioteket och läsa om Sydamerika, närmare bestämt om Rio Xingu. Den tilltagande kylan verkar även stimulera uteliggarnas litteraturintresse, och det är ju bra det. Man kan lika gärna förena nytta med nöje - värme och bildning. En bit bort i tidsskriftsalen sitter en baglady vid fönstret och stickar vantar, ganska rogivande. Tar en lång omväg hemåt, får upp flåset. Så gick den dagen och nu är det afton. Fotbollsfest ikväll igen, Sverige - Italien, inga mål än (en period spelad). Är inte ett dugg intresserad men tycker ändå att det skulle vara lite kul om Svea får vara med i VM.
Mot Coop, kommer på bättre tankar - Fregatten. Är egentligen sugen på varm choklad men tycker inte att det är lönt att ens fråga, men en Mariestad är alltid en Mariestad. Snubbarna vid bordet nästintill sluddrar och sörplar, bättrar på eftermiddagsfyllan med öl och whiskey, själv försöker jag fly den ena verkligheten genom att dyka in i den andra, förmedlad via avisen. "-Malmö e bésst!", utbrister den ene vid bordet bredvid. Talet är den där typiskt aggressiva malmöitiskan. Deras försök till dialog börjar urarta i nån slags lullig namedropping, det är Zláttan och Marta, Bosse Larsson, Nils Poppe, Pärcy, Wilmer X, Per Albin Hansson, Ricky Bruch... Det är faktiskt ganska underhållande, kan sympatisera med en del, äcklas av annat, snubbarna är sannolikt Sverige demokrater men det behöver ju inte jag bry mig om. När de kommer till Peps kan jag inte låta bli att påpeka att Peps faktiskt är från Helsingborg, och att de har glömt Kal P Dal. Borde inte lagt mig i, det var att kasta kol på elden och ett tu tre sitter även jag där och droppar namn. Försöker få lite fason på det hela genom att lägga till Ola Billgren, Sten Samuelsson, Piraten, Oski... När snubben snett mittemot utbrister: -Skåningar e bésst!, kan jag inte låta bli att tillägga att de fantamej é bäst på att snacka skit också. Det vänder på en femöring, hjärtligheten är som bortblåst, snubbarna tystnar, stirrar stint på mig med intensiv fientlighet. Stämningen har genast blivit obehaglig och det är så jag undrar om en smocka är på väg. Försöker vända på det genom att säga att det nog ändå inte är riktigt sant - stockholmarna är de värsta skitsnackarna. Det är därför man i dagligt tal kallar verktyget polygrip för stockholmare - stor i truten och opålitlig. Efter några sekunders tystnad börjar snubbarna skratta och vi är åter bästa vänner, förenade i vår vämjelse över stockholmare. -Ståckhålmajävlar... muttrar den ene med avsmak i tonen. Och nu vill de bjuda på whiskey också men jag tackar artigt nej, måste hem och plocka ut tvätten ljuger jag. Snubbarna har hunnit bli ganska dragna, labila, och jag vill inte bli bundis med dem, då ska det tvunget hälsas och snackas nästa gång man ses. Säger moss moss och går. Köper kakao på Coop, skriver upp en tvättid och kryper in i min grotta, gör en kopp varm choklad och sätter på tv´n. Just det ja, Fars dag idag. Numer behöver jag varken ringa eller köpa present, men man kan ju ägna en tanke.
