fredag 22 januari 2016

Jojo


Snön verkar snarast dunsta, torka bort istället för att smälta. Men parken ligger fortfarande vit och fin, inte bara glinen utan även hundarna verkar uppskatta det, och ljust och fint på natten är det också. Gör en liten omväg. Förbi Stadsmissionens secondhand som bara ser trist ut. Traskar vidare mot Ettan för att fylla på JoJo-kortet. De första kunderna slinker diskret in på Grottan som redan har öppnat, klockan är bara tjugo över elva. Väntar på grön gubbe vid Drottninggatan tillsammans med den lytte. Jag går ganska snabbt och den lytte far ju fram som ett jehu, följden blir att vi håller ungefär samma takt, så för att undvika det obekväma i att gå precis framför eller precis bakom eller gud förbjude, bredvid, folk kan ju tro att vi är ett par, viker jag in på Ehrensvärdsgatan. Den lytte tar Östra Förstadsgatan. Hälsar på gubben i fönstret, i höjd med Värnhems skomakeri och nyckelservice. Inte ofta man ser att han är uppe och springer, men i så fall vid den här tiden faktiskt, mellan morgonrusning och lunch. Ja det är inte många som är ute och ränner överhuvud taget, de flesta tillhör skaran av Värnhemsprofiler eller alkisar som i lämmeltåg kilar till och från bolaget. Så till Ettan. Irriteras alltid över att vara tvungen att ladda kortet med minst två hundra pix, för dagen är det inte summan utan det faktum att jag inte själv får bestämma hur mycket jag vill spendera. Disträ som jag är styr jag sedan kosan per automatik mot Amarant. Först när jag ser skylten kommer jag på att Amarant sorgligt nog är ett minne blott, utan att slå av på takten svänger jag över gatan till Bagaren och Bonden, så har jag åtminstone inte avverkat sträckan i ogjort ärende och slipper flänga som en jojo. Brödet var med nötter och det var gott.


torsdag 21 januari 2016

Citrus


Och medans grytan puttrar blir det en ny tur till Hemköp. Handlar citroner för en krona styck - många. Det blir ett stort fat fullt av citrus, kommer knappast att kunna äta upp dem men det gör sig som en trevlig prydnad i mörkret. Borde kanske köpt tulpaner med, jag hinner ju faktiskt en vända till om jag skyndar mig.

Kram? Nä.


Arla - dricker kaffe och slötittar på morgon-tv. Vämjelse får mig att byta från fyran till ettan, vill inte förstöra morgonen med att ha den där gräslige Peter Jihde i rutan, enligt mitt tycke ett riktigt kräkpulver, men Jenny Strömstedt gillar jag. Lite mer seriöst på SVT kanske. Tja, med knapp marginal. Det är tydligen "Kramens Dag" idag, vad fan nu det ska betyda, kramiga människor brukar gödsla med sina kramar oansett påbud. Slötittar i Hemköps reklamblad och planerar middag utifrån detta, stekt fläsk med löksås. Mot matbutiken. Nästan lite nervöst, spanar oroligt efter tanten som tar på en. Det är ju "Kramens Dag" och tanten som tar på en måste vara i sitt esse. Ganska kyligt, ganska halt men himmeln är blå och solen skiner ilsket, det var ett tag sedan. Plockar till mig diverse livsmedel i affären och ska till att betala, blir upplyst om att erbjudandet för hälften av varorna börjar först klockan ett, närmare bestämt kl. 13 - 19. Får snällt lägga tillbaks kaviar, citroner och fläsk men får i alla fall med mig rejält med högrev och champinjoner. Skyndar raskt hem innan jag blir kramad.


fredag 15 januari 2016

Skidor, Hylinger, Polnareff


Skotar österut, till Östervärns Antikvariat som som tyvärr é stängt, kanske är jag för tidigt ute. Men det är en skön dag så turen går vidare. Femton minuters friluftsliv på Östervärns äng. Det är väl knappast troligt, men om vintern mot all förmodan ändå håller i sig borde man anlägga ett skidspår här, det får nog plats till ett varv på en kilometer skulle jag tro. Vidare till Backarna - å ena sidan pittoreskt, å andra sidan total tristess. Funderar på en fika, men klientelet på caféet ser så deprimerande håglöst ut, precis som caféet i sig - "Café Evigheten". Går till Emmaus, kollar skidor och rotar runt bland bokverken. Hittar ingenting förutom "Det hemliga sällskapet" av Claes Hylinger (som f.ö, mer eller mindre introducerat patafysiken för en större allmänhet), som jag redan har läst. Annars det vanliga utbudet av loppisliteratur, grottbjörnens folk, Jackie Collins, Ranelid, und so weiter... Det ena sämre än det andra. Blir i alla fall glad när jag hittar en singel med Michel Polnareff, och full i skratt när jag tänker på hur hans hybris peakade i början av sjuttiotalet och han tapetserade Paris med affischer där han visade rumpan, sen gick det naturligtvis utför med stackars Michel. Så, med lite lättare steg beger jag hemåt. In i labyrinten - Höstgatan, Mellangatan, vårgatan, Östervarnsgatan...  Väl hemma letar jag fram "Det hemliga sällskapet" och börjar på sida ett. Ta ta ta ta...  Ta ta ta ta ta taa...


