Vaknar till en vacker dager som för tankarna till Morandi och Hammershøi, soft grått, inga kontraster. Det är t.o.m. så att svart kaffe känns lite för dramatiskt, väljer smaklöst grönt te. Jul. Har knappt märkt av den, inte än, men den förpliktar. Lika bra att få det gjort, och det i en handvändning, alla julklappsinköp på fyrtio minuter - Blue Desert Music, Antikvariat Anti och ICA - Dead Moon, Hamsun och lyxmat. Vad mer kan man tänkas behöva? SEX. Men det kan man ju inte ge bort hur som helst, till vem som helst. Åtminstone inte utan betalning, och då är det ju inte längre en gåva. Slår på kanal fyra, bara för att kanalen varit avstängd ett tag. Någon förståndshandikappad joppe lär ut hur man gör vegetarisk inlagd sill, d.v.s. inlagd sill utan sill. Fattar inte ett skit. Är det kanske jag som är utvecklingsstörd? Eller har de sin egna interna logik? Fan vet - skit samma. "S" ringer och frågar: - Har du lust att ta en öl? - Nej, ljuger jag. Tänker vältra mig i tv 4, 7 och 12, bara för att de varit avstängda ett tag, skit samma vad som visas. Och tjuvlyssna lite på "It´s OK". Sen får man väl jämna ut, komma i någon slags löjlig stämning - Esther.
Piazzan utanför Entré - en gammal fyllbult drattar på ändan och drar med sin dito kompis i fallet. Då jag går förbi ligger de i ett hav av utspillda ostbågar, som skalbaggar på rygg, och försöker hjälpa varandra upp. Det går inget vidare. Lägger märke till at de "talar" östeuropeiska, förmodligen i den form som bara alkisar själv förstår. Man kan ju undra om de verkligen förstår varandra, gojan kanske till och med är internationell, som nån slags fylle-esperanto. Slitsamma, bara truten får gå. En polishelikopter hovrar lågt över Värnhem. Belägringen fortsätter - "Operation Rimming" eller nåt sånt. Stan är nedlusad med snutar, helikopterterror dag som natt och en jävla massa hästskit lämnar de efter sig. Det hela är en sanitär såväl som miljö- och trivselmässing olägenhet. Anledningen är skjutningar och sprängningar, de enskilda enskilda händelserna faller i glömska efter en dag eller två, såvida man inte varit vittne eller anhörig. Ordningsmakten tycker att deras tilltag ger resultat, men vad fan ska de annars säga? Kommer att tänka på en scen i filmen Spy Game, då Robert Redford ställer en retorisk fråga till sin sekreterare: - När byggde Noa Arken? Han besvarar frågan själv: - Innan regnet. Inom Fregatten för att fylla på med lite värme, en kaffe och en liten stark. Grabbarna vid bordet bredvid snackar om, eller spyr galla över Zlatan som nu, åtminstone i deras ögon, degraderats till en riktig skitstövel. Kan inte förmå mig att relatera, men den där statyn är ju jäkligt fånig.
Efter en högst prisvärd lunch får jag omvärdera Maguro något, helt enkelt delikata sushibitar, tolv styck för ynka 85:-. Får lite dåligt samvete för att jag för en gångs skull sviker Samurai (men det behöver dom ju inte få reda på) som trots allt är bättre med tanke på trevlig personal och betjäning och överlag rimliga priser. För dagen inga förpliktelser, och det behagliga vädret är som gjort för en planlös stroll. Inget anmärkningsvärt - hundra procent måndag i slutet av september. Borde kanske läsa om Turélls "Mord i September", eller varför inte göra en egen variant? Hem till röran. H och I var förbi igår och lämpa av delar av ett dödsbo, så nu är hela golvet överbelamrat av diverse verktyg och snickerimaskiner, det mesta bort om all räddning så det är väl underförstått att det är jag som ska bemöda mig med att göra av med skiten. En del är ok, men vad fan ska jag med två motorsågar till? Den ena motorsågen är visserligen bensindriven vilket kan komma väl till pass ifall det skulle slå slint i huvet nån gång. Orkar inte se stöket. Hoppar på stålhästen och cyklar lååångt bort, hela vägen till Emmaus borta på Lantmannagatan. Plockar åt mig en bok som jag inte alls känner till - "Förlösaren" av Odd Ahlgren, köper den bara för att den är utgiven av Vertigo förlag, eller kanske för att jag har en vän som heter Odd. I kassan har ett fruntimmer bullat upp en stor hög med kläder och en bandspelare, bara det är lite tokigt, bandspelaren alltså. Hon är minst sagt omständig, förvirrad, förmodligen psykotisk. Den enda röda tråden i hennes svammel går ut på att alla måste kramas, vilket hon med ivrig frenesi försöker få kunderna som står och väntar runt omkring att förstå. Den stackars expediten försöker få nån slags ordning i klädröran för att kunna räkna ut priset, men toktanten rumsterar hela tiden runt med trasorna enligt sin helt egna logik och saboterar det hela. Möter expeditens uppgivna blick med medlidande, gör allt för att undvika toktantens blick genom att låtsas läsa i boken. Räddningen blir att kassan bredvid öppnar. Mot Värnhem längs den gudsförgätna Lantmannagatan. Drar mig till minnes att jag kollade på en lägenhet här när jag var sexton, en etta med heltäckningsmatta som var mer levande än död och en hyra på drygt sexhundra kronor i månaden. Tog den naturligtvis inte, tackade nog nä efter mindre än en minut. Hem - kaffe - nyheter. En överteatralisk Greta Thunberg är på väg att slå knut på sig själv, gör allt för att börja gråta och samtidigt se ilsk ut. Fan också... Det kommer ju inga tårar - otillräcklig coachning. Ja, Thunberga mig hit och Thunberga mig dit. Hela fram/uppträdandet känns psycho och man tappar helt focus på va de snackas om. Spektaklet får mig istället att minnas tokan på Emmaus.