Uppförsbacke och motvind får mig att vända mitt på Frihamnsviadukten, kallt som fan é det också, Sopstationen kan vänta. Rullar tillbaks mot Värnhem med vinden i ryggen. Bygget på Kv. Nils fortskrider och "avgrunden" håller på att fyllas upp av diverse byggbråte, en stor kran har också kommit på plats. Det är konstigt, jag har aldrig i hela mitt liv sett när man har monterat upp de där gigantiska kranarna, plötsligt bara står de där. Har aldrig sett när de monterat ned dem heller, vilket jag föreställer mig är ett än mer vanskligt företag, de kanske helt enkelt slänger dem när de är färdiga med dem. Gälla yl som från ett skadeskjutet djur, skrik som får håret att resa sig, nedifrån Fredsgatan. Tar för givet att det är någon pundare som flippat ut, men när jag kommer lite längre fram mot Entré ser jag att det är en handikappad tjej i rullstol som ger hals. Hennes assistent ser handfallen ut och försöker tafatt lugna den lilla tjejen som närmast verkar befinna sig i panik. Stackare, hon kan väl inte uttrycka sig på annat vis, det enda som är säkert är att hon - INTE VILL!!! Stackars den villrådige assistenten med för den delen, glad att det inte är mitt problem. Snirklar igenom Östervärn, till Sallerupsvägen och ut ur stan. förbi rondellen och Scheelegatan. Tar tillfället i akt och beställer en liten hamburgare på Katarina Grillen (bredvid Konditori Katarina), det är inte ofta man får chans till genuin korvkioskmat nu för tiden, nästan varenda korvaula har omvandlats till falafel/kebabhak. Men Katarina Grillen är bra och likaså Orvars Korvar, ibland händer det att jag beger mig ända ut till Pildammsvägen/Stadiongatan, enkom för att beställa en smal grillad på Allans Korv. Nöjd med lite junkfood innanför västen leder jag cykeln ett stycke. Fan vad tråkigt det måsta vara att bo här ute, total avsaknad av stimulans, bara ett kort besök gör nästan att man dräneras på den lilla livslust man har kvar. Vill man inte sitta hemma och inte lämna området så är väl enda alternativet att driva runt på den ändlösa Östra Kyrkogården. Slinker in på vad som måste vara stans tråkigaste loppis, en bit fram. Samma gamla dammiga haggor som sitter och vaktar samma gamla dammiga prylar, år ut och år in. Men precis bredvid har malmökonstnären Anders A nyligen öppnat sin trevliga lilla loppis. Roliga grejor och snälla priser och hittar man inget så får man iallafall en trevlig pratstund med A.A. . Hittar inget - vänder tomhänt mot Värnhem. Fan, motvind nu igen.
P.S. Om man snor sig så kanske man hinner med att se The OhNos (brudarna från Sobsister) på Grand ikväll.
Inom Netto strax innan stängningsdags för att komplettera. Vid halvåttasnåret brukar det inte vara så mycket kunder, kön växer sig ändå lång då personalen är upptagen med städning och kassan står tom. Plockar åt mig en burk inlagda rödbetor, går runt och glor, mest för att få upp värmen, den lille flintskallige far runt som en iller med golvmoppen, tar en tvåliters cola som jag sätter tillbaks, för tungt att släpa på. Jodå, kassan är tom. En tant ropar irriterat: Kan man få betala nån gång? "Jag kommer!", hörs det nån stans ifrån och efter ett tag kommer expediten småspringandes. Den lille flintskallige dyker in och börjar moppa mellan kunder och kassa, även kundernas skor blir svabbade. Folk tittar på varandra och småskrattar, om någon varit på lite sämre humör så hade den lille flintskallige lika gärna kunnat få sig en smäll på käften. Ut. Det har slutat regna och kalopsen som står och puttrar där hemma behöver ett par timmar till, kan lika gärna ta en liten extra promenix.
Slår ett öga på julpyntet i skylten till Stadsmissionen, annars samma gamla lump till överpris. Rökare utanför El Patio, fiskare nere vid Slussplan och som jag förstår, en massa degos i Stockholm i samband med fotbollsmatchen Sverige - Italien (just nu kl. 22.21 1-0 till Sverige). Mysigt ljus från Grottan, man känner sig tacksam och nästan lite stolt över det genuina som finns kvar - El Bolaget, budoaffären, Amanos, Grottan, Westerblads, Blue Desert Music, Fregatten, Johanna Jeppssons Spettkaksbageri...
Jaha, så vann då Sverige med 1- 0, det var ju oväntat, och maten är strax klar. Käk för hela helgen då otacksamme "P" tackat nä till min middagsinvitation (skyll sig själv).
Dagen till ära svänger jag inom S:t Pauli Norra kyrkogård. Mörkret är näst intill ogenomträngligt, bara några få gravljus här och var, de flesta döingar är bortglömda. Suddiga skuggor i beckmörkret, kanske vålnader. Det känns lite otryggt att inte kunna se, det läns tryggt att inte bli sedd. Trevar mig fram till Sankt Knuts väg och svänger vänster. Lite mer ljus och lykta på Mellersta kyrkogården, men nu får det allt räcka med gravgång för ikväll. Industrigatan, Nobelvägen, celsiusgatan runt Spårvägen som redan börjat befolkas av hyresgäster, och så tillbaks på Föreningsgatan. Går till ICA och köper Peka´s potatisgratäng som denna vecka bara kostar femton spänn och som faktiskt är riktigt god, ja, lite kryddor får man ju tillsätta. Tar en pils och en cigg på Broderstugans uteservering och stirrar på månen som är full, stor och gul och för tankarna till Anger och Bunuel. Det passar ju bra, det är tydligen Halloween även denna helg, var dag... Hur som helst, skönt att bo i landets södra ände och kunna sitta på en uteservering i november utan att frysa häcken av sig.
