Brädgården

På hörnet Konduktörsgatan / Drottninggatan hittar man detta uppfriskande förfall. Och visst väcker det väl en viss attraktion. Det är väl därför man hägnat in det hela med stängsel och taggtråd, allt under sträng kameraövervakning. Förutom det rent estetiska värdet skulle bygget göra sig utmärkt som knarkarkvart och ett bra alternativ till trappuppgångar och vindar för hemlösa. I slutet av 90-talet låg här en stor loppis och sen var det visst någon som försökte sig på biltvätt. Från början har det tydligen varit en brädgård. Nu har det stått tomt ett tiotal år och vilken dag som helst river dom hela rasket. Lite synd kan tyckas. Det vore trevligare om man restaurerat husen och det vore bra med en brädgård på Värnhem.

Söndag förmiddag

Två steg in i Rörsjöparken och genast har en av "de trasiga" fått korn på mig och jag märker hur han likt ett rovdjur följer mig med blicken. I samma ögonblick som jag sätter mig ner reser han sig, rundar den tomma plaskdammen och närmar sig målmedvetet. Det é ju fan att man inte ens skall hinna sätta sig till rätta innan man blir besvärad. Antar att han vill bomma en cigg men han nöjer sig beskedligt med eld och återvänder sen till sitt temporära läger där han slår sig till ro. Ganska mycket folk i parken, lagom utspridda, så jag hoppas kunna försvinna i mängden och slår upp tidningen. Den äldre herrn på bänken bredvid pratar med sin hund. Eller, det är väl snarare en monolog för hunden tittar bort och ser ganska uttråkad ut. Herrn orerar om allt mellan himmel och jord och i synnerhet om någon Maja som verkar ha gått bort. Kan inte utröna om det är en annan hund, en katt eller hans fru. Ganska rart på något vis, lustiga namnval. "-Nu tar vi oss en macka Lasse!" säger han och halar upp två medhavda smörgåsar med salami ur fickan. En till sig själv och en till vovven. Dom äter under tystnad en stund, sen frågar han Lasse om mackan smakade och pladdrandet är i full gång igen. Efter en kvart tycker jag inte det är så rart längre. Möter den stackars jyckens hjälplösa, nästan vädjande blick och vi verkar båda tänka samma sak - kan inte gubben hålla käften någon gång? Jaja... Är det inte det ena så är det det andra. Den trasige har somnat där borta och jag viker ihop tidningen och beger mig vidare.

Vårkänslor

11.40

Ja gud vad dom rusar i en. Redan vid elvasnåret var vi ett tjugotal nere på "pusherstreet" (allén mellan Ehrensvärdsgatan och Värnhemstorget). Det var ett jävla drag och ingen jävel kom och störde och ingen jävel försökte köra bort oss. Här finns nåt för alla och den som inget har kan få (köpa). Sen stack vi ner till parken. Snacka om sommarfeeling! Så jävla fett! Och sen... Äh, jag vet i fan. Det va nåt jidder eller så tror jag, nåt tjafs. Det blev lite mycket. Skit samma. Kom hit för fan!

16.10

Vårtecken

Nu börjar uteserveringarna poppa upp, ett säkert tecken på att våren är på väg. Äntligen kan man sitta under bar himmel, njuta av den gassande solen och den gemytliga atmosfären. Det för tankarna till... Kontinenten!