Hela veckan har snubben suttit med ryggen mot ett träd utanför AG Favör-huset och flätat korgar. Det ser lite rogivande ut, om det nu överhuvudtaget går att finna ro i en sådan stökig miljö. Materialet ser ut att vara någon slags vide. Snubben ser ut att vara någon slags migrant, men jag är inte säker, han har iallafall inte haft någon tiggar mugg synlig då jag gått förbi och inte säger han "hej hej" heller. Kanske en konsthantverkare som blivit hemlös eller bara vill känna närhet till stadens natur. Man kommer att tänka på Ferdinand. Polisen jiddrar med ett par lodisar vid Pusher-street, förmodligen är det ett par obekanta ansikten som måste legitimera sig, man måste hålla koll på slöddret. Polskan i rambutiken håller målarkurs, med full insyn från gatan, sitter deltagarna djupt försjunkna i kopierande av fotografier och bildskärmar. Det kan tyckas lite löjeväckande, men jag tror knappast att de har några konstnärliga pretentioner, att försjunka i meditativt bildgörande är inget annat än beaktansvärt, förmodligen bättre än både gym och psykoanalys. Gör veckans genomgång av Stadsmissionens bokhylla - fruktlöst, hittar ingenting som jag tycker är värt ens en sketen tia. En sjavig, sliten man i sextiofemårsåldern kämpar med att prova ett par skor med kardborreknäppning. Det är ett rent helsike, särskilt som han saknar vänster arm (det är ej "den enarmade") och verkar lite full/bakfull. Hans utstyrsel är nästan lite moderiktig men ändå helt fel - gympaskor, joggingbyxor, täckjacka och som pricken över I:et en Metallica-keps, allt med samma lortiga patina och en air av ammoniak. En övergiven, och av regnet dyblöt skinnfåtölj står dumpad vid hörnet Fredriksbergsgatan/Drottninggatan, den ser i ordets alla bemärkelser sur ut. Litteratur-jippo på Anti, spiskummin-arom från Sajvva som råder bot på ammoniak lukten i min näsa. På Kungsgatan står token som brukar träna sextiometerslöpning mellan Ö.Förstadsgatan och Ehrensvärdsgatan, och hoppar, värmer upp för den tidiga kvällens träningspass. Han är så pass frekvent att han väl förtjänar sitt eget epitet - "sextiometaren". Sötsug driver mig till Sweet & CoolI för att införskaffa lördagsgodis trots att det bara är fredag, men jag är vuxen och kan göra som jag vill i fråga om godis. Den söta tösen som expedierar mig är lång, jätte lång, så pass att jag diskret undersöker om golvet bakom disken är i samma nivå som framför, det är det. Ah... Ok.
I kringelikrokar västerut längs de mest deprimerande bakgator - Malmgatan, Skansgatan, Porslinsgatan... Man kan åtminstone skatta sig lycklig över att man inte bor här. Någon slags farmers market på Drottningtorget, äpplen från egna odlingar, morötter i skojiga färger, sylt och honung, och naturligtvis är allt oförskämt dyrt. Norra Vallgatan längs kanalen. Genom Centralen och börjar tänka Hamburg. Mot havet, lutar mig mot räcket vid Klaffbron och spanar, många segelbåtar. Är det kappsegling? Nej det är körda´. Fiskmåsarna tokflyger och störtdyker i kastvindarna, som nazipiloter på pervitin. de är byggda för ändamålet och man kan tydligt se att de tycker det är kul. In mot stan igen längs den ändlösa Nordenskiöldsgatan. Slår ett hastigt öga genom fönstret till Galleri Leger, nån Max Ockborn (låter som ett taget namn) ställer ut skulptur och måleri. Det är inte tristess jag är ute efter så jag traskar skyndsamt vidare. Stora Nygatan är ett trevligt strök, särskilt mellan Djäknegatan och Södra Promenaden. Skyndar på stegen ytterligare en gång för att passera Galleri Ping Pong. Tar en öl på Restaurang Paulibron och studerar menyn, tänker inte äta men får inspiration till senare - stekt fläsk med löksås får det bli. Ser mig om efter ett askfat, visst fan - det har ju blivit förbjudet att röka på uteserveringar. Skickar iväg sneipen, med gott samvete då den saknar filter. Springer på D som väntar på bussen vid Värnhemstorget. - En fika i veckan? - Javisst! Gör honom uppmärksam på ett ganska nytillkommet Värnhemsoriginal. Min gode vän P kallar honom för Tänkaren, då vederbörande alltid, eller de gånger man lägger märke till honom, står som förstenad i samma pose som Rodins "Tänkaren", fast i stående ställning. Försteningen är långvarig, minst tio-femton minuter, längre än så har jag inte orkat betrakta honom. Hade Tänkaren uppehållit sig i t.ex. en busskur hade ingen märkt av honom, men han brukar inta sin position mitt på torget eller mitt i trottoaren. Man får väl hoppas att beteendet inte är helt ofrivilligt, så att det inte trycks på paus mitt i en trafikerad korsning eller så. D´s buss kommer. - Var ska du? frågar han. - Jag ska köpa fläsk, svarar jag.