Inom Salad & Sushi som nyligen öppnat i det s.k. V-huset (Entré). Njaa.... Kan väl inte påstå att det ser sådär jätteaptitligt ut, varken salladen eller sushin. Lite dyrare än t.e.x. Samurai tvärs över gatan, där personalen dessutom är betydligt sötare. Men det är ju trevligare med ett mathak än en tom lokal, nu finns här både apotek, café och sallad/sushibar, och i början av nästa år ska visst även Folktandvården flytta in i V-huset. För övrigt klokt av Trianon att behålla namnet Entré och dissa Plaza, som man bara förknippar med fiasko. Man kan ju hoppas att de även har det goda omdömet att döpa om den s.k. foodcourten till mattorg, eller ännu hellre, sprida ut matställena i byggnaderna. Och snälla... En riktig restaurang vore ju bra. Får med mig en löjlig meny, rätterna har namn som fisk usch, morsan, jante, mäklarbrickan... Söderut. Inom Rörsjöparken, ett tiotal afrikaner sitter på "sin" bänk och ölar, en kille parkerar sin cykel vid hundrastplatsen och går in i buskaget för att slå en sjua. Hivar mig upp på min egen stålhäst och trampar till Möllevångstorget.
Persiljan är inget vidare men dillen är fin, tolv spänn för ett hyfsat stort knippe betraktar jag som ganska rimligt för att vara i november, åtta kr/kg för granatäpplena får det inte heller att svida. Har bestämt mig för att dagens budget är en tjuga, kommer bara upp till nitton kronor men har då ändå en hel påse full av grönt. Inom Rundgång, en kaffe hos "I" och så en titt på Öppna hjärtat på Friisgatan. Tio spänn för tre CD´s eller DVD, svårt att motstå. Pizzicato Five och Amy Winehouse, sen blir det svårt. I brist på annat plockar jag dumt nog åt mig en CD med Debbie Harry. Blondie går väl an, men Debbie Harry solo är näst intill pinsamt dåligt. Men snygg är hon, lika tjusig nu som då. Tänka sig, 72 bast har hon hunnit bli. Lämnar södra innerstaden. Vid Rörsjöparken är scenariot nästan exakt detsamma som för en timme tidigare sen. Denna gång är det en kille som parkerar barnvagnen vid hundrastplatsen, går in bland buskarna och lättar på trycket, ett populärt ställe tydligen. Afrikanerna har hunnit bli riktigt fulla och uppsluppna, en av dem uträttar sina behov bland de glesa buskarna vid bänken, inte särskilt diskret. Rörsjöparken är bestämt en riktig pisspark.
Hem, sätter mig vid datamaskinen och hittar ett sympatiskt initiativ på Skumrask.
För variations skull svänger jag in på Zenithgatan, minst sagt deprimerande, gudsförgäten. Ser inte skymten av några langare, som det talats så mycket om på sistone, inga som langar knark eller kastar smällare. Sallerupsvägen - lite mer civiliserat, här finns åtminstone både människor och trafik, grillad kyckling och färgbutik, symaskiner och vattenpipor. Milt och skönt mellan skurarna, benen travar på som de vill, själv är jag helt tanklös. Först nere vid Drottningtorget frågar jag mig själv var tusan jag är på väg, vänder på klacken, frågar mig mig själv än en gång om var jag är på väg. Morsar på "Den lytte", han börjar se lite medfaren ut, gammal, snart trillar väl han med av pinnen. Undrar var han är på väg, förmodligen ingenstans, han ränner väl sitt evighetsgatlopp, inte konstigt att han ser trött ut efter alla år. Inom Stadsmissionens secondhand. Synar böckerna, samma titlar på samma plats som vanligt. De borde flytta om bland banden lite, göra nån slags rockad i bokhyllorna så att det åtminstone känns lite nytt. Stelnar till när jag hör "C´s" röst bakom mig, fan... Men hon är fullt upptagen med att gaffla med expediten och har inte sett mig. Gömmer mig snabbt bakom en annan bokhylla, håller koll. Får hon syn på mig é det kört, då ska det babblas om fan vet vad, allt, och det tar aldrig slut. "C" går inåt i butiken och jag ser min chans till en snabb sorti, skyndar iväg på raska steg från mitt gömsle. Vågar inte gå in om Netto som jag hade tänkt, risken är stor att "C" går dit efter Stadsmissionen och har man då fastnat i Nettokön så finns ingen chans att komma undan. Får gömma mig nån annanstans.