torsdag 14 januari 2016

Schnitzel


Inte för att jag är särskilt förtjust i de små glinen, men det är ju mer trevligt med glada barn än med ledsna barn. Och det ser lite fint ut med färgklickarna som rumlar runt i det vita. Men bättre fly än illa fäkta. Rundar parken och viker in på Döbelnsgtan där jag springer på en gammal kompis från ungdomens glada dagar. Han är på väg till Café David, det vankas panerad schnitzel. Maten ska visst vara bra liksom priset, tyvärr glömmer jag att fråga vad det kostar. Borde kanske följt med, för nu é jag med sugen på schnitzel.

måndag 11 januari 2016

Limbo



En typ flaxar ut strax framför mig, från Amanos tycks det som, en sån där jobbig jävel som väcker starkt obehag redan på håll, det osar aggressivitet. Han har den där typiskt yviga gången som bara ett långvarigt amfetaminmissbruk kan ge, fäktande och ryckigt och så den sedvanliga, fullständigt psykotiska, intensiva tossablicken. Han gör en ansats att äntra Café Ceder men hindras av ett större sällskap som upptar entrén. Raskt flaxar han vidare till Stadsmissionens secondhand, rycker våldsamt i dörren ett antal gånger, allt för många, trots att butiken uppenbart är stängd, det är nästan så att han börjar slåss med dörrfan. Har saktat ner på takten men börjar närma mig den obehaglige. Tack o lov beger han sig vidare, sneglar in på Netto men kommer på "bättre tankar" (t.o.m. en sådan ratar Netto) och fortsätter Östra Förstadsgatan fram, till synes målmedvetet flaxar han skyndsamt raka vägen mot Grottan där han slinker in. Skönt att bli av med honom, jobbigt att ha de där oberäkneliga typerna i sin närhet. Själv promenerar jag vidare, rundar hörnet till Pilgatan, mot Entré. Vid Fredsgatan krockar jag nästan med den flaxande token som nu även lagt sig till med lite sång (han verkar komma från Mellanöstern), inte på något trevligt sätt, bara maniskt. Han springer fram till ingången och tränger sig våldsamt förbi ett äldre par som just är på väg in. Undrar vad fan han är ute i för ärende. Jag funderar nästan på att vända om men väljer ingången längst bort, ser mig omkring innan jag går in till Hemköp. Ett kycklinglår för en femma och två skivor julskinka för tre (!) kronor, det var det det. På väg hem börjar näsan rinna så jag går in i den första Entrébyggnaden, till toaletten för att hämta några servetter. Framför spegeln står en äldre man, han småvisslar och torkar bort något från rockslaget, med förvridna anletsdrag ser han fullständigt grotesk ut. Ja, det är näst intill skrämmande och jag associerar genast till videon till "Sabrina". Ut mot Värnhemstorget och för tredje gången springer jag på den psykotiskt aggressive flaxaren, som en oförutsebar och irriterad geting far han omkring en,  han är på väg åt "mitt" håll dessutom. Undviker ögonkontakt och beger mig åt motsatt håll, man vill ju inte bli stungen. En bit ner på Östra Förstadsgatan passerar jag horan med Buttericks-peruk. Peruken sitter på sniskan och strumporna har maskor, på de höga klackarna ser hon ut som en transvestit på hal is, man vet inte riktigt om man ska skratta eller tycka synd om henne. Ja, det är i sanning fel på folk. Såvida det inte är en själv som befinner sig i limbo.   

fredag 8 januari 2016

Snö och slask


Det var ju för väl att man kom sig ut tidigt, och fick uppleva det rogivande knarret under skorna i den orörda snön. Tyst och stilla, ljuden absorberas. Knappt en människa i Rörsjöparken, kisar man kan man föreställa sig att skogen tar vid bort mot Exercisgatan. Några filtar på en bänk ser ut att ha varit ett tillfälligt nattrede. Men stillheten varar inte särskilt länge. Redan vid lunchtid har den mesta snön förvandlats till en slaskig, brun sörja, anblicken gör en nedslagen. I parken leker horder av ungar, rena rama skolgården och ljudnivån är där efter. Kompositören traskar i slasket längs Östra Förstadsgatan, lika tunnklädd som vanligt, samma outfit året runt oavsett väder. En glögg på Fregatten lugnar nerverna, sen hem. Inväntar stunden mellan lunch och rusningstid för resterande ärenden. 


torsdag 7 januari 2016

Vinterland


Inte mycket till vinter, men nån enstaka centimeter snö är fullt tillräckligt för att lysa upp och skapa lite stämning. Uppsluppna ungar i Rörsjöparken vältrar sig i det tunna snölagret fastän gröngräset sticker fram överallt. Men för deras del räcker det nog med lite hagel för att pulkor och skidor ska komma till användning. Bara ett par grader minus, ändå biter det i kinderna -  kallt för en skåning. På Föreningsgatan frågar mig en liten tös, inte mycket äldre än ungarna i parken, om pengar. Försynt: - Har du några kronor? Tunt klädd, nästan genomskinlig hud, spröd, nånstans mellan tjugo och tjugofem år och redan fast på knark. Ger henne en tio med orden "ta det lugnt". "God fortsättning", ropar hon efter mig. Blir beklämd, jag hade fan kunnat undvara en tjuga. Mot Östervärnsängen men det ser så grått och tråkigt ut. Går in och värmer mig på Hemköp istället. Behöver ingenting men inhandlar kakao att gå hem och värma.