Ut i... Ja vad fan ska man kalla det - kvarteret? Knackar på J´s ruta på bottenplan, det är så det brukar gå till, é han hemma räcker han ut nycklarna och man får släppa in sig själv. Han ger sig inte till känna, inte hemma eller vill bara vara ifred. Död? Snopet, då jag har med mig ett par wienerbröd. Går runt hörnet med tanken att knacka på hos P, men P har skaffat en inneboende och då får man inte röka så jag skiter i det. Vidare till en helt folktom Rörsjöpark. Bänkar mig. Smaskar på medhavd kaffebröd och försöker undvika att få wienerbrödsflagor i knäet. Enstaka droppar, det går inte att kalla för regn men skänker ändå en slags behagligt vemodig atmosfär. Det slår mig att det är den elfte september. Något av en svart dag som för tankarna till tråkigheter som Mountain Meadows-massakern, att Ronny Petterson, Anna Lind och Chrustjov kilar vidare detta datum, helikopterolyckan i Ryd, att Kent Ekeroth föds... Regnet tilltar - lättar - tilltar igen. Har inget paraply men turligt nog en regntät jacka med kapuschong, papperspåsen med resterande wienerbröd håller jag innanför jackan så att den inte ska bli blöt och lösas upp, ungefär som om jag hade en revolver innanför västen, beredd att dra. Något slags jazz-jam på Anti på Drottninggatan - nä tack. Men deras evenemang nu på fredag den trettonde, med överskrift - Walter Benjamins hasch - verkar intressant, det är tydligen den första svenska översättningen av Benjamins essäer i ämnet. Författare och lärda har i alla tider gillat knark, åtminstone de som är bra - Dickens, Yeats, Baudelaire, Sartre, Artaud, Freud, Foucault... Listan är oändlig. Inom musik kan jag bara erinra mig ett undantag och det är PJ Harvey. Mot Netto. Hela gatstumpen mellan Drottninggatan och Fredriksbergsgatan är överbelamrad med diverse filmutstyr. En stillastående karavan av lastbilar med dito utrustning upptar större delen av Fredrisbergsgatan. Frågar en tös med signalgul väst om vad som sker - inspelning av en film för tv, Jakten ska den heta. Slår ett öga i Stadsmissionens tråkiga skylt, inget nytt förutom att de bytt ut den fula blå/vita plastfolien med texten: Stadsmissionens Secondhand, till en mer smakfull folie i svart och vitt. Väl hemma känner jag mig frusen och sätter på tevatten. Sätter på teven medans jag väntar på att vattnet ska koka. Svt visar "Hårt arbete - kova työ", del två av tre. Den vackra, melankoliska musiken passar dagen. En finska berättar om finnarnas tillvaro i Sverige på sjuttiotalet: - Även om man inget hade, det va alltid en flaska som gick runt. Det va en som dog på dansen. Vilken härlig död - tänk om man fick dö så - på dansgolvet. Anekdoten berättas med avsnittets enda leende. Knack knack - jag öppnar dörren. Hade vi inte avtalat tid hade jag nog blivit förskräckt, för D ser sinnessjuk ut, med vild, hatisk blick och dyblöt efter att ha cyklat i regnet som nu öser ner. Istället för hej säger han bara - fy fan, och stegar in. Efter en kopp te é han go igen.
Och i ett slag är det höst... Är tacksam för att väderleken för en gångs skull följer almanackan och att friska vindar blåst bort den kvalmiga augustiluften. Ska inte så långt, men kvällen är skön så jag beslutar att hämta flis från automaten vid Caroli i stället för AG Favör - huset. Går i sakta mak - dröjande steg. Så här strax innan åttasnåret är Värnhem redan ganska folktomt. En toka vimsar fram och tillbaka utanför Netto. Hennes långa blus eller allt för korta klänning blåser ideligen upp och avslöjar den nakna, groteska underdelen. Om fruntimret händelsevis råkar ha torsor på sig så är de djupt begravda i lager av späck - åsynen är anstötlig. La Trattoria ser lika mysigt ut som alltid, lagom befolkat med de vanliga stammisarna - får fundera på saken. Drottningtorget ligger öde. Den befarade skräckupplevelsen uteblir (!) när jag kollar kontot. Köper juice och feta på Malmborgs, mest för att det ska bli lite mer vits med promenaden.Tar andra sidan av gatan tillbaka, variation förhöjer. Ger fan i La Trattoria, jag kan göra min egen jävla pizza och om jag lägger på en rem hinner jag se Amazonas på K-kanalen. Köper pizzasallad på Amanos. Skyndar vidare för att införskaffa mozzarella till färdigpiazzan i frysen. Tre knarkare innanför glasdörren till den alltför upplysta portgången på Pilgatan. En är redan utslagen, de två andra sippar 7,2:or. Ett par andra olycksaliga sitter på marken vid zoobutiken och håller på med sitt, d.v.s. detsamma. Inom Hemköp och plockar åt mig en mozzarella, är på vippen att stoppa den i påsen men hejdar mig, hoppas de inte tror att jag norpat juicen och fetan. Hem. Hinner mecka pizzan med ost och kapris och skjutsa in den i ugnen, lagom till att "Tre episka floder" börjar. Amazonas - tetror och geophagus och jätte söta uttrar. Får lust att resa till Manaus.
