En storväxt pundare, totalt zonkad eller utvecklingsstörd eller båda delar, dividerar med vakten utanför Mormors Bageri. En strid ström av oartikulerad rappakalja, omöjlig att begripa. Tar ut en peng och traskar sen planlöst vidare ner mot stan, man får passa på att aktivera lite D-vitamin medans solen skiner. Passerar "Kvinnan som går långsamt", som verkar vara på väg mot Stadsmissionen.
Drottningtorget - saknar den fina, offentliga toaletten som det varit så obegripligt mycket gnäll om från omkringboendes sida, och som skall förpassas till annan plats. Synd. Tycker att det lilla "huset" hade ganska fina, minimalistiskt skulpturala proportioner, men lite överflödigt med det beväxta taket. Fattar inte varför man gnäller på en liten pissoar när det på andra sidan gatan ligger en monstruös, gräsligt ful monsterbyggnad i gut tegel (Skanskas kontor) som verkligen förfular miljön. Lite puts hade gjort susen. Känner efter om jag behöver slå en sjua - nähä, det behöver jag visst inte. Vänder hemåt. På avstånd (tack o lov) kommer "Tanten som tar på en" lufsigt vaggande. Vill inte kramas så jag går över till trottoaren på andra sidan och skyndar på stegen så att hon inte hinner jaga efter mig.
Grå dag och gråa skepnader, inslaget av tiggartanter som kryper omkring på trottoarerna är numer permanent och alla gubbar ser ut som Charles Bukowski. Missbrukarna har efter sommaren återintagit Rörsjöparken, men biter sig även kvar på Kungsgatan och i busskuren. Och halta och lytta överallt... Konstigt att inte fler gör en ende på det hela. Slinker in på Blue Desert Music, hittar passande nog Joy Division´s "Closer". Hej o hå! Nu blev det festligt igen.
Långpromenad,några timmars läsning och så en riktigt nyttig soppa med både vitlök, ingefära och gurkmeja. Tidigt i säng... Nä fan. Nån jävla måtta får det va på det sunda levernet.
Äntrar S:t Pauli Norra Kyrkogård, därefter mellersta och södra, och så tillbaks igen. Knappt en människa, bara fridfullt lugn som sig bör. Det blir en ganska rejäl promenad, området sträcker sig från Föreningsgatan ända ner till Östra Farmvägen. Tittar man på kartan ser det ut att vara ungefär lika mycket mark som Kungsparken, Slottsparken och Slottsträdgården tillsammans. Ganska anmärkningsvärt med kyrkogård mitt i stan, t.o.m. mitt i city, vilket fick Burroughs att genast vända på klacken när han besökte Malmö. Personligen tycker jag det är synnerligen exklusivt med den här fridfulla miljön mitt i allt stök, som ett litet, eller rättare sagt stort gömställe att dra sig undan till. I synnerhet då snön fallit är det vackert, men det är klart, allt blir ju fint med lite snö.
Tar sparkapitalet till Hemköp men pantmaskinen är trasig. Det blir till att gå till det forpulte Coop Extra istället. Stoppar i burkar för säkert trettio spänn och trycker sen på "fel" knapp, givarknappen. Suck... Tar ändå en tur i butiken men tycker nog att det mesta är lite dyrare än på Hemköp, d.v.s.de varor som är prissatta, uppskattningsvis 70%. Suck... Lyckas efter en stunds letande grabba åt mig ett paket ägg som jag strax därpå lägger tillbaks då det är Netto-kö till kassorna. Suck... Åter till Hemköp.
Gör några kast utan napp. Kan det vara för varmt i vattnet måntro? Tämligen omgående trasslar linan in sig i rullen något alldeles infernaliskt,
det hela jammar ihop sig fullständigt. Det är bara att gå hem och meka med haspelrullen. TE HÆLVETE ME AILL SAMMEN!
Bäcksvart inne på Hemköp,
ja på apoteket och Mormors Bageri med för den delen, hela bottenplan är strömlöst. Nästan lite spöklikt, mörkt och helt tyst. Tittar på skepnaderna inne i affären ett tag och vänder sen på klacken. Elen kommer tillbaks, vänder på klacken igen. Elavbrottet har gjort att kassorna är omedgörliga och inte vill starta upp så det får bli att köpa bröd av snälla tanten på Amaranten istället. Sagt och gjort, vidare mot Stadsmissionen. Hade glömt att de slutat sälja böcker så turen går vidare via Rörsjöparken och Kungsgatan som bara blir vackrare ju längre hösten lider. Ett utmärkt stråk både till cykel och fots, med bil är det lite värre, eller rättare sagt helt omöjligt. Kungsgatan var ju på 60- och 70-talet Malmös horstrita och när man till slut tröttnat på trafiken delades gatan in i små stumpar. Fnask och torskar flyttade till St:Knutsväg. Lämpligt val och bra för miljön, med kyrkogård på båda sidor av vägen behövde torskarna inte vara bilburna längre.
En svartklädd gubbe i lång skinnrock susar förbi på cykel, undan går det och rocken fladdrar som en stålmannenkäp efter honom. Annars inget särskilt, bara det sedvanliga patrasket. Irriterad över att Stadsmissionen, åtminstone just denna secondhand slutat med böcker går jag bort till det nyöppnade antikvariatet på Höstgatan som visar sig ha ett utmärkt urval av modernistisk litteratur. Jarry och Artaud, Ezra Pound och Walter Benjamin etc. etc. i långa rader, kan fan inte hitta en dålig bok i hela hyllan. Smiter hem med brödet innan jag hunnit ruinerat mig.
