Äntrar S:t Pauli Norra Kyrkogård, därefter mellersta och södra, och så tillbaks igen. Knappt en människa, bara fridfullt lugn som sig bör. Det blir en ganska rejäl promenad, området sträcker sig från Föreningsgatan ända ner till Östra Farmvägen. Tittar man på kartan ser det ut att vara ungefär lika mycket mark som Kungsparken, Slottsparken och Slottsträdgården tillsammans. Ganska anmärkningsvärt med kyrkogård mitt i stan, t.o.m. mitt i city, vilket fick Burroughs att genast vända på klacken när han besökte Malmö. Personligen tycker jag det är synnerligen exklusivt med den här fridfulla miljön mitt i allt stök, som ett litet, eller rättare sagt stort gömställe att dra sig undan till. I synnerhet då snön fallit är det vackert, men det är klart, allt blir ju fint med lite snö.
Tar sparkapitalet till Hemköp men pantmaskinen är trasig. Det blir till att gå till det forpulte Coop Extra istället. Stoppar i burkar för säkert trettio spänn och trycker sen på "fel" knapp, givarknappen. Suck... Tar ändå en tur i butiken men tycker nog att det mesta är lite dyrare än på Hemköp, d.v.s.de varor som är prissatta, uppskattningsvis 70%. Suck... Lyckas efter en stunds letande grabba åt mig ett paket ägg som jag strax därpå lägger tillbaks då det är Netto-kö till kassorna. Suck... Åter till Hemköp.
Gör några kast utan napp. Kan det vara för varmt i vattnet måntro? Tämligen omgående trasslar linan in sig i rullen något alldeles infernaliskt,
det hela jammar ihop sig fullständigt. Det är bara att gå hem och meka med haspelrullen. TE HÆLVETE ME AILL SAMMEN!
Bäcksvart inne på Hemköp,
ja på apoteket och Mormors Bageri med för den delen, hela bottenplan är strömlöst. Nästan lite spöklikt, mörkt och helt tyst. Tittar på skepnaderna inne i affären ett tag och vänder sen på klacken. Elen kommer tillbaks, vänder på klacken igen. Elavbrottet har gjort att kassorna är omedgörliga och inte vill starta upp så det får bli att köpa bröd av snälla tanten på Amaranten istället. Sagt och gjort, vidare mot Stadsmissionen. Hade glömt att de slutat sälja böcker så turen går vidare via Rörsjöparken och Kungsgatan som bara blir vackrare ju längre hösten lider. Ett utmärkt stråk både till cykel och fots, med bil är det lite värre, eller rättare sagt helt omöjligt. Kungsgatan var ju på 60- och 70-talet Malmös horstrita och när man till slut tröttnat på trafiken delades gatan in i små stumpar. Fnask och torskar flyttade till St:Knutsväg. Lämpligt val och bra för miljön, med kyrkogård på båda sidor av vägen behövde torskarna inte vara bilburna längre.
En svartklädd gubbe i lång skinnrock susar förbi på cykel, undan går det och rocken fladdrar som en stålmannenkäp efter honom. Annars inget särskilt, bara det sedvanliga patrasket. Irriterad över att Stadsmissionen, åtminstone just denna secondhand slutat med böcker går jag bort till det nyöppnade antikvariatet på Höstgatan som visar sig ha ett utmärkt urval av modernistisk litteratur. Jarry och Artaud, Ezra Pound och Walter Benjamin etc. etc. i långa rader, kan fan inte hitta en dålig bok i hela hyllan. Smiter hem med brödet innan jag hunnit ruinerat mig.
Hamnar i slang med en yngling på Fregatten. Det visar sig att han firar sin nyvunna frihet efter en fängelsevistelse. Jo, visst är det skönt att vara ute men det är svårt att återanpassa sig, man blir lite institutionaliserad, säger han. Jag frågar hur länge han har suttit inne. - Två månader.
Åter till det normala efter helgens stök.