Till Kungsparken med en deckare. Alla läser deckare så här års då hjärnan går på lågvarv. Malmö har nappat på trenden att inte slå gräset på stadens grönytor. Man vill vara snäll mot bin och fjärilar och främja pollinering av floran. Och det är ju bra, parker och grönområden har aldrig varit finare, nästan så att man får en naturupplevelse. Finner en bänk i skugga och rullar en cigg. En bit bort guppar en svan i dammen med några ganska stora ungar. Fyra personer står och fotar eller filmar dem, någon går och någon annan kommer till och rycker upp sin mobil. Fattar inte varför. Försjunker i Elmore Leonard´s "Pronto" och gillar tonen. Lägger ifrån mig boken när det är dags för nästa bloss. Lägger märke till en tok på andra sidan dammen som verkar ha fått fnatt, jazzar spastiskt omkring som i en mardrömsdans - en psykotisk liten Fritiof - för mycket droger och för mycket sol. Sol ja, traskar vidare när den berövar mig skuggan. Genom Gamla kyrkogården, över Gustav ner mot kanalen. Kanalkanterna är också orörda, här brukar man annars skövla överdrivit nitiskt. Genom Rörsjöparken. Det ser ut som om folk bara kollapsat här och var, fått dåndimpen eller blivit nedskjutna. Hälsar på en tös som jag känner igen men absolut inte känner eller vet vad hon heter, ändå hälsar vi alltid på varandra, har man väl börjat går det liksom inte att sluta. Man bör vara försiktig med vem man hälsar på. Rundar parken. Ena skyltfönstret till Anti är en veritabel orgie i jazzlitteratur - Mingus, Hampton, Billie och alla de andra. Det är nästan så att jag hör vansinneskakafonin av disharmonier. Rycker till mig Bruno K Öijer från bordet bredvid och tjuvläser ett kort poem. Det är omöjligt att ens läsa en mening av Öijer utan att tydligt höra hans röst. Netto - glass och bananer. Tanken är tokig redan från början, att köpa glass på Netto alltså. Det är ingen monsterkö men bruden i kassan gör allting fel och varje moment skall göras både två och tre gånger. Inser att glassarna börjar smälta och lägger tillbaks dem, nöjer mig med bananer. Tjejen framför mig envisas med att den gula paprikan visst är lite billigare än den röda. Hon ska ha en av var men kassörskan kan inte hitta priset på den gula, inte hennes kolleger heller för den delen. Kön suckar. Inte för än jag erbjuder mig att betala för hennes paprikor accepterar hon att punga ut med en krona extra eller vad det nu kan va. Mina bananer slinker förvånande nog igenom utan krångel.
Beger mig ut tidigt innan kvicksilvret får spel. In om Öppen Famn Second Hand - grabbar åt mig Hunter S thompson´s "The Rum Diary" (eller Romträsket som den heter på svenska) som jag pröjsar en tia för. Frestas av jordgubbarna i ståndet på Värnhemstorget men tycker att trettiofem spänn för en liter är lite för mycket. Senast jag köpte jordgubbar var på Möllevångstorget och då betalade jag bara femton spänn för en liter, förvisso polska bär men precis lika goda som svenska. Östra sidan av torget har lite skön skugga av träden så här dags, strax innan elva. Får lust att slå mig ned och bläddra i mitt nyinförskaffad bokverk, men just detta lilla mikrounivers är inte det mest gemytliga. På bänken bredvid jordgubbsståndet har en halvnaken och helzonkad brud säckat ihop, hon verkar ha spillt en ansenlig del av sin öl över klänningen såvida det inte är något annat, det ser ut som om hon gjort sin tramp stamp själv framför spegeln. En bit bort sitter såklart två tjommar och ölar, de är definitivt nedsölade av både det ena och det andra. Tar mig över Föreningsgatan, här kostar jordgubbarna tjugofem kronor och det finner jag skäligt, de är svenska och lika goda som polska. På Lundavägen passerar jag ännu ett heroinspöke, sjaskig klänning, död i blicken och en horribelt ful tatuering som sträcker sig över hela högerarmen. Jonkarna kanske gaddar varandra. Det började ju så bra med ett bokfynd men nu behöver sinnesstämningen vägas upp. Råder bot med en liten promenad på Östervärnsängen som är massivt prunkande. Dock inte så mycket lupiner i år. Har de redan blommat ut eller har man försökt bli av med dem? Ängen är ljuvlig men här finns inte precis någon bra plats att sitta, måste komma ihåg att införskaffa en tältstol. Efter tio minuter har jag återfått balansen och styr kosan mot Hemköp - fralla, wienerbröd och mozzarella. Tar en omväg via Östra Förstadsgatan och Exercisgatan till Rörsjöparken där jag finner lite skugga. Börjar läsa "Romträsket". Det är säkert en bra bok men redan efter ett par sidor inser jag att det måste måste vara Einar Heckscher som varit framme och förstört hela luntan med sin klantiga och undermåliga översättning - irriterande. Bläddrar tillbaka, jodå - Översättning Einar Heckscher. Kan ingen stoppa honom, hur många böcker ska den där klåparen få lov att förstöra? Läser vidare i frustration. Hunters skildring av ett varmt och svettigt San Juan överensstämmer väl med ett varmt och svettigt Malmö 25/6 2019. Fler och fler skrikande ungar som vill i plaskdammen och mozzarellan vill in i kylen och jag vill ha kaffe och wienerbröd... och rom. Lättar. Anländer mitt krypin. Sätter på kaffe och stänger alla fönster för att hålla värmen ute. Bläddrar runt bland text-tv sidorna. Läser att Irans president anser att ledningen i vita huset är mentalt efterbliven. Tja, det är väl knappast någon avvikande åsikt, snarast en truism. Men det är allt ett skojigt uttalande.
