Inte för att jag är särskilt förtjust i de små glinen, men det är ju mer trevligt med glada barn än med ledsna barn. Och det ser lite fint ut med färgklickarna som rumlar runt i det vita. Men bättre fly än illa fäkta. Rundar parken och viker in på Döbelnsgtan där jag springer på en gammal kompis från ungdomens glada dagar. Han är på väg till Café David, det vankas panerad schnitzel. Maten ska visst vara bra liksom priset, tyvärr glömmer jag att fråga vad det kostar. Borde kanske följt med, för nu é jag med sugen på schnitzel.
