Skidor, Hylinger, Polnareff

Skotar österut, till Östervärns Antikvariat som som tyvärr é stängt, kanske är jag för tidigt ute. Men det är en skön dag så turen går vidare. Femton minuters friluftsliv på Östervärns äng. Det är väl knappast troligt, men om vintern mot all förmodan ändå håller i sig borde man anlägga ett skidspår här, det får nog plats till ett varv på en kilometer skulle jag tro. Vidare till Backarna - å ena sidan pittoreskt, å andra sidan total tristess. Funderar på en fika, men klientelet på caféet ser så deprimerande håglöst ut, precis som caféet i sig - "Café Evigheten". Går till Emmaus, kollar skidor och rotar runt bland bokverken. Hittar ingenting förutom "Det hemliga sällskapet" av Claes Hylinger (som f.ö, mer eller mindre introducerat patafysiken för en större allmänhet), som jag redan har läst. Annars det vanliga utbudet av loppisliteratur, grottbjörnens folk, Jackie Collins, Ranelid, und so weiter... Det ena sämre än det andra. Blir i alla fall glad när jag hittar en singel med Michel Polnareff, och full i skratt när jag tänker på hur hans hybris peakade i början av sjuttiotalet och han tapetserade Paris med affischer där han visade rumpan, sen gick det naturligtvis utför med stackars Michel. Så, med lite lättare steg beger jag hemåt. In i labyrinten - Höstgatan, Mellangatan, vårgatan, Östervarnsgatan...  Väl hemma letar jag fram "Det hemliga sällskapet" och börjar på sida ett. Ta ta ta ta...  Ta ta ta ta ta taa...