Tomhänt
Uppförsbacke och motvind får mig att vända mitt på Frihamnsviadukten, kallt som fan é det också, Sopstationen kan vänta. Rullar tillbaks mot Värnhem med vinden i ryggen. Bygget på Kv. Nils fortskrider och "avgrunden" håller på att fyllas upp av diverse byggbråte, en stor kran har också kommit på plats. Det är konstigt, jag har aldrig i hela mitt liv sett när man har monterat upp de där gigantiska kranarna, plötsligt bara står de där. Har aldrig sett när de monterat ned dem heller, vilket jag föreställer mig är ett än mer vanskligt företag, de kanske helt enkelt slänger dem när de är färdiga med dem. Gälla yl som från ett skadeskjutet djur, skrik som får håret att resa sig, nedifrån Fredsgatan. Tar för givet att det är någon pundare som flippat ut, men när jag kommer lite längre fram mot Entré ser jag att det är en handikappad tjej i rullstol som ger hals. Hennes assistent ser handfallen ut och försöker tafatt lugna den lilla tjejen som närmast verkar befinna sig i panik. Stackare, hon kan väl inte uttrycka sig på annat vis, det enda som är säkert är att hon - INTE VILL!!! Stackars den villrådige assistenten med för den delen, glad att det inte är mitt problem. Snirklar igenom Östervärn, till Sallerupsvägen och ut ur stan. förbi rondellen och Scheelegatan. Tar tillfället i akt och beställer en liten hamburgare på Katarina Grillen (bredvid Konditori Katarina), det är inte ofta man får chans till genuin korvkioskmat nu för tiden, nästan varenda korvaula har omvandlats till falafel/kebabhak. Men Katarina Grillen är bra och likaså Orvars Korvar, ibland händer det att jag beger mig ända ut till Pildammsvägen/Stadiongatan, enkom för att beställa en smal grillad på Allans Korv. Nöjd med lite junkfood innanför västen leder jag cykeln ett stycke. Fan vad tråkigt det måsta vara att bo här ute, total avsaknad av stimulans, bara ett kort besök gör nästan att man dräneras på den lilla livslust man har kvar. Vill man inte sitta hemma och inte lämna området så är väl enda alternativet att driva runt på den ändlösa Östra Kyrkogården. Slinker in på vad som måste vara stans tråkigaste loppis, en bit fram. Samma gamla dammiga haggor som sitter och vaktar samma gamla dammiga prylar, år ut och år in. Men precis bredvid har malmökonstnären Anders A nyligen öppnat sin trevliga lilla loppis. Roliga grejor och snälla priser och hittar man inget så får man iallafall en trevlig pratstund med A.A. . Hittar inget - vänder tomhänt mot Värnhem. Fan, motvind nu igen.
P.S. Om man snor sig så kanske man hinner med att se The OhNos (brudarna från Sobsister) på Grand ikväll.