Ovälkomna sverigedemokrater höll torgmöte både fredag och lördag. Fredagen var ganska beskedlig. Såg inte till några sverigedemokrater, bara ett hundratal motdemonstranter och ett massivt uppbåd av poliser. Björn Söder (SD) inledde efter lite musik med att provocera och förolämpa motdemonstranterna som genast nappade på betet, skrek sina ramsor och skramlade med nyckelknippor. Utan motdemonstranter hade torgmötet sett väldigt ynkligt ut. På lördagen är det lite mer hålligång. Det är SDU´s tur och de verkar reta upp folk lite mer än SD. Redan vid tretiden är tvärgatorna till Värnhemstorget nerlusade av polispiketer, längs pusher street sitter ett tjugotal poliser och äter glass, missbrukarna har snällt fått lov att flytta på sig. Strax är hela torget avspärrat med kravallstaket och kravallpoliser lurar bakom varje hörn, redo för strid. Man kan riktigt se hur det kliar i fingrarna på dem efter att få slå batongen i skallen på nån liten snörnos. Snart börjar matchen och motdemonstranterna slussas efter visitering genom en labyrint av kravallstaket in i små separata fållor, lite likt kön till en åkattraktion på Lisseberg, hälften av demonstranterna stannar utanför. Till skillnad från fredagen har även några sverigedemokrater mött upp, uppskattningsvis tio, kanske femton stycken som, står och viftar med små SDU vimplar i ett hörn. Motdemonstranterna är ca. sexhundra till antalet. Jag har hamnat mitt i vimlet utanför avspärrningen, massan skanderar sina ramsor - "Dra åt helvete!", "Inga rasister på våra gator!"... Kören blir efter ett tag imponerande tvåstämmig. Festligt och medryckande, massan stärker individen. SDU fintar och låtsas börja mötet några gånger för att elda upp stämningen, så fort SDU-arna tar i mikrofonen blir buandet öronbedövande. Motdemonstranterna uppnår sitt mål - inget av SDU´s tal går att uppfatta. SDU uppnår sitt mål - att göra en stor händelse av det hela och få maximal publicitet. Efterhand har har fler och fler snutar beblandat sig med folkmassan och jag känner ett visst obehag. Pallrar mig hemåt och ser på tv istället.
Även Kommunistiska Partiet hade ett litet torgmöte borta vid "Ettan" tidigare under lördagseftermiddagen. Ungefär lika många anhängare som SD men inga motdemonstranter så mötet gick ganska obemärkt förbi.
Inte mycket här att hämta, åtminstone inte för mig. Ja, det skulle väl i så fall vara nektarinen som jag köpte i den lilla livsmedelsbutiken på hörnan ut mot Sallerupsvägen. Snett över gatan ligger anrika Värnhems Pizzeria, så sunkigt att det t.o.m. får Fregatten att framstå som fashionabelt. Det bär av norrut. Till höger Café Grannen. Gillar att de målat fasaden men tycker det är konstigt att de fått lov. Muralen för tankarna till Christiania och kanske är det därför hela den här omgivningen känns så tråkig. Var på väg in en gång men vände i dörren p.g.a. musiken, två glada amatörer var just i färd med att göra sig själv till åtlöje. Dessutom alltför mycket kuddar och rysch pysch. Stannar till vid thaimassagens färgglada skyltfönster. Förmodligen är det tjattret inifrån som fått mig att lägga märke till det, inrättningens namn står med stora röda bokstäver över det bordelliknande skyltfönstret - "PORN THIP". Smått häpnadsväckande och ganska skojigt, kanske också adekvat även om det bara är en felstavning av "Phontip". Det väcker nån slags association till namnet på den vietnamesiska restaurangen nere på Östra Förstadsgatan - "Trong Dong". Flickorna på massagen har lagt märke till mig och börjar ropa inbjudande på bästa thaimanér. Skyndar på stegen innan frestelsen blir för stor. Lite längre ner, en vacker fasad med balkonger, baksidan av huset som vetter mot Mellangatan/Höstgatan. Thats it. I valet och kvalet blickar jag ut mot Östervärns ängar men bestämmer mig i stället för att gå till Entré och shoppa loss. Till min glädje ser jag att det öppnar ett litet antikvariat på Höstgatan den 13:e september och utifrån skyltningen så verkar det lovande - konst, filosofi och kultur. De flesta antikvariat har ju gått omkull så man får väl gå hit och stödköpa.