Temperaturen har återgått till det lite mer normala och det är tydligt att nattens regn och hagel gjort gott för mark och gröda. Har för övrigt lagt märke till att rapsfälten blommar två veckor för tidigt. "Saved by the bell" strax utanför Fredo´s, då telefon ringer. Uppringaren K vill inget särskilt mer än att snacka skit och varför inte, det är ju trevligt det med, åtminstone med K som fortfarande är bedrövad över Hammarbys nesliga fadäs. Babblar tills arm och öra tröttnar, under tiden tappar jag aptit på pizza på grund av åsynen av ett par fetlagda som slafsar i sig slizar utan bordsskick. Men det lilla breaket ger mig tid att inspektera den provisoriska lagningen efter nattens sprängning av Wokoholics entré. Faktiskt ett imponerande hantverk, plywoodskivorna är fint skurna och monterade, nästan som om det är tänkt att vara permanent. Tack o lov har Restaurang Kina och Grottan klarat sig undan skador, Fredo´s fick en släng av sleven i form av en krossad ruta - ingen större katastrof. En brud som var ute och rastade vovven vid tillfället fick visst något litet splitter, men inget allvarligt det heller. Ansamlingen av cyklar utanför Anti påminner mig om att det är nån slags vernissage idag, minns inte vad och känner mig på tok för asocial för att ta reda på det, vill inte skrämma räddhågade kulturungar. Till Samurai, har alltid svårt att gå förbi utan att beställa några bitar och en soppa. En trevlig pratstund med den rara gossen, och som vanligt duger inte mina pengar, får mer än jag beställt och blir nekad att betala rättmätigt pris - stort tack. En ledig plats på Broderstugans uteservering gör mig sugen på en öl. Frågar ödmjukt om jag får äta medhavd mat medan jag sörplar i mig en Hof - tveksamt men ok. Stammisarna bredvid diskuterar SAS-strejken. Fattar inte varför, de sitter ju här dag ut och dag in och inte fan reser de någonstans, bara in och ut ur dimman. Tvärs över gatan väntar en pappa tålmodigt på att den lilla dottern ska sluta stampa i vattenpölen. Hon verkar helt och hållit ha fastnat i sitt görande och jag kan tänka mig hur tålamodet övergår till "- att va fan!".
En liten tur i solen medans räkorna ligger på tining. Visst är det behagligt för en stund, men minnet av fjolårets värmeplåga gör sig strax påmint. Av med jacka, ner med keps. Tar tillflykt till Moderna Museet. Nostalgi - Warhol 1968. Ganska skralt men roligt ändå. Diverse text, publikationer, skivomslag och naturligtvis Marilyn och kossor med "factoryfierade" silverväggar som bakgrund. Pontus Hulténs svindleri med Brillo-boxar får ganska stort utrymme och Chelsea Girls går i loop. Warhols filmer är betydligt roligare att ha sett (vilket är en bedrift i sig själv) än att se, möjligtvis med undantag för Lonesome Cowboys. Vanligtvis händer det mer i biografsalongen än vad det gör i filmerna, somliga av dem orkade inte ens Warhol själv se i sin fulla längd. Fortsätter lapa sol längs Stora Nygatan och gör ett fruktlöst besök på Swop Shop. Tittar in på Loppis Lounge på Djäknegatan, undersöker om det står någon Andy Warhol i deras tavelrum - det gör det inte. Malmborgs i Caroli är alltid värt ett besök, om inte annat så bara för att kolla in fiskdisken och utbudet av vilt. Ja ja, en baguette för en tia är inte fy skam det heller. En gammal överklasstant i fånig hatt blockerar gången efter kassan medan hon studerar sitt halvmeterlånga kvitto. - Flytta dig! Tanten tappar hakan. Strax hör jag något upprört och förnärmat kackel, men då jag redan gått ett tiotal meter borde det uppfattas som om tanten står och kacklar rätt ut i tomma intet. Österut. Nere på Exercisgatan framför polishuset står en mindre församling och sörjer den folkilskne svanen som Malmö Kommun sköt ihjäl härom dagen. Svanänkan har förlupt boet och lämnat äggen där hän, på jakt efter en ny hane kan man tänka. Ja, folk är konstiga. I dessa dagar kan jag förstå om man tänker på Jesus eller sörjer Notre-Dame, men en sketen svan som uppfört sig illa ..? En bit efter Schougens bro infinner sig känslan av att komma "hem till byn", en förtätning av bekanta folk och fän. Räkorna har tinat men är fortfarande kalla och brödet är färskt. Rotar fram mitt luggslitna exemplar av "POPism The Warol´60s".