Grådask

Väljer Ehrensvärdsgatan. Ser något grått komma emot mig, som med stöd av en damcykel med barnstol sakta hankar sig fram, stannar till med jämna mellanrum och tar en slurk ur sin burk - Bjørnebryg 7,2. Jag sneglar upp mot fjärde våningen och som alltid hänger gubben i fönstret där, ständigt rökande och vakande över sin gatstump. Rundar hörnan till Kungsgatan. Alkisarna har som vanligt intagit den ena busskuren mittemot Nöjesmagasinet, resenärerna trängs i den andra. Mot Hemköp. Överallt dessa gråa gubbar som flyter runt som skuggor. Vålnader - mer eller mindre sjaskiga, mer eller mindre alkoholiserade, mer eller mindre ledbrutna... Utanför Hemköps kassor sitter två tjommar, dom är redan packade. När jag handlat klart är tjommarna borta, utbytta mot två andra gubbar med rollator respektive kryckor. Dom inväntar väl resten av sitt gäng. Dom alternerar, alkisarna och rollatorgänget, men av och till snor en flock invandrarkvinnor åt sig denna populära plats. På väg ut krockar jag nästan med den lytte som kommer haltande i full karriär. Klockan är tjugo i elva och Värnhem börjar vakna. 

Rättscentrum

Jag är uppriktigt imponerad över hur väl man lyckats gömma undan den här byggnaden mellan de övriga husen. Det är endast små utsnitt man får en glimt av via Malmgatan och Porslinsgatan och från Rörsjöparken skymtar man bara lite grand av taket. Och det är bra. Den här gigantiska byggklossen  har man med nästan kirurgisk precision pressat ned i ett exakt motsvarande hål. Om man slinker in genom någon av tvärgatorna så finns den plötsligt bara där. En stor ohygglig stasibyggnad. Som en ogästvänlig borg, ett fort översållat  med övervakningskameror som påminner om nåt slags laservapen. Här har ordningsmakten förskansat sig. Bygget tycks vara ointagligt men det är väl inte heller inte någon som vill vara där. Värre är det för de stackars boende på Skansgatan, som nu har förvandlats till ett schakt dit solen aldrig når. Det måste ha varit deprimerande att bo där redan tidigare, med utsikt över en trist parkeringsplats och ett fult polishus men nu tycker jag riktigt synd om dom, berövade precis all utsikt av en niovåningarsfasad på bara några meters avstånd, helt i enlighet med en trettioårig detaljplan. Och vem fan vill ha en massa snutar på en armslängds avstånd som glor rätt in i ens hem hela dagarna? Arma stackare, ni får allt vara försiktiga. I Kling & Klangs ögon är det mesta en medborgare företar sig förbjudet och släpper man en fis får man räkna med böter. Det är helt enkelt inte rättvist. Men ett tack till kommunen, Vasakronan och övriga ansvariga för att vi andra slipper se styggelsen. På det hela taget en elegant lösning. Med andra ord riktigt snyggt i bemärkelsen att man inte ser eländet.

Entré Njos

Efter värmechocken på Akademibokhandeln (behövde gem) slår jag mig ned på Burger King för att släcka törsten. Blir förvånad över att man får gratis vatten. Sneglar på den enarmade som smyger runt i nån slags slow motion och verkar kasta förstulna blickar på efterlämnade matrester. Bläddrar i "entré NEWS" som försöker inge hopp och lovar en "färgsprakande vår på Entré". Tävlingen på sidan åtta lockar med ett privat biobesök som högsta vinst, "njut av att ha salongen för dig själv...". Det var ju faktiskt väldigt passande. För tillfället har jag hela Burger King för mig själv och det känns som en vinst det med. Vidare, om ombyggnaden som beräknas kosta 300 miljoner kronor, vars viktigaste koncept verkar vara att byta ut det svarta golvet mot ett ljusare. Men det är väl för fan inte golvets fel att det hela har varit ett fiasko redan från början. Clowner skall inte ha hand om en massa pengar. Commerz Reals s.k. shoppingexpert Meinhart Krumrei erkänner 13.02.12 för Sydsvenskan, att man hittills "investerat" 1,6 miljarder kronor i Entré men inte tjänat en krona. Men drygt två månader tidigare påstod han för samma tidning att "-resultatet inte är dåligt". Jaja, cirkusen lär fortsätta med samma höga underhållningsvärde. Själv är jag mest bekymrad över var jag skall ta mina kontemplativa promenader i skydd för väder och vind. Först blir hela rasket en byggarbetsplats i över ett år, sen kommer det ljusare golvet att locka till sig horder av besökare.