Temperaturen har återgått till det lite mer normala och det är tydligt att nattens regn och hagel gjort gott för mark och gröda. Har för övrigt lagt märke till att rapsfälten blommar två veckor för tidigt. "Saved by the bell" strax utanför Fredo´s, då telefon ringer. Uppringaren K vill inget särskilt mer än att snacka skit och varför inte, det är ju trevligt det med, åtminstone med K som fortfarande är bedrövad över Hammarbys nesliga fadäs. Babblar tills arm och öra tröttnar, under tiden tappar jag aptit på pizza på grund av åsynen av ett par fetlagda som slafsar i sig slizar utan bordsskick. Men det lilla breaket ger mig tid att inspektera den provisoriska lagningen efter nattens sprängning av Wokoholics entré. Faktiskt ett imponerande hantverk, plywoodskivorna är fint skurna och monterade, nästan som om det är tänkt att vara permanent. Tack o lov har Restaurang Kina och Grottan klarat sig undan skador, Fredo´s fick en släng av sleven i form av en krossad ruta - ingen större katastrof. En brud som var ute och rastade vovven vid tillfället fick visst något litet splitter, men inget allvarligt det heller. Ansamlingen av cyklar utanför Anti påminner mig om att det är nån slags vernissage idag, minns inte vad och känner mig på tok för asocial för att ta reda på det, vill inte skrämma räddhågade kulturungar. Till Samurai, har alltid svårt att gå förbi utan att beställa några bitar och en soppa. En trevlig pratstund med den rara gossen, och som vanligt duger inte mina pengar, får mer än jag beställt och blir nekad att betala rättmätigt pris - stort tack. En ledig plats på Broderstugans uteservering gör mig sugen på en öl. Frågar ödmjukt om jag får äta medhavd mat medan jag sörplar i mig en Hof - tveksamt men ok. Stammisarna bredvid diskuterar SAS-strejken. Fattar inte varför, de sitter ju här dag ut och dag in och inte fan reser de någonstans, bara in och ut ur dimman. Tvärs över gatan väntar en pappa tålmodigt på att den lilla dottern ska sluta stampa i vattenpölen. Hon verkar helt och hållit ha fastnat i sitt görande och jag kan tänka mig hur tålamodet övergår till "- att va fan!".
lördag 27 april 2019
Spår
Temperaturen har återgått till det lite mer normala och det är tydligt att nattens regn och hagel gjort gott för mark och gröda. Har för övrigt lagt märke till att rapsfälten blommar två veckor för tidigt. "Saved by the bell" strax utanför Fredo´s, då telefon ringer. Uppringaren K vill inget särskilt mer än att snacka skit och varför inte, det är ju trevligt det med, åtminstone med K som fortfarande är bedrövad över Hammarbys nesliga fadäs. Babblar tills arm och öra tröttnar, under tiden tappar jag aptit på pizza på grund av åsynen av ett par fetlagda som slafsar i sig slizar utan bordsskick. Men det lilla breaket ger mig tid att inspektera den provisoriska lagningen efter nattens sprängning av Wokoholics entré. Faktiskt ett imponerande hantverk, plywoodskivorna är fint skurna och monterade, nästan som om det är tänkt att vara permanent. Tack o lov har Restaurang Kina och Grottan klarat sig undan skador, Fredo´s fick en släng av sleven i form av en krossad ruta - ingen större katastrof. En brud som var ute och rastade vovven vid tillfället fick visst något litet splitter, men inget allvarligt det heller. Ansamlingen av cyklar utanför Anti påminner mig om att det är nån slags vernissage idag, minns inte vad och känner mig på tok för asocial för att ta reda på det, vill inte skrämma räddhågade kulturungar. Till Samurai, har alltid svårt att gå förbi utan att beställa några bitar och en soppa. En trevlig pratstund med den rara gossen, och som vanligt duger inte mina pengar, får mer än jag beställt och blir nekad att betala rättmätigt pris - stort tack. En ledig plats på Broderstugans uteservering gör mig sugen på en öl. Frågar ödmjukt om jag får äta medhavd mat medan jag sörplar i mig en Hof - tveksamt men ok. Stammisarna bredvid diskuterar SAS-strejken. Fattar inte varför, de sitter ju här dag ut och dag in och inte fan reser de någonstans, bara in och ut ur dimman. Tvärs över gatan väntar en pappa tålmodigt på att den lilla dottern ska sluta stampa i vattenpölen. Hon verkar helt och hållit ha fastnat i sitt görande och jag kan tänka mig hur tålamodet övergår till "- att va fan!".