Och Netto bedriver oförtröttligt samma gamla lurendrejeri som vanligt - annonserar superklipp och kalaspriser på varor som inte finns till handa. Man får väl betrakta det som Nettos signum - lurendrejeri och allmänt svineri. Minns att de utlovade jättebilliga iPhones eller något liknande när de öppnade butiken här på Värnhem. Då det var dags att slå upp portarna var kön med teknikkåta youngsters vidsträckt, visst fanns det billiga manicker, men bara en fyra-sex stycken. Idag är det olivolja, rapsolja och choklad jag blir utan, får väl trösta mig med att jag slipper släpa på något. Funderar ett slag på Anti men skippar det, vädret är för fint, tittar väl dit imorgon istället då det är något författar samtal (kl. 19.00). Utanför Direkten på Värnhemstorget står en lodis på inlines och rotar efter fimpar i papperstorgsaskfatet. Bingo - en näve full. Passar på att ladda Jojo-kortet (som visst är på väg att försvinna) med en hundring, för att sen fortsätta österut på Sallerupsvägen. Förbi Orient Grill, Flügger färg, Socialförvaltningen... Genom Ellstorpsparken som är ödslig men vårlik. Östervärnsängen - pedantiskt ansad men spirande blomster, här o var starkt koboltbål partier av skillor, som påmålade impressionistiska skuggor. Höstgatan - Fredsgatan. Slinker in på bolaget för att tjacka en flaska cava till på lördag. Tjommen framför mig i kön är höggradigt berusad, svajig och kan knappt stå på benen, jag håller avstånd ifall han skulle trilla bakåt, hade jag brytt mig hade jag ställt mig nära för att i så fall kunna fånga upp honom. Killen i kassan, rolighetsministern som alltid snackar för mycket och leker med flaskorna, har inga problem med att sälja ett helrör vodka till tjommen, klockan är halvtolv på förmiddagen. Ser att den ganska nyöppnade frisörsalongen på Pilgatan fortfarande bara tar 79:- spänn för en klippning - varför inte. Blir nöjd, dels för att frisören fattar mina önskemål uttryckta på svenska och dels över resultatet, avböjer därav växeln på hundralappen. Så - med ens är man både snygg och god.
Lämnar domänerna - gör ungefär samma runda som för några dagar sedan, men i omvänd ordning. Streetlab - vårkollektionen dröjer. Gamla kyrkogården - gulare än någonsin och snödropparna hakar på. Galleri Leger - Anette Abrahamsson. Väntade mig inget speciellt men blir ändå smått förbluffad över hur riktigt uselt hennes måleri är, i i stort sett varenda jäkla bemärkelse. Kvalitetsmässigt ligger det på en nivå man kan förvänta sig se på någon medioker, förberedande konstskola, eller kanske snarare kvällskurs. Eländig teknik och intetsägande motiv - diverse medelhavsblomster. Priserna ligger på mellan 17.000:- och 75.000:- kronor. Någon eller några har fullständigt tappat omdömet, i synnerhet de som duperats att tjacka en "tavla", för tro det eller ej - flera av målningarna är sålda. Kan fan inte begripa hur A.A. lyckades bli professor i måleri vid Kunstakademiet i København. Regression. Vidare mot Gamla väster. På Rostrum står utställande konstnär och orerar om politik och konst och feminism. Åhörande församling verkar göra sitt bästa för att hålla masken, de flesta ser ut som om de stod längst bak i en lång kö. Talarens pladder är evinnerligt men jag vill inte vara ohövlig eller genera henne genom att gå. Slår ihjäl tiden med ett par glas vin (alltid något) och att läsa igenom en text som går ut på att fler gator i Malmö borde namnges efter kvinnor (?), man uppmanas att skriva ner förslag som sen ska lämnas till kommunen (?), mansnamn ej tillåtna. Kommer inte på några namn. Flyr fältet när ältandet äntligen tar slut. Vädret är skönt och promenaden angenäm. Hittar ett rivjärn på Loppis Louge. Galleri Ping Pong - Vassil Simittchiev ställer ut tuschmålningar och teckningar från åttiotalet och de är jättekassa. Fattar inte vitsen, tillbakagång på alla fronter. Gert-Olle har ju annars visat en del bra utställningar genom årens lopp. Hans lilla vinylhörna är dock lite mer uppmuntrande, hittar både Astrud Gilberto och Suicide´s "Suicide", bra namn och bra platta (köpte den inte, så den finns nog kvar på Ping Pong). Mot habitatet. Morsar på den lytte och Hay Hay som står i samspråk utanför Sallad & Sushi. Länge sedan jag såg henne på trehjulingen, hoppas ingen snott bågen för henne. Införskaffar rötter, vill prova järnet.
