Ut i det blå

Som alltid, en massa stök och stress och hets när det är fredag. En tokstolle står i korridoren utanför Hemköp och ropar rakt ut i luften " -Det är depression! Det är depression...". Väntan på bankomatkvittot känns lång när man har en stolle som står och ropar strax bredvid. Tar ett par tidningar och sätter mig på trappsteget till plattan. En tidning att sitta på, en tidning att bläddra i. Fan, det blev fel det också, gör en rockad, placerar Metro under rumpan och ögnar igenom City. Röker en cigg och kollar läget. Tanten som samlar burkar stannar till med sin cykel mitt på torget och skickar iväg en rejäl spottloska, blir påmind om att Tour de France börjar på lördag. En gammal knarkare svävar förbi som ett spöke - liket lever, en gubbe står ogenerat och pissar mot häcken i den lilla allén, den ena kufen mer kufisk än den andre. Ibland tycker man bara att det är kul men inte idag, bara tröttsamt. Kommer på att jag har Skånetrafikens Sommarkort och går bort till busshållplatsen. 8:an mot Sjöbo... varför inte? Ger mig ut på vischan, ut i grönskan.

Folke 4

Ett ganska fint, stilrent hus. Folke 4 på Östra Förstadsgatan 25, ritat av Sten Samuelson och klart för inflyttning 1960. På andra våningen låg från början ett konditori, efter det bank och i mitten av 60-talet öppnade restaurang Shanghai, en av de första Kinarestaurangerna i Malmö, som fortfarande huserar här med mer eller mindre oförändrad meny. På bottenvåningen flankeras Shanghais entré av Karbassi Orientmattor samt Stadsmissionens secondhand. "Förr i tiden", på 80-talet, hade Tolvan Big Band replokal i huset. Peps, Tommy Körberg och alla dom andra hängde där. Råkade i slang med en dam som bott i huset, hon berättade att man alltid märkte när Peps var på besök, det märktes på lukten, hela trapphuset doftade cannabis. Sedan blev det nån slags konstnärs ateljé. Var på fest där ett par gånger, tillställningarna tog sin början vid halvfemsnåret på natten/morgonen (efter Tahonga) och höll på ett dygn eller två - roliga tider.

Passion for people

Restore. Den gamle trashanken vill tydligen väldigt, väldigt gärna ha den där prylen för tjugo spänn men har bara sjutton kronor på sig. Hysterikan i kassan visar sig vara en elak jävel och står på sig - "Nä, priset är tjugo". Trashanken förklarar igen att han bara har sjutton och att han förlorat sitt bankomatkort. "- Det är väl inte mitt problem"  svarar hysterikan. "- Men snälla,vi kan väl säga sjutton? Jag har inte mer" . "-Priset är tjugo, vi har faktiskt hyra att betala!" - får han till svar. Tycker det hela rimmar illa med "A helping hand". Tjatet fortsätter. Får dålig smak i munnen och lämnar butiken. Efter ett kvarter får jag dåligt samvete och förbannar mig själv, jag kunde ju ha gett trashanken tre kronor.

Picknick

Vädret är milt och fint, gör en utflykt till den vackra naturen mellan Östervärn och Kirseberg. Äter en medhavd baguette och förundras över att jag inte ser en människa på denna vackra plats, bara kaniner. Det känns som att vara långt, långt borta. Man får passa på medans tid är, innan ängen skövlas och blir en byggarbetsplats, innan Jernhusen sätter sina visioner i verket. Tänk vad bra det blir när man låter ett stycke mark bara vara, utan planering eller skötsel. Exklusivt. Så vänder man blicken, styr kosan hemåt och påminns genast om motsatsen. Om allt som inte alls fungerar när ljushuvuden sätter sina visioner i verket.

Äta bör man

Lunchtid - en oändlig ström av byggjobbare färgar hela området i grällt signalgult och strax är vartenda matställe fyllt av knegare. Äta bör man, annars dör man. Lika bra att vänta med födointaget tills det lugnat ner sig lite. Man kommer att tänka på horderna av cyklande arbetare med matlådan på pakethållaren, på väg till Kockums varje gryning (då man själv rumlade hem) och hemåt varje eftermiddag via Slussplan. Det låter kanske lite förmätet, men det var ganska "pittoreskt" och stämningsfullt, lite som "förr i tiden". Förr i tiden var det ju förstås men det var inte så väldigt längesen. Fram till slutet av 80-talet eller kanske t.o.m. en bit in på 90-talet. För de stackars arbetarna var det nog inte särskilt pittoreskt.

Grangatan

Till höger: gluggarna till de gamla fyllecellerna, AG-Favör husets baksida, Coop Extras varuintag. Till vänster: Vårdcentralen Granen. Just ingenting mer, bara en strid ström av dagligvaror och sjuklingar.

Tillbaks till Värnhem

Hockey i all ära men skönt att spektaklet äntligen är över. Kommentatorerna förtar nöjet med löjliga uttryck som "pausera" istället för att pausa, "revanschera" istället för att ta revansch o.s.v. . Nu kan man koncentrera sig på "Girot" till fullo, som förutom färgprakt bjuder på ett ändlöst, vackert italienskt vårlandskap. Men till helgen blir det nog lite skoj igen - "Back to Värnhem" 30 -31 maj. Synd bara att de båda avslutningarna krockar.