Vaknar för tidigt och kan inte somna om, förmodligen för att dagen är helt utan planer eller förpliktelser, det är ju aldrig så besvärligt att komma ur bingen som då man måste. Kaffe och morgon-tv - det sedvanliga sammelsuriet av nyheter, sjuksommar och matlagning och en och annan hund - suck. Men solen lyser, så varför inte en utflykt? Vankar planlöst via bakgator, vänder halvt helt om vid Slussplan och tar mig uppför Frihamnsviadukten. Fin utsikt, nätet av järnvägsspår och föråldrade industriområden har alltid tilltalat mig. På vippen att svänga ner på Carlsgatan då jag kommer ihåg att Sopstationen slagit igen, turen går istället vidare längs Västkustvägen/Lodgatan - mot Frihamnen. Sträckan känns lång, ja varje meter känns lång, förmodligen p.g.a. byggnadernas dimensioner, den breda vägen, den sporadiska långtradartrafiken och den näst intill obefintliga (iallafall osynliga) aktiviteten i området. Lodgatan kantas av igenväxt tågräls, skrotbilar, lite grafitti och en och annan trasig storköksmaskin. Improviserar ett mål med promenaden - Malmö Återbyggdepå. Sonderar bland gamla dörrar och fönster, kakelplattor och glasbetong, udda skruvar, beslag och annat lump, det mesta till löjligt höga priser. På loftet en trappa upp - en större ansamling av diskbänkar, toalettstolar och handfat i kulörerna (förutom vitt) mintgrönt, mossgrönt, blekrosa och senapsgult. Och en jäkla massa bidéer. Har fan inte sett en bidé på säkert trettio år, det får komma överst på julklappslistan. Går ut och tar en titt på baksidan - ett drygt hektar med högar av gamla takpannor och tegelstenar. Tycker de är ganska fina men kan inte komma på någon direkt användning av dem för egen del. Går in, köper två lysrör för tian styck. Mot Värnhem igen, det känns som en mindre evighet innan Frihamnsviadukten åter tornar upp sig. Nu är utsikten mot Kirseberg.
Fortsätter backen ned. Mjölk och en fralla från Hemköp, soya från Värnhem Asian Livs. Något frusen vid det här laget vilket gör att det lämpar sig för en kopp varm choklad. Kollar lysrören medans jag väntar på att mjölken ska bli varm - de fungerar.
Gör ett försök att läsa Metro i Rörsjöparken, men vinden tar i och sliter i sidorna och och gör lässtunden helt omöjlig. Skit samma - ändå bara slöseri med tid. Vänder istället uppmärksamheten mot Sofia som börjar bli färdig. Gillar den rostiga fasaden, tillsynes bedagad och i fin kontrast till omgivande grönska. Blir vi välsignade med snö kommer bygget att framstå som en glödande, brandgul kropp mot det vita. Ja ja - hoppas kan man ju alltid. Blir lite smått frusen, behagligt befriande efter den oändliga helvetessommaren. Dags att släntra vidare - mot ICA, omväxling förnöjer. Musiken är först lite svår att lokalisera, tills gubben i sextioårsåldern kommer lite närmare. Han har en skränande, portabel bandspelare, inte riktigt en bergsprängare men ändå ganska stor, som han håller i famnen så som man håller ett spädbarn. Det är knappast så att han diggar, snarare tvärt om, avskärmad. Han vet kanske inte hur man stänger av musikmaskinen. Kan inte identifiera musiken, men vi har väl alla vårt soundtrack. Köper en fryst pizza (skämmigt, hoppas ingen ser mig), mest för att mozzarellan i mitt kylskåp börjar närma sig sitt bäst före datum. Inom Pizzeria Lazio och köper en sallad. Hem - värmer ugnen. Lägger på jalapeno, persilja, bacon och mozzarella på fryspizzan som i en handvändning genomgår en metamorfos från trist och medioker till nästan delikat (den börjar dofta färdig). Polisen använder kvällens dykeball (Rosengård - Piteå) som ursäkt för att helikopterterrorisera Mamöborna. Löjligt, har aldrig hört talas om någon huliganism i samband med damallsvenskan. Men det är kanske en fråga om jämställdhet, ska herrarna ha helikopterövervakning så ska minsann damerna också ha det. Mitt fotbollsintresse är svagt, men visst känner jag en viss stolthet över att MFF vann över Stockholmajävlarna i lördags, och ikväll är det säkert våra töser som tar hem segern.
Trött på värk i armen, beger mig mot vårdcentralen. Vädret gör sig inte ens påmint så det får väl betraktas som fint. Genom Pusher Street - två polisjenter till häst jiddrar med knarkarna som för dagen är ganska många till antalet, alla i reglementsenlig mundering - polisjenter i uniform, narkomaner i keps och huvjacka. Inom den nya secondhandbutiken på Värnhemstorget, snälla priser på kläderna. Anmäler mig i receptionen på Granen, slår mig ned och väntar. Ett fruntimmer ojar sig och stönar, hon sitter runt hörnet så jag kan inte se henne, men om sammanhanget vore ett annat hade jag gissat på att hon hade en "intim stund" med sig själv. Blir inkallad till sköterska och får en tid till läkare redan om tjugo minuter. Bra, hinner ta ett bloss så länge. Farbror doktorn gissar på inflammation, skriver ut arm-medikament och råder mig att hålla armen i stillhet. Bra, bättre att ha en anledning i stället för en ursäkt att inte lyfta ett finger, eller i nuläget en arm. Apoteket först, sen Hemköp. Småhungrig men inte sugen på något specifikt, plockar åt mig en banan och går till delikatessen. "Kampanjpris" på kycklinglår (fem spänn, normalpriset brukar bli ca. 4.80:- styck), som de envisas med att kalla för kycklingben. Benen brukar man väl normalt slänga, eventuellt göra fond på skrovet. Köper lik förbannat ett "kycklingben".
Gör mig en improviserad picknick i solen på piazzan utanför - kyckling och banan. Metro får utgöra lektyr såväl som servett. "D" kommer förbi och slår sig ned, lite kallprat. Trots att "D" redan införskaffat några öl från bolaget "övertalar" han mig att följa med till Fregatten. Tja, varför inte? Jag ska ju hålla mig i stillhet och turligt nog, högerhänt som jag är, är det vänstern som krånglar. En ensam snubbe på uteserveringen, vi sätter oss där inne i den helt tomma lokalen. Beställer varsin öl, själv festar jag till det lite extra med Pronaxen som tilltugg. Vi skulle kanske äta middag säger "D" skämtsamt, varpå vi båda får oss ett litet skratt. Pratar om Kim Larsen, dansk nationalhjälte är väl ett välförtjänt epitet, för att strax komma in på Kal P Dal, GG Allin och andra döingar, lämpliga samtalsämne på Fregatten. - Vill du ha en öl till? - Nä, vill du? - Nä. Våra vägar skiljs åt. Förbi allén igen. Polistöserna har ridit iväg men pundarea jiddrar vidare, nu med varandra vilket de väl alltid gör. Tröttsamt. Busshållplatserna börjar fyllas med pendlare, andra sitter lite här och där på betong fundamenten - den temporära skate-spoten på plattan. Hoppas man tänker om och låter den bli permanent, den fuller ju en viss funktion för alla och envar.
En dag för fin för att lämna därhän, således sparkar jag mig genom löven på Kungsgatan i riktning syd. Jackan över axeln och uppkavlade ärmar längs Bergsgatan för att fylla på med lite vitamin D. Till torghandeln på Möllevångstorget - "Hella lådan tio kronor!". Kan inte motstå tio lime för tio spänn, ett granatäpple och två gigantiska King Edvard som motsvarar fem normalstora potatisar. Välbesökta uteserveringar runt omkring. Brittsommar hit och brittsommar dit, alla pratar väder. Tja... Jo, vädret är fint. Spontant infall får mig att välja Södra Förstadsgatan - Storgatan hemåt, lite mer sparkande i löven längs Kungsgatan och en røyk i Rörsjöparken. Två gubbar på bänken bredvid pratar om valet som ingen vann, samtalet kommer in på Hörby i irriterande positiva ordalag. Orkar inte höra på skiten, går vidare. Slår ett öga i skylten till Stadsmissionens secondhand, inget kul, bara dyrt. En bit bort tycks den lytte hamnat i hätsk ordväxling med en aggressiv pundare, dock inget handgemäng. Utanför Westerblads sitter den numera enbente hattmannen i sin rullstol och röker, knappt förmögen att äntra sin forna butik. Hälsar och får ett sorgset hej tillbaks. Stannar för röd gubbe vid Drottninggatan (man börjar tydligen själv bli gubbe). Sneglar mot Galaxy och blir påmind om att de blivit erbjudna 250.000:- av bostadsrättsföreningen för att lämna lokalen - begripligt. Till bankomaten vid Coop för att kolla saldot - man kan hålla sig för skratt. En bit bredvid står ett fruntimmer, sinnebilden av en baglady, rökandes och hängande över sin varuvagn som är fullpackad av tomburkar och plastpåsar. Undrar först vad fan det är som hänger ner över ryggen på henne, innan jag förstår att det är en massiv hårkaka, som en enda lång, femton centimeter bred platt dredd, mest lik en bäversvans. Man kan ju undra hur många djur som bor i det där hårstycket. Till Systembolaget. Med en påse full av lime blir det naturliga valet ett par Corona. En snubbe har blivit ertappad med att ha snattat en flaska sprit och blir kvarhållen av personalen utanför kassorna. Han ställer naturligtvis till med en scen och gapar högljutt i protest om att de förödmjukar honom, något han klarar av alldeles utmärkt på egen hand. Och naturligtvis tycker han att personalen är några jävla rasister, det är tydligen bara för att han är svart som han inte får lov att stjäla. Själv blir jag betjänad av en ny expedit som jag inte sett tidigare, föga överraskande delar hon samma fysiska attribut som den övriga kvinnliga personalen. Gissar att butikschefen är enkelspårigt fixerad. Men som alla andra på Värnhems bolag ar hon rar och trevlig. Ett fyllo på en bänk på piazzan, stirrar håglöst på sin spya framför sig, förmodligen mest sorgsen över att hans Pripps 7,2 gått åt spillo. Eftermiddagsruschen har dragit igång, dags att krypa in i sin grotta.