Halv två på dagen är kvarteret nästan kusligt ödsligt, kanske p.g.a. uteblivit väder eller att det inte finns någon särskild vits i att befinna sig här. Till Coop för att köpa grädde på kupong. Butiken ligger också öde, bara några få pensionärer som som vanligt frossar i falukorv, mejeriprodukter och diverse sorters kål (i de hus där det bor många pensionärer stinker det alltid av blomkål och brysselkål). Hjälper en tant med varorna i kassan, hon köper också grädde på kupong. Ut i det grå. Inte ens några alkisar på bänkarna vid torget, så jag kan lugnt slå mig ned och svara på telefonmeddelandet jag nyss fick. Lite pinsamt att sitta just här men jag röker likväl en cigg och tittar på himmeln. Kommer att tänka på Bruno Ganz som kilade vidare i helgen, lika trovärdig ängel som djävul - vilket i och för sig är samma sak, men med djävul åsyftar jag hans roll som Hitler. Ja, det finns gott om djävlar både här och där, enligt Donald Trump är det Hillary Clinton som är djävulen själv - sten i glashus. Knallar inom Öppen Famn Secondhand. Fyndar Kandinsky´s "Om det andliga i konsten" för en tia. Boken är stämplad "Ölands Folkhögskola" och uppenbart stulen en gång i tiden. Skit samma - texten kan sätta lite välbehövlig färg på dagen. Går över till Sweet & Cool, sätter ytterligare lite färg på tillvaron i form av smågodis. En man i busskuren ser ut att sova djupt, bredvid sig har han en kasse ölburkar - stor risk att bli bestulen, även om så burkarna skulle vara tomma. Till Anti, mest för att orientera mig i den nya ordningen. Känner mig lite som en tjuv då jag har - trots att jag betalat för den - en "stulen" bok i fickan. Känner mig som en missbrukare då jag har både grädde och godis i andra fickan. På Östra Förstadsgatan hamnar jag på kollisionskurs med tanten som tar på en, undkommer genom att ta flykten till Samurai. Tar en miso och läser färg.
Man borde ju kunna slå ihjäl några timmar med konst (trodde jag) och styr därför stegen mot Moderna. Men suck... Rosemarie Trockel är inte ett dugg intressantare än sist, Reuterswärd - tja, inte heller några söta museibesökare. Lite kul att se en Torsten Andersson, det var länge sedan. Tyvärr är det bara ett styck måleri, de gör sig bättre i serie eller hel utställning. Galleri Ping Pong är stängt mellan utställningar. Vidare längs Stora Nygatan mot Galleri Leger. Tji. Leger är också mellan utställningar, nästa tycks vara Anette Abrahamsson. Fan att jag missade Peter Johanssons utställning. Gamla kyrkogården. Vintergäck täcker redan gräsmattorna med lysande gult, en påfallande kontrast mot en i övrigt helt färglös dag. En bit bort är två dövingar inbegripna i en livlig diskussion, högljudd är väl fel ord men åtminstone hätsk och intensiv. De påminner om en hundra år gammal stumfilm. Irriterad över stängda gallerier, tittar in på Streetlab istället, som vanligtvis är betydligt intressantare än vilket konstgalleri som helst. Några fina grafiker av Jacob Ovgren och Narancic, FA-plankorna är verkligen skojiga. Vidare utan tanke eller mål. Hjärtan i trädet på Gustav Adolfs torg. Utanför Åhlens på södergatan sitter en äldre man och tigger. "Homeless but honest.." någonting, står det på skylten hans. Framför sig har han dukat upp en massa snatterigods på ett stycke tyg, deodoranter och schampo och sånt. Vet inte vad som är mest motsägelsefullt, skylten eller att han kränger hygienprodukter. Vidare norrut. I dessa trakter känner man sig som en turist i sin egen stad. Till Centralstationen - avkopplande miljö såvida man inte är sen till tåget. Ägnar en halvtimme åt att tjuvläsa tidskrifter på Pressbyrån. Traskar runt - matdoften är angenäm. Björn Ranelid kommer struttandes med en kabinväska på hjul, överdrivet uppknäppt skjorta - mån om att visa sin löjliga tatuering, flackande sökande blick - mån om att bli igenkänd. Antar att bekräftelsebehovet är enda drivkraften, det kan ju knappast vara snille eller smak och i synnerhet inte förmåga eller omdöme. Fina limpor i brödbutiken - nittio kronor styck. Går innan reslusten tar över, närmare en semester än så här kommer man inte. Mot Värnhem. Bagels Corner har öppnat igen efter att varit stängt några år. Det är sig likt. Det är tredje dagen på rak jag går förbi och inte en endaste kund, samma gamla förlegade åttiotalsaktiga femtiotalsinredning. De två stackars flickorna som jobbar där verkar göra sitt yttersta för att sysselsätta sig men förr eller senare tar ju fantasin slut. Undrar hur många veckor de kommer att hålla öppet den här gången. Det verkar lite korkat att försöka med exakt samma koncept som tidigare misslyckats. Det smartaste (och billigaste) vore nog att erbjuda gratis bagels ett par dagar. Inom Stadsmissionen. Tjackar Paul Austers "Att uppfinna ensamheten" för en tia. Kul, länge sedan jag läste Auster, men plagiatet av Duchamps "Five-Way Portrait" på covern stör mig något, tolkar det som förmätet. Innan jag hunnit hem hinner jag springa på både den lytte och den enarmade som lufsar runt full i sjukhusbyxor. Så é allt sig likt igen.
Till Netto i ogjort ärende, inga pumpakärnor som utlovats i reklambladet. Över till Stadsmissionen, går igenom bokhyllan minutiöst utan att få lön för mödan. Hittar några justa pallar i metall för femtio spänn styck, samma pall kostar trettio pix, ny på Rusta. När jag kommer ut har mörkret lagt sig, snöblandat regn men milt. Inom tapetserarverkstan för att be om möbelråd. Junior har ryckt in för senior som är iväg och åker skidor. Rar påg, hoppas han tar över när senior lägger hammaren på hyllan, så att verksamheten kan fortsätta - tja, inte för att senior är så lastgammal än men han blir väl. Och inte för att jag är någon kund, har bara sålt en stol till honom en gång, men jag gillar hamrandet och knackandet när jag går förbi - rogivande. Bestämmer mig för att hälsa på P och fortsätter Ehrensvärdsgatan ned. En skojig pattmatta i ett skyltfönster. Lägger märke till tre ynglingar ner mot Kungsgatan och av någon anledning reagerar jag, det är någonting som inte tycks stämma och de verkar spana in mig. Går förbi och ynglingarna hakar på strax bakom mig, de ser väl att jag är på väg mot Föreningsgatan vilket jag är, via sista sträckan av Ehrensvärdsgatan som nästan ligger helt i mörker. Strax innan den sista gatstumpen vänder jag om, tar upp telefon och slår en signal. Den raska omvändningen överaskar killarna som tvingas fortsätta gatan fram en bit. En och annan cyklist kommer förbi så de vågar inte göra något, istället går de en tio meter ner och ställer sig och väntar, försöker se nonchalanta ut och tittar förstulet mot mig. Dumma jävlar om de tror att jag ska gå rätt i deras "famn", ska man robba någon får får man allt vara lite mer diskret. Babblar med P en stund och ber honom gå över gården och släppa in mig från Kungsgatan istället, slynglarna står omotiverat/motiverat kvar. Lustigt - på Kungsgatan är jag hur trygg som helst, tio meter ner på gatan hade jag med säkerhet blivit rånad och säkert fått en och annan smäll på käften, och klockan är bara halvsex på kvällen. Inser varför jag reagerade, ynglingarna har hela tiden varit helt tysta och "den kategorin" brukar vanligtvis tjattra som apor, högljutt och obegripligt. Fikar med P en timmes tid, babblar om... P bjuder på en god apelsin - 9.95:-/kg på Netto. Babblar lite till sen går jag åter till Netto, denna gång för att införskaffa apelsiner (ja, Ehrensvärdsgatan är väldigt mörk). Och dra på trissor - de har apelsiner! Jackpot. Det lyser borta i bokhandeln och nyfikenheten får mig att gå förbi. Böckerna har börjat komma upp i det inre rummet, K står och målar hyllor, det börjar ta form.
Tidig förmiddag och lugnt och stilla. De flesta är var de ska vara - på jobb eller i skola eller hemma och trycker, vilket är mitt eget mål efter att ha slagit ihjäl en timme på biblioteket. Drottninggatan erbjuder inte mycket till stimulans, tankarna far iväg eller avstannar, plötsligt har man avverkat hela sträckan utan att ha varit det minste närvarande, som om man blivit beamad. Går över till östra sidan som (om man går norrut) från och med Exercisgatan är lite trevligare än den västra. Östervärns Antikvariat & Bokhandel är på väg att öppna upp i ny lokal i Malmgården ut mot Drottninggatan. Bra, det är mer ofta man har vägarna förbi här än att man förirrar sig bort till Höstgatan, o andra sidan är det också en trevlig liten gatstump. Tvärstannar på Östra Förstadsgatan, tar två steg tillbaka och slinker in på Samurai för en värmande miso och lite kallprat med... Konstigt att jag vid det här laget inte vet vad de heter, men det kan ju å andra sidan kvitta, hur som helst så är de sannerligen synnerligen rara. Vanan styr stegen mot Hemköp - en gul lök, en banan och smågodis för fyra kronor. Inom bolaget, en Norrlands Djup verkar passande till rådande stämning. Köar till kassan. En kille störtar in som ett jehu med ett högljutt - "Hej! Fan vad det é kallt idag". Tania mumlar genast något i sin lilla comradio, kan inte höra vad men killen blir genast uppfångad av en annan expedit inne i butiken, han blir vänligt avvisad utan att protestera. Han såg inte ut som någon slashas och verkade inte vara full heller, men han har väl betett sig illa vid något annat tillfälle, stulit kanske. Betalar, får telefon och slår mig ned på en stol utanför kiosken - ringer av, knyter om min ena sko.
Fortsätter slita sulor längs Ringgatan. Stannar till för att studera menyn till Pizzeria Dal Sud som ganska nyligen öppnat upp där Röda Nejlikan tidigare låg. Menyn är aptitlig, priserna överkomliga och det ser ut att vara ett trevligt hak att sitta på, man förstår att det inte är vilka skitpizzor som helst och vin och öl kan man också få. Killen som nyss blev avvisad från Systembolaget rundar hörnan vid Espresso House i "sällskap" med en gammal gubbe på kryckor, enträget tjatande på den gamle mannen som till svar ängsligt gnäller - "Nä men där é så mycke folk". Killen fortsätter - "Nä nä, där é inte alls mycke folk! Jag var där nyss, jag väntar precis utanför". Gubben vill inte, försöker staka sig iväg på sina kryckor men har inte en chans att komma undan, tjatet fortsätter hela vägen ner till Entré. Hem - fikar. Och nu är det tid att göra kväll. Hör Leif G.W. orera borta i tv´n. Polisens forpulede helikopter hovrar återigen ovanför hustaken, som den gjort i tid och otid, natt som dag den senaste tiden. Till vilken nytta kan man undra, ingen särskild enligt polisen själv. Brottsförebyggande? Det är iallafall ett jävla sätt att störa medborgarna på det där viset, folk blir nog bara oroliga och miljontals kronor kostar det. De borde väl kunna använda drönare tycker man. Dags att hacka lök